Väganslagen i södra Sverige

Motion 1988/89:T330 av Berndt Ekholm m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: T330

av Berndt Ekholm m. fl. (s)
Väganslagen i södra Sverige

Investerings- och underhållsbehoven i landets vägnät är stora, alltför stora
i relation till de medel som kan ställas till förfogande över statsbudgeten.
Därför krävs en genomarbetad prioritering av väganslagen samt en bakomliggande
noggrann planering.

På ett par punkter vill vi ifrågasätta den hittillsvarande prioriteringen av
de samlade resurserna för södra Sverige. För lite pengar avsätts till byggande
av förbifarter samt till förbättringar av de mindre landsbygdsvägarna.
Det betyder att pengar bör överföras från den landsbygslokaliserade delen
av stamvägnätet till det underordnade vägnätet, bl. a. det sekundära och
tertiära.

Stamvägnätet, som bär den tyngsta trafiken, måste givetvis också förbättras,
men här får andra finansieringsformer prövas. Dels kan avgifter
användas, som kommunikationsministern också pekar på i statsbudgeten,
dels bör en lånefinansiering vara möjlig. Utbyggnaden av vägnätet har som
regel så stor lönsamhet att lånemodellen också borde prövas.

I den trafikpolitiska propositionen anvisade regeringen medel till utbyggnad
av förbifarter. För tidigareläggning avsattes 150 milj. kr. 1989 och
200 milj. kr. 1990. Behovet är dock så stort att betydande ytterligare
resurser erfordras. Det motiveras av att förbifarter löser många problem
samtidigt tätortsutbyggnad, barriäreffekter, framkomlighet, trafiksäkerhet
och miljöproblem.

Ett exempel från vår egen bygd illustrerar detta. Utbyggnad av riksväg
41 har funnits med i vägverkets planer sedan 1970-talet. Vägen är nu
färdigbyggd på sträckan Borås Kinna. Däremot återstår förbifartsdeien
Kinna Berghem, som är avsedd att avlasta de sammanvuxna tätorterna
Kinna Skena (14000 inv.) genomfartstrafik.

I flerårsplanen 1988 1997 kom förbifarten ej med på grund av bristande
medelstilldelning, trots att den sedan 1970-talets början ingått i dessa
planer. I den förenklade riksvägsplanen 1989 1997, som nyligen upprättats,
finns den åter med, men först mot slutet av perioden. Det innebär att
riksväg 41 inte blir utbyggd i en följd som planerats, vilket i sig är ett visst
slöseri med resurser. Konsekvenserna är bibehållna problem enligt ovan
och dessutom en lång tids provisorisk anslutning av den nybyggda
riksvägsdelen till ett internt gatuvägnät i Kinna. Detta senare skapar i sig
bl. a. nya trafiksäkerhets- och miljöproblem.

Ett annat problem är det dåliga tertiära vägnätet med en stor andel

grusvägar också i södra Sverige. Detta vägnät håller nu på att förfalla. Viss Mot. 1988/89
tid under året är det knappt farbart på grund av tjällossningen. Vi tar också T330
här exemplet från vårt eget län, Älvsborgs län.

I södra Sverige har vårt län störst mängd grusvägar, både till längd och
andel. Av länets allmänna vägnät är 32% grusvägar. Vårt län har dessutom
största andelen vägar med bärighetsrestriktioner under tjällossningen.

25% av det allmänna vägnätet har sådana trafikinskränkningar. Älvsborgs
län har också den största mängden och andelen vägar med enkel beläggning
av s. k. YG-typ i södra Sverige, 14% av det allmänna vägnätet.

Medlen till underhåll är så snålt tilltagna i förhållande till vägtillståndet,
att risk föreligger för att beläggningen måste tas bort och vägarna återföras
till grusvägsstandard igen.

Länsstyrelsen betecknar situationen som upprörande och uppseendeväckande
i en skrivelse till vägverkets generaldirektör. Medelstilldelningen
ger nu endast utrymme för upprustning av några få kilometer landsbygdsväg
per år. Det årliga behovet kan uppskattas till 40 50 km.

När det gäller det dåliga landsbygdsnätet vill vi också framhålla det
orimliga i att Älvsborgs län, på grund av sin storlek, tycks få finna sig i en
betydligt sämre standard på landsbygdsvägnätet än vad länen i övrigt i
södra Sverige får acceptera.

I en motion för två år sedan pekade vi på att Älvsborgs län var sämre
lottat än vissa delar av skogslänen, som i statsbudgeten för 1987/88 tilldelades
särskilda medel ur det s. k. bärighetspaketet bl. a. för det sekundära
och tertiära vägnätets upprustning. Dessa extra medel utgår även fortsättningsvis
till skogslänen. Vi vill återigen peka på möjligheten att tilldela
hårt drabbade län i södra Sverige medel ur bärighetspaketet till upprustning
också av grusvägnätet.

De ökade medlen som kommunikationsministern anvisar till såväl
undershållsanslaget som länstrafikanslaget är utmärkt. De kan ge ett visst
tillskott även till landsbygdsvägnätets mindre vägar. Men de räcker inte,
utan den ovan omtalade omprioriteringen erfordras därutöver.

Dessutom bör regeringen i direktiven för den kommande flerårsplaneringen
för perioden 19912000 slå fast att vägverket särskilt beaktar
landsbygdsvägnätets behov samt angelägenheten av en ökad utbyggnad av
förbifarter.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad prioritet åt utbyggnad av förbifarter vid
fördelning av väganslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av förbättringar av landsbygdsvägnätet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tilldelningen av medel till Älvsborgs län för att

5

upprätthålla en landsbygdsvägstandard likvärdig med södra Sverige Mot. 1988/89
i övrigt, T330

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medel ur det s. k. bärighetspaketet för upprustning
av grusvägnätet i södra Sverige,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beaktande av landsbygdsvägnätets behov samt
ökad utbyggnad av förbifarter i samband med utarbetande av direktiven
för flerårsplaneringen 1991 2000,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att pröva nya finansieringsformer för
stamvägnätet, varvid utöver avgifter även lånefinansiering bör prövas.

Stockholm den 24 januari 1989
Berndt Ekholm (s)

Lahja Exner (s) Arne Kjörnsberg (s)

6