Yttrandefrihetsgrundlagen

Motion 1993/94:K420 av Henrik S Järrel (m)

Den nya Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, innebär en
klar förstärkning av skyddet för yttrande- och
informationsfriheten i elektroniska bild- och ljudmedier.
Dess motsvarighet för tryckta medier utgör den betydligt
äldre grundlagen, Tryckfrihetsförordningen, TF.

Dock, YGL:s 1 kap. 12 § 2:a stycket öppnar en möjlighet
för lagstiftaren att genom vanlig lag utfärda generella
förbud mot reklam i bild- och/eller ljudmedium.
Bestämmelsen har tillkommit för att hålla de s.k. public-
service-företagen fria från reklam men har i praktiken också
kommit att tillämpas för andra, fristående radio- och TV-
företag.

Lagrummet utgör enligt min mening en oacceptabel
inskränkning av informations- och yttrandefriheten och bör
te sig främmande för ett öppet, demokratiskt rättssamhälle.

Reklam som huvudsaklig eller kompletterande
inkomstkälla för t ex radio- och TV-stationer kan anses vara
en lika naturlig som nödvändig finansieringsform på samma
sätt som annonser och reklam är en förutsättning för den
fria pressens existens. Tryckfrihetsförordningen saknar
därför en motsvarande förbudsparagraf.

Av samma skäl borde bestämmelsen i 1 kap. 12 § 2:a
stycket Yttrandefrihetsgrundlagen avskaffas.

Sverige söker medlemskap i EG/EU och anpassar därför
på många områden sin lagstiftning för att harmoniera den
med EG:s. Såväl EG:s TV-direktiv som Internationella
Handelskammarens etiska normer rörande reklam torde
enligt min mening erbjuda ett fullgott skydd mot otillbörliga
och oetiska former av reklam och marknadsföring.

En friare syn på reklam via eter-, satellit- och
kabeldistribuerade elektroniska bild- och ljudmedier vore
därför en logisk anpassning till dominerande förhållanden
inom Europeiska Gemenskapen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avskaffa bestämmelsen i 1 kap. 12 §
andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen.

Stockholm den 21 januari 1994

Henrik S Järrel (m)