Västerbottenslaxens bevarande

Motion 1992/93:Jo612 av John Andersson (-)

Under 30 år har laxstammarna i Västerbottensälvarna
varit utsatta för en kraftig överfiskning framför allt genom
ett hårt havsfiske i södra Östersjön. Överfiskningen har
accentuerats under senare delen av 80-talet och
myndigheter, fiskeorganisationer och politiker har i många
sammanhang fört fram krav på en effektiv reglering av
fisket.

I Västerbotten har det under i stort sett hela 80-talet
genomförts en rad åtgärder för att bygga upp laxstammarna
igen. Det har dels varit fråga om olika begränsningar av
fisket vid kusterna och i älvarna och dels direkta
fiskevårdsåtgärder som avelsfisken, utsättningar av lax,
biotopförbättrande åtgärder, fisktrappor m m.

Under de senaste åren har vi dessvärre konstaterat att en
sjukdom som först uppträdde 1974, och därför kallas ''M
74'', ökat mycket kraftigt i omfattning. 1992 dog mellan 50
och 95 % av alla laxyngel i kompensationsanläggningarna
vid Norrlandskusten i M 74.

De bakomliggande orsakerna till den ökande
dödligheten av laxyngel är inte klarlagd, men mycket talar
för att den på något sätt är miljörelaterad. Det har t ex
konstaterats att dödligheten drabbar yngel från vissa honor
av lax (som vandrar ner till södra Östersjön) men inte
havsöring (stannar i Bottniska viken). Laxen på Västkusten
(med Nordatlanten som uppväxtområde) är inte drabbad av
M 74. En teori när det gäller sjukdomsförloppet är att
laxhonorna lagrar upp någon form av miljögifter i sitt fett
under uppväxten i Östersjön. Gifterna överförs sedan till
rommen och orsakar yngeldöden.

Även om dödligheten syns tydligast i odlingarna är
effekten betydligt allvarligare i älvar med naturliga
laxbestånd. Undersökningar visar att avgången är likartad
för den naturligt lekande laxen och här finns det inga
möjligheter att öka reproduktionen eftersom det är antalet
lekande laxar som avgör hur stor föryngringen blir. I
odlingarna har man hittills kunnat kompensera bortfallet
genom att lägga in mera rom. Men även detta stöter dock
på problem när dödligheten överskrider 90 %.

Om inte kraftfulla åtgärder omedelbart sätts in för att
kompensera de skador som uppstått, och för att ta reda på
orsakerna till dödligheten bland laxynglen, måste man
konstatera att framtiden för våra laxbestånd ser mycket
mörk ut.

De åtgärder som nu erfordras för att minska effekterna
av de skador som uppstår är följande:

I det korta perspektivet måste kraftiga begränsningar av
allt laxfiske komma till stånd. Det måste röra sig om i vart
fall en halvering av fisket för att ett ökat antal lekande
laxhonor skall kunna kompensera det stora bortfallet av
yngel.

I ett längre perspektiv bör man försöka härleda orsaker
till dödligheten. För att klara detta erfordras att betydande
forskningsresurser sätts in. Eftersom det uppstått en akut
situation är beredskapen för sådana insatser dålig, och
därför erfordras att regeringen under i vart fall en
övergångstid ställer medel till förfogande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för Västerbottenslaxens
bevarande.

Stockholm den 18 januari 1993

John Andersson (-)