Vidgade möjligheter att avgöra brottmål i den tilltalades utevaro

Motion 1981/82:2187 Inger Lindquist och Gunnar Biörck i Värmdö

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

2

Motion

1981/82:2187

Inger Lindquist och Gunnar Biörck i Värmdö

Vidgade möjligheter att avgöra brottmål i den tilltalades utevaro

(prop. 1981/82:105)

I propositionen föreslås att tingsrätt skall få vidgade möjligheter att avgöra
brottmål när den tilltalade har uteblivit från domstolsförhandling. Hittills har
domstol kunnat avgöra mål i den tilltalades utevaro om det - som lagen
uttrycker det - ej förekommer anledning att ådöma annan brottspåföljd än
böter och saken inte kunnat nöjaktigt utredas.

Den ändring som nu föreslås i 46 kap. 15 § rättegångsbalken innebär att
brottmål i fortsättningen skall kunna avgöras i den tilltalades utevaro också
då det finns anledning att döma till fängelse i högst tre månader, villkorlig
dom eller skyddstillsyn eller sådana påföljder i förening. Bakgrunden till att
justitiedepartementet begärt att rättegångsutredningen skall lägga fram ett
reformförslag i denna fråga före övriga förslag på tingsrättsprocessens
område är framställningar från det praktiska rättslivet. Framför allt från
domstolshåll har framhållits att huvudförhandling i brottmål i allt mer ökad
utsträckning måste ställas in till följd av att den tilltalade inte infinner sig till
huvudförhandling trots att han delgivits kallelse. Detta medför ökade
kostnader och besvär för domstolar, åklagare, advokater, parter, vittnen
etc.

Vi har full förståelse för den strävan att hejda det resursslöseri som
uppkommer genom att utsatta förhandlingar måste inställas enbart därför att
den tilltalade inte infinner sig. Att märka är dock att rättegångsutredningen
framhållit att resultatet av gjorda undersökningar tyder på att de påtalade
problemen faktiskt sett kanske inte är så stora som de på sina håll
upplevs.

Mot de praktiska olägenheter som utan tvekan finns måste dock ställas
betänkligheter av principiell natur. Vill vi ha ett rättssystem där det skall bli
möjligt att döma människor till ingripande - också frihetsberövande
påföljder - utan att de över huvud taget har hörts inför domstol? Hela vårt
rättegångsförfarande bygger på principen att den som är åtalad för brott skall
höras muntligen inför rätten, och att domstolen skall döma enbart efter vad
som förekommit vid förhandlingen.

Det system som nu föreslås förutsätter vidare en förprövning av målet i
både skuldfrågan och påföljdsfrågan. Detta måste medföra att förundersökningsprotokoll
i framtiden kommer att tilläggas en alltför avgörande
betydelse. Också av det skälet är förslaget otillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt.
Det kan också medföra att det bland det brottsliga klientelet
sprids den uppfattningen att man inte behöver ta på sig ”obehaget” att

Mot. 1981/82:2187

3

inställa sig inför rätten - man blir dömd ändå. Det kan alltså medföra att allt
fler underlåter att komma tillstädes till utsatta förhandlingar.

Av lagrådsyttrandet framgår med önskvärd tydlighet de allvarliga betänkligheter
som kan riktas mot förslaget. Vi finner alltså att den framlagda
propositionen har sådana brister att den inte bör antas av riksdagen. Skall
ändringar ske bör de övervägas i ett sammanhang sedan rättegångsutredningen
framlagt ett fullständigt förslag om ändringar i tingsrättsprocessen.
Med anledning av det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1981/82:105.

Stockholm den 16 mars 1982

INGER LINDQUIST (m)

G. BIÖRCK (m)
i Värmdö