Vittnesförhör med legitimerad psykolog

Motion 1983/84:1155 Förste vice talman Ingegerd Troedsson och Gullan Lindblad

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

7

Motion
1983/84:1155

Förste vice talman Ingegerd Troedsson och Gullan Lindblad
Vittnesförhör med legitimerad psykolog

I motion 1979/80:273 av undertecknad och riksdagsledamoten Gullan
Lindblad (m) hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring i rättegångsbalken
att också psykolog skulle komma att omfattas av det i RB 36 kap. 5 §
andra stycket angivna förbudet mot vittnesförhör.

I motionen erinrades bl. a. om följande:

I 5 § 2 st finns regler om tystnadsplikt vid vittnesförhör för visssa särskilt
angivna yrkesutövare nämligen advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor,
sjuksköterskor och kuratorer vid kommunala familjerådgivningsbyråer
samt deras biträden. Tystnadsplikten avser uppgifter som anförtrotts dessa
befattningshavare p. g. a. deras ställning eller som de i samband med yrkesutövningen
erfarit, såvida inte undantag från tystnadsplikten är medgivet i lag
eller den vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker till att uppgifter
utlämnas. Bakgrunden till denna bestämmelse är att en person kan dra sig för
att t. ex. anlita en läkare eller advokat eller förse dessa med erforderliga
upplysningar om han inte kan påräkna en fullständig diskretion.

Sekretessintresset har i dessa fall ansetts väga tyngre än behovet av utredning
inom rättskipningen. Undantag från denna tystnadsplikt görs enligt 5 §
4 st endast vid mycket grova brott. På analogt sätt krävs för psykologens
yrkesutövning att en förtroendefull relation upprättas till klienten. Enligt
Sveriges Psykologförbunds uppfattning bör därför av de skäl som ovan
angivits den i andra stycket angivna kretsen av yrkesutövare med vidsträckt
tystnadsplikt utökas till att även omfatta legitimerade psykologer. Detta har
fått förnyad aktualitet genom psykologlegitimationens genomförande 1/7
1978.

Flertalet remissinstanser ställde sig positiva till att också legitimerade
psykologer skulle undantas från vittnesplikten.

Riksåklagaren som ställde sig positiv till motionsyrkandet pekade t. ex. i
sitt remissvar på att psykologerna otvivelaktigt tillhör en kategori av yrkesutövare
som intar en sådan förtroendeställning i förhållande till allmänheten
att en tystnadsplikt till skydd för den enskilde är påkallad.

Justitieutskottet fann i betänkande (JuU 1980/81:2) att psykologer i förhållande
till allmänheten intar en förtroendeställning liknande den som intas
av de yrkesgrupper som omfattas av gällande frågeförbud. Med hänsyn
härtill och med hänsyn till bestämmelserna om förtroendesekretess för psykologer
i sekretesslagen ansåg utskottet att en utvidgning av frågeförbudet
till att omfatta också psykologer i och för sig kunde synas både sakligt och
principiellt motiverad. Utskottet ställde sig dock tveksamt till motionsönskemålet
främst därför att en allsidig prövning saknades beträffande vilka yrkesgrupper
som av sakliga och principiella skäl borde omfattas av frågeförbu

Mot. 1983/84:1155

8

det i RB 36 kap. 5 § andra stycket. Utskottet anförde avslutningsvis att dessa
frågor borde närmare övervägas i lämpligt sammanhang samt att det borde
ankomma på regeringen att besluta om formerna för en sådan översyn.

Vid riksdagsbehandlingen av motionen i november 1980 beslöt riksdagen
att bifalla utskottets hemställan.

Som framhölls i motionen krävs för psykologens yrkesutövning att en
förtroendefull relation upprättas till klienten. En viktig förutsättning för att
en person skall våga anlita en psykolog och för att en förtroendefull terapeutisk
relation skall kunna upprättas är att klienten kan påräkna en så fullständig
diskretion som möjligt från psykologens sida. Under senare år har ett
stort antal psykologer vänt sig till bl. a. Sveriges Psykologförbund för råd i
sekretessfrågor i anslutning till att de kallats att höras som vittnen i t. ex.
vårdnads- och umgängestvister.

Enligt förbundets uppfattning skapar nuvarande förhållande stora problem
för förbundets medlemmar som bl. a. inom psykiatrin, omsorgen,
elevvården och socialtjänsten arbetar med förtroendesekretessen som en
grundläggande förutsättning för sitt arbete.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring av rättegångsbalken att
också legitimerad psykolog och dennes biträde (icke legitimerad
psykolog i handledning hos legitimerad psykolog) omfattas av den
i 36 kap. 5 § andra stycket RB angivna tystnadsplikten.

Stockholm den 23 januari 1984

INGEGERD TROEDSSON (m) GULLAN LINDBLAD (m)