Västsveriges försvar

Motion 1988/89:Fö424 av Arne Andersson i Ljung och Hans Nyhage

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Försvarsutskottet

Händelser

Inlämning
1989-01-25
Bordläggning
1989-02-01
Hänvisning
1989-02-02

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Fö424

av Arne Andersson i Ljung och Hans Nyhage
(båda m)

Västsveriges försvar

Riksdagsbeslutet våren 1987 om försvarspolitiken visade sig snabbt ha stora
brister. Således var det inte enbart för armén, till vars organisation ställningstagandet
helt enkelt sköts på framtiden, som beslutet visade sig ha gett
otillräckliga ekonomiska resurser. Detta gällde även för andra försvarsgrenar.

Under tiden efter försvarsbeslutet, då en lugnare period i försvarsdebatten
skulle varit normal, har i stället en intensiv debatt förekommit. Naturligt
nog har denna i hög grad kretsat kring arméorganisationen, som ju riksdagen
skulle ta ställning till i ett beslut våren 1989. Det är svårt att efteråt
finna en godtagbar förklaring till att man vid försvarsbeslutstillfället valde
den okonventionella metoden att fastlägga ekonomiska ramar för armén,
utan att någon visste vilket substantiellt innehåll för arméorganisationen,
som kunde uppnås med den uppgivna ramen. I överbefälhavarens rapport
ges det säkert för de allra flesta chockartade beskedet att den angivna
ekonomiska ramen inte rymmer mer än en ordentligt bantad organisation.
Utrymme för kvalitetsförbättringar har naturligt nog inte kunnat ges med
mindre än kraftiga kvantitativa reduceringar. Detta behöver inte vara en
självklar nackdel. Däremot är det ur trovärdighetssynpunkt inte möjligt att i
den konsekvensbeskrivning, som FU88 utgör, göra troligt att en bindning,
enbart dikterad av ekonomiska skäl, också är till fördel för arméns försvarskraft.
Från denna utgångspunkt är det än mera angeläget att den nu
arbetande försvarskommittén - just för trovärdigheten såväl gentemot de
svenska medborgarna som gentemot omvärlden - låter arméorganisationen
bli föremål för en ingående försvarspolitisk värdering baserad på en säkerhetspolitisk
analys. Detta för fram till slutsatsen att förutsättningarna för ett
delbetänkande våren 1989 inte är de bästa. Skall av något skäl ett sådant
delbetänkande ändå komma till stånd, är det för det fortsatta arbetet för
försvarskommittén angeläget att detta minimeras så långt det går och följaktligen
får så liten betydelse som möjligt för arméorganisationen.

En av anledningarna till den provinsiellt stormiga försvarsdebatten är
sannolikt att finna i en formulering i försvarsbeslutet, där det efter paradformuleringen
att hela Sverige skall försvaras finns angivet att särskild
uppmärksamhet skall fästas vid försvar av övre Norrland, östra Svealand,
Gotland och södra Sverige. Man kan inte bortse från det mera allmänt
okloka i denna formulering. Den ger rimligen en signal till vår omvärld att
vissa delar av landet har en lägre försvarsprioritering än andra. Om vi av
ekonomiska eller försvarsstrategiska skäl likväl skulle ha en sådan prioritering,
skulle den enligt vårt förmenande inte ha redovisats öppet. Då denna
formulering i det senaste försvarsbeslutet är ett faktum, är det en för

delaktig markering gentemot omvärlden att den inte återfinns i nästa försvarsbeslut.

Nämnda formulering har naturligtvis gett anledning till oro i de delar av
landet som känt sig nedprioriterade. Västra Sverige är ett av dessa områden.
Från västsvensk synpunkt är vi för den skull angelägna om att nyss
nämnda prioritering utmönstras i försvarskommittén innan beslut om förändringar
av arméorganisationen tas. Vi hyser den förhoppningen att överläggningar
i försvarskommittén, oberoende av om icke obetydliga kostnadsökningar
uppstår, skall företas i den andan att endast ett starkt och i
förhållande till omvärlden trovärdigt svenskt försvar skall finnas, då väljarkåren
för alla våra stora partier numera kräver detta.

Hemställan

Med stöd av det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att det inte får finnas någon begränsning
i målsättningen att hela Sverige skall försvaras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att konsekvensutredningen beträffande den
ekonomiska ram som var förutsättningen för slutsatserna i FU88 inte
skall ligga grund för förändringar i arméorganisationen.

Stockholm den 25 januari 1989

Arne Andersson (m) Hans Nyhage (m)

i Ljung

Mot. 1988/89
F5424

12

Yrkanden (4)

  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att det inte får finnas någon begränsning i målsättningen att hela Sverige skall försvaras
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att det inte får finnas någon begränsning i målsättningen att hela Sverige skall försvaras
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konsekvensutredningen beträffande den ekonomiska ram som var förutsättningen för slutsatserna i FU88 inte skall ligga till grund för förändringar i arméorganisationen.
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konsekvensutredningen beträffande den ekonomiska ram som var förutsättningen för slutsatserna i FU88 inte skall ligga till grund för förändringar i arméorganisationen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.