Vuxenutbildningen

Motion 1986/87:Ub264 Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:Ub264

Lars Werner m. fl. (vpk)
Vuxenutbildningen

Det kräver kunskap att kunna överblicka och ta del i demokratiska
beslutsprocesser. I dagens samhälle där sammanhang och helheter styckas
upp alltmer blir den samlade bildningsnivå man kan uppnå genom att
tillgodogöra sig en kunskapsmassa i stor utsträckning avgörande för ens
delaktighet i samhällsarbetet. Denna utveckling insågs tidigt av den fackliga
rörelsen och låg till grund för de tankar som senare skulle formeras till
1970-talets vuxenutbildningsreformer. Nu skulle man ge dem som varit med
och bekostat ungdomsskolans utbyggnad möjlighet till egna studier.

Vid 1970-talets början ställdes stora förhoppningar till att också arbetarklassens
barn skulle beredas möjlighet till högre studier via ett bra
studiemedelssystem bl. a. Genom olika beslut skulle utbildningspolitiken
användas som ett fördelningspolitiskt instrument. Tal som 100 000 heltidsstuderande
med vuxenstudiestöd på 1980-talet var målsättningen.

Även om det gjorts en del insatser sedan 1970-talets mitt för att reformera
vuxenutbildningssystemet är det dock så att utbildningsklyftorna inte verkar
minska. Otvivelaktigt är att de grupper som egentligen skulle behöva ta del
av vuxenutbildningsutbudet inte är de som vanligast kan räknas in bland
vuxenutbildningens elever. Snart 20 år efter de första trevandena till
vuxenutbildning i Sverige kan man konstatera att den sociala snedrekryteringen
till högskolan t. o. m. ökat. Denna sneda rekrytering och dess orsaker
har diskuterats intensivt på senare tid i den politiska debatten, särskilt inom
arbetarrörelsens organisationer. Olika politiska instrument har analyserats
för att kunna skapa ett utbildningsväsende där elevbilden överensstämmer
med hela samhällets sociala sammansättning. Viktiga instrument såsom de
studiesociala reformerna har lyfts fram som möjliga instrument att använda
för att vända trenden. Vpk menar att de studiesociala villkoren är oerhört
viktiga, liksom frågan om utbildningens uppläggning och innehåll.

Vi anser dock att den utsortering av elever som börjar redan i grundskolan,
fortsätter i gymnasieskolan och når en kulmen då det gäller forskning och
forskarutbildning, kräver särskilda insatser. Dessa insatser skall naturligtvis
sättas in vid de delar av utbildningsväsendet som direkt berörs. Men vi anser
också att vuxenutbildningen spelar en viktig roll här. Det har visat sig att ett
hinder för fortsatta studier handlar om hemmets ”studietradition". Vi finner
det därför naturligt att skapa en "större studievana” i hemmen med hjälp av
vuxenutbildningsinsatser.

I samband med regionalpolitiska diskussioner talas det ofta om ny teknik
och teknikspridningsprogram. Delar av den så kallade nya tekniken kan ha

positiv inverkan på regionalpolitiken. Men då krävs det också nya insatser i
vad avser utbildning inom arbetslivet. Inom vissa delar av det som kallas ny
teknik är kunskapsexplosionen enorm och kräver ur demokratiaspekt stora
utbildningsinsatser. Ser man ny teknik och teknikspridning ur regionalpolitiska
aspekter framstår snart ett avgörande problem. Det måste lösas.
Folkutflyttningen har varit omfattande i stora delar av landet, och de som har
flyttat har ofta varit välutbildade. Därför finns det i dag inte beredskap för att
ta emot spridningen av ny teknik eller ny kunskap på alla orter. En nödvändig
åtgärd är därför att sätta in massiva utbildningsinsatser för de människor som
bor kvar i glesbygd eller i andra områden som är drabbade av stor
arbetslöshet. Det handlar till största delen om Sveriges inland och då inte
minst Bergslagen.

De motiv vi hittills radat upp för vikten av en vuxenutbildningspolitisk,
stor satsning handlar också om kvinnopolitik. Kvinnor är den största
outnyttjade begåvningsresurs som finns, framför allt i de områden där
befolkningsminskningen varit stor och som är i behov av regionalpolitiska
satsningar. Vuxenstudiestödets utformning är ett hinder för många kvinnor.
De kvinnor som har varit hemarbetande eller deltagit i jordbruksarbete har
inte varit anslutna till A-kassan. Därför får de också ett mycket lägre
studiestödsbelopp vid vuxenstudier. Det handlar om 1000 kr. per månad i
stället för 4000 kr. per månad plus barntillägg. Kan man då i bästa fall välja
mellan ett beredskapsarbete eller vuxenstudier med dåliga ekonomiska
villkor är ju inte valet särskilt svårt, särskilt inte om det kanske är första
gången chansen finns att tjäna egna pengar och inte behöva vara ekonomiskt
beroende av en man. Det är ett samhälleligt intresse att kvinnor kan välja att
gå på vuxenutbildning. Därför måste vuxenstudiestödet utformas så att
vuxenutbildning inte är avhängigt ekonomiska skäl.

Förordningen om timersättning vid grundutbildning av vuxna, 3 §, som
fastställer att studerande på grundvux enbart får studera 15 tim./vecka bör
utgå. Endast under vissa omständigheter kan eleverna studera mer. Denna
paragraf innebär att de studerande som har förutsättningar att klara av
heltidsstudier får sin studietid förlängd med flera år. Det gagnar varken
eleven eller samhället. Därför föreslår vpk att grundvuxstuderande skall ha
rätt att studera upp till 28 tim./vecka.

Det räcker inte med att riksdagen fattar beslut om vikten av vuxenutbildning.
Det behövs också en uppsökande verksamhet. I budgetpropositionen
föreslås att anordnarna får möjlighet att bedriva uppsökande verksamhet
med en friare resursanvändning. Vpk delar uppfattningen att den uppsökande
verksamheten är viktig för att nå dem som har kort skolutbildning. Vi
anser dock att de medel som regeringen föreslår får användas till denna
verksamhet bör tillföras vuxenutbildningsanordnarna.

När denna uppsökande verksamhet får resultat bör detta leda till att fler
kommer att söka sig till olika former av utbildning. Därför måste också medel
anslås så att det totala antalet vuxna studerande tillåts expandera.

Folkhögskolerörelsen har erfarenhet av uppsökande verksamhet ur en
speciell aspekt, nämligen förläggandet av utbildning till platser där de
studerande finns.

Mot. 1986/87

Ub264

7

Det är viktigt för uppfyllelsen av vuxenutbildningsidén. Antalet bidragsveckor
till folkhögskolan måste också tillåtas ökas. Ytterligare skäl kan
anföras för en ökning av bidragsveckorna; antalet veckor överskrids med
nuvarande verksamhet vid folkhögskolorna. Det andra skälet är att två nya
folkhögskolor föreslås bli självständiga. Vpk anser att 15000 ytterligare
bidragsveckor behövs för att täcka akuta behov. Kostnaden beräknar vi till
10 milj. kr.

En bred översyn av folkhögskolan

, Folkhögskolan kan spela en huvudroll i en expansiv politik med avseende på
vuxenutbildning. Pedagogiken som används vid skolorna är vuxenanpassad
och bygger på demokrati och samhällsförändring. Här kan människor få ett
alternativ till den ”vanliga” skolan. Folkhögskolan har stor frihet att anpassa
studierna till varje studerandegrupps behov. Dessa kvaliteter får inte gå till
spillo.

Vi delar därför regeringens uppfattning att en översyn bör göras av
folkhögskolans verksamhet. Till skillnad från föredragande statsråd anser vi
dock att en sådan översyn bör få en bredare bas än vad som kan åstadkommas
inom regeringskansliet. En översynsgrupp bör tillsättas med deltagare från
riksdagens politiska partier, folkhögskoleelevernas förbund, lärarorganisationen
och representanter för huvudmännen.

För att öka möjligheterna att använda utbildning av vuxna som ett
fördelningspolitiskt instrument anser vi det nödvändigt att öka de ekonomiska
resurserna. Vuxenutbildningsavgiften bör därför ökas till 0,40% av den
totala lönesumman och inte, som statsrådet föreslår, begränsas till 0,27 %. Vi
beräknar de därigenom ökade intäkterna till 520 milj. kr. Av dessa pengar
bör 10 milj. kr. användas till en ökning av antalet bidragsveckor till
folkhögskolan. 110 milj. kr. bör fonderas till åtgärder och täckande av behov
inom folkhögskolan med anledning av den breda översyn av folkhögskolan vi
föreslår samt till anslag av ytterligare elevveckor vid folkhögskolor. 400 milj.
kr. bör anslås för förbättring av de studieekonomiska villkoren vid vuxenstudier.
Särskilt bör kvinnors villkor beaktas så som påtalats i motionen. Det bör
ankomma på regeringen att närmare utforma förslag härom till riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om ekonomiska villkor vid vuxenstudier,1]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om rätten för grundvuxelever att få studera upp till 28
tim./vecka,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en bred översyn av folkhögskolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om ytterligare bidragsveckor till folkhögskolan,

[att riksdagen beslutar fastställa vuxenutbildningsavgiften till
0,40% av den totala lönesumman.1]

Mot. 1986/87

Ub264

[att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till användande
av intäkter från vuxenutbildningsavgiften med vad som i motionen
anförs.1]

Stockholm i januari 1987

Lars Werner (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)
Jörn Svensson (vpk)
Björn Samuelson (vpk)

Nils Berndtson (vpk)
Inga Lantz (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Mot. 1986/87

Ub264

1 1986/87:Sf407.