Villkoren för mönsterskydd

Motion 1982/83:231 Marianne Karlsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1982/83

231-237

Motion

1982/83:231

Marianne Karlsson
Villkoren för mönsterskydd

I en tidigare motion (1980/81:687) har jag påpekat en egendomlighet i den
praxis som utvecklats i administrativ praxis, när det gäller tolkningen av
begreppet ”väsentligen skiljer sig” från det tidigare kända. Jag framhöll då
att praxis blivit sådan, att bedömningen vilar helt på synsinnet. En skillnad
anses alltså inte väsentlig även om den t. ex. medför att den nya produkten
rent praktiskt är mycket bättre, om skillnaden, som bevisligen finns, är
otillräckligt påfallande för den oinformerade betraktaren. Jag anförde det
tänkta exemplet att någon förbättrat en plasthink genom att införa ett slags
förstärkningar så att grepen inte lossnar, och som säkert får avslag på sin
ansökan om skydd på grund av ”bristande skillnad i helhetsintrycket”.
Motionen avslogs. Frågan var för tidigt väckt.

Sedan dess har det inträffat, att de allmänna domstolarna och de
administrativa domstolarna hamnat i motsatta positioner, när det gäller
tolkningen av ordet ”väsentligen” i lagen.

Stockholms tingsrätt uttalade i dom'den 18 september 1981 (DT 71)
gällande om intrång förelåg eller ej att man vid bedömning av om ett påstått
intrångsföremål väsentligen skiljer sig från ett mönster som är skyddat eller
ej måste ta stor hänsyn till funktionen. Trots att mycket tydliga skillnader
förelåg fann Stockholms tingsrätt intrång föreligga. Funktionen var identisk.
(Målet gällde en låsstolpe.) Svea hovrätt, som dömde i saken den 1 oktober
1982, var helt överens med tingsrätten och fastställde tingsrättens dom.
(Målet ligger nu i HD.)

Enligt dessa domstolar bör man alltså fästa stor vikt vid det funktionella vid
s. k. bruksmönster, när det gäller att avgöra om väsentlig skillnad föreligger.

Ungefär samtidigt, den 23 september 1982, uttalade regeringsrätten i en
dom (nr 162-1981) beträffande registrerbarheten av en jacka avsedd för
snickeri och byggverksamhet och försedd med utanpåliggande fickor
avsedda för arbetsredskap: ”Av utredningen i målet framgår icke att dessa
fickor anbragts och utformats i syfte att ge jackan ett karaktäristiskt
utseende. Fastmera synes jackans utformning vara i allt väsentligt betingad
av dess funktion som arbetsplagg. Vid angivna förhållanden saknas
förutsättningar att meddela mönsterskydd för jackan.”

Beslutet är utomordentligt tydligt. Man kan inte få mönsterskydd för en
produkt som formgivits med syftet att göra den bra och funktionell. Av det
gynnande av god formgivning som mönsterskyddslagen enligt lagmotiven
skulle ge återstår således bara möjlighet till skydd för bevisliga onyttigheter,

1 Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 231-237

Mot. 1982/83:231

2

såsom ”ärtiga” underkläder och dylikt. Det är inget fel att ge skydd åt sådan
formgivning (prydnadsmönster), men avsikten var ju också att bereda skydd
åt s. k. nyttighetsmönster.

Vid lagens tillkomst uttalade departementschefen (prop. 1969:168, sid 50):
”Mönsterskyddet erbjuder här en ensamrätt som möjliggör skälig ersättning
åt formgivaren för hans skapande insats och dessutom öppnar en väg för
tillverkaren att återfå de investeringar han har lagt ned på en ny formgivning.
En lagstiftning enligt de riktlinjer som utredningens förslag följer är i hög
grad ägnad att stimulera till ett nyskapande som kommer allmänheten till
godo i form av nya, estetiskt och funktionellt högvärdiga produkter.”

Till saken hör också att vi genom att ha ratificerat Pariskonventionen enligt
Stockholmstexten (särskilt Art 5 quinquies) förbundit oss att skydda
”industriella mönster”, något som går utöver att bara skydda prydnadsmönster.

Det tillkommer inte mig eller riksdagen att ingå på en prövning av enskilda
fall. Det kan ju i och för sig vara så att den av regeringsrätten prövade jackan
var rätt lik vad som funnits förut. Det kan också hända att Stockholms
tingsrätt och Svea hovrätt misstagit sig i det enskilda fallet och kanske blir
rättade av högsta domstolen. Det är inte det som det är frågan om.

Vad frågan i stället gäller är tolkningen av vad som skall menas med att ett
mönster ”väsentligen skiljer sig från” vad som redan var känt. Frågan är kort
och gott: Skall man ta hänsyn till förståndsresonemang när man bedömer om
en skillnad, som man kan se, är väsentlig eller ej? Enligt min mening är svaret
på den frågan ja. Denna ståndpunkt menar jag får stöd av tre olika
överväganden:

1. Som tydligt framgår av lagens förarbeten var avsikten med lagen att
bereda möjlighet till skydd för god formgivning, inrymmande både
skönhetsvärden och produkter med praktiska förtjänster. Genom att knyta
skyddet till en förebild, dvs. ett foto eller en teckning av en vara, med
undvikande av alla beskrivningar i ord, ansåg man sig kunna tillfredsställa
båda dessa syften, så att man slapp införa något slags ”småpatent” eller
bruksmönster av den typ som finns i Tyskland. Detta kan man bara om man
tillåter förståndsresonemang när man skall avgöra om en på förebilden synlig
skillnad är väsentlig eller ej.

2. I lagförarbetena förekom det en ganska häftig debatt om man skulle
välja ordet ”tydlig” eller ordet ”väsentlig”, när det gällde att fastställa vilken
skillnad mot det kända som erfordrades för registrerbarhet av mönster.
Ordet ”tydlig” avvisades och därmed rent faktiskt den meningsriktning som
menade att vad som krävdes var ”nytt helhetsintryck”, urskiljbart genom
oinformerat tittande.

3. Det kan inte vara riktigt att snyltare skall få fritt kopiera nya
formgivningsprodukter, vi’kas värde ligger på det praktiska planet, medan
samhället erbjuder fullt skydd för sådana alster av formgivning, vilkas enda
förtjänst kanske är att de ser trevliga ut.

Mot. 1982/83:231

3

För många år sedan hände det sig i USA att amerikanska högsta domstolen
ganska ofta ogiltigförklarade patent med den enda motiveringen att det i
uppfinningen inte fanns någon ”geniblixt” (flash of genius). Därmed uteslöt
man sådana uppfinningar som bara kunnat komma fram genom hårt arbete
och genom att uthålligt experimentera och prova sig fram. (Edison fick prova
tusentals olika material till glödtrådar innan han kunde göra en användbar
glödlampa.) Amerikanska kongressen tyckte att högsta domstolen kommit
snett och ändrade lagen genom att skriva till att en uppfinnings patentbarhet
inte skulle påverkas av ”på vilket sätt den tillkommit”.

Jag tycker att det sätt på vilket praxis utvecklats när det gäller
skillnadskravet för mönster i be viljandeförfarandet motiverar ett ingripande
från riksdagens sida. Att de allmänna domstolarna och regeringsrätten synes
vara på motsatta linjer gör ett dylikt ingripande så mycket nödvändigare.

Jag yrkar därför med stöd av vad som anförs i motionen

att riksdagen beslutar att 2 § mönsterskyddslagen (1970:485) skall
erhålla följande ändrade lydelse:

2 § Mönster registreringsansökningen.

Väsentlig skillnad skall anses föreligga om mönstret jämfört med det
tidigare kända antingen ger ett nytt helhetsintryck eller eljest uppvisar en
synlig och ur funktionssynpunkt väsentlig skillnad.

Som känt tillgängligt.

Stockholm den 12 januari 1983

MARIANNE KARLSSON (c)