Världsbanken 1988/89

Motion 1988/89:U222 av Ragnhild Pohanka och Jill Lindgren (båda mp) Mot

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:U222 [j|p

av Ragnhild Pohanka och Jill Lindgren (båda mp) Mot

Världsbanken 1988/89

U222-226

Sverige är medlem i Världsbanken och bidrar f.n. med skattemedel (ca 600
miljoner kronor) och krediter. Tillsammans med de övriga nordiska länderna
delar vi på en direktörspost i Världsbankens styrelse. Nyligen bestämdes att
Sveriges ekonomiska bidrag till Världsbanken skall höjas.

Efter att ha studerat enbart några exempel på Världsbankens projekt- och
långivningsverksamhet runt om i världen och de sociala, kulturella och
ekologiska följder som verksamheten har på berörda människor och
områden, vill vi ifrågasätta Sveriges medlemskap i denna institution. Det
finns andra FN-organ, exempelvis UNICEF, där hjälpen till utveckling
verkligen kommer de mest behövande till godo, som Sverige kan stödja ännu
mera istället. Det finns fristående nationella och internationella organisationer
som bedriver ett effektivt utvecklingsarbete i u-länderna utan att
samtidigt slå sönder deras sociala, kulturella och ekologiska struktur. Vi kan
höja bidragen till dem.

Varför misslyckas då Världsbanken?

Någon inom Världsbanken sade en gång: Det är svårt att vara Världens
Räddare och Bank på samma gång.

Andra bankers samt Världsbankens policy är att minimera risker. Således
lånar vi bara till dem vars investeringsmöjligheter är tillräckliga för att
producera med marknadsmässig vinst - för att reducera brister i (åter-)
betalningen.

Vi satsar på

- de större jordägarna

- att ge krediter till odling av gummi, bomull, tobak, te eller kaffe

- eller att ge krediter till avsalu-frukt, -grönsaker, -nötter eller biffproduktion
för EXPORT

Världsbanken har försökt att tysta kritiska röster med nya giv, t.ex.
basbehoven skall tillgodoses först, miljöavdelningen skall förstärkas
och riktlinjer för miljöskydd m.m. skall förbättras. Men Världsbankens
mer eller mindre framträdande policy vänder hjälpinsatser till försämringsinsatser
för majoriteten av befolkningen, som är fattig.

Hur styrs utvecklingen?

Man sätter sig över de vanliga, mest berörda människornas deltagande (de
har ingen möjlighet att påverka projektförslag). Man ignorerar människornas
egna resurser på landsbygden.

Man skiljer projektet från politisk, sociologisk och ekologisk bakgrund.

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr U222226

Utvecklingen (vilken sorts utveckling och för vem?) åstadkoms av externa Mot. 1988/89
resurser såsom utländska banker och transnationella företag. U222

Exempel på några projekt och lån som vi ifrågasätter:

1. Indonesien

Världsbanken har lämnat enorma penningsummor till detta land, som
bedriver ett utrotningskrig mot urbefolkningen i Östra Timor och Papua.

Vad användes pengarna till i verkligheten? - Till utveckling?

2. Bangladesh

Vattenbrunnar levererade för att höja livsmedelsproduktionen. De större
jordägarna lade beslag på dem. (De tillskansar sig på samma sätt nya
maskiner och rådgivning.) De små jordägarna tvingades betala för vattnet;
ibland med eget arbete åt de större jordägarna och hade då mindre tid att
ägna sig åt sin egen försörjning, vilket hade till följd att de blev ännu mera
beroende och ännu fattigare och t.o.m. kanske blev tvungna att sälja sin jord
till stora jordägare.

Resultatet: Världsbanksprojektet misslyckades inte bara i rena produktionssiffror
utan stärkte förtryckarnas ställning och gjorde de fattiga ännu
fattigare.

3. Guatemala

Hur definierar Världsbanken en mindre jordägare? Enligt Världsbanken
är det en jordägare som äger mindre än 112 acres.

Hur fördelades då Världsbankens pengar? Ett av FAO och Världsbanken
initierat jordbrukskreditprogram fördelade krediten enligt följande:

HÄLFTEN av krediten fick de 3 procent jordägare som ägde mer än 112
acres.

HÄLFTEN av krediten fick de 97 procent jordägare som ägde mindre än
112 acres; många mindre än 1 acre.

N.B. Majoriteten av jordägarna äger mindre än 112 acres; många mindre
än 1 acre.

N.B. Hur skall man som liten jordbrukare kunna säkra ett lån på 10.000
Dollar?

4. Latinamerika (Brasilien, Amazonas)

a. 1978 var 70 procent av Världsbankens jordbrukskrediter avsedda för
uppfödning av biffkor. Detta ledde till en enorm avverkning av
oersättliga regnskogar för att bereda betesmark.

b. Polonoroeste- och Carajasprojekten i Brasilien fick Världsbankslån till
vägasfaltering och järnvägsbyggen i Amazonas med avskogning och en
hemlös och av sjukdom döende urbefolkning som följd.

c. I slutet av januari 1989 skall Världsbankens styrelse fatta beslut om en
utbyggnad av Brasiliens elkraftsektor, en storskalig exploatering av
Amazonasområdet. Leder det till en ytterligare hänsynslös avverkning

av ovärderlig regnskog, där hela ekosystem går under och ytterligare Mot. 1988/89
flera av jordens lungor försvinner? U222

Brasilien behöver elkraft, men det finns andra vägar än dem vi hittills
har bevittnat.

ACCEPTERAR svenska folket att staten satsar 600 miljoner kronor av
skattepengarna och krediter på att användas till en utveckling i u-länderna
som i bästa fall betyder status quo och i sämsta fall ännu sämre livsbetingelser
för den fattiga befolkningen?

ACCEPTERAR svenska folket att staten indirekt bidrar till en negativ
global klimatförändring p.g.a. att Världsbankens pengar finansierar en stor
del av avverkningen av regnskogen?

ACCEPTERAR svenska folket att en del av deras skattepengar används
indirekt för att bedriva ett utrotningskrig mot urbefolkningar i vissa delar av
världen?

Nu (sommaren 1988) har en ekologiskt sakkunnig anställts på en betydande
post i Världsbanken.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att Sverige snarast omprövar sitt bidrag till
Världsbanken,

2. att riksdagen beslutar att Sverige inte bidrar till kraftverksbygget
i Amazonas i Brasilien,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
bör kräva nya riktlinjer för Världsbanken och bara beviljar stöd till
ekologiskt långsiktiga projekt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
skall garanteras amorterings- och räntefrihet 25-50 år eller till dess att
det i motionen angivna projektet ger överskott sedan befolkningens
basförsörjning tryggats samt

5. att Sverige i annat fall bör överväga utträde ur Världsbanken.

Stockholm den 24 januari 1989

Ragnhild Pohanka (mp) Jill Lindgren (mp)

1* Riksdagen 1988189.3sami Nr U222-226

3