Vattenförsörjning och vattenkvalitet
Motion 1986/87:Jo523 Ingrid Andersson och Mats O Karlsson (s)
Motion till riksdagen
1986/87: Jo523
Ingrid Andersson och Mats O Karlsson (s)
Vattenförsörjning och vattenkvalitet
Världshälsoorganisationen, WHO, har förklarat 1980-talet för vattnets
årtionde. Målet är att alla människor 1990 skall ha tillgång till såväl
dricksvatten som vatten för personligt bruk i tillräcklig mängd. Den som tror
att detta inte angår även oss i Sverige har fel. Problemen med dricksvattnet i
Växjö och Säbyholmsskolan i Upplands Bro samt jul- och nyårshelgens
vattenburna epidemi i Sälen visar detta tydligt.
Bristerna är också mycket stora när det gäller enskilda vattentäkter, men
det talas väldigt litet om det. Man undviker att tala om att man har för litet
eller dåligt vatten.
Många är de husköpare som först i efterhand upptäckt att brunnen varit
otjänlig, drabbats av sjukdom och tvingats betala stora pengar för att få ett
drickbart vatten. Lantbrukare har förlorat delar av en värdefull djurbesättning
därför att vattnet t. ex. förorenats. En kännbar ekonomisk förlust.
Cirka en miljon permanentboende svenskar är i dag beroende av vatten
från egen brunn och cirka två miljoner boende i fritidshus likaså.
Vattnet är det viktigaste livsmedlet för människan och för djuren. Det
finns därför enligt vår mening anledning att ägna det större uppmärksamhet
och inte ta det för självklart att vatten finns och kommer att finnas i tillräcklig
mängd och kvalitet.
Brunnsborrarbranschen har utvecklats kraftigt under 1970-talets starkt
ökade byggnadsverksamhet. Oseriösa inslag finns. Det finns också en
tendens att andra viktiga alternativ såsom grävda brunnar, rörspetsbrunnar
och ytvatten konkurrerats ut på oklara grunder. En borrad brunn är en stor
investering för den enskilde husägaren. Det finns många exempel på hur
brunnsborrning resulterat i mycket höga kostnader men ett odrickbart
vatten.
Vi anser att husägaren har rätt att kräva friskt vatten i tillräcklig mängd och
med lämplig metod som resultat då brunnsanläggare anlitas. Hur skall
kunden veta att den firma han anlitar har tillräckliga kunskaper?
För att stärka konsumentens ställning och i möjligaste mån garantera
kvalitet bör enligt vår mening övervägas att införa auktorisation för
brunnsborrare och krav ställas att VA-anläggningar vid ny- och ombyggnader
skall vara besiktigade och godkända innan igångsättningstillstånd för
byggnation ges.
Den nuvarande myndighetsorganisationen är mycket splittrad. Statens
lantbrukskemiska laboratorium, SLL, med enheter i Uppsala och Umeå är
tillsammans med statens livsmedelsverk, SLV, exempel på statliga verk som
besitter stor sakkunskap inom vattenområdet. Verksamheten vid SLL är helt
naturligt främst inriktad på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens
behov.
Det formella ansvaret för dricksvattnets kvalitet överfördes för några år
sedan från socialstyrelsen till livsmedelsverket. Naturvårdsverket har tillsyn
och kontroll över vattnet i naturen. Sveriges geologiska undersökning, SGU,
har ansvaret för grundvattenfrågorna och har upprättat ett brunnsarkiv. Vi
menar att det finns behov av att myndigheternas verksamhet samordnas.
Laboratoriernas kompetens är dock mycket vidare än den rent analytiska.
Genom kontakter med kunderna — kommunala och enskilda - samlar
laboratorierna efter hand en djup insikt i de problem som finns i verkligheten
och om hur de upplevs av människorna. Laboratorierna får via kundkontakterna
särskild insyn i problemen kring enskilda vattentäkter, t. ex. säsongsvariationernas
betydelse och sambandet mellan vattenkvalitet och yttre
faktorer som täktens belägenhet i förhållande till bl. a. åkermark och
gödselvårdsanläggningar.
Erfarenheterna har visat att det finns ett stort behov av rådgivning och
information på detta område. Kontakten med kunderna ger laboratorierna
särskilda möjligheter att bedriva en effektiv information och rådgivning som
borde tillvaratas bättre. Enligt vår mening borde laboratorierna åläggas ett
ansvar för rådgivning och information inom hela vattenområdet. Det kan
gälla såväl vid anläggning av vattentäkt, avsyning och analyser som allmän
information om vattenkvalitet, test och deklaration av filter och annan
utrustning som används vid vattnets behandling och ledning.
Ett ytterligare område som vi vill uppmärksamma för ökade insatser från
samhällets sida är insamlingen och dokumentationen av data inom vattenområdet.
Hur aktuellt och representativt brunnsarkivet vid Sveriges geologiska
undersökningar, SGU, är undandrar sig vårt bedömande. Det är emellertid
mycket väsentligt att allt material som finns samlas på ett ställe och att det
kontinuerligt hålls uppdaterat. Det pågår en omstrukturering av vattenlaboratorier
i landet och det innebär en risk att viktigt arkivmaterial går förlorat.
Ansvaret för detta dokumentationsarbete måste klarläggas och erforderliga
resurser ställas till förfogande.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslås
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
förstärkt samhälleligt ansvar och ökade insatser inom området
vattenförsörjning och vattenkvalitet.
Stockholm den 27 januari 1987
Ingrid Andersson (s) Mats O Karlsson (s)
Mot. 1986/87
Jo523
5
