Vänern

Motion 2001/02:Fö214 av Viviann Gerdin m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda kostnader och samhällsvinster genom att investera i en vattenväg från Vänern till Uddevalla.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen snarast utreder möjligheterna att inrätta en katastroffond för att människor som drabbats av översvämningar skall hållas ekonomiskt skadefria.

Motivering

Översvämmade markområden drabbar allt fler människor världen över. Värmland är ett av de drabbade länen där översvämningarna vållat stora bekymmer och ekonomiska förluster. Många har fått se sina hus och hem dränkta. Företag har drabbats av översvämningar och efterföljande driftstopp. Stora markområden har lagts under vatten, vilket förhindrat växtodling. För flera kommuner har översvämningarna blivit en dyrköpt erfarenhet. Med stor sannolikhet så kommer vi framöver att få återuppleva detta om inte kraftfulla åtgärder sätts in i syfte att förhindra höga vattenstånd som svämmar över.

Vädrets makter tillsammans med vattenkraftbolagens och myndigheternas agerande försätter mark- och fastighetsägarna i en besvärlig situation. De kan varken påverka nederbörden eller avtappningen av vatten utan kan endast genom invallning försöka begränsa skadorna. För övrigt är de helt utlämnade.

Nuvarande lagstiftning innebär att någon maximal avtappning för att sänka en hög vattennivå inte kan garanteras. Vattendomarna är inte effektiva nog. Andra vägar bör sökas. Ett uppdrag har därför getts till Miljöbalkskommittén och frågan kommer att diskuteras, vilket dock innebär att inga åtgärder kommer att vidtas under de kommande åren.

Ett argument som framkommit till varför inte Vänerns vatten kan tappas av i högre takt är den rasrisk som uppstår längs Göta älv. Med hänsyn till de begränsade möjligheter som erbjuds att reglera Vänern bör regeringen ge i uppdrag att utreda andra vattenvägar. Regeringen bör utreda kostnader och samhällsvinster för att investera i en kanal från Vänern till Uddevalla.

Även ersättningsfrågorna med anledning av översvämningar måste åtgärdas. Fastighets- och markägare måste hållas skadefria. Väderrelaterade skador som uppstår efter översvämningar och de ekonomiska konsekvenser som följer är en yttre påverkan och därmed inte den enskildes ansvar. Självriskerna är i regel 10 procent av skadebeloppet eller minst 10 000 kronor. Dessutom täcker försäkringarna normalt inte förstörda tomtmarker. Självklart bör dessa kostnader ersättas, genom en solidarisk handling.

Någon form av katastroffond bör inrättas för att ekonomiskt bistå dem som drabbats av översvämningar. Sådana fonder finns redan i andra länder. I Norge är fonden statligt uppbyggd med skattemedel och årliga anslag från Stortinget. I Schweiz är fonden en privaträttslig stiftelse som förbundsstaten årligen ger bidrag till. I Kanada finns det en civil myndighet under försvarsdepartementet, med ansvar för civil beredskap, också med ansvarar för fondmedlen. I Holland har frivilliga skänkt pengar till en katastroffond. I Belgien avsätts en del av vinsterna från ett offentligt lotteri. Regeringen bör utreda hur en katastroffond ska verka.

Var och hur medel hanteras för utbetalning till de drabbade är en sekundär fråga. Det viktiga är att ekonomisk ersättning utgår så att de drabbade hålls skadefria.

Stockholm den 28 september 2001
Viviann Gerdin (c)
Marianne Andersson (c)	Birgitta Carlsson (c)