Villkoren för vuxenstuderande

Motion 2004/05:Ub397 av Anne Ludvigsson och Hillevi Larsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över möjligheterna att genom ökad flexibilitet förbättra vuxnas villkor att genomföra studier med syfte att ta sig ut på arbetsmarknaden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att överväga att förändra kravet på att man för att komma i fråga för rekryteringsstöd inte får ha haft kontakt med CSN på fem år.

Motivering

Vi talar ofta om betydelsen av det livslånga lärandet. Förutom att ständig fortbildning ger personlig utveckling och främjar folkhälsan i stort ger en välutbildad befolkning landet konkurrenskraft och bättre framtidsutsikter.

De flesta av dagens system är anpassade för studenter som är förhållandevis unga och har svensk grundskola bakom sig. Redan vid 29 års ålder begränsas de ekonomiska möjligheterna att vara student, trots att man då rimligen har många år kvar av sitt yrkesverksamma liv.

Regeringen har lyckligtvis uppmärksammat att möjligheterna till studier för äldre behöver förbättras, och från och med den 1 juli 2006 avsätts 100 miljoner kronor och från 2007 totalt 250 miljoner kronor för att förändra studiestödet så att fler äldre har möjlighet att finansiera sin utbildning med studiemedel. Dessutom har ett särskilt rekryteringsstöd med flexibel användning införts.

Fortfarande kvarstår dock problem i enskilda fall. För vuxna som måste börja med att tillgodogöra sig grundskolan är det inte heller bara åldern som begränsar. För många av dem är det omöjligt att hinna uppnå en rimlig utbildningsnivå innan studiemedlen är slut för deras del. Det gäller även invandrare som kanske måste börja sina studier på grundskolenivå och har många terminers studier framför sig innan de kan räkna med att gå ut i arbete.

Det är naturligt att reglerna för studiestödssystemet ser ut som de gör i dag. Om alla fick studera hur länge och hur sent i livet som helst skulle kostnaderna bli oöverstigliga. Det vore inte samhällsekonomiskt försvarbart.

Men dagens studiestödsregler är inte alltid heller samhällsekonomiskt försvarbara. Studenter blir beroende av försörjningsstöd resten av sitt yrkesverksamma liv när de i stället skulle kunnat försörja sig själva om reglerna bara varit lite mer flexibla och de fått lån även det sista studieåret. I stället har utvecklingen snarare gått åt att begränsa flexibiliteten än mer, eftersom det numera krävs "synnerliga skäl" i stället för "särskilda skäl" för att undantas från begränsningen av studiemedlet.

Rekryteringsstödet är ett värdefullt stöd för att tända lusten att lära bland grupper som traditionellt sett inte utbildar sig. Det faktum att man för att komma ifråga för rekryteringsstöd inte får ha haft kontakt med CSN på fem år är dock starkt begränsande. Fem år är alltför lång tid. Det utestänger stora grupper från ett stöd som verkligen skulle påverka deras arbetsmarknadssituation i positiv riktning.

Om vi skall fortsätta sträva efter det livslånga lärandet och bättre ta till vara människors resurser bör möjligheterna till flexibilitet och individuella bedömningar för att underlätta vuxenstudier ses över ytterligare.

Stockholm den 29 september 2004
Anne Ludvigsson (s)	Hillevi Larsson (s)