Vanunu och de mänskliga rättigheterna

Motion 1998/99:U616 av Per Lager m.fl. (mp)

Kidnappad och dömd för att
ha avslöjat sanningen

Det är nu 12 år sedan den 44-årige, f.d. kärnteknikern,
Mordechai Vanunu kidnappades och dömdes för att han
avslöjat (Sunday Times 5/10 1986) Israels hemliga
förberedelser för kärnvapentillverkning (tillverkning av
plutonium, litium och andra isotoper) i kärnanläggningen
Dimona. Han dömdes bakom lykta dörrar för spioneri,
förräderi och avslöjande av statshemligheter. Straffet blev 18
år i en isoleringscell på 2x3 m. Efteråt protesterade 27
nobelpristagare och ledande vetenskapsmän i ett upprop till
stöd för Vanunu. 1987 tilldelades han det alternativa
nobelpriset och därefter har han fått flera andra utmärkelser.
Han har också varit nominerad för Nobels fredspris. EU-
parlamentet har tagit flera resolutioner mot behandlingen av
Vanunu sedan dess.

För mänsklighetens skull

Vanunu ansåg att kärnvapenprogrammet var en angelägenhet
som måste avslöjas för hela mänskligheten. Han skriver om
detta från fängelset så här:

"Jag är en människa med samvete som gjorde det av en stark övertygelse,
efter mycket funderingar och många tvivel. Jag hade inget val. Jag var
tvungen. Det fanns ingen annan som skulle göra det om inte jag gjorde det.
Jag var rädd men redo att betala priset."

Han har redan fått betala ett alldeles för högt pris för sitt mod att avslöja
sanningen och handla efter Nürnbergprincipen: "Mänsklighetens säkerhet
gäller förmer än lojaliteten mot det egna landet."

Hans hälsa är hotad

Hans mentala hälsa var allvarligt hotad. De lättnader, som
enligt domstolsbeslut, skulle ske vad gäller hans isolering
ifrån omvärlden infriades inte. Alla vädjanden och
ansökningar om lättnader var förgäves, trots hänvisningar till
att Israel faktiskt har skrivit under Konventionen om
mänskliga rättigheter och Tortyrkonventionen. Amnesty
International har fortlöpande betecknat Vanunus
isoleringsstraff som grymt, omänskligt och förnedrande och
har krävt hans omedelbara frigivning. Så, plötsligt, i mitten
av mars 1998, hände det sensationella - och glädjande - att
Vanunu släpptes ut från sin isoleringsbur och fick umgås
med andra intagna i Ashkelonfängelset. Detta väckte hopp
om att han också skulle friges i samband med firandet av
Israels 50-årsjubileum. Men så skedde inte.

Allas ansvar - även den
svenska regeringens

Sveriges regering måste kräva Vanunus omedelbara
frigivning - även om Israels högsta domstol slagit fast
domen. Straffet har inga proportioner till det s.k. brottet. Det
är nu bara en utdragen hämnd, som inte kan eller får
accepteras av omvärlden. Alla eventuella militära
hemligheter 1986, är idag inaktuella. Den enda hemligheten,
som kan vara komprometterande för vissa, är på vilket sätt
Vanunu kidnappades den 30 sept. 1986. Dessa uppgifter
väger lätt mot det helvete som Vanunu har utsatts för och
fortsätter att utsättas för. Varför gör inte regeringen en
kraftigare markering? Om situationen för honom skall
förbättras, måste ärendet aktualiseras på alla nivåer. Som den
är nu är den oacceptabel och varje chans till påtryckning,
varje försök att få Vanunu fri måste betraktas som en
medmänsklig skyldighet.

Fortsatta trakasserier

Det som äntligen såg ut att bli en upplösning av en lång pina
visade sig vara en falsk förhoppning. Förhållandena har åter
hårdnat för Mordechai Vanunu och han utsätts för nya
trakasserier: Posten kommer inte fram på flera månader,
hans bror som i våras fick besöka honom har först nu, efter
fem månader, fått lov att besöka Mordechai igen, men bara
var 14:e dag. Från att ha fått vistas fritt ute bland de andra
intagna, släpps han nu också bara ut högst 2 timmar om
dagen. Han har också lovats att få ha en dator, men bara om
han lämnar igen minneschipset, när han lämnar fängelset en
dag. Det finns ingen saklig grund till
fängelsemyndigheternas bestraffningsåtgärder och hårdare
attityd?

Nu krävs kraftiga
markeringar

Det räcker inte längre med vädjanden och att hålla sig
underrättad om situationen för Vanunu. Det krävs en kraftig
markering från den svenska regeringen - i direkta samtal
med Israels regering - med krav på omedelbar frigivning.
Och har inte det effekt, måste Sverige få upp Vanunus fall på
FN:s agenda. Världsamfundet skall kunna ställa krav på sina
medlemmar vad gäller mänskliga rättigheter.

Jag har flera gånger haft frågan uppe i riksdagen under de senaste åren och
varje gång krävt att regeringen måste göra mer för Vanunus frigivning.

Vanunu är en människa som fått lida mer än nog för sitt mod, han är en av
det kalla krigets offer och den israeliska statens hämnd är både omänsklig
och ofattbar. Vanunu är en symbol för våra demokratiska fri- och rättigheter.
Vi får inte svika honom!

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om direkta samtal med Israels regering om Mordechai Vanunus
omedelbara frigivning,

2. att riksdagen som sin mening ger regering till känna vad i motionen
anförts om att regeringen, ifall inte situationen för Vanunu klart förbättras,
bör föra upp frågan på FN:s agenda vad gäller brott mot de mänskliga
rättigheterna.

Stockholm den 27 oktober 1998

Per Lager (mp)

Kerstin-Maria Stalín (mp)

Barbro Johansson (mp)

Gunnar Goude (mp)

Ewa Larsson (mp)