Utvecklingspolitik

Motion 1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl. (c)

Utvecklingspolitik - Den nya tiden kräver ett nytt
Sverige

Inledning

Idag finns en stark kraft och en enorm vilja runt om i landet
att vända den negativa trend som pågått i Sverige under
några år. Denna vilja och kraft måste tas tillvara. Den är av
avgörande betydelse för den regionala utvecklingen. Sverige
måste få en politik som leder till utveckling i alla regioner.
Vårt land har inte råd att avstå den utvecklingspotential som
finns i landet.

Politik handlar inte i första hand om stöd och bidrag utan om att ta tillvara
den kreativitet som finns runt om i landet. Större ansvar och en ökad
decentralisering är nödvändigt för en hållbar utveckling. När stad och land
tillsammans formulerar mål och riktning är en mer balanserad utveckling
möjlig. Olika landsändar och orter har olika förutsättningar. Vi måste nu ta
tillvara den styrka som finns både i städer och på landsbygd. Inriktningen
skall vara att skapa goda möjligheter för tillväxt och utveckling i hela landet.

Vårt samhälle bygger på olika slags människor, kvinna som man, ung som
gammal, mörk som ljus. Det är något som vi måste börja ta tillvara.
Möjligheterna att påverka och utvecklas måste finnas för alla oavsett kön,
ålder eller ursprung. Möjligheten att bosätta sig och leva var som helst måste
förbättras. Sverige har under kort tid förvandlats till ett land med en
mångfald av olika kulturer och religioner. I regionalpolitiken måste vi dra
nytta av detta. Det finns många barriärer kvar innan alla människor har
samma möjligheter till arbete, företagande och egen försörjning.

Vi lever i en värld som blir alltmer internationell. Detta medför, vare sig vi
vill det eller inte, att vi blir alltmer beroende av vad som händer utanför
Sveriges gränser. Vi har i och med vårt EU-inträde fått andra förutsättningar
än tidigare. Nu är det dags för Sverige att börja se fördelarna med en
internationell världsbild, vilket i sin tur kan skapa fördelar i den framtida
politiken.

Idag minskar folkmängden i 210 av landets 289 kommuner. När
befolkningsunderlaget minskar försämras också förutsättningarna att
upprätthålla grundläggande service till dem som bor i berörda kommuner.
Detta medför i sin tur att arbetstillfällen försvinner och att skattekraften
minskar. Ökningstakten på avfolkningen är högre än den var på 1960-talet.
Då var det dessutom betydligt högre medelålder på dem som flyttade från
småorterna och landsorten. Idag är det ofta välutbildade ungdomar som
lämnar landsorten för storstaden. Siffrorna är alltså högre i dagens Sverige
och dessutom visar siffrorna på en allvarligare situation för områdena utanför
storstäderna. Något måste göras omgående annars kantrar Sverige.
Utvecklingen kan ses som en stor snöboll som börjat rulla, då den väl fått
upp farten blir den svår att stoppa. Vad som tagits upp om förändrad
regionalpolitik bör ges regeringen till känna.

Livskvalitet

Livskvaliteten är avgörande för vårt välbefinnande. Allt fler
har insett betydelsen av närheten till natur och rekreation.
Företag uppger att detta har ökat i betydelse vid placering av
verksamhet och produktion. Tillgången till natur och kultur
är dock inte tillräckligt. Rekreation, nöjesliv, friluftsliv,
kommunikationer och utbildning måste också finnas. För att
vända den negativa utvecklingen måste alla aspekter tas in.
Arbete är en viktig del av människans liv, dock inte allt.

Nya krav på boendemiljö skapar också nya lösningar. Även här utvecklas
en form av livskvalitet som utgår från gemenskap och ansvarstagande.
Människor som bor och arbetar tillsammans känner ofta varandra. Det egna
ansvaret blir en del i det gemensamma ansvaret. Yngre och äldre lär känna
varandra. Anhöriga och vänner kan ge vård och hjälp åt de äldre. Ur detta
skapas kvalitet och närhet.

Speciella insatser

Det finns många åtgärder och insatser som kan vidtagas för
att få Sverige på rätt kurs. I detta avsnitt berör vi några. Hela
motionen genomsyras emellertid av en ny regionalpolitik
som skiljer sig från regeringens bidragspolitik. Regeringen
verkar tro att den kan köpa sig fri från sitt övergripande
regionalpolitiska ansvar för bara fyra miljarder kronor, vilka
föreslås gå till kommunakuten.

Vi måste komma ifrån den princip som säger att makten skall gå uppifrån
och ner, dvs att beslut tas på nationell nivå för att få igång regional
utveckling. Besluten måste decentraliseras till regioner och kommuner.
Staten skall inte besluta om detaljfrågor utan ha ett mer övergripande ansvar.
Folkets insyn och dess demokratiska möjligheter till påverkan och
delaktighet måste radikalt förbättras.

Regeringens och Moderaternas höjning av de sociala avgifterna för
näringsgrenarna jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt, fiske och annan
personlig service i Norrlands inland slog ned som en bomb för många
drabbade. Centerpartiet kräver att beslutet omprövas och att riksdagen
således bör besluta att ovanstående näringsgrenar i Norrlands inland även
fortsättningsvis skall omfattas av den reducerade arbetsgivaravgiften. Detta
bör ges regeringen till känna.

En av de viktigaste förutsättningarna för att bibehålla och utveckla
servicen, och för att främja nya företagsetableringar, är att företagen ges
bättre villkor. Här är företagsstöden en viktig del. Dessa är viktiga då de är
tillväxtorienterade och bidrar till landets ekonomiska utveckling.
Centerpartiet anser därför att större resurser för den regionala utvecklingen
måste ställas till förfogande. Med fler företag ute på landsbygden skapas
förutsättningar för våra ungdomar att återvända till hembygden efter studier
och annan livserfarenhet.

Sveriges stora älvar har under lång tid exploaterats för elkraft. De
vattenkraftsproducerande regionerna måste få del av medlen från
vattenkraften. Centerpartiet har i många år drivit kravet att pengar skall
komma de berörda regionerna till godo. Riksdagen bör besluta att en del av
medlen från vattenkraften, motsvarande 1 öre/kwh, skall återföras till
vattenkraftsproducerande regioner och berörda vattenkraftskommuner. Detta
bör ges regeringen till känna.

Kommunerna

I Sverige är den kommunala självstyrelsen det viktigaste
instrumentet för att bevara vårt demokratiska system.
Centerpartiet är övertygat om att det är på den kommunala
nivån som man bäst känner till vad som behövs.
Decentralisera makten, öka demokratin och ge medborgarna
större inflytande genom att föra besluten närmare de
människor som berörs! Får medborgarna vara med och
deltaga i besluten, ökar intresset för politiken och
vaktslåendet om demokratin. Det i sin tur ökar möjligheterna
att delegera beslut till föreningar, kooperativ och
brukarstyrelser. Vill man ha bättre kvalitet i de olika
verksamheterna måste medborgarnas engagemang tas
tillvara.

Centerpartiet vill medverka till att dela de större kommunerna. Naturligtvis
ska kommunmedborgarna ha den slutliga bestämmanderätten i denna fråga.
Mindre kommuner driver ofta verksamheten mer rationellt än de större
kommunerna och närheten till beslutsfattarna stärker demokratin.

Behovet av kommunal skatteutjämning är idag större än någonsin. Utjäm-
ningssystemet måste förändras så att större vikt ges åt befolkningsstrukturen
och kommuner där befolkningen minskar. Beräkningsgrunderna måste
aktualiseras. Faktorn för befolkningsminskning bör utgå från jämförelsen
fem år tillbaka istället för nuvarande tio år. Dagens skatteutjämningssystem
måste förändras för att nå en bättre regional balans. Även förändringar i
sysselsättning måste beaktas. Avsaknaden av en fungerande kollektivtrafik är
en annan viktig faktor som bör ges större tyngd i kostnadsutjämningen. Detta
bör ges regeringen till känna.

Den unga människan

Synsättet

Ungdomar diskrimineras idag på många områden. Nu krävs
det åtgärder om vi vill ha en levande landsbygd med
ungdomar. Att dagens ungdomar är ointresserade av politik
och att viljan att förändra saknas är bara en myt. Däremot
måste det politiska arbetssättet förändras så att det även
engagerar yngre människor. Lösningen är att flytta ner
besluten och ge större eget ansvar. En decentralisering av
makten skulle resultera i att ungdomar kunde bestämma mer
över sin vardag. Beslut som fattas nära dem som berörs blir
ofta bättre och alla känner medansvar. Får ungdomarna mer
att säga till om i sin hembygd leder det också till att de
stannar kvar. Ungdomsråden runt om i landet måste få mer
att säga till om. Demokrati handlar om att lyssna och låta alla
grupper i samhället ta beslut och ansvar. På en del håll i
landet har ungdomsråden blivit ett alibi för äldre politiker att
slippa släppa ifrån sig inflytande. Detta är inte acceptabelt.
Den nya utmaningen runt om i landet ligger i att forma ett
samhälle för alla, och som bygger på ett personligt
ansvarstagande. Politiker skall skapa förutsättningar utan att
hämma den enskilda individens initiativkraft. Detta bör ges
regeringen till känna.

Fritiden

Ungdomar måste få förutsättningar för en positiv fritid
oberoende av var i landet de befinner sig. Fritidsaktiviteter
måste finnas både för flickor och pojkar. Det bör även finnas
ett nöjesliv som är anpassat för alla åldrar. Lika självklart
som det är att det måste finnas drogfria discon för ungdomar
strax under 18, lika självklart ska det vara att alla över 18 år
ska få komma in på samtliga krogar. Att inte släppa in
myndiga människor på restauranger och krogar är ingenting
annat än diskriminering. Naturligtvis måste det även finnas
en fungerande nattrafik så att man kan ta sig hem på ett
tryggt sätt, oavsett var man bor. Även ungdomarna måste få
frid, en ungdomsfrid.

Kvinnan

Synsättet

Jämställdhetsfrågor angår alla. Problemet är att kvinnorna
ofta framställs som förlorare. Genom att använda sig av detta
synsätt kan man skapa uppmärksamhet. Det finns emellertid
även negativa effekter av detta resonemang. Unga kvinnor
pådyvlas uppfattningen att de är offer och inte kan påverka
sin egen framtid. Naturligtvis är så inte fallet. Kvinnorna har
under de senaste decennierna nått stora framsteg bl.a. på
arbetsmarknaden. De unga kvinnorna väljer friare och mer
medvetet och blir allt mer framgångsrika. Utvecklingen går i
kvinnornas riktning - framåt.

Kvinnors betydelse för
samhällsutvecklingen

Allt fler unga kvinnor flyttar från landsbygden. Avsaknaden
av arbete är en av orsakerna. Bristen på kultur och
nöjesaktiviteter på orten är en annan. Ofta saknar dessa orter
även möjlighet till vidareutbildning. Landsbygden måste bli
mer intressant för kvinnor. Utan en jämn fördelning av män
och kvinnor kantrar Sverige. Kvinnorna måste därför ges
större möjligheter att påverka i arbetet med tillväxtavtalen,
inte bara i diskussionsgrupper utan de måste även ges plats i
de beslutande församlingarna. Detta bör ges regeringen till
känna.

Regionalpolitiken måste i högre grad än hittills uppmärksamma kvinnors
situation i länen. Inte minst måste kvinnornas behov av kapital och
utvecklingsresurser mötas. De satsningar som hittills gjorts med kvinnliga
resurscentrum både på läns- och centralnivå måste nu slutligen permanentas
och vidareutvecklas. Naturligtvis ska kvinnors företagande i huvudsak
rymmas inom de ordinarie institutionerna men det hindrar inte att nya vägar
för att komma fram till acceptabla lösningar skapas.

Sammantaget kan vi konstatera att utvecklingen är positiv för kvinnor på
arbetsmarknaden. Problemet är att arbetstillfällena ofta är koncentrerade till
storstadsregionerna. Det har visat sig lönsamt att satsa på utbildning och
specialisering och allt fler kvinnor utbildar sig på högre nivå. Yngre kvinnor
väljer yrke allt mindre traditionellt. Allt fler kvinnor kan välja mellan många
arbetsgivare vilket i sin tur medför ett klart förbättrat förhandlingsläge. Ett
problem som dock kvarstår är de löneskillnader som ännu finns i arbetslivet.
Centerpartiet förespråkar lika lön för lika arbete.

Kvinnors företagande

Kvinnor och män är olika. Det kan man även se på deras
olika sätt att driva företag. Kvinnor startar ofta mindre
företag med hjälp av mindre lån och bidrag. Det rör sig oftast
om tjänsteföretag med en affärsidé som är anpassad för den
lokala marknaden. Den potential som dessa kvinnliga företag
besitter måste tas tillvara. Ett bättre tillvaratagande av
kvinnors företagsamhet ger både på kort och lång sikt
samhällsekonomisk vinst.

Kommuner och landsting måste bli bättre på att möjliggöra att offentligt
finansierad verksamhet drivs på entreprenad. Detta är en utmaning för
kvinnor som vill utveckla sin yrkesverksamhet. Karriärmöjligheterna för
kvinnor skulle i sådana fall vidgas väsentligt.

Enskilda anställda måste stimuleras att starta och ta entreprenaduppdrag
som företagare. En utveckling är på gång i Sverige, nu gäller det bara att
skynda på den ytterligare i rätt riktning.

Centerpartiet verkar för att kvinnors företagande ska utvecklas. Kvinnor
ska i minst samma utsträckning som männen ha möjlighet att starta och driva
företag. Sverige måste bli ett föredöme när det gäller jämställdhet inom
näringslivet. Kvinnors andel i ledande befattningar inom näringslivet måste,
för näringslivets egen skull, öka kraftigt. Detta bör ges regering till känna.

Runt om i landet ökar efterfrågan på utbildning i företagande och
entreprenörskap. Denna typ av utbildning måste bli vanligare, dels för att
människor i allmänhet ska få större kunskap om hur man startar och driver
företag, dels för att fler kvinnor ska våga satsa på eget företagande.

Kulturen i regionalpolitiken

En kommuns eller regions kulturella dragningskraft är viktig
för att få människor att bo kvar, att få dem att våga skapa sig
en framtid på den plats där de bor och lever, men också för
att dra till sig investeringar och välutbildad arbetskraft.
Kulturen har en stor potential för ökad sysselsättning, inte
minst ute i regionerna och på landsbygden. Stöd till
kultursatsningar är billigare än andra investeringar, t.ex. i
infrastruktur, och kan bidra till att förbättra den lokala och
regionala dragningskraften.

Lyckade kulturprojekt får ofta positiva regionalpolitiska effekter. Insatser
inom kulturområdet är en självklar och betydelsefull del i det regionala
utvecklingsarbetet. Under 1980- och 90-talen har regionala och lokala
kultursatsningar blivit ett hjälpmedel för att skapa en ny profil och
inriktning,
särskilt för orter där industri lagts ned. En kulturell infrastruktur är lika
viktig
som utbildning och kommunikationer. Därför bör vi gå vidare med
satsningar på den kulturella infrastrukturen. Detta bör ges regeringen till
känna.

Kultur skapar sysselsättning

Ibland kan det vara svårt att motivera kultursatsningar i
åtstramnings- och nedskärningstider och ofta betraktas
kulturen som en tärande verksamhet. Kulturverksamheten
behöver subventioner för att existera, och kulturen är inte
ensam om detta behov. Det är en av samhällets uppgifter att
stödja kulturen och då i första för barn och ungdom.

De flesta har en ganska klar uppfattning om betydelsen av lokalt och
regionalt företagsstöd för sysselsättning och ekonomi. När det gäller att
motivera kultursatsningar är det däremot inte lika självklart vilken betydelse
dessa har för att skapa utveckling. Vad som ofta glöms bort är att kulturen
inte bara har en kostnadssida utan att den också ger positiva ekonomiska
effekter utöver de mer svårmätbara som t.ex. olika upplevelser, detta ofta till
en mycket låg investerings- och driftskostnad. Kulturen är en viktig del i
tillväxtindustrin eftersom kultur skapar sysselsättning.

Kultursektorn är en expanderande arbetsmarknad och den sysselsätter i dag
många människor. Det ökade intresset för kulturfrågor har lett till att fler
aktörer har kommit in på den kulturpolitiska arenan. Kommersiellt kan vi se
ett ökat intresse för kultur, kulturverksamhet och för kulturmiljön.

Projekt som SESAM är bra exempel på hur nya arbetstillfällen förenas
med målet att bevara och bruka kulturarvet. Många regionala museer och
hembygdsmuseer har härigenom givits möjlighet att iordningställa,
digitalisera och tillgängliggöra föremålssamlingar. På många håll har en
positiv process satts igång som kommer skolor, forskare och intresserad
allmänhet till godo. Det är väl värt att nu försöka överföra erfarenheterna för
att ta tillvara de fotosamlingar som finns i museer i hela landet. Regeringen
bör låta utreda möjligheterna till ett fotosesam. Detta bör ges regeringen till
känna.

Skolan

Kunskap är en drivkraft för förnyelse och utveckling.
Utbildningens infrastruktur är en av de viktigaste faktorerna
för att ge möjligheter till utveckling och tillväxt i hela
Sverige. Spridd kunskap betyder att alla måste ges samma
möjligheter till kunskap och kompetensutveckling utifrån
egna förutsättningar och behov. Centerpartiet vill skapa ett
"decentraliserat kunskapssamhälle" vilket innebär att bygga
upp en decentraliserad infrastruktur för kunskapsutveckling i
hela landet. Vidare är det av stor vikt att förstärka samverkan
mellan skolan och kulturlivet. På så sätt ökar intresset för
kultur, kulturverksamhet och kulturmiljön.

Samhällets nya samlingsplats

Används skolan på rätt sätt blir den mer än en arbetsplats för
barnen på dagen. Den kan även utgöra en samlingsplats för
de människor som bor i området och därmed bidra till
sociala mötesplatser. Centerpartiet anser att skolan på
landsbygden är ett lärcentrum. När skolan fungerar som en
skola mitt i byn eller som ett kulturcentrum ökas kontakterna
och därmed känslan av delaktighet. Skolans lokaler erbjuder
möjlighet till ett rikt utbud av olika verksamheter. Genom
samverkan och samnyttjande med allmänna samlingslokaler
ökar förutsättningarna att utveckla skolan/samlingslokalen
till ett lär- och utvecklingscentrum.

Möjligheterna att förstärka skolans betydelse som mötesplats och att öppna
skolan för människor i närområdet ökas om skolans lokaler upplåts till olika
föreningar och enskilda utan kostnad. Ofta svarar studieförbunden för viktiga
kulturella aktiviteter som blir till en social samlingspunkt. Detta bör ges
regeringen till känna.

Högskolan och universitetet

De mindre och medelstora högskolorna har betytt mycket för
den regionala utvecklingen. Centerpartiet har under lång tid
arbetat för att utveckla dessa högskolor. De mindre och
medelstora högskolorna har stått för en vidareutveckling och
varit nydanande, och de utgör viktiga utvecklingscentrum
som bidrar till den regionala utvecklingen. Tillgången till
kvalificerad utbildning och forskning blir en allt viktigare del
i regionernas infrastruktur och utveckling. Utan möjligheter
till utbildning sker en kompetensutflyttning och
nyetableringar av företag försvåras. De mindre och
medelstora högskolorna har många gånger ett nära och bra
utvecklat samarbete med det lokala näringslivet. En annan
viktig uppgift för högskolan består i att vara överbryggande
mellan forskning, utbildning samt samhälls- och näringsliv.
Detta är av stor betydelse för kunskaps- och
kompetensöverföring samt för utvecklandet av nya produkter
och nya branscher. I detta sammanhang är möjligheterna att
bedriva forskning på eget programansvar avgörande.
Forskningsresurserna för de mindre och medelstora
högskolorna måste öka. För detta krävs ökade fasta
forskningsanslag till dessa högskolor.

Närheten till universitet eller högre utbildning påverkar utbildnings-
strukturen i olika regioner mycket starkt. Även utbildningstraditionen spelar
en viss roll. Eftersom utbildningsnivån varierar mellan olika orter måste
satsningar göras på de orter och i de län där nivån är lägst. För att
utbildningen ska bli decentraliserad behövs även satsningar på distans-
utbildning.

Att kunna rekrytera personer med adekvat utbildning är avgörande för var
ett företag väljer att expandera eller lokalisera sin verksamhet. För att få
fler
att bosätta sig i regionalpolitiskt prioriterade områden bör det införas en
möjlighet att skriva av studieskulder. Centerpartiet anser att det bör prövas
inom ramen för de regionala tillväxtavtalen. Tiden för avskrivningen bör
avgöras lokalt. Ungdomar skall inte tvingas att mantalsskriva sig på
högskoleorten. Då behålls möjligheten att under studietiden vara politiskt
engagerad i sin hemkommun. Detta bör ges regeringen till känna.

Decentraliserad utbildning

Distansutbildning eller decentraliserad utbildning har varit
betydelsefull på många orter. Det har gett möjligheter till
högskolestudier utan att behöva flytta från orten. En fortsatt
yrkesverksamhet har kunnats kombineras med studier.
Möjligheterna till denna form av utbildning har visat sig
särskilt värdefull för dem som av familje- eller
arbetsmarknadsskäl inte kunnat flytta till den ordinarie
högskoleorten. Även för dem som sedan tidigare har en
utbildning bidrar distansutbildning till att de kan
vidareutbilda sig utan att flytta. Resurstilldelningssystemet
till högskolorna bör därför förändras så att det ökar
tillgången till distansutbildningsplatser. Vidare bör
högskolan ges ett särskilt uppdrag att anordna utlokaliserad
utbildning i utsatta kommuner. En sådan satsning får
finansieras i särskild ordning eller med öronmärkta resurser
inom resurstilldelningssystemet. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag till hur detta kan ske. Detta bör ges
regeringen till känna.

Sveriges utveckling

Service

Besparingar i statliga verk och myndigheter har verkat
koncentrerande. Verksamheter i främst de mindre
kommunerna har lagts ned. Därmed har mindre kommuner
tappat viktiga servicefunktioner och kompetens. Funktioner
som exempelvis polis, åklagare, de mindre domstolarna,
kronofogden, lantmäterifunktioner är viktiga för den lokala
servicen samtidigt som dessa funktioner, både direkt och
indirekt, svarar för värdefulla arbetstillfällen. Inte minst för
skärgården är det viktigt att fastställa en garanterad
grundservice. Genom samordning, samverkan och lokala
lösningar kan den offentliga och privata servicen utvecklas.

Om regionalpolitiken ska vara framgångsrik, krävs en fungerande
infrastruktur och samhällsservice i alla regioner. De beslut som fattas inom
olika samhällssektorer har stor betydelse för servicen, sysselsättningen och
tillväxten i landets olika delar och därmed den långsiktiga regionala
utvecklingen. Avsaknaden av samordning mellan olika samhällssektorer är
påtaglig. Med bolagiseringar, avregleringar och privatiseringar har
myndigheter och verk i större utsträckning ett ansvar för organisationen av
den egna verksamheten. Fortsätter dagens trend kommer servicen att
försämras kraftigt runt om i landet.

Samhällets hus

På flera håll har man inom kommunen samlokaliserat olika
myndighets- och servicefunktioner. Öppettiderna har
förbättrats och servicenivån höjts. Det är dags att nu
permanenta verksamheten med medborgarkontor/samhällets
hus. Sektorssamverkan i den kommunala verksamheten bör
stimuleras. Vad som ovan anförts om att permanenta
verksamheten med medborgarkontor bör ges regeringen till
känna.

Postservice för alla

Alla måste garanteras möjligheten till god post- och
kassaservice till enhetliga priser och rimliga
distributionstider. Geografiskt differentierad prissättning kan
ej accepteras. Regional rättvisa hotas av postens agerande.
Stora delar av postservicen har försämrats genom
nedläggningar av postkontor. Mindre orter och
förortsområden tappar sin postdistribution. Detta är
oacceptabelt. Posten måste leva upp till intentionerna i
postlagen.

Det genomförs idag indragningar av servicen, t ex utdelning av post på
landsbygden. Posten skall ta ett regionalpolitiskt ansvar. Bolagiseringen av
posten har inte visat sig ge de vinster i ökad service som reformen förutsatte.
Flera regioner har i stället drabbats hårt. Ambitionen om regional utveckling
riskeras om inte basservicen kan garanteras. Om inte postens service i de mer
glesbefolkade delarna kan upprätthållas måste medel säkerställas för
upphandling där även andra aktörer ges möjlighet att svara för denna service.
Det viktigaste är att funktionen finns kvar. Detta bör ges regeringen till
känna.

På flera håll pågår olika projekt där lantbrevbärare även svarar för annan
service. Denna utveckling är värd att stödja. För många äldre på landsbygden
är det en trygghet när lantbrevbäraren dagligen kommer förbi deras hem.
Även utvecklandet av post i butik har lyckats. Det visar sig att både
postservice och lanthandeln kunnat räddas tack vare samordning.
Centerpartiet är emot postens planer på att avveckla hela kassaservicen. Då
försvinner också automatiskt den kassaservice som lantbrevbärarna står för.
Då blir det svårt att klara löpande betalservice för framför allt äldre
landsbygdsbor. Detta är ej acceptabelt. Detta bör ges regeringen till känna.

Arbete

Arbetsmarknadspolitiken är viktig för att bryta de obalanser
som finns och bredda de lokala arbetsmarknaderna. Enbart
arbetsmarknadspolitiken kan dock inte lösa problemen.
Arbetsmarknadspolitiken är en del av den ekonomiska
politiken och bidrar tillsammans med andra politiska
åtgärder t.ex närings-, skatte- och ekonomisk politik till ökad
sysselsättning. Men arbetsmarknadspolitiken behöver
förnyas. Den skall bryta obalanser, undvika flaskhalsar,
förkorta vakanstider och motverka långtidsarbetslöshet.
Arbetsmarknadspolitiken måste även syfta till att höja
kompetensen hos de arbetslösa så att de kan ta ett nytt arbete
och till att förhindra passivisering och social utslagning.

Regelverk måste vara flexibla för att möjliggöra lokala lösningar och en
decentralisering av arbetsmarknadspolitiken. Det är på den lokala nivån man
bäst känner behoven och vet vilka möjligheter som finns. Åtgärder har
vidtagits för att förenkla och decentralisera den traditionella arbetsmarknads-
politiken men det räcker inte. Ökas det lokala inflytande och friheten att
hantera medel kommer man åt många problem. De medel som
arbetsförmedlingarna och länsarbetsnämnderna förfogar över bör kunna
användas på ett bättre sätt för att möjliggöra lokala sysselsättnings-
befrämjande åtgärder.

Turism

Avståndspåverkan minskar med den nya tekniken och det
ger småorterna och turismen nya möjligheter att utvecklas.
Sverige har stora möjligheter att utvecklas som turistland.
Rekreation, naturupplevelser och turism blir allt viktigare i
lokala näringsstrukturer. Ökade satsningar leder till ökad
sysselsättning. Både kultur och natur är eftertraktat. Det
gäller bara att nyttja detta utgångsläge på rätt sätt.
Upplevelseturismen och den småskaliga turismen spelar en
allt viktigare roll som kompletterande verksamhet på
landsbygden.

Dock återstår flera problem att lösa. Samordningen mellan olika aktörer
och myndigheter inom turismen måste förbättras. Småföretag har mindre
möjligheter och ofta sämre kunskaper om marknad och marknadsföring.
Därför behövs kunskap och kompetensuppbyggnad för dessa. Det är viktigt
att den utbildning och forskning som äger rum i landet sker i en förbättrad
dialog med företagen.

Livsmedelslagstiftningen orsakar problem för många mindre företag.
Tillräcklig hänsyn till mindre kaffestugor eller enklare matställen tas ej. Det
är inte rimligt att belasta dessa med samma krav som restauranger.
Lagstiftningen måste bli mer flexibel. Detta bör ges regeringen till känna.

Svårigheterna att få sätta upp serviceskyltar är ett stort problem. Små-
företagen är inte nöjda med dagens regler. En översyn av nuvarande regler
måste göras med ambitionen att det skall bli lättare att få sätta upp vägskyltar
om lokala evenemang och sevärdheter. Detta bör ges regeringen till känna.

Den nära och lokala bygdekulturen och naturen vidmakthålls av bl a
hembygdsrörelser och utvecklingsgrupper. Den ideella kraften kan med rätt
förutsättningar generera ett entreprenörskap och sysselsättning. Medel bör
kunna kanaliseras direkt till denna nivå. Det engagemang som finns för den
lokala kulturen ger möjligheter att utveckla besöksnäringen på orten.

Tjänsteföretag

Tjänstesektorn har alltid svarat för en stor del av
sysselsättningen och den delen kan växa dramatiskt.
Tjänstesektorns utveckling och tillväxt har gått väldigt
snabbt. Främst är det inom den industrinära tjänstesektorn
som de nya företagen och de nya arbetstillfällena kommit.
Även inom andra sektorer ökar tjänste- eller
kunskapsinnehållet i produktionen. Dessa företag är oftast
relativt oberoende av avstånd. IT-möjligheterna är det
avgörande. Centerpartiets förslag om bredbandsutbyggnad
underlättar för alla företag.

Investeringar i humankapital måste värderas efter samma principer som
investeringar i realkapital. Möjligheterna att starta företag skulle avsevärt
förbättras om det infördes en möjlighet till skattefritt sparande för att starta
eget. Även inom vårdområdet och hushållsnära tjänster finns en stor
sysselsättningspotential. Inom vård- och omsorgssektorn har det utvecklats
många kooperativ. Här kan kommunerna bidra till förbättrad service och
nyföretagande genom att stötta sådan privatisering. Detta bör ges regeringen
till känna.

Småföretagandet

Landsbygden är mer känslig för konjunktursvackor eller
omstruktureringar av verksamheter än de större städerna.
Orsaken till detta är att landsbygden saknar det diversifierade
näringsliv som de större orterna och tillväxtområdena
kännetecknas av. Alternativ sysselsättning saknas ofta. Den
höga arbetslösheten kan förklaras med detta. Landsbygden
kännetecknas ofta av ett småskaligt företagande. Därför är
satsningar riktade mot nya företag och småföretag av
särskild vikt på landsbygden.

Det måste till bättre åtgärder för att underlätta för de mindre företagen.
Sänkt arbetsgivaravgift är en åtgärd. Förenklad arbetsrätt en annan.
Förenklingar i lagar och regler som berör företagandet måste snabbt komma
till stånd. Ett alltför omfattande regelverk är en av de mest hämmande
faktorerna för de mindre företagen. Regeringen måste snarast återkomma
med förslag i enlighet med ovanstående. Detta bör ges regeringen till känna.

ALMI måste få möjlighet att utveckla sin verksamhet och ytterligare
riskkapital måste tillföras. Vidare är det även viktigt att regelverket inom
arbetsmarknadspolitiken inte är tungrott och stelt och att lokala lösningar inte
hindras. För att undvika denna stelhet måste arbetsmarknadspolitiken
decentraliseras.

Frizoner

Det blir allt vanligare med försöksverksamhet med frizoner.
Möjligheten till större lokal flexibilitet får inte endast bli
föremål för försöksverksamhet i några få regioner.
Centerpartiet anser att det inom ramen för de nationella
målen för arbetsmarknadspolitiken bör ges ökade lokala
möjligheter att hantera de medel som står till
arbetsmarknadspolitikens förfogande. Ett minimikrav är att
en friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen
omedelbart bör omfatta regionalpolitiskt prioriterade
områden. Detta bör ges regeringen till känna.

Kombinationssysselsättning

På många orter är det relativt vanligt att kombinera olika
verksamheter. Därför måste entreprenörsandan bättre tas
tillvara. Man kan vara både anställd och vid sidan om driva
eget företag. Detta är för många både livskvalitet och en
nödvändighet. På orter där arbetsmarknaden sviktat har
denna form av kombination många gånger blivit den enda
möjligheten att överleva.

Transfereringssystemen, exempelvis arbetslöshetsersättning, socialförsäk-
ringar etc., ger små utrymmen för kombinationssysselsättning. Systemen
måste i högre grad ta hänsyn till att människor inte är endera anställda eller
företagare. Skyddsnätet måste finnas även för dem som är mångsysslare. På
mindre orter är det många gånger svårt att få heltidsarbete. Deltidsjobb är det
enda som kan erbjudas. Kvittningsrätten, dvs rätten att "kvitta" förlust i
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst, för nystartade företag måste
uppmärksammas. Många gånger är det en förlust för den enskilde att ta
dessa, vilket resulterar i att arbetet inte utförs. Arbetslöshetsförsäkringen
måste därför utformas på ett sådant sätt att deltidsanställda inte missgynnas.
Detta bör ges regeringen till känna.

Biobränsle

Energiomställningen påbörjades genom avveckling av
kärnkraften. De negativa miljöeffekter som följer av
energisystemet minskas genom energisparande, effektiv
energianvändning och en omställning till förnybar energi. Vi
måste få en övergång från storskalig elproduktion till ett
småskaligt decentraliserat energisystem. Små och medelstora
företag på energimarknaden kan nu ges utrymme att utveckla
nya idéer, anpassade för ett uthålligt energisystem. Här
kommer biobränsle att ha en avgörande roll. Ökad
användning och förädling av biobränslen kommer att
innebära att arbetstillfällen skapas i de delar av landet som
nu har hög arbetslöshet. De stora vinnarna av ett
kretsloppsanpassat energisystem är självklart människorna
men också miljön. Sverige har stora möjligheter till
ytterligare utveckling som exportland för miljö och
energiteknik. Detta måste tas tillvara.

Jord- och skogsbruket - landsbygdens
motor

Det svenska jordbrukets utveckling och fortlevnad är en
fråga som berör betydligt fler än de svenska bönderna. Vi är
alla beroende av jordbrukets produkter för att få mat för
dagen. Men jordbruket ger mer än bara livsmedel, det har
också en kulturhistorisk betydelse. Idag lever en ökande del
av befolkningen i städer och tätorter. Gemensamt för de
flesta är att de har ett starkt historiskt förhållande till
landsbygden. Det öppna landskapet med hagmarker och
ängar har dock inte skapat sig självt. I de flesta fall är det
generationer av bönder som skapat och vårdat det som har så
stor betydelse för det öppna landskapet och den biologiska
mångfalden.

Jordbrukets indirekta sysselsättning är betydande. Inräknat distribution,
förädling och försäljning sysselsätter jordbrukets mer än 340 000 personer.
Sysselsättningspotentialen är stor.

Enligt officiell statistik svarar jordbruket för drygt 1 % av bruttonational-
produkten och knappt 2 % av sysselsättningen. Dessa låga tal har medfört att
många människor har fått uppfattningen att jordbruket har liten betydelse för
landets ekonomi och sysselsättning. Denna bild är emellertid av flera skäl
missvisande. För det första blir bilden en annan om man endast ser till
områdena utanför de större städerna. På landsbygden, inkl mindre tätorter
med upp till 2 000 invånare, svarar enbart jordbruket för mer än en tiondel av
sysselsättningen. Där bor 2,4 miljoner människor, eller mer än var fjärde
svensk. För det andra har lantbruket stor betydelse även för sysselsättningen i
andra näringar. Om man summerar förädlingsvärdet i hela produktionskedjan
blir det sammanlagda bidraget till BNP närmare 5 %. Jordbruket är en
avgörande länk i en förädlingskedja som berör många branscher. Livs-
medelssektorn sysselsätter ungefär lika många personer i Sverige som bil-
och elektronikindustrin tillsammans. Dessa arbetstillfällen finns ofta på
platser i landet som ligger utanför de s k tillväxtregionerna.

Jordbrukets samhällsekonomiska betydelse förstärks också av dess
kopplingar till skogsnäringen. Många lantbrukare arbetar i egen eller annans
skog. I södra Sverige produceras närmare hälften av all skogsråvara. Där ägs
en tredjedel av skogsarealen av jordbrukare, men eftersom jordbrukare är
jämförelsevis aktiva i skogsbruket svara de för cirka 40 procent av
virkesvolymerna. Det kan med fog konstateras att lantbruket är drivkraften
och motorn på den svenska landsbygden. Lantbruket är grunden som håller
igång andra verksamheter på landsbygden.

Sverige har en unik position när det gäller tillgångar på råvaror inom
skogs-, livsmedels-, och mineralområdena. Våra råvaror är en förutsättning
för ett fortsatt välstånd. Skogsindustrin är som industrigren landets största
nettoexportör. Vidareförädlingen måste bli bättre i Sverige. Genom ökade
insatser för utveckling och forskning är detta fullt möjligt. Sverige ligger
efter flera andra länder när det gäller förädlade trävaror. Det är ej
acceptabelt.
Bättre vidareförädling leder både till fler arbetstillfällen i skogslänen och
kan
också resultera i ett fördubblat exportvärde.

Efter regeringens misslyckade förhandlingar med EU-kommissionen om
miljöstöd till det svenska jordbruket har konkurrensnackdelar gentemot våra
grannländer ökat ytterligare. Regeringen måste börja föra en offensiv linje
och samtidigt höja sina ambitioner rejält för att inte ytterligare svika
Sveriges
bönder. Den kommande höjningen av dieselskatten slår också speciellt hårt
mot Sveriges bönder. Får våra bönder likartade konkurrensmöjligheter som
våra konkurrentländer kommer efterfrågan på svenska livsmedel att öka. Här
finns många arbetstillfällen att hämta. Möjligheten till vidareförädlingar är
stora.

Den småskaliga livsmedelsproduktionens möjligheter måste öka. När-
producerade livsmedel är efterfrågade. De långa transporterna som utgör
miljöproblem undviks då. Den allmänna uppfattningen är också den att det
uppfattas som trevligt och rätt att köpa närproducerade livsmedel.

Decentralisering av statlig
verksamhet

Statliga arbetstillfällen ökar i Stockholm, medan de minskar
i de flesta län. Det finns ett starkt och nödvändigt intresse att
offentliga institutioner agerar på ett sådant sätt att situationen
förbättras. Regeringen bör med ett tydligare agerande tillse
att statliga myndigheter och verk tar ett mera konkret
regionalpolitiskt ansvar.

Offentliga arbetstillfällen har störst betydelse på de ställen som har en svag
tillväxt och en försvagad arbetsmarknad. Den ensidiga koncentrationen av
statliga verksamheter har lett till negativa konsekvenser för mindre orter och
avfolkningsregioner. Därför anser Centerpartiet att det krävs ett starkare
statligt agerande när det gäller utlokaliseringarna. Vi anser att omlokalisering
av statliga verksamheter spelar en mycket viktig roll för ortens utveckling.
Den ger nya arbetstillfällen och många gånger en starkare grund för att få
behålla den service som redan finns. Omlokalisering av verk och
myndigheter betyder inte bara att arbetstillfällen utlokaliseras. Än viktigare
är att det också skapas stora förutsättningar för lokala verksamheter. Det
finns tydliga synnergieffekter och Centerpartiet anser att dessa effekter är
viktigare. Utlokaliseringar skall inte bara ses som ett sätt att flytta ut
arbetstillfällen. Det är en möjlighet att skapa en dynamisk miljö för
utveckling och tillväxt för lokaliseringsorten. En dynamik som främst
ungdomen efterfrågar.

Riksdagen har fattat beslut om utlokaliseringar, men regeringen har inte
fullföljt dessa. I en undersökning som Statskontoret gjort, "Staten i
omvandling", framgår att var fjärde statsanställd finns i Stockholmsregionen.
De andra två storstadslänen och Uppsala har också höga andelar, medan
övriga län har mindre än fem procent av de statsanställda. Glesbygdsverket
har gjort en sammanställning som visar att andelen statliga och kommunala
myndighetsjobb i Norrlandsinland under åren 1993-96 minskade med 2,6
procent medan den i riket som helhet ökade med 5,8 procent. I Stockholms
län var ökningen 10,7 procent och i Stockholms kommun 15,1 procent.

Regeringen har inte något helhetsansvar när det gäller den regionala
utvecklingen trots klara direktiv. Riksdagen ger sorgligt nog ett tyst
godkännande till detta. Denna tysta feghet har för många orter inneburit att
många arbetstillfällen försvunnit och att människorna åter överger
landsbygden. Centerpartiet anser att statliga myndigheter, verk och bolag
tydligare måste ta sitt regionalpolitiska ansvar. Därför föreslår Centerpartiet
att det utlokaliseras verksamhet till mindre orter. Centerpartiet hävdar att det
nu finns möjligheter att förlägga verksamheter utanför de största städerna.
Modern informationsteknik har gjort verksamheter avståndsoberoende.
Utlokaliseringar måste följas av stora satsningar på uppbyggnader av
strukturer för ökad användning av IT-kommunikation.

Det krävs en starkare och effektivare regionalpolitik. Det är en mycket
viktig samhällsekonomisk fråga att ta tillvara den utvecklingskraft som finns
runt om i hela landet. Situationen är nu så akut att det krävs enorma åtgärder.
För att motverka ytterligare koncentration och de överhettningsproblem som
detta medför och för att bredda den regionala arbetsmarknaden och få en
bättre regional balans i Sverige föreslår Centerpartiet en utredning för
omlokalisering av statlig verksamhet. Regeringen bör förbereda och utreda
förutsättningarna för detta. Vi vill hänvisa till den motion om decentrali-
sering av statlig verksamhet som Centerpartiet skrev under april månad 1999.
Regeringen bör snarast återkomma med förslag till en kraftfull utredning om
utlokalisering av statlig verksamhet. Detta bör ges regeringen till känna.

Den digitala infrastrukturen

En heltäckande digital infrastruktur, tillgänglig för alla
medborgare, är ett nödvändigt steg för att kunna förverkliga
idén om en digital allemansrätt. Redan i dag diskrimineras
stora delar av befolkningen när det gäller tillgång till t.ex.
ISDN, och än mer ADSL, som just nu testas. Den kantring
av Sverige som skett de senaste decennierna kan i ett längre
perspektiv visa sig vara en lätt krängning i jämförelse med
den kantring som sker i ett ojämlikt IT-samhälle. Det är en
av statens grundläggande uppgifter att garantera lika tillgång
till infrastrukturen för alla medborgare. Inte heller när det
gäller den digitala infrastrukturen kan staten undandra sig
detta ansvar. Utvecklingen mot en bättre teknikstruktur är en
överlevnadsfråga och kräver mycket snabba åtgärder.

Behovet av en digital infrastruktur

Mängden information som förmedlas mellan människor,
mellan människor och maskiner eller mellan maskiner, ökar
exponentiellt. I en tid där allt mer av kommunikationen sker
digitalt, ökar också kraven på en infrastruktur som förmår
hantera de informationsvolymer det är frågan om. Ökande
kapacitetskrav måste mätas mot de kapaciteter som i dag
tillhandahålls genom vanliga kanaler. Den vanligaste
kanalen för hushållens datakommunikation håller snabbt på
att bli otillräcklig och otidsenlig. Det behövs nya kanaler för
att föra över stora mängder data och möjliggöra morgon-
dagens integrerade tjänster. Inom en ganska snar framtid
kommer med säkerhet bredbandstjänster att efterfrågas i stor
skala. Centerpartiets slutsats är entydig: Det är hög tid att
planera för 2000-talets digitala infrastruktur.

Utredningen

Nyligen har statens infrastrukturutredare avlämnat sitt
betänkande Bredband för tillväxt i hela landet (SOU
1999:85). Det finns flera invändningar att rikta mot
utredningen och de slutsatser som dras. Den kanske
allvarligaste invändningen är att den inte gör en
samhällsekonomisk konsekvensanalys av de förslag som
berörs. Således uppfattas i utredningen en investering i en
finmaskig digital infrastruktur endast som en kostnad. Sett ur
detta perspektiv är självfallet utredningens föreslagna
satsningar på ca 12 miljarder en mindre kostnad än ett
utbyggt nät i storleksordningen 55-60 miljarder kronor.
Emellertid innebär inte ett mindre belopp att investeringen
automatiskt är samhällsekonomiskt mer lönsam. 50 väl
investerade miljarder kommer alltid att vara
samhällsekonomiskt bättre än en delvis felaktig satsning på
12 miljarder.

Regeringens politik

I budgetpropositionen meddelar regeringen sin avsikt att
förelägga riksdagen en proposition om IT våren 2000, och att
det i den kommer att finna förslag rörande utbyggnad av
infrastrukturen. Vi kan dock redan nu konstatera att med
detta avser regeringen i första hand ett öppet stomnät som
knyter samman alla landets kommuner. Regeringen har
alltför länge stått passiv inför den tekniska utvecklingen och
de möjligheter, men även risker, som IT-samhället bär med
sig. Centerpartiet hävdar att Sverige inte har råd att tveka.

Det finns stora vinster i att ha världens bästa infrastruktur för digitala
kommunikationer och att vara först med att skapa tillgänglighet till bredband
på bred front. Det förutsätter att staten vågar göra också stora satsningar för
att skapa tillgänglighet för hushåll och företag i hela landet. Ett öppet
stomnät är ett bra steg, men det hjälper inte småföretagaren i Vinslöv att
kommunkontoret i Hässleholm har bredband. I en fråga som kan beskrivas
som den enskilt viktigaste frågan för ekonomisk utveckling i hela Sverige de
kommande åren har regeringen valt att stå passiv och avvaktande.
Centerpartiet efterlyser mod och visionärt ledarskap som sträcker sig mycket
längre än vad regeringen vill och orkar.

En heltäckande politik för digital
infrastruktur

Med den potential informationstekniken har att förändra
samhället måste det betecknas som ett ovillkorligt krav att
likvärdig teknik görs tillgänglig på likvärdiga villkor i hela
landet. Detta handlar främst om att tillförsäkra gles- och
landsbygd likvärdiga villkor, men har också visat sig vara ett
behov i mer tätbebyggda områden, som t.ex. domineras av
villabebyggelse, där de kommersiella aktörerna inte ser
marknadsmöjligheter i dag. Enligt IT-kommissionen ser
företag vid etablering i dag i första hand till data- och
telekommunikationerna. Först därefter bedöms andra
faktorer, som fysisk infrastruktur, kommunal service samt
kultur- och fritidsutbud. En fortsatt och fördjupad klyfta
mellan olika delar av landet vad avser tillgång till digital
infrastruktur kan således få förödande konsekvenser.
Centerpartiet accepterar inte att landet klyvs.

Centerpartiet anser att staten måste ta ett direkt ansvar för att
infrastrukturen kommer till stånd. En statligt ägd infrastruktur är den enda
garanten för likvärdighet i hela landet och för fungerande tjänste- och
operatörskonkurrens. Infrastrukturen bör bestå av optisk fiber till hushållen
och företagen. Ingen annan teknik kan konkurrera med optisk fiber vad gäller
kapacitet och skalbarhet. Höjd kapacitet kan uppnås genom att byta hård-
och mjukvara hos operatör och abonnent, medan infrastrukturen som sådan
kan ligga fast.

Förslag till riksdagsbeslut

Centerpartiet hävdar att staten bör stå som ägare till en
heltäckande digital infrastruktur, byggd på fiber till
hushållen och företagen. Denna bör finansieras antingen
genom abonnemangsavgifter eller genom koncessions-
avgifter för operatörerna, som i sin tur får ta ut avgifterna av
konsumenterna. Båda modellerna har för och nackdelar och
en statlig utredare bör få i uppdrag att belysa hur detta ska
ske. Centerpartiet anvisar i särskild motion hela sin syn på
den digitala allemansrätten.

Traditionell kommunikation

En av de viktigaste frågorna för Sveriges utveckling är
möjligheterna till goda kommunikationer. Det är inte bara en
viktig fråga för näringslivets utveckling utan även för hela
landets utveckling. Huvudsyftet med transportpolitiken är att
minska de långa avstånden. God standard och hög
tillförlitlighet är en förutsättning för en stark
konkurrenskraft. Eftersatt vägunderhåll leder snabbt till
sämre transportmöjligheter och passiviserar utvecklingen.

Vägnätet

Centerpartiet eftersträvar ett decentraliserat och solidariskt
samhälle och då krävs ett väl utbyggt väg- och järnvägsnät.
En satsning på upprustning av vägnätet är en viktig
regionalpolitisk fråga. Extra satsningar måste göras.
Bärighetshöjande åtgärder såsom tjälsäkring och beläggning
av grusvägar är förstahands prioriteringar. Detta bör ges
regeringen till känna.

Staten har idag det samlade ansvaret för infrastrukturen. Då måste staten
också ta sitt ansvar och rätta till de brister som finns i dagens vägnät. De
vinster som görs genom infrastrukturinvesteringar riskerar att gå förlorade
om de inte åtföljs av insatser för drift och underhåll. Grunden måste vara att
väg- och järnvägskapitalet skall förvaltas på ett sådant sätt att värdet av
gjorda investeringar inte urholkas. För att detta skall vara möjligt krävs en
långsiktig strategi för drifts- och underhållsåtgärder jämte ökade resurser.

De mindre vägarna är betydelsefulla både för de boende och för industrin.
Skogsindustrin är beroende av effektiva och snabba transporter. Upprätthålls
inte det finmaskiga vägnätet så är det meningslöst att satsa på storskaliga
transportförbindelser eftersom båda sakerna är beroende av varandra. Därför
är det av nationellt intresse att de delar av landets infrastruktur som utgör en
betydande verksamhetsförutsättning för några av våra största branscher
håller acceptabel standard. Fortsätter nedrustningen av det finmaskiga
vägnätet så försvåras människors tillgång till rekreation och friluftsliv. Även
turistnäringen riskerar att bli lidande om inte god framkomlighet finns.

Nya medel måste tillskjutas annars kommer vägkapitalet att förslitas
ytterligare med följd att trafiksäkerheten minskar. Sommarens tragiska
dödsolyckor visar behovet av höjd standard. Det finns ett stort behov av att
prioritera pengar till de sämsta avsnitten av Europavägarna som också är de
mest olycksdrabbade. Det är inte acceptabelt att angelägna projekt runt om i
landet får stå tillbaka för regeringens stora motorvägsprojekt i
storstadsomgivningen. Detta bör ges regeringen till känna.

Enskilda vägar

Det statsbidragsberättigade enskilda vägnätet berör en miljon
av Sveriges befolkning och nästan 50 % av den totala skogs-
respektive åkerarealen. Var fjärde gods- eller persontransport
genereras från enskilda vägar. En stor del av alla transporter
som sker startar eller slutar på en enskild väg. Bidragen till
de enskilda vägarna är en viktig del för att upprätthålla en
hög tillgänglighet till natur och rekreation.

Turistnäringen har en stor utvecklingspotential som kan bidra med många
värdefulla arbetstillfällen på landsbygden. Ca 220 000 fritidsbostäder är
direkt berörda av det statsbidragsberättigade enskilda vägnätet. Möjligheten
för alla att använda det enskilda vägnätet är delvis avgörande för att utveckla
turistnäringen.

Bidraget till de enskilda vägarna bör ökas. Centerpartiet föreslår i sin
budgetmotion att bidraget skall höjas. Centerpartiet anser att även enskilda
vägar skall återfå möjligheten att få del av medel avsatta för bärighets-
höjande åtgärder. Detta bör ges regeringen till känna.

Det finns även anledning att uppmärksamma det faktum att flera
vägföreningar får dryga kostnader för nya förrättningar. Dessa kostnader
uppstår som en följd av lagen för enskilda vägar. Det kan inte vara rimligt,
att dessa kostnader skall bäras av vägföreningarna. Regeringen bör
omgående se över hur man kan lösa problemen med kostnaderna för de nya
förrättningar som följer av lagen. Detta bör ges regeringen till känna.

Bilen

Bilen är i många fall ett måste för boende ute på
landsbygden. Valfrihet mellan olika kommunikationsmedel
som kännetecknar de större tätorterna saknas ofta på
landsbygden. Eftersom det är väldigt vanligt att bussen eller
tåget endast passerar samhället en gång per dag blir bilen
ofta oumbärlig för boende på landsbygden. Samtidigt är
kostnaderna höga. De långa avstånden leder till många mils
bilåkande. Det kan gälla allt från att ta sig till och från
arbetet, ta sig till affären, skjutsa barnen till fritidsaktiviteter,
vuxenstudier m.m.

Många familjer tvingas ha två bilar. Detta medför höga kostnader. Dessa
extra kostnader är ett hot mot utvecklingen på landsbygden. Många
småbarnsfamiljer anger att bilkostnaderna är en av de viktigaste orsakerna
varför man flyttar från landsbygden eller inte flyttar ut till landsbygden.
Kostnader för arbetspendling och långa resor till olika aktiviteter har för
många blivit en alltför tung post i hushållsekonomin.

Skall människor ha en fortsatt möjlighet att bo kvar eller flytta till mindre
orter är det nödvändigt att höja reseavdraget ytterligare för arbetsresor. Även
för att öka den regionala rörligheten på arbetsmarknaden är ett höjt
reseavdrag viktigt och bidrar därmed till större arbetskraftsutbud även i
mindre orter. Riskerna för arbetskraftsbrist inom vissa yrken minskas
därmed.

Kostnader som uppstår på grund av långa avstånd och avsaknad av
valfrihet måste kompenseras. Att bo på landsbygden innebär väldigt ofta
extra kostnader. En kompensation kan hanteras via skattsedeln med avdrags-
möjligheter som knyts till boende och möjligheter att nyttja allmänna
kommunikationsmedel. Utgångspunkten för avdraget bör vara att definiera
en basservice och finna ett system som innebär ett differentierat avdrag
beroende på avstånd och tillgång till basservice. Centerpartiet har vid ett
flertal tillfällen begärt att regeringen skall utreda ett glesbygdsavdrag.
Centerpartiets krav kvarstår. Detta bör ges regeringen till känna.

Tåget

Näringsliv och privatpersoner behöver god tillgänglighet till
järnvägsförbindelser. Indragna linjer medför försämrade
kommunikationer, till men för den regionala utvecklingen.

Ur miljösynpunkt är det mycket bra om den långväga godstrafiken går på
järnväg. Om detta skall möjliggöras krävs förbättrade möjligheter för
kombitrafik. Banverket, SJ och näringen måste tydligare prioritera och hitta
lösningar för att underlätta kombitrafiken. Detta bör ges regeringen till
känna.

En viktig del av den nationella infrastrukturen utgörs av Inlandsbanan. Den
kan mycket väl vara den transportförbindelse som löser delar av inlandets
transportbehov. Det är viktigt att Inlandsbanan även i fortsättningen får ett
årligt stöd till banhållningen. Upprustning och mer enhetlig standard över
hela banan innebär nya och tillförlitliga transporter både för person- och
godstransporter. Det bör även framhållas vikten av snabbtåg på linjen
Stockholm - Östersund. Även den så kallade Scandinavian Link, Stockholm-
Östersund-Trondheim-Oslo-Stockholm, har viktiga transport- och regional-
politiska funktioner. Denna förbindelse bör kunna utredas med inriktning på
beslut om ett snabbt genomförande. Detta bör ges regeringen till känna.

Flyget

I de delar av landet där det saknas tillräckligt
marknadsunderlag för kommersiell flygtrafik måste man
minska de negativa konsekvenser som följt av den
avregleringen som skett av inrikesflyget. Sverige har
genomfört den största avregleringen av flygmarknaden i
jämförelse med andra länder. Detta får negativa
konsekvenser för såväl näringslivets tillväxtförutsättningar
som privatpersoners tillgång till service och möjligheter till
privat resande. De negativa effekterna ökar dessutom i
betydelse i takt med att snabba persontransporter utgör en
grundförutsättning för en växande del av näringslivet.
Exempelvis hade många av de företagsetableringar som på
senare år skett i inlandet av IT- baserade och
avståndsoberoende tjänsteföretag, varit omöjliga att
genomföra utan en tillräcklig närhet och tillgång till
flygtransporter. Det är fullt möjligt att kompensera för denna
typ av nackdelar som avregleringen medfört inom ramen för
EU:s regelverk.

Efter avregleringen av den svenska inrikes flygtrafiken ser man tydligt hur
orter med stort resandeunderlag varit vinnarna. Där har den ökade
konkurrensen inneburit bättre service och lägre priser. På andra, mindre orter
har utvecklingen varit den omvända. Dessa orter har fått färre turer och högre
priser. Biljettpriserna för inrikesflyget i vårt land är oacceptabelt höga.
Detta
gäller speciellt i Norrlands inland, men även på andra orter är effekterna
slående. Det bör således införas ett system för statlig upphandling av
flygtrafiktjänster som är regionalpolitiskt viktiga men kommersiellt mindre
intressanta. Finansieringen av en sådan upphandling bör ske genom att en
avgift tas ut på övriga inrikes flygresor. I länder som t.ex. Norge, Kanada
eller USA, med likartade geografiska förutsättningar, har de bedömt att där
det inte finns marknadsmässiga förutsättningar för att klara ett rimligt utbud
måste det till ett vettigt subventionssystem.

Flyget är det mest realistiska transportalternativet i många regioner runt
om i landet; samtidigt är resandeunderlaget många gånger lågt och ekonomin
för de aktuella flygplatserna är därför hårt ansträngd. Driftbidraget till dessa
flygplatser är helt avgörande för fortsatt verksamhet. Inte minst för
näringslivets utveckling är tillgången till bra flygförbindelser nödvändig.
Därför är det av stor vikt att driftbidragen ej försämras. Detta bör ges
regeringen till känna.

Internationellt samarbete

Sverige, Norge och Finland har områden som är glest
befolkade och där långa transportsträckor utgör särskilda
problem. Sverige, Norge och Finland och länderna runt
omkring måste ges ökade möjligheter att delta i den
europeiska integrationen. En förutsättning är då att
kommunikationssystemen i de nordliga regionerna förbättras
och integreras. Prioritet skall ges att knyta samman de
transeuropeiska nätverken av vägar, järnvägar, flyg och
telekommunikationer vilka passerar de externa gränserna för
den europeiska unionen. Järnvägarna mellan Uleåborg och
Murmansk-S:t Petersburgs järnväg (Arkhangelskkorridoren)
och Botniabanan genom Västerbotten och Norrbotten i
Sverige är mycket viktiga för att utveckla Barentsregionen.
Detta bör ges regeringen till känna.

För att ytterligare knyta Nordsjöområdet till andra nordliga regioner bör
banan mellan Trondheim i Norge och Sundsvall i Sverige integreras i det
transeuropeiska nätverket. EU-medel bör därför göras tillgängliga för Nord-
Botniabanan och Atlantbanan. Centerpartiet anser att regeringen aktivare bör
ta initiativ och driva frågan. Centerpartiet anser att regeringen bör ta
initiativ
till ett gemensamt program inom EU för utveckling i dessa nordliga
områden. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändrad regional politik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att reducera arbetsgivaravgifterna för närings-
grenarna jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt, fiske och annan
personlig service i Norrlands inland,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en del av medlen från vattenkraften,
motsvarande 1 öre/kWh, skall återföras till vattenkraftsproducerande
regioner och berörda vattenkraftskommuner,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunerna,1

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ungdomars synsätt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvinnors möjlighet att påverka arbetet i
tillväxtavtalen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvinnors företagande,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om satsningar på den kulturella infrastrukturen, 2

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sysselsättning skapad av kulturen, 2

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samhällets nya samlingsplats, 3

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheten att skriva av studieskulder, 3

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om borttagande av tvånget på mantalsskrivning på
högskoleorten, 3

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om decentraliserad utbildning, 3

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att permanenta verksamhet med medborgar-
kontor, 4

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprätthållande av post- och kassaservice, 5

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om postens planer på att avveckla kassaservicen, 5

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flexiblare lagstiftning för enklare matställen, 6

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av nuvarande regler gällande
vägskyltar, 5

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kooperativ verksamhet,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lättnader för företag,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade lokala möjligheter att hantera de medel
som står till arbetsmarknadspolitikens förfogande, 7

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kombinationssysselsättning, 7

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny utredning angående utlokalisering av
statlig verksamhet,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om satsning på bärighetshöjande åtgärder såsom
tjälsäkring och ny beläggning, 5

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förbättra de sämre delarna av Europavägarna
så att trafiksäkerheten ökar, 5

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om satsning på det enskilda vägnätet, 5

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vägföreningarnas alltför höga kostnader, 5

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett nytt differentierat avdrag beroende på avstånd
och tillgång till basservice, 8

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrade möjligheter för kombitrafiken, 5

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning av fler snabbtåg, 5

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om driftbidragets betydelse för det inhemska flyget, 5

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att genomföra hela Botniabanan, 5

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör ta initiativ till ett gemensamt
program inom EU för utveckling av de nordligaste regionerna inom
EU.

Stockholm den 28 september 1999

Lennart Daléus (c)

Agne Hansson (c)

Birgitta Carlsson (c)

Margareta Andersson (c)

Rolf Kenneryd (c)

Kenneth Johansson (c)

Lena Ek (c)

1 Yrkande 4 hänvisat till FiU.

2 Yrkandena 8-9 hänvisade till KrU.

3 Yrkandena 10-13 hänvisade till UbU.

4 Yrkande 14 hänvisat till KU.

5 Yrkandena 15, 16, 18, 24-27 och 29-32 hänvisade till TU.

6 Yrkande 17 hänvisat till MJU.

7 Yrkandena 21 och 22 hänvisade till AU.

8 Yrkande 28 hänvisat till SkU.