Yrkesutbildning inom vården av missbrukare

Motion 1986/87:So212 Göran Ericsson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: So 212

Göran Ericsson (m)

Yrkesutbildning inom vården av missbrukare

Det faktum att narkotikamissbruket främst drabbar unga och invalidiserar
dem både socialt och psykiskt torde knappast vara någon nyhet. Men även
alkoholmissbruket och biandmissbruket har ökat i allt lägre åldrar och
alkoholskadade personer återfinns stundom nere i högstadieåldrarna. En
ökande dödlighet i den tunga missbrukargruppen har medfört att genomsnittsåldern
i denna grupp sjunkit.

Den ålderskategori som för dagen är vanligaast ute i behandlingshemmen
är människor mellan 20 och 40 år, alltså personer i aktiv ålder. Den låga
genomsnittsåldern pekar på att missbruket inletts redan i skolan men också
i de åldrar när inträdet i arbetslivet sker. Man har antingen på grund av sitt
missbruk inte haft någon möjlighet att komma in i arbetslivet eller av andra
skäl än missbruk inte fått arbete och därför stötts ut och flytt in i ett
missbruk.

Utslagning och missbruk i dessa tidiga åldrar har i många fall medfört att
man inte kunnat tillgodogöra sig elementära kunskaper och på grund därav
aldrig kommer att kunna konkurrera om ett arbete. Dessa grupper av
missbrukare kommer aldrig, om de inte blir fria från alkohol eller narkotika,
att ha möjlighet att få jobb och erfarenhet från arbetslivet.

Rehabiliteringsarbetet är därför inte enbart en fråga om avgiftning och
insatser mot själva missbruket. Det gäller också att bygga upp en ny individ,
tillföra kunskaper och skapa basen för ett nytt liv i en drogfri tillvaro. Tilltron
till rehabiliteringsinsatserna beror till stor del på vilken tillvaro man
rehabiliterar till. En rehabilitering till fortsatt ensamhet utanför ett normalt
arbetsliv är misslyckad och leder endast fram till nya återfall och ökad missär.

Vårdinnehållet måste ovillkorligen anpassas efter de behov som missbrukarna
har och i mindre utsträckning efter de teoretiska visioner som blir
resultatet av forskning. Forskningens rön måste sammanflätas med den
verklighet som vården står mitt uppe i och får inte bli överordnad de behov
som missbrukaren har.

Den hårt och tidigt utslagne missbrukaren har egentligen aldrig varit
”inne” i samhället. Han har ständigt varit utanför. Missbrukarens situation
består av ett manifest missbruk, en avbruten eller på annat sätt ofullständig
grundskoleutbildning, frånvaron av yrkesutbildning och yrkeserfarenhet.
Alla dessa problem måste ovillkorligen angripas i behandlingen, inte enbart
det ena eller det andra, ty då blir behandlingen bara ett misslyckande.

Ett offensivt vårdprogram måste innehålla alla delar. Här skall avgiftning
och behandling för missbruket ske. Här skall bristfällig utbildning repareras
och här skall yrkesintroduktionen äga rum.

Kraven på utbildning reses allt starkare från behandlare som ser hur
helheten i behandligen brister om man inte kan tillföra utbildning och
yrkesintroduktion under behandlingstiden. På en del håll har försök gjorts
med yrkesinriktade kurser. Men kostnaderna för lärarmedverkan och
material har inte kunnat pressas in under den vårddygnskostnad man haft för
den rena vårdinsatsen.

Särskilda bidrag för utbildning har inte kunnat erhållas med hänsyn till att
man inte kunnat uppfylla de normer som skolöverstyrelsen haft för yrkesutbildning.
Yrkesutbildning på institution för missbrukare måste specialdesignas
för missbrukaren. Den kan inte följa de normer som gäller för vanlig
yrkesutbildning. Statsbidragsreglerna för sådana utbildningsinsatser måste
mjukas upp och kunna utgå till de hem för vård eller boende som har resurser
att genomföra utbildningsinsatser.

Vårdhuvudmännens möjligheter att också svara för utbildning av missbrukare
är begränsade. Trots att omfattningen av sådan utbildning är liten blir
kostnaderna dock så höga att det är troligt att många vårdhuvudmän hellre
avstår från institutionell behandling än att man ikläder sig också denna
kostnad. Ytterligare medelsanvisning torde inte behövas. Kostnaderna för
en statlig bidragsgivning till vårdhuvudmän som väljer placering på hem, där
yrkesutbildning förekommer, är så begränsade att deras finansiering täcks av
nuvarande anslagsramar.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att särskilt statsbidrag skall utgå till vårdhuvudmän
som utför missbrukarvård innehållande yrkesutbildning.

Stockholm den 15 januari 1987
Göran Ericsson (m)

Mot. 1986/87
So212

3

Övrigt om motionen

Intressenter

Göran Ericsson saknar porträttfoto
Göran EricssonModeraterna

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket