Värderingen av utländsk högre utbildning

Motion 1983/84:1747 Jörgen Ullenhag m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

3

Motion

1983/84:1747

Jörgen Ullenhag m. fl.

Värderingen av utländsk högre utbildning

Det är allmänt omvittnat att det ofta är svårt, nästan omöjligt, för
högskoleutbildade personer, som kommit till Sverige, att få sin utbildning
erkänd för ett yrke eller tillgodoräknad för vidare studier. Många invandrare
och flyktingar — och även svenskar som studerat utomlands — tvingas
studera vidare, trots att de har en utländsk högskoleutbildning som i stort
sett borde motsvara svenska krav.

Den som ger sig tid att undersöka enstaka fall kan ofta notera en njugg
inställning hos dem som har att bedöma utländska utbildningar. Detta är
till stor del ett informationsproblem. Universitet och högskolor saknar ofta
resurser att klara ut vad en utländsk högre examen är värd vid en jämförelse
med en svensk examen. Detta gäller också för myndigheter som berörs,
t. ex. socialstyrelsen eller skolöverstyrelsen. Det handlar också om värderingar
och attityder: I ett val mellan en utländsk arbetssökande som verkar
passande och en svensk med likvärdig utbildning går oftast den med
svensk utbildning före, så länge som kunskaper i invandrarspråk och
erfarenheter från andra länder inte värderas högre än vad som sker i
Sverige i dag. Allt detta leder till personliga tragedier för dem som inte får
en utbildning erkänd. Det är också ett slöseri med samhällets resurser att
så många tvingas göra om hela utbildningen.

I maj 1983 kom en rapport från universitets- och högskoleämbetet:
Värdering av utländsk högskoleutbildning (UHÄ-rapport 1983:19), som i
allt väsentligt stöder det ovan beskrivna läget. Flera myndigheter — bl. a.
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och statens invandrarverk — deltog i
arbetet med rapporten. En kartläggning av stickprovskaraktär gav vid
handen, att det totala antalet förfrågningar per år angående meritvärdering
rör sig om ca 3000. Arbetsgruppen, som tog fram rapporten, bedömde att
en mer omfattande undersökning, som skulle bli både dyrbar och tidskrävande,
knappast skulle tillföra någon ny kunskap. Snarare skulle en sådan
undersökning bara ytterligare bekräfta vad alla inblandade redan vet:
Problemet är av betydande omfattning och förfrågningarna angående meritvärdering
är flera tusen per år.

Huvudförslaget i rapporten är att UHÄ får ansvaret för bedömningen av
utländsk högre utbildning. Bland exempel på undantag märks vissa vårdutbildningar
och veterinärutbildning, där ansvaret skall ligga kvar hos socialstyrelsen
resp. lantbruksstyrelsen. Arbetet skall organiseras så att UHÄ
tar emot ansökningar rörande bedömningar och gör utlåtanden. Eventuella
utredningar skall ske ute på högskoleenheterna.

Mot. 1983/84:1747

4

Nyligen har en arbetsgrupp i utbildningsdepartementet, där bl. a. SÖ,
UHÄ och invandrarverket ingått, avgivit en promemoria av vilken framgår
att arbetsgruppen delar UHÄ:s uppfattning vad gäller bedömningen av
utländska utbildningar. Vidare framgår av promemorian att också övriga
mobilitetsfrågor, dvs. information och dokumentation inom andra områden
än meritvärdering bör samordnas centralt. Arbetsgruppen konstaterar
dessutom att Sverige genom att ansluta sig till en rad internationella
konventioner och genom att ställa sig bakom Europarådskonventionen har
förbundit sig att undanröja hinder för och främja utbyte av högskolestuderande,
lärare och forskare.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas, så att
frågan om värdering av utländska högskoleutbildningar kan få en
lösning enligt ovan nämnda riktlinjer.

Stockholm den 25 januari 1984

JÖRGEN ULLENHAG (fp)

LINNEA HÖRLÉN (fp) BÖRJE STENSSON (fp)