Yttrandefriheten

Motion 1999/2000:K201 av Sten Andersson (m)

FN:s artiklar om mänskliga fri- och rättigheter garanterar, oavsett åsikt,
yttrandefrihet för alla. Artiklarna skrevs av andra världskrigets
segermakter (inklusive Sovjetunionen där de förvisso aldrig tillämpades)
i syfte att hindra uppkomsten av de totalitära ideologier som orsakade
kriget. Beklagligt är att Sverige inte helt lever upp till nämnda artiklar.

FN:s artiklar innehåller ett moment 22 som i ett demokratiskt styrelseskick
aldrig kan undvikas. Artiklarna ger nämligen yttrandefrihet även för
förespråkare av de ideologier man avsåg bekämpa. Så måste det vara i en
utvecklad demokrati. Tyvärr uppfyller Sverige inte det kriteriet.

För en tid sedan fälldes vid domstol en doktorand i Umeå därför att denne
initierat ett föredrag vid stadens universitet om nazismen av en nazist. Även
nazisten dömdes.

Nuvarande lagstiftning innebär i praktiken, som i Umeåfallet, att de
studenter som bevistade ovan nämnda föreläsning förklarades icke kompe-
tenta att självständigt sortera bort och ta ställning till nazistiska budskap.

Domslutet är generande för Sverige som demokrati och vittnar om att
samhället inte tilltror medborgarna förmåga till eget ställningstagande. Enligt
uppgift i medierna har vid Umeå universitet representanter för Nordkoreas
ambassad tillåtits föreläsa utan att detta orsakat reaktioner.

Att nazismen skall bekämpas är förhoppningsvis de flesta medvetna om
och det påståendet ifrågasätter få. Däremot är det förvånansvärt att kommu-
nismen mot bakgrund av lagstiftningen tillåts agera utan inskränkningar trots
att det i den ideologins namn har begåtts fler brott mot mänskligheten
jämfört med nazismen.

I ett demokratiskt samhälle som Sverige skall alla åsikter, även de mest
extrema, tillåtas framföras. Det måste vara upp till varje medborgare att
värdera budskapens bärighet. Yttrandefriheten får aldrig baseras på trender
eller politikers tyckande då gränsdragningar mellan acceptabelt och inte
acceptabelt aldrig får göras.

Lagstiftningen bör ändras i så motto att FN:s regler om mänskliga fri- och
rättigheter avseende åsikts- och yttrandefrihet till fullo levs upp till. Alla
skall ha rätt att propagera för sin åsikt. Således bör såväl kommunister som
nazister erhålla möjlighet att framföra sina ideologier utan att riskera att bli
dömda av domstol för detta.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att yttrandefrihet bör garanteras för alla.

Stockholm den 24 september 1999

Sten Andersson (m)