Våld i medierna

Motion 1994/95:K426 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s)

För att barn skall må bra och växa upp till harmoniska
vuxna krävs en familjepolitik som underlättar
föräldraskapet, främjar jämlika uppväxtvillkor och ger
barnen bra vuxenkontakter och goda förebilder. En självklar
del av alla barns uppväxtmiljö idag är medievärlden. Ingen
kan ''skydda'' sina barn från massmediernas påverkan. Inte
minst gäller detta de rörliga bildmedierna, film, TV, video
och dataspel. Barn och ungdomar behöver tvärtom lära sig
att nyttja dessa medier på ett positivt och utvecklande sätt.
Som en del i en samhällelig strategi för god uppväxtmiljö
måste därför mediefrågorna ha sin plats.

Ökat utbud av våldsskildringar

Våldet i nyhetsprogrammen i TV har ökat under det
senaste decenniet. Det visar bl.a. studier som
Våldsskildringsrådet låtit utföra. Med allt fler TV-kanaler
har även våldet blivit ett konkurrensmedel. Även i de
produkter som inte är nyheter eller dokumentärer har
våldsskildringarna ökat. Gränsen för vad som tolereras av
våld flyttas hela tiden längre fram och företeelser som t.ex.
kannibalism, som tidigare fanns endast i ett smalt utbud i
filmklubbar och liknande, tar steget in i de stora,
publikdragande produktionerna. Tidigare totalförbjudna
eller censurerade filmer visas efter några år i TV-kanalerna.
Det allt större utbudet gör att man kan titta på våld när som
helst och beträffande dataspel också agera själv.

Samtidigt har allmänheten en mycket negativ inställning
till våld i både nyheter och spelade program. Det ökade
utbudet tycks ha resulterat i en snarast mer negativ
inställning till våldsskildringar och filmer vilket framgår av
en i dagarna publicerad undersökning av professor Charles
Westin. TV-företagen måste ta denna folkliga opinion på
allvar.

Information och brottsbekämpning

Det är inte tillåtet att visa alla typer och grader av
våldsskildringar i vårt land. De regler som finns är dock
dåligt kända och har en bristande förankring hos
allmänheten. Den kunskapsklyfta som finns mellan barn och
vuxna i detta sammanhang bidrar till att det skapas
orealistiska förväntningar på myndigheter, felaktiga
antaganden om vilket utbud som finns och var. Den
information som bl.a. Våldsskildringsrådet har ägnat sig åt
bör utökas och intensifieras.

De rättsvårdande myndigheterna ägnar ingen större tid åt
att bevaka att den lagstiftning som finns på detta område
följs. På senare år har praktiskt taget all tid och kraft gått
åt till de barnpornografifall som fått stor uppmärksamhet i
massmedia. Det faktum att justitiekanslern, JK, är ensam
åklagare i dessa fall innebär också en begränsning. JK är en
liten myndighet och har många andra uppgifter. En översyn
av om resurserna är tillräckliga samt rimligt fördelade bör
göras.

Könsroller i medierna

Kvinnorna är fortfarande en underrepresenterad grupp i
medierna. Den roll kvinnor tilldelas är dessutom ofta passiv.
De framställs som offer och objekt och detta gäller oavsett
om framställningen är dokumentär eller spelad. En alltför
vanlig schablonbild inom fiktionen är den av den manliga
hjälten som i den dramatiska upplösningen räddar sig själv,
kvinnan, stammen, nationen eller hela mänskligheten.
Kvinnan, som kan ha ''hjälpt till'' men ibland också varit den
som framkallat faran, reduceras till en beundrande och ofta
vårdande bifigur.

Att kvinnor förekommer i nyhetsprogram eller
dokumentärer mer sällan än män beror delvis på en spegling
av makt och inflytande i samhället i övrigt. Medierna spelar
dock en aktiv roll även för att befästa och förstärka denna
snedfördelning. De ingår alltså i den maktstruktur de avses
spegla.

En stor del av film- och videoutbudet är framställt av män
för män. Kvinnor i alla åldrar är mer tveksamma till s.k.
action-film med större eller mindre våldsinslag. De väljer
hellre relationsskildringar. Det finns starka skäl att tro att
flickor ser mer våldsinriktad film än de egentligen är
intresserade av därför att det är vad pojkar väljer.

Även i familjerna kan man anta att kvinnor ser mer våld än
de skulle vilja. Vem som har ''makten över fjärrkontrollen'' i
familjen skulle vara ett mycket intressant ämne för
medieforskning.

Den amerikanska drömmen

En övervägande del av de filmer och videogram som
marknadsförs i Sverige har sitt ursprung i USA. Detsamma
gäller förmodligen dataspel och till viss del TV-program. Det
borde ligga på medieföretagens ansvar att bredda utbudet
från andra kulturmiljöer, inte minst de östeuropeiska. I
exempelvis de baltiska länderna lever filmproduktionen
under mycket knappa omständigheter. En kvalitetsimport
därifrån skulle kunna ge oss större utbud av produkter och
exportlandet bättre inkomster. Efter inträdet i den europeiska
unionen borde en omorientering mot produkter från EU-
länderna vara naturlig. Det är givetvis inte självklart att det
europeiska utbudet är mindre våldsinriktat. Däremot vet vi
att huvuddelen av det amerikanska utbudet har ett klart
våldsinslag och att det finns en stor kvalitetsproduktion i
Europa som aldrig eller endast i mycket liten utsträckning
når vårt land.

Medieundervisning i skolan

Som Våldsskildringsrådet redan i början av 1990-talet
påvisade är medieundervisningen i skolan bristfällig.
Dessvärre tyder inget på att situationen skulle vara väsentligt
förbättrad. Det beror i stor utsträckning på intresse hos den
enskilde läraren eller skolledaren om eleverna får
undervisning som ger dem redskap att handskas med de
rörliga bilder som de dagligen möter. Våldsinslagen, deras
funktion, och framställning är en självklar del att behandla i
en sådan undervisning. En grundläggande förutsättning är att
lärarutbildningen ger de nödvändiga grunderna för detta
samt att fortbildning erbjuds lärare kontinuerligt.

Nationellt handlingsprogram mot våld

Vi föreslår att ett nationellt handlingsprogram mot våld i
medierna utarbetas. Programmet bör ha som sin målsättning
att minska utbudet av våldsskildringar totalt och bl.a. inriktas
på forskning, information och kanalisering av den allmänna
opinionen. Särskilt bör de ovan nämnda områdena beaktas,
alltsådet ökade utbudet av våldsskildringarresurser för
brottsbekämpning och deras fördelning på olika organ
information till allmänheten och kanaler för de allmänna
stämningarna till medieföretag och politikerskillnaden i
makt mellan könen beträffande bestämmanderätten över
medieutbudet och mediekonsumtionenkönsrollerna i
medieutbudetensidigheten i utbudetmedieundervisning i
skolan.

De kostnader som kan uppstå för programmet och dess
genomförande bör bekostas inom branschen och dess
organisationer, till exempel genom en obligatorisk avgift på
försäljning och uthyrning av produkter, koncessionsavgifter,
reklamavgifter eller liknande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett nationellt handlingsprogram mot
våld.

Stockholm den 25 januari 1995

Ingegerd Sahlström (s)

Karin Olsson (s)

Monica Green (s)

Maj-Inger Klingvall (s)

Kristina Svensson (s)