Vägar och kollektivtrafik i Stockholms län

Motion 1998/99:T331 av Helena Höij och Stefan Attefall (kd)

Stockholms trafikproblem är omfattande - åtminstone i ett
nationellt perspektiv. Problemen har ackumulerats under
lång tid eftersom Stockholm tilldelats investeringsmedel
långt under behoven. Länsstyrelsen i Stockholms län har på
regeringens uppdrag upprättat en länsplan för regional
transportinfrastruktur för perioden 1998-2007.

Av planen för transportinfrastruktur i Stockholms län framgår att pengarna
som tilldelats Stockholm inte räcker för att uppnå de mål riksdagen fastställt
genom beslut våren 1997 med anledning av propositionen "Infrastruktur-
inriktning för framtida transporter". Det gäller möjligheterna att bidra till
tillväxt och sysselsättning, förbättra transportkvalitet genom en förbättrad
trafikinfrastruktur, öka miljöanpassningen, minska störningen från
trafikbuller samt leva upp till de höga ambitionerna för trafiksäkerheten. Det
gäller även beslutade satsningar på höjd bärighet.

Vi har inga invändningar mot de huvudsakliga prioriteringarna inom
ramen, utan vår kritik gäller planeringsramens storlek.

Planen innebär att det befintliga väg- och spårnätet förbättras. Trots att
trängseln därmed minskar riskerar den att förvärras totalt sett under plan-
perioden i takt med att trafiken ökar. Full bärighet på det statliga vägnätet
uppnås inte eftersom endast drygt 10 mil av dagens 80 åtgärdas. Trafik-
säkerheten förbättras, även här gäller dock att det ökande trafikarbetet (antal
bilresor, deras längd m m) kan motverka förbättringarna. Planen leder endast
i ringa omfattning till ett miljöanpassat transportsystem även om delar leder i
rätt riktning. Regeringens uttalade mål om buller längs statliga vägar nås
inte.

Av de totalt 99 miljarder kronor som delas ut till regionerna för investe-
ringar i vägtransportsystemet, stomnätet och de regionala transportinfra-
strukturerna får Stockholmsregionen 12 miljarder kronor vilket motsvarar
drygt 12 %. Länsplanen för transportinfrastruktur i Stockholms län omfattar
endast dryga 3 miljarder kronor. Detta trots att Stockholm är Sveriges i
särklass största urbana miljö och att en femtedel av landets befolkning bor i
Storstockholm. En rimlig plan skulle kosta minst 5,5 miljarder kronor.

Regeringen måste tänka om och ge Stockholm en större del av anslaget till
regionerna. Som en jämförelse kan nämnas att Stockholms andel av landets
befolkning och andelen av trafikarbetet ligger på 20-25 %, när det gäller
kollektivtrafiken sker 50 % av alla resor i Stockholmsregionen. Varje år
dödas eller skadas svårt ca 600 personer i Stockholmstrafiken.

Ombyggnad av Tranebergsbron är ett projekt som länge funnits med i
flerårsplanerna, men på grund av hög kostnad och små ramar har en
renovering inte kunnat komma igång. Tranebergsbron som är belägen i
nordvästra Stockholm är ett av länets största objekt. Staten har i ett avtal med
Stockholms stad förbundit sig att renovera bron och därefter ta över ansvaret
för den.

Varje dygn åker ca 75 000 fordon och 650 tunnelbanetåg på Tranebergs-
bron som byggdes 1934. Enligt den planerade renoveringen ska bron inte
bara repareras utan också bli bredare. På den nya bron kommer det att bli en
anständig trafikstandard för biltrafiken. Idag är körfälten väldigt smala och
det inträffar många olyckor. De nya körfälten blir något bredare men
framförallt ska det bli vägrenar så att man kan ställa undan havererade
fordon. Så fort ett fordon havererar i dag blir det kaos på bron.

Enligt uppgift från gatu- och fastighetskontoret i Stockholm är Tranebergs-
bron i mycket dåligt skick. Framförallt gäller det själva farbaneplattan. Den
består av ett lager asfalt och under den 20 cm armerad betong. På en del
ställen är halva betonglagret söndervittrat till grus. Det innebär att det finns
en allvarlig risk för genomslag genom bron. Betongen är i så dåligt skick på
många ställen så att det i princip är asfaltlagret och armeringen som håller
farbanan uppe.

Vid ett genomslag kommer bilarna troligen inte att åka rätt igenom bron,
eftersom vissa balkar nog skulle ta emot bilen, men däremot skulle det
innebära olyckor på grund av tvära inbromsningar och påkörningar.

Det är inte acceptabelt att renoveringen av en bro som är i så dåligt skick
som Tranebergsbron och som utgör en stor säkerhetsrisk, försenas på grund
av regeringens låga anslag till underhåll. Bron får idag inte användas av den
tyngsta trafiken (den är vid sidan av Centralbron Sveriges mest trafikerade
väg utan full bärighet). Risken att det ska gå hål i vägbanan bedöms som
stor.

I en rimlig plan borde mellan 500 och 600 miljoner kronor avsättas för
renovering av Tranebergsbron (väg och t-bana). I nuvarande plan finns
410 miljoner kronor avsatta, merparten sent i planeringsperioden. Från
Vägverkets anslagssparande för 1997 tillskjuts 80 miljoner kronor medan
resterande medel förutsätts skjutas till från Stockholms stad som också
förutsätts förskottera medel så att byggstart kan ske redan nu. Detta är inte
tillfredsställande.

Regeringen bör gripa in och omfördela regionanslagen till förmån för
Stockholmsregionen eller ta medel för Tranebergsbron ur den nationella
planen. Ansvaret ligger nu hos regeringen. Trafikutskottet menade förra året
att den decentralisering som kännetecknar de offentliga insatserna på kom-
munikationsområdet och de trafikslagsövergripande länsplanerna inte hindrar
statsmakterna från att göra mer detaljerade ställningstaganden som till
exempel kräver särskilda finansieringslösningar. Vi anser att Tranebergsbron
utgör ett sådant undantag.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfördelade väganslag till Stockholmsregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om angelägenheten av renoveringen av Tranebergsbron.

Stockholm den 28 oktober 1998

Helena Höij (kd)

Stefan Attefall (kd)