Vissa varvsfrågor, m.m. (prop. 1982/83:147)

Motion 1982/83:2339 Christer Eirefelt m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

9

Motion
1982/83:2339

Christer Eirefelt m. fl.

Vissa varvsfrågor, m.m. (prop. 1982/83:147)

1. Sammanfattning

Folkpartiet avvisar regeringens varvspolitik med en förlängd tidsfrist för
storvarven för statliga bidrag på nära 6 miljarder kronor. Det statliga stödet
till varvsindustrin skulle då sedan mitten av 1970-talet uppgå till nära 20
miljarder kronor.

Beträffande Svenska Varv menar vi att koncernledningen bör fatta nödvändiga
beslut om kapacitets- och sysselsättningsförändringar inom ramen
för de medel staten anvisar och på rent företagsekonomiska grunder. Vi
föreslår ett anslag på 1 miljard kronor till Svenska Varv i stället för
regeringens 2,155 miljarder kronor. Med detta kapitaltillskott bör varvsledningen
ges i uppdrag att besluta om de företagsekonomiskt nödvändiga
strukturförändringar som den internationella marknadssituationen kräver.

Vi accepterar att Zenit avskiljs från Svenska Varv men anvisar inte
några medel för kommande ännu ej inträffade förluster. Kapitaltillskottet
föreslås därför till 1,9 miljarder kronor i stället för regeringens 3,0 miljarder
kronor. Fartygsflottan bör säljas så snart någon möjlighet uppstår.

Stödet till varvsindustrin föreslås uppgå till 3,5 miljarder kronor i stället
för regeringens 5,755 miljarder kronor.

Vi föreslår ytterligare förstärkningar inom arbetsmarknadspolitiken genom
en dryg fördubbling av regeringens insatser.

Därtilll vill vi satsa 150 milj. kr. i statliga medel på åtgärder i samverkan
mellan stat, berörda kommuner och det privata näringslivet enligt den
modell som bildades vid neddragningen av Öresundsvarvet i Landskrona.

Budgetbelastningen av folkpartiets förslag är drygt 2 100 milj. kr. lägre
än regeringens.

2. Den internationella marknadssituationen

Det finns f. n. och sedan lång tid tillbaka en stor obalans mellan den
tillgängliga kapaciteten inom varvsindustrin i världen och de förväntade
framtida behoven av leveranser. Problemen inom världens varvsindustri
kommer därmed att vara stora inte bara de närmaste åren, utan också på
längre sikt.

F. n. finns inga planer på någon kraftig reduktion av kapaciteten, tvärtom
finns utbyggnadsplaner för varvsindustrin i t. ex. Republiken Korea.

Under år 1982 medförde den låga ekonomiska aktiviteten i världsekono

Mot. 1982/83:2339

10

min att världshandeln minskade i volym med nära 10% mätt i transportarbete.
Jämfört med början av år 1981 har fraktnivåerna under år 1982 i vissa
fall sjunkit med hälften, i andra fall med ännu mer. Andrahandspriserna för
fartyg har också sjunkit mycket kraftigt. Även här förekommer sänkningar
med hälften på vissa fartygstyper jämfört med början av år 1981.

Samtliga Sveriges konkurrenter har i dag ett omfattande stöd till sin
inhemska varvsindustri. Inget av dessa länder synes helier f. n. ha för
avsikt att avveckla detta stöd inom den närmaste framtiden. EG-kommissionen
har t. ex. konstaterat att statsstödet till varvsindustrin inom EG inte
kunde avbrytas vid utgången av år 1982, som var planerat, utan har
förlängts ytterligare tre år. Canada har meddelat att det statliga stödet till
varven har förlängts till mitten av år 1985.

Sverige har under tidigare regeringar agerat kraftigt för att nå internationella
nedtrappningar av det statliga stödet till varvsnäringen. Sådana ansträngningar
måste nu ytterligare intensifieras.

3. Varvsindustrins utveckling i Sverige

Antalet anställda vid svenska varv ärf. n. knappt 15000 personer. Kapacitets-
och sysselsättningsminskningarna har varit stora i Sverige jämfört
med de flesta andra länder.

Riksdagen har vid flera tillfällen under de senaste åren beslutat om
statligt stöd till varvsindustrin, huvudsakligen för att den nödvändiga sysselsättningsminskningen
skulle kunna ske i socialt acceptabla former.

I själva verket har varvsindustrin erhållit statligt stöd i olika former
sedan slutet av 1950-talet. 1963 blev staten hälftenägare till det krisdrabbade
Uddevallavarvet och 1971 övertogs resten av aktierna. Den egentliga
varvskrisen framträdde vid mitten av 1970-talet, och det statliga stödet
ökade då kraftigt. Närmare 14 miljarder kronor i statligt stöd har beslutats.

Om regeringens proposition bifalls av riksdagen är det statliga stödet till
varven uppe i nära 20 miljarder kronor sedan mitten av 1970-talet. Till
detta kommer statliga kreditgarantier på ca 22 miljarder kronor, som kan
komma att utlösas om redare inte kan fullfölja sina förpliktelser.

Med vilket jämförelsemått som helst är stödet till varvsindustri mångdubbelt
större än till någon annan näringsgren. Enligt en studie av Industriens
Utredningsinstitut var t. ex. stödet per anställd under hela 1970-talet
319000kr. för varven, 156000 kr. per anställd för stålindustrin. 39000 kr.
per anställd för skogsindustrin och 21 000 kr. per anställd för tekoindustrin.

Industristödsutredningen (SOU 1981:72 Att avveckla en kortsiktig stödpolitik)
har gjort vissa beräkningar över den samhällsekonomiska kostnaden
för varvsstödet. Kalkylerna är givetvis osäkra och delvis beroende av
vilka förutsättningar om den alternativa utvecklingen som görs, men alldeles
klart är att den förda stödpolitiken innebär en samhällsekonomisk
merkostnad på många miljarder kronor.

Mot. 1982/83:2339

II

Under den senaste femårsperioden har storvarven hara ett år lyckats få
order med full täckning för självkostnaderna. Inte heller det året var
tillfredsställande, eftersom de redare som beställde fartygen i vissa fall fått
betalningsproblem så att fartygen har måst återtas av varven.

I den strukturplan för Svenska Varv som riksdagen fattade beslut om
våren 1980 var en förutsättning för det då beslutade statsstödet att varven
skulle bli lönsamma till utgången av år 1984.

Flera företag inom Svenska Varvs-koncernen har under strukturplanetiden
genomfört omstruktureringar på olika sätt och skaffat sig betydligt
bättre överlevnadsmöjligheter. Arendal har specialiserat sig på offshoremarknaden.
Karlskronavarvet på den marina marknaden. Finnboda Varf
har halverat resurserna och koncentrerat dem på lokala och regionala
reparationer. Cityvarvet har också dragit ner kapaciteten och ökat marknadsansträngningarna
och produktiviteten och gått in på nya marknader.

De mindre och medelstora varven är i huvudsak hemmamarknadsorienterade.
F. n. utgörs deras orderstock mest av leveranser till svenska rederier,
och därutöver består kundkretsen av statliga myndigheter och verk.
Det är väsentligt att förutsättningarna för dessa privata mindre varv att
upprätthålla sin konkurrenskraft inte försämras.

4. Socialdemokraternas förslag

Propositionen föreslår att produktion och sysselsättning minskar med
20% vid Uddevallavarvet, dvs. en sysselsättningsminskning med 400 personer,
resp. med 30%- vid Kockums i Malmö, dvs. en sysselsättningsminskning
med 900 personer. Därtill kommer en sysselsättningsminskning
med ett obestämt antal personer vid underleverantörer till de båda storvarven.

5. Folkpartiets principiella inställning till selektivt industristöd

Innebörden av det föreslagna stödet till Svenska Varv är att tidsfristen
för att uppnå lönsamhet utsträcks i ytterligare 2 år. Dvs. vid utgången av år
1986 skall varvet vara lönsamt. Nu gällande riksdagsbeslut innebär att
varvet skall uppnå lönsamhet vid utgången av år 1984. Ledningen för
Svenska Varv har gjort den bedömningen att detta inte är möjligt att uppnå
och har därför meddelat ägaren/staten att om strukturplanen skall följas
måste de båda storvarven läggas ner. Detta har regeringen inte accepterat.

De nu aktuella förslagen innebär att rederibolaget Zenit skiljs från
Svenska Varv. Zenit föreslås få ett kapitaltillskott på 3000 milj. kr.

Svenska Varv föreslås få ett kapitaltillskott på 2 155 milj. kr., merparten
kontant och en mindre del i form av skuldebrev.

Därutöver föreslås fortsatt räntestöd till varvsindustrin på ca 135 milj.
kr., samt avskrivningslån till varvsindustrin på 465 milj. kr. Av det senare

Mot. 1982/83:2339

12

artas ca 400 milj. kr. gå till Svenska Varv medan 65 milj. kr. tillfaller de
mindre och medelstora varven.

Totalsumman i varvsstöd i propositionen är således 5755 milj. kr.

Folkpartiet är starkt negativt till statligt industristöd av denna art. I
propositionen finns några kloka ord om vådorna av permanentning av
statligt stöd till viss typ av industriproduktion. Bara s. k. ”överbryggningsstöd”
bör egentligen accepteras, sägs det. Men sedan föreslås ytterligare
nära 6 miljarder kronor. Det innebär om riksdagen skulle bifalla förslaget
att nära 20 miljarder kronor av statliga medel har tillförts varven.

1 propositionen redovisas inga skäl till varför nu aktuell stödförlängning
skall komma att ge lönsamhet om två år. Tvärtom omgärdas alla framtidsutsagor
med stora reservationer. Inte ens Roine Carlsson förefaller att tro
på att det skall lyckas.

Vi menar att det nu är dags att fullfölja de principuttalanden som gjorts.
Det är uppenbart att det egentliga skälet till det omfattande fortsatta stödet
är "omsorgen” om sysselsättningen. Det är lika uppenbart att detta enbart
är en omsorg på mycket kort sikt. De långsiktiga negativa följderna för
sysselsättning, nyföretagande och konkurrenskraft av selektivt industristöd
är väl kända. Detsamma gäller den ökning av statens budgetunderskott
till vilken varvsstödet medverkar i inte ringa grad. Det är också
uppenbart att mycket generösa insatser till förmån för de nu anställda vid
varven skulle kunna göras för en del av den summa pengar som nu anslås
till varven.

6. Folkpartiets förslag

Enligt nu gällande riksdagsbeslut och strukturplan för Svenska Varv har
ledningen bedömt det nödvändigt att avveckla både Kockums och Uddevallavarvet.
Regeringen har föreslagit nära 6 miljarder kronor i stöd för att
i stället genom en osthyvelsmetod kunna besluta om kapacitetsminskningar
vid båda storvarven. De blir därefter ungefär lika stora.

Vi föreslår i stället att företagsledningen anvisas en viss summa i statligt
tillskott och sedan får ledningen avgöra — på rent företagsekonomiska
grunder — hur anpassningen till marknadssituationen skall ske.

Den s.k. samhällsekonomiska ”analys” som görs i propositionen innehåller
ingen som helst egentlig analys och kan därför inte läggas till grund
för en eventuell avvikelse från en företagsekonomisk bedömning. Företagsledningen
för Svenska Varv bör därför ges i uppdrag att utföra vad den
är tillsatt för att utföra, nämligen att inom vissa av ägaren givna ekonomiska
ramar avgöra hur och på vad sätt de olika företagsenheterna inom
koncernen bäst skall anpassas till den aktuella och väntade marknadssituationen.

Tyvärr finns det i propositionen mycket litet redovisat av de ekonomiska
kalkyler som ligger bakom Svenska Varvs nya långsiktsplan. Inte heller

Mot. 1982/83:2339

13

redovisas egentligen på vilka ekonomiska grunder regeringen gör vissa
avsteg från denna. Det blir därigenom nästan omöjligt att lägga fram ett på
företagsekonomiska grunder väl underbyggt förslag om annan storlek på
kapitaltillskott än regeringens förslag. Den gamla strukturplanen redovisades
utförligt i proposition 1979/80:165 men den gäller ju inte längre. Det
hade varit naturligt om den nya långsiktsplanen för perioden t. o. m. år
1985 hade redovisats i denna proposition. Så har inte skett. Tyvärr har det
blivit allt vanligare under det senaste halvåret att riksdagen ges bristfälligt
underlag för sina beslut. Detta är otillfredställande.

Mot den bakgrund som här och tidigare i motionen redovisats menar vi
att Svenska Varv bör ges ett sista kapitaltillskott på 1 miljard kronor.
Medlen bör främst användas för utveckling mot nya produkter och nya
marknader. Det får därefter ankomma på företagsledningen att bedöma
vilka typer av och storlekar på kapacitetsförändringar som måste göras.
Avyttringar av enheter kan givetvis också bli aktuella, om förutsättningar
för detta skulle uppstå.

Det kan i sammanhanget noteras att regeringens förslag om mer än
dubbelt så stort kapitaltillskott ändå förutsätter att varven i framtiden
tecknar order som minst täcker självkostnaden.

Statsrådet Roine Carlsson anför därefter: "Om inte detta visar sig möjligt
ankommer det på koncernledningen och varven att genomföra erforderliga
neddragningar av kapaciteten eller avveckla hela varvsenheter.”
Vi menar att detta bör vara en uppgift för koncernledningen redan i
nuläget, och inte först efter några år.

Regeringen föreslår vidare att Zenit skiljs från Svenska Varv. Vi har
ingenting att invända mot detta. Vi menar dock att det hädanefter är
väsentligt att Svenska Varv själva tvingas ta ett ekonomiskt ansvar för hela
sin verksamhet. De båtar som senare kan komma att byggas måste därför
helt och hållet belasta Svenska Varvs verksamhet och resultat och får inte
avvecklas till bokfört värde i stället för marknadsvärde till något annat
statligt bolag.

Zenit har en ackumulerad förlust i 1982 års bokslut på 841 milj. kr.
Denna måste täckas, liksom den säkerligen ofrånkomliga förlusten i år på
769 milj. kr. Därutöver bör bolagets egna kapital ökas med 290 milj. kr. det
är nu bara 25 milj. kr. - för att ge bolaget en rimlig finansiell stadga.
Ytterligare medel bör emellertid inte anvisas. Vi avvisar således förslaget
om att 1040 milj. kr. bör stå till regeringens förfogande för att täcka
ytterligare förluster om detta skulle visa sig erforderligt. Vi menar att det
är principiellt olämpligt att anvisa medel för framtida förluster innan dessa
har uppstått, inte minst därför att företagets ambition att på alla sätt
försöka begränsa framtida förluster då riskerar att dämpas.

Till Zenit bör således anvisas ett kapitaltillskott på I 900 milj. kr. i stället
för det av regeringen föreslagna 3000 milj. kr.

Vi vill kraftigt instämma i regeringens betoning av vikten att Zenits

Mot. 1982/83:2339

14

fartygsflotta avvecklas så snabbt som marknadsförhållandena medger. En
omedelbar avveckling av alla 39 båtarna skulle emellertid innebära mycket
stora förluster, som kan minska vid en mera successiv avveckling under
något eller några år. Det är därvid väsentligt, vilket också påpekas i
propositionen, att vid en kommande uppgång av fartygsvärdena vissa
fartyg avyttras under uppgångsskedet. Man bör således inte vänta tills en
topp är nådd. eftersom merparten av fartygsflottan då avyttras under den
påföljande nedgångsfasen.

Sammanfattningsvis innebär folkpartiets förslag att Svenska Varv ges
ett kapitaltillskott på I miljard kronor och Zenit ett kapitaltillskott på 1.9
miljarder kronor. Detta är avsevärt lägre än vad regeringen föreslår, nämligen
2.155 miljarder kronor till Svenska Varv och 3 miljarder kronor till
Zenit. Budgetbelastningen minskar från regeringens 5,155 miljarder kronor
till 2,9 miljarder kronor.

Kreditgarantier

Av nuvarande ram på 23,665 miljarder kronor är 22 miljarder i anspråktagna.
I propositionen föreslås att ”mot bakgrund av de tidigare redovisade
bedömningarna av varvsindustrins volymutveckling kan behovet av
kreditgarantier behöva öka med drygt 6000 milj. kr. till 30000 milj. kr.”.
Vårt förslag måste anses innebära en lägre volymutveckling för varvsindustrin
vilket motiverar en ökning till 25 miljarder kronor, dvs. ökning med
1,335 miljarder kronor i stället för med 6 miljarder kronor Vi menar att
låneutrymme på kreditmarknaden i huvudsak behövs för annat än varvsindustrin.

Vi har ingenting att invända mot att möjligheten att lämna statliga
kreditgarantier utsträcks till order som tecknas före utgången av år 1986.

Propositionen föreslår också att borgensåtagandet reduceras till 10% vid
varje tillfälle utestående kreditgarantier utom vad beträffar Svenska Varv.
Reduceringen bör gälla endast framtida leveranser, men omprövning bör
kunna ske för gamla garantier. Vi kan inte biträda detta förslag. Vi menar
att det från principiell synpunkt är väsentligt att varvsföretagen har ett
direkt ekonomiskt ansvar för sina kundengagemang. Borgensåtagandet bör
därför inte reduceras så som regeringen föreslår.

Beträffande förslaget att avgifterna för kreditgarantierna bör utformas så
att systemet kan beräknas bli självbärande har vi inga invändningar. Vi
instämmer således i förslaget att avgifterna bör vara så anpassade att de
täcker dels administrationskostnader, dels förväntade förluster på grund
av lämnade garantier.

Riintestöd

Enligt riksdagens tidigare beslut lämnas räntestöd för lån som tas upp
med hjälp av kreditgarantier. Stödet består i att staten täcker skillnaden
mellan viss subventionerad utlåningsränta och finansieringsinstitutens

Mot. 1982/83:2339

15

upplåningsräntor för aktuella projekt. Räntan för varv är ca 10% och för
offshore-produkter drygt 13%. Liknande räntestöd finns i alla konkurrerande
varvsländer. Vi menar att det även fortsättningsvis måste finnas
även i Sverige och kan alltså biträda regeringsförslaget att stöd kan lämnas
för order som tecknas före utgången av år 1986. Vi har inte heller något att
invända mot att villkoren förändras så som propositionen föreslår, nämligen
att större räntestöd kan lämnas under en kortare tidsperiod med
oförändrad löptid på lånet och med bibehållande av oförändrad subventionsgrad.
Förslaget att den s.k. matchningen fortsättningsvis förbehålls
offshore-anläggningar synes också lämpligt

A vskri v ninn slån

Riksdagen beslöt 1980 att ersätta det s.k. beställarstödet med stöd per
direkt produktionstimme för nybyggnad och större ombyggnad av fartyg
med 55 kr. per timme år 1981, 40 kr. per timme år 1982 och 25 kr. per
timme år 1983. Nu föreslås att avskrivningslån skall utgå med 25 kr. per
timme under 1984 och 1985. Detta kostar 465 milj. kr., varav 400 milj. kr.
beräknas gå till Svenska Varv och 65 milj. kr. till de mindre och medelstora
varven. Vi kan biträda detta förslag, framför allt av omsorg om de mindre
och medelstora varven för vilka detta stöd är väsentligt.

Övrigt

Vi har ingenting att invända mot förslaget att det särskilda bidraget vid
fartygsexport till utvecklingsländerna avvecklas. Som anförs i propositionen
har det visat sig svårt att genomföra projekt med hjälp av detta stöd,
trots att hela stödanslaget ianspråktagits. Fortfarande kvarstår emellertid
möjligheten att lämna bidrag vid fartygsexport till utvecklingsländer inom
ramen för Beredningen för Internationellt Tekniskt Samarbete.

Av anslaget Bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna
återstår f. n. ca 63 milj. kr. I propositionen föreslås att 15 milj. kr. därav
används för ett bidrag för den fortsatta verksamheten vid Landskrona
Produktions AB, samt att 17 milj. kr. därav används för ett investeringsbidrag
för utbildningsanläggningar vid Chalmers Tekniska Högskola. Utbildningen
avser säkerhetsutbildning för offshore-personal, som f. n. inte kan
ges i Sverige. Vi biträder dessa förslag. På detta anslag skulle därefter
återstå ca 31 milj. kr.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

1 arbetsmarknadsministerns bilaga till varvspropositionen föreslås att
riksdagen anvisar ytterligare 14,6 milj. kr. till olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, samt att 10 milj. kr. av existerande anslag för sysselsättningsskapande
åtgärder får användas för t. ex. löneutfyllnad under viss tid för
övertalig personal från storvarven.

Mot. 1982/83:2339

16

Som en följd av våra förslag i fråga om mindre stöd till Svenska Varv än
vad regeringen har bedömt möjligt menar vi att anslagen til! arbetsmarknadspolitiska
insatser måste ytterligare höjas. Med den neddragning av
stödet till varven som vi föreslår anser vi att samhället bör vara mycket
generöst med stöd till de personer som kan komma att friställas från ett
eller båda storvarven. Detta motiveras inte bara av omsorg om enskilda
individer utan också av de samhällsekonomiskt lönsamma verkningar som
uppträder när människor övergår från sysselsättning i en olönsam produktion
till sysselsättning i en lönsam produktion.

Förstärkt arbetsförmedling

Arbetsmarknadsministern föreslår 2,1 milj. kr. i ytterligare medel för
arbetsförmedlingen i Malmö och Uddevalla. Detta anses täcka kostnaderna
för ytterligare 10 arbetsförmedlare i Malmö och 3 arbetsförmedlare i
Uddevalla. Vi biträder detta förslag, men vill därutöver anföra följande.

I Malmö finns en ”industriby” med ett stort antal små och medelstora
företag. Den ligger i Fosieby. Under de senaste tre åren har där skapats
omkring 500 nya arbetstillfällen. Vi menar att arbetsförmedlingen i Malmö
bör inrätta ett lokalkontor i Fosieby för att få så nära kontakt som möjligt
med de företag som verkar där. Detta underlättar kraftigt kontakterna
mellan företagen och arbetsförmedlingen i fråga om nytillkommande arbetstillfällen
och gör det lättare för de arbetssökande att bedöma uppkommande
arbetserbjudanden.

Beroende på vilka kapacitetsneddragningar varvsledningen vid Svenska
Varv bedömer företagsekonomiskt lämpligast kommer förstärkta arbetsförmedlingsinsatser
att krävas på varvsorterna. Riksdagen bör därför nu
anvisa ett reservationsanslag på ytterligare 5 milj. kr. utöver regeringens
förslag.

Arbetsmarknadsutbildning

Regeringen föreslår att 10 milj. kr. anvisas för köp av utbildning i företag
och av andra utbildningsanordnare i Malmöhus län. Ingenting föreslås för
Uddevalla. Vi menar att detta är otillräckligt och vill därför anvisa ytterligare
10 milj. kr., dvs. totalt 20 milj. kr. för köp av utbildningskapacitet
t.o. m. december 1984. Beträffande insatsernas fördelning på orter måste
varvsledningens beslut inväntas.

Sysselsättningsskapande åtgärder

I propositionen föreslås att 10 milj. kr. av detta anslag får användas för
löneutfyllnad under viss tid i samband med övertalighet. Erfarenheterna av
detta i samband med Öresundsvarvets avveckling är goda. Vi anser att i
den mån föreslagna 10 milj. kr. inte visar sig vara tillräckliga bör regeringen
bemyndigas att använda ytterligare 10 milj. kr. av anslaget på detta sätt.

Mot. 1982/83:2339

17

Yrkesinriktad rehabilitering

Regeringen föreslår att Ami-verksamheten förstärks med ytterligare tre
arbetslag, två i Malmöhus län och ett i Göteborgs och Bohus län. Vi vill
inte ta ställning till den regionala fördelningen av förstärkningen, eftersom
denna enligt vår uppfattning måste bli beroende av vilken bedömning
varvsledningen för Svenska Varv gör. Om behov kommer att uppstå av en
större förstärkning bör detta medges. Riksdagen bör därför på detta anslag
anvisa ytterligare 2,5 milj. kr. jämfört med regeringens förslag, en total
ökning med 5 milj. kr.

Offensiva insatser

I samband med avvecklingen av Öresundsvarvet anvisade dåvarande
regeringen 100 milj. kr. för det nybildade s.k. Landskrona Finans AB.
Detta särskilda bolag bildades genom avtal mellan Svenska Varv, Landskrona
kommun, Svalövs kommun, Malmöhus Invest AB och ett antal
privata företag. Öresundsvarvets mark och byggnader ställdes till förfogande.

Verksamheten har utfallit mycket väl. Landskrona Finans har engagerat
sig i 53 olika projekt/företag. Det totala åtagandet hittills uppgår till drygt
70 milj. kr. Ungefär 620 nya arbetstillfällen har skapats. På sikt torde
mängden arbetstillfällen öka ytterligare till mellan 1 000 och 1 100 nya jobb.

Vi menar att denna typ av samverkande insatser från stat, kommun och
det privata näringslivet har visat sig mycket framgångsrika.

Staten bör därför i samband med de kapacitetsneddragningar som
Svenska Varv beslutar om vid ettdera eller båda storvarven medverka på
liknande sätt i den eller de orter som kan bli aktuella. Riksdagen bör anvisa
ett reservationsanslag av 119 milj. kr. för detta ändamål. Därutöver bör de
resterande 31 miljonerna på anslaget Bidrag till sysselsättningsåtgärder
inom varvsregionerna användas för samma ändamål. Därigenom uppgår
statens medverkan till 150 milj. kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförs hemställs

1. att riksdagen till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1983/84
anvisar ytterligare 5 milj. kr.,

2. att riksdagen till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1983/
84 anvisar ytterligare 20 milj. kr.,

3. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts om utnyttjandet
av anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder under tionde
huvudtiteln,

4. att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering anvisar ytterligare 5
milj. kr.,

Mot. 1982/83: 2339

18

5. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för stöd till svensk
varvsindustri som förordas i motionen,

6. att riksdagen bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att till
utgången av år 1986 ikläda staten garantier till svensk varvsindustri
och till beställare av fartyg hos svenska varv - inkl. tidigare
lämnade garantier - intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt
belopp av högst 25 miljarder kronor,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande för
fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda ytterligare skuldebrev
till Svenska Varv AB,

8. att riksdagen godkänner de ändrade riktlinjer för avgifter på
fartygskreditgaråntier som förordats i motionen,

9. att riksdagen godkänner vad som förordats i motionen om användningen
av reservationsanslaget Bidrag till sysselsättningsåtgärder
inom varvsregionerna,

10. att riksdagen avslår förslaget att tili Förvärv av Svenska Varv
AB:s aktier i Zenit Shipping AB anvisa ett reservationsanslag av
23 milj. kr.,

11. att riksdagen till Kapitaltillskott till Svenska Varv AB anvisar
1 miljard kr.,

12. att riksdagen begär .ut regeringen uppdrar åt koncernledningen
vid Svenska Varv AB att inom den anvisade ekonomiska ramen
besluta om nödvänuiga förändringar av kapacitet och produktionsstruktur,

13. att riksdagen till Tillskott till Zenit Shipping AB anvisar ett
reservationsanslag av 1,9 miljarder kronor,

14. att riksdagen avslår förslaget att till Kostnader för skuldebrev till
Svenska Varv AB anvisa ett förslagsanslag av 125 milj. kr.,

15. att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att inom en ram om
150 milj. kr. initiera samverkansprojekt mellan stat, kommun
och näringsliv inom varvsregionerna på sätt som i motionen
angivits.

Stockholm den 12 april 1983

CHRISTER EIREFELT (fp)

KARL ERIK ERIKSSON (fp) HUGO BERGDAHL (fp)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

■