Vattendomar

Motion 2001/02:Bo231 av Ragnwi Marcelind (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av att föreslå åtgärder för att minimera riskerna för översvämningar i översvämningsdrabbade områden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att påskynda utredningsarbetet och vidta åtgärder för att ändra vattendomarna.

Motivering

Både sommaren 2000 och 2001 drabbades Hälsingland och Västernorrland av stora översvämningar. Summeringen av de insatser som gjordes år 2000 är till stor hjälp vid årets översvämningar. Trots denna kunskap och kraftfulla mobiliseringar står befolkningen förtvivlad och hjälplös då deras hem läggs under vatten. Det finns en stor oro inför framtida översvämningar och de konsekvenser de kan få.

De flöden och de nivåer som uppmättes sommaren 2000 och likaså 2001 är på inget sätt extrema. Det som medierna med anledning av dessa båda somrars översvämningar kallar katastrof är normala återkommande händelser i de nord- och mellansvenska länen. Detta kan vi konstatera under denna sensommar då områdena kring Sundsvall är särskilt drabbade. Vattennivåerna ökade på flera platser med två meter. Statistik som förts i mer än 100 år visar att dessa katastrofliknande översvämningar måste betecknas som regelbundet återkommande höga flöden, vilket visar att landskapet kommer att drabbas även i framtiden. Skillnaden är att översvämningarna under senare år har haft en tendens att inträffa oftare än tidigare.

Översvämningar har på många håll och inte minst i Västernorrland och Gävleborgs län lett till mycket allvarliga skador. Berörda kommuner drabbas av stora kostnader, och det är i många fall mindre inlandskommuner med redan ansträngd ekonomi, sviktande befolkningsunderlag och svag arbetsmarknad som drabbats. Ovanåker är en av de drabbade kommunerna som vid översvämningen 1985 drabbades av kostnader på 42 miljoner kronor, men där den statliga ersättningen bara gav 9 miljoner kronor. Översvämningen år 2000 beräknas till kostnader på åtskilliga tiotals miljoner men där dessa fortfarande inte är fastställda. Kommunen hinner inte ens få färdigt utredningarna om förra sommarens kostnader innan nya översvämningar står för dörren. Detta är mycket ansträngande för den kommunala ledningen som ska försöka få den redan ansträngda ekonomin att gå ihop. Översvämningarna år 2001 i Västernorrland beräknas kosta cirka 100 miljoner kronor för Sundsvalls kommun, och då är inte privata kostnader inräknade. Enskilda personer har drabbats hårt, då vanliga försäkringar normalt inte täcker skador av denna typ. Förorenade brunnar och sjuka hus har rapporterats från många håll.

Då översvämningarna är frekvent återkommande och dessutom kan drabba mycket stora geografiska områden samtidigt, bör staten ansvara för och investera i ett antal regionala översvämningsförråd i landet, med gemensam utrustning för att på ett bättre sätt klara av kommande översvämningar. Dessa bör placeras strategiskt i Sverige där översvämningar regelbundet inträffar, varav ett i Hälsingland. När jag motionerade i samma fråga förra året fick jag till svar att Räddningsverket i regleringsbrev erhållit uppdrag att redovisa arbetsläget vad avser uppbyggnad av regionala resursdepåer för att avhjälpa översvämningar. I frågan om flödesprognoser uppdrog regeringen den 26 oktober 2000 åt SMHI att göra en sammanställning av erfarenheterna av förra sommarens kraftiga regn och översvämningar i södra Norrland och göra en bedömning av träffsäkerheten och kvaliteten på prognoser och varningar under den berörda tiden. I uppdraget ingick även att SMHI skulle redovisa hur informationen har spridits till berörda myndigheter och organisationer. SMHI har lämnat sin rapport men frågan har ännu ej färdigbehandlats av Regeringskansliet. Jag anser att dessa frågor bör påskyndas så att de får en fördelaktig lösning snarast. Flera har i samband med årets översvämningar varit beredda att ge upp och flytta söderut, vilket vore olyckligt och skulle drabba redan glesbebodda områden.

Bättre flödesprognoser är därför nödvändiga med en samlad prognosbild för att kommunerna ska kunna vidta lokala förebyggande åtgärder. Dessa bör samordnas med de översiktliga översvämningskarteringar som är gjorda.

När en kommun via Räddningsverket får statsbidrag för åtgärder i en älv så måste en samordnad konsekvensutredning nedströms göras. Även dagens vattendomar måste ses över. De som finns är ålderstigna och tar inte hänsyn till hela älvsystemet, utan gäller ofta damm för damm. I betänkandet som behandlade min motion från år 2000 fick jag som svar på frågan om samordnad konsekvensbeskrivning att den bereds inom Försvarsdepartementet. Inte heller här har några konkreta förslag ännu presenterats. När miljöministern fick frågan om omprövning av vattendomar i riksdagen den 6 december år 2000 meddelande han att man ska utreda behovet av ändringar i miljöbalken.

I mars 2001 gav regeringen Miljöbalkskommittén tilläggsdirektiv att gå igenom vattendomar som kan ha betydelse för översvämningsriskerna. Syftet med genomgången är att ta fram ett relevant underlag för en analys av miljöbalkens bestämmelser om omprövning av gällande tillstånd och villkor för vattenanläggningar och vattenregleringar enligt miljöbalken. Vid behov ska kommittén föreslå ändringar i lagstiftningen. Miljöbalkskommittén ska även lämna förslag till hur bestämmelserna i EG:s ramdirektiv för vatten ska genomföras i svensk lagstiftning. När det gäller tilläggsuppdraget om omprövning av tillstånd till vattenverksamhet ska ett principförslag redovisas senast den 1 juli 2002. Även tilläggsuppdraget som avser ramdirektivet för vatten ska redovisas senast den 1 juli 2002. Det är bra att regeringen äntligen tagit denna fråga på allvar, men jag anser att detta arbete bör påskyndas för att ge de översvämningsdrabbade områdena möjlighet att få hjälp.

I fråga efter fråga kan man konstatera att handläggning och utredningar tar alltför lång tid. Det är inte längre långa diskussioner och utredningar som behövs utan konkreta förslag på åtgärder som kan förhindra de katastrofliknande översvämningarna. Bostadsutskottet som ansåg att förslagen i min motion år 2000 var viktiga utgick från att regeringen utan något särskilt tillkännagivande skulle fullfölja det redan påbörjade arbetet och återkomma med förslag eller åtgärder som kunde bli aktuella för att minimera riskerna för nya översvämningar. Nu måste utredningen påskyndas och förslagen komma. Ingen kan rimligen tvivla på behoven eller nödvändigheten av ändringar i vattendomar.

Stockholm den 27 september 2001

Ragnwi Marcelind (kd)