Värnpliktsfrågan

Motion 1985/86:Fö303 Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Fö303

Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c)
Värnpliktsfrågan

Den allmänna värnplikten

En av grundstenarna i det svenska totalförsvaret är den allmänna värnplikten.
För att behålla och slå vakt om den samt stärka den folkliga förankringen
är det viktigt att så många som möjligt fullgör sin värnplikt.

Totalförsvaret är en angelägenhet för alla medborgare. Genom de olika
pliktlagar som finns ingår de flesta aktiva personer i olika egenskaper i
totalförsvarets krigsorganisation. Det är dock främst män som genom den
allmänna värnplikten och även vissa män och kvinnor som via sin placering i
civilförsvaret känner till sin krigsuppgift redan under fredstid. Totalförsvaret
måste vara hela folkets försvar, därför är det viktigt att det finns en naturlig
och fungerande kontakt mellan dem som ingår i krigsorganisationen och dem
som arbetar i totalförsvaret under fredstid. Försvarsmakten måste vara en
del av samhället. Det innebär att man måste ta del av bl. a. sociala, tekniska,
arbetsmiljö, ledarskapsfrågor och andra förändringar i samhället. Den
allmänna värnplikten och civilförsvarsplikten är den främsta garantin för att
kontakterna mellan totalförsvaret och det övriga samhället upprätthålls. Den
kontakten behöver hela tiden försvaras och förbättras. Den pågående
försöksverksamheten med lekmannastyrelsen bör vidareutvecklas.

Det är dessutom viktigt att man med största intresse följer upp de
utredningskrav som pekar på att de värnpliktiga i vissa fall har fått en sämre
tilltro till försvaret när de slutar värnplikten i motsats till då de började. Vi
anser att regeringen bör föja upp dessa undersökningar. Det är också
angeläget att utnyttja det civila kunnandet vid värnplikt och civilförsvarsplikt.

Säkerhets- och försvarspolitisk information

Upplysning och information om den svenska säkerhetspolitiken måste vara
en viktig och angelägen uppgift i värnpliktsutbildningen. Denna kan skapa
förståelse och kunskaper om totalförsvarets roll i säkerhetspolitiken. Skolan
måste först ge grundkunskaper i dessa frågor. Vi anser att detta ämne i dag är
eftersatt i skolan. Särskilt viktigt är att denna utbildning sker på ett
balanserat och sakligt sätt. Av största vikt är att denna utbildning bygger på
den säkerhetspolitik som det i Sverige rått stor politisk enighet omkring.
Genom en bra baskunskap i skolan ges information till de män och kvinnor
som inte fullgör värnplikt. Den säkerhetspolitiska information som i dag

förekommer är för bristfällig under grundutbildningen. Vi anser att denna
informationsverksamhet bör utvärderas och utvecklas.

Värnpliktigas ekonomiska och sociala situation

Det är bra att de värnpliktiga även under värnpliktsutbildningen har en
situation som är socialt acceptabel. Det är viktigt att man har möjlighet till
bra kontakt med de anhöriga. Det är också nödvändigt att den kommun som
förbandet ligger i tillsammans med förbandsledningen känner ansvar för att
de värnpliktiga får en meningsfull fritid. Vid fortsatta övervägningar bör de
svagare grupperna i första hand prioriteras.

Näringsbidraget

För den som är egen företagare kan situationen i dag vara mycket svår när
man gör värnplikten eller repetitionsutbildning. Det är viktigt att man nu
förstärker stödet för denna grupp. Man bör även i fortsättningen rättvist
analysera de olika egna företagarnas situation. Vi tror dock att detta kan bli
en svår uppgift.

Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen nu tagit intryck av kritik
som centern framförde vid förra årets riksdag och nu föreslagit höjningar av
näringsbidraget.

Resor

Det nu gällande systemet innebär att resekostnaderna för de värnpliktiga har
brutits ned på lokal nivå. Det är viktigt att systemet medför att de
värnpliktiga regelbundet och inom måttlig tidsram kan nå sina anförvanter.
Man kan ifrågasätta om samma regler bör gälla för värnpliktiga som ofta
gäller för civilt anställda, t. ex. rätt att flyga vid resa över 80 mil samt rätt till
minst 48 timmars vistelse i hemmet en gång per månad.

Det framstår i dag som oklart om inte administrationen av resesystemet
kräver så stora kostnader hos SJ och försvaret att det borde ifrågasättas och
andra alternativ utarbetas. Principen om frikort på t. ex. på buss och tåg har
diskuterats. Kanske ett sådant system skulle bli billigare än det nuvarande
byråkratiska systemet.

Beträffande viseringskorten är det viktigt att man från försvarsmaktens
sida anstränger sig att få till stånd avtal med ytterligare länsbolag som ger de
värnpliktiga bättre resmöjligheter på förbands- och hemorterna. De försämringar
som regeringen nu föreslår för länstrafiken och som främst drabbar
glesbygden inger oro för de värnpliktiga.

Oavsett bostadsort så bör man kunna nå hemorten inom rimlig tid. Vid
t. ex. användning av leasingbil är det viktigt att denna utnyttjas med stor
restriktivitet och endast då det är nödvändigt. Leasingbil skall självklart
endast användas vid transport till och från tjänsten.

Vi ser dock kritiken mot de ökade kostnaderna för just värnpliktigas resor
som något onyanserad, särskilt då man inte presenterat vilka ökade

Mot. 1985/86

FÖ303

6

kostnader man har för andra personer inom försvarsmakten. Vi för vår del är
övertygade om att kostnaden även på detta område ökar mycket starkt.

Dagersättning

Dagersättningen uppgår nu enligt regeringens förslag till 26 kr. Vi kan nu
bara konstatera att detta skiljer sig märkbart från den reservation som
socialdemokraterna gjorde i 1982 års försvarsbeslut då man inför valet
utlovade att man under en femårsperiod skulle nå upp till en förbättring ”sorn
motsvarar en till 30 kr. om dagen förhöjd dagersättning” (i 1982 års
penningvärde). Detta vallöfte skulle i realiteten i dag vara 37-38 kr. i stället
för de 26 kr. som föreslås.

Arbetsmarknadssituationen vid utryckning

Det stöd som i dag ges värnpliktiga att få arbete efter sin utryckning är av
varierande kvalitet. På de förband där det i dag fungerar bra beror detta på
att förbandsledning och arbetsförmedling tagit sitt ansvar och engagerat sig.
Man måste i ökad utsträckning finna nya former för information om
arbetsmarknaden, t. ex. i form av att företag och andra arbetsgivare besöker
förbanden. Arbetsförmedlingarna måste här också bli aktivare. Här bör
utredas hur man kan gå vidare för att förbättra de utryckandes situation.

För de värnpliktiga som efter värnpliktstiden ej fortsätter ut på arbetsmarknaden
utan ämnar fortsätta sin utbildning är det viktigt att försvarsmakten
har ett så nära samarbete med utbildningsväsendet att en tidsmässig
anpassning sker.

Bestraffningssystemet

En allmän strävan under de senaste åren har varit att nå ökad samklang
mellan det militära och det civila bestraffningssystemet.

Det är också viktigt att de värnpliktiga bättre än i dag får information om
vilka regler som gäller - redan i samband med inryckningen. De bestraffningsregler
som i dag gäller bör ses över, särskilt de s. k. fritidsstraffen för
småförseelser samt de överklagningsregler som finns.

Kompensation för höjda värnpliktsförmåner

Det är rimligt att då höjning sker av värnpliktsförmånerna detta inte går ut
över de andra anslag som ÖB förfogar över. Det är heller inte rimligt att
värnpliktsförmåner skall konkurrera med materialanslag.

Värnpliktsriksdagen

Värnpliktsriksdagen har en stor betydelse för verksamheten bland de
värnpliktiga då främst genom att den ger dem möjligheter att kanalisera
synpunkter från hela landet och från olika försvarsgrenar. Vi anser att
värnpliktsriksdagen behöver ha den omfattning som den har i dag.

Mot. 1985/86

FÖ303

7

Arbetsmiljö

Vi förutsätter att man tillämpar arbetsreglerna så att de bilförare som under
övningar åker efter allmän väg tillämpar erforderliga regler om tid för vila
m. m. Vi anser att olyckssituationen måste föranleda kraftåtgärder från
försvarsmaktens sida.

Vi har i denna motion tagit upp några av de frågor som i dag borde bli
föremål för en närmare belysning i en värnpliktssocial utredning.

Hemställan

Med anledning av vad som framförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att de i motionen upptagna

värnpliktsfrågorna behandlas
Stockholm den 24 januari 1986

Gunnar Björk (c)
i Gävle

Ingbritt Irhammar (c)

Marianne Karlsson (c)

Gunnel Jonäng (c)

Pär Granstedt (c)

i en särskild värnpliktssocial utredning.

Gunhild Bolander (c)
Lennart Brunander (c)
Karin Söder (c)

Anders Dahlgren (c)

Mot. 1985/86

FÖ303

8