Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, m. m. (prop. 1984/

Motion 1984/85:3149 Ulla Tillander m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

4

Motion
1984/85:3149
Ulla Tillander m. fl.

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, m. m. (prop. 1984/
85:181)

Motionens huvudförslag

Enligt centerpartiet skall den framtida sjukvården formas för att tillgodose
bl. a. följande:

• valfrihet i läkarval m. m. skall eftersträvas för hela befolkningen

• offentlig och privat vård skall tillsammans ge en lika rätt till hälso- och
sjukvård

• patienter skall ges en lika rätt till hälso- och sjukvård oavsett bostadsort

• statens bidrag till sjukvården skall utbetalas på administrativt bästa sätt,
dvs. per invånare så att en fortsatt utjämning mellan sjukvårdshuvudmännen
kan komma till stånd

• hembesök av läkare skall vara en rättighet och möjlighet för alla

• samrådsorgan bör upprättas i alla landsting mellan sjukvårdshuvudmännen
och samtliga privata vårdgivare

• upplysning och information i skolor om kost och motion förbättras.

Inledning

Den nya hälso- och sjukvårdslagen samt utredningen som föregick lagen
fastslog i stor politisk enighet de enskilda landstingens ansvar för hälso- och
sjukvården. Genom regionala avtal och riksavtal säkras också underlag för
högspecialiserad vård som kräver större underlag än det enskilda länet.

Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) utgår ifrån patientens rätt att själv
bestämma, att bli informerad, att kunna välja mellan alternativa former osv.
Respekten för patienten präglar lagen.

HSL slår fast rätten till vård på lika villkor för hela befolkningen. Man kan
dock konstatera att det är långt kvar tills vi har ett rimligt avvägt och rättvist
fördelat vårdutbud i hela landet.

Ingen fråga är viktigare för enskilda människor än att vid sjukdom ha goda
möjligheter till bra hälso- och sjukvård. Det folkliga inflytandet är därför
mycket angeläget. Landstingens ansvar och verksamhet på hälso- och
sjukvårdsområdet är omfattande. HSL ålägger landstingen dels ett hälsoansvar,
dels ett planeringsansvar för det totala vårdutbudet i resp.
landsting.

Ett antal landsting har inrättat primärvårdsnämnder eller driver försöks

Mot. 1984/85:3149

5

verksamhet med primärvårdsnämnder i varje kommun eller kommundel.
Man menar att när en lokalpolitisk nämnd svarar för att samordna, utveckla
och driva hälso- och sjukvården i en kommun så medför det:

- ett ökat lokalt inflytande och lokal förankring i verksamheten

- en bättre lokalt anpassad verksamhet

- en kortare beslutsväg med ökad effektivitet

- kortare avstånd mellan allmänhet och politiskt vårdansvariga

- bättre förutsättningar för samverkan mellan primärvård och kommunens
äldreomsorg, lokala föreningar och folkrörelser

- spridning av sysselsättningstillfällen till hela länet

- ett krav på att vården skall kunna ges så nära människorna som
möjligt.

På senare tid har framkommit tankegångar där man anser att exempelvis
länsdels-, läns- och regionsjukvården skulle kunna drivas av staten. Man
menar att sjukvården på så sätt skulle bli mera okänslig för lokala opinioner
och att nedläggning av kliniker och hela enheter skulle gå lättare om besluten
fattades längre bort ifrån dem som berörs. Centern avvisar bestämt sådana
tankegångar. Det folkliga inflytandet över sjukvården är en styrka och en
rättighet.

Finansieringssystem

I dag finansieras sjukvården genom landstingsskatt. Dessutom utgår
direkta statsbidrag samt medel från sjukförsäkringen. I debatten har
framförts att en utvidgad obligatorisk sjukförsäkringsavgift bör införas.
Samtidigt anser man att landstingsskatten i motsvarande grad skulle kunna
sänkas. En ny fast avgift är att betrakta som en ytterligare skatt. Ett sådant
system leder inte till mindre kostnader för den enskilde utan snarare tvärtom.
Förslaget leder också till ökad byråkrati.

Erfarenheterna från USA, där försäkrings- och avgiftssystem används,
visar att det blir dyrt när sambandet mellan kostnadsansvar och betalningsansvar
saknas. Ett systembyte i vårt land skulle bli mycket dyrbart, skapa en
omfattande byråkrati samt bli till skada för människor som behöver hälsooch
sjukvård.

Statens kostnader för sjukvården

Till hälso- och sjukvården utgår ca 11 miljarder kronor av statliga medel.
Riksdagsbeslutet om en rättvisare fördelning av statens bidrag till hälso- och
sjukvård är ett uttryck för att sjukvårdens kostnader inte kan tillåtas stiga
okontrollerat. Centern anser det riktigt att den statliga ersättningen till
sjukvården utgår per invånare till resp. sjukvårdshuvudman, vilket innebär
en stor administrativ förenkling. Strävan skall vara att nuvarande skillnader
utjämnas i kommande uppgörelser. Det finns i dag såvitt vi känner till, inte

Mot. 1984/85:3149

6

skillnader i vårdbehov mellan olika regioner vilka motiverar att den statliga
ersättningen differentieras.

Hälsopolitik - förebyggande insatser

Hälsoupplysande och förebyggande verksamhet har en lång tradition i
svensk vård. Tyngdpunkten i vårdorganisationen skall utgå från de
förebyggande insatserna. Den medicinska verksamheten utvecklas kontinuerligt
så att orsaker till ohälsa kartläggs och så att behandlingsmetoder för att
bota och lindra uppkommen sjukdom förbättras. En kartläggning av olika
hälsorisker ger kunskaper som naturligt leder fram till en behovsplanerad
hälso- och sjukvårdsverksamhet.

Det förebyggande arbetet bör inriktas på individuellt, allmänt och
samhällsinriktat arbete. Vi noterar med tillfredsställelse att det i propositionen
slås fast att detta inte är en uppgift enbart för sjukvården utan betydelsen
av ett brett samhällsengagemang bl. a. från folkrörelser och studieförbund
framhålls också.

Folkrörelserna och till dem knutna studieförbund har betydande möjligheter
att medverka till attitydförändringar i stora befolkningsgrupper. Det
hälsoupplysande arbetet hjälper människor att ändra attityder och även
livsmönster. Kunskap, förmåga och beredskap att delta i ett sådant arbete
finns representerat i folkrörelserna.

Det vidgade hälso- och sjukvårdsansvaret ger landstingen ett större ansvar
för samhällsplaneringen. Kraven på samarbete med olika primärkommunala
instanser skärps från att omfatta nuvarande områden med bl. a. äldreomsorg
till ett vidare ansvar för befolkningens livssituation i stort. Landstingen
förutsätts påverka andra samhällssektorer till att anpassa sina verksamheter i
hälsofrämjande syfte.

Länsfunktionerna är här av stor betydelse. Landstingen kan visserligen
genom val av ledamöter till länens lekmannastyrelser påverka och styra den
övergripande länsplaneringen. Den betydelse som övriga länsnämnder och
styrelser har för den praktiska utformningen av olika samhällsfunktioner
inom ett län får inte underskattas. Landstingen bör enligt vår uppfattning få
ett större direktinflytande även på dessa nämnders och styrelsers verksamhet.

Vårdstruktur

Primärvårdsorganisationen är basen i sjukvårdsorganisationen. Endast så
kan kraven på närhet och tillgänglighet i vården garanteras för alla.

HS 90 förutspår en minskning av antalet akutsjukvårdsplatser främst
genom en avveckling av de minsta länsdelssjukhusen. Samtidigt föreslås de
traditionella långvårdssjukhusen struktureras om till kliniker för mer
medicinskt krävande diagnostiserande, rehabiliterande och aktiverande

Mot. 1984/85:3149

7

sjukvård.

Sjukvårdshuvudmännen måste få fria händer att pröva okonventionella
lösningar så att de minsta länsdelssjukhusens karaktär av decentraliserade
medicinska centra kan upprätthållas.

Om långvårdsklinikerna skall kunna motsvara kraven på en ökad
medicinsk service kommer förmodligen verksamheten att i långa stycken
likna den som i dag finns vid de minsta länsdelssjukhusen. Det är angeläget
att pröva i vilken omfattning denna långvårdsverksamhet kan samordnas
med de mindre akutsjukhusens. Även de lokala vårdcentralerna spelar här
en viktig roll.

Vi har tidigare i motioner pekat på behovet av att behålla ålderdomshemmen
eftersom de utgör en naturlig, viktig och värdefull del av vårdkedjan och
för samarbetet mellan kommun och landsting.

Alkohol, narkotika och tobak

I riksdagens alkoholpolitiska beslut år 1977 fastslogs att det övergripande
målet var att minska den totala alkoholkonsumtionen för att den vägen
tränga tillbaka alkoholskadorna. Sedan år 1977 har totalkonsumtionen av
alkohol i landet minskat. Detta torde bl. a. vara resultatet av den
opinionsbildning mot droger som bedrivits i skola, på arbetsplatser och inom
folkrörelserna. Förebyggande insatser, främst bland ungdomar, för att skapa
positiva miljöer samt fortsatt vidareutveckling av effektiva vårdformer är
exempel på andra vägar att minska alkoholskadorna.

Tillgängligheten av alkohol har betydelse för totalkonsumtionen. Det
samband som finns mellan ökad konsumtion och ökade skador är otvetydigt.
Detta framhålls också i propositionen.

Centerns syn på en aktiv narkotikapolitik har redovisats i motion
1984/85:2724, där vi bl. a. kräver att all icke-medicinsk användning av
narkotika skall kriminaliseras.

Tobaksbruket är ett av nutidens största hälsoproblem, fastslog tobakskommittén
1981. Det råder inte något tvivel om att tobaksbruket medför en
rad allvarliga medicinska skadeverkningar. Nästan vart tionde dödsfall i vårt
land beräknas ha samband med tobaksbruket, vilket innebär att antalet
tobaksrelaterade dödsfall är större än t. ex. det sammanlagda antalet
dödsfall i trafikolyckor och andra olyckshändelser.

I flera internationella undersökningar har man konstaterat en klar allmän
översjuklighet hos rökare jämfört med icke-rökare. Orsakssambandet
mellan rökning och lungcancer är numera klarlagt, liksom att gravida
kvinnors rökning kan inverka menligt på fostrets utveckling. Även s. k.
passiv rökning är mycket skadlig.

En icke oväsentlig del av sjukvårdskostnaderna tas i anspråk för ohälsa
orsakad av tobaksbruket. Med hänsyn till vårdkostnaderna för detta är det
knappast någon tvekan om att insatser för att minska tobaksbruket är direkt

Mot. 1984/85:3149

8

lönande, åtminstone på sikt, för samhället. Bland de viktigaste åtgärderna är
att förhindra att en stor del av varje ny ungdomsgeneration blir rökare. Det
fordras bl. a. upplysning, främst till de nya som ännu inte hunnit bli rökare.
Vidare är det viktigt med upplysning inom utbildningen, och då särskilt till
grupper som senare skall föra informationen vidare.

Kost och kostvanor

I hälso- och sjukvårdslagen betonas nödvändigheten av att arbeta
förebyggande såväl inom som utom sjukvården.

Kostens betydelse för hälsan är väl känd. Kostrådgivning har under många
år varit av central betydelse vid behandling och rehabilitering av exempelvis
diabetes och njursjukdomar. Under senare år har också många samband
blivit kända mellan kost och flera av våra vanligaste folksjukdomar. Kostens
betydelse för hjärt- och kärlsjukdomar liksom för cancer är exempel på
detta.

Mot denna bakgrund finns anledning att utveckla ett handlingsprogram för
kostrådgivning, utveckling av dietisternas funktion inom och utom sjukvården
och av att i den förebyggande hälsovården ta bättre vara på de
vetenskapliga erfarenheterna av olika samband mellan kost och hälsa.

Tillgång på läkare

Genom årens lopp har staten och sjukvårdshuvudmännen arbetat med
läkarfördelningsprogram, solidarisk läkarförsörjning m. m. för att få till
stånd en jämnare fördelning av läkare i landet. Statens fördelning av tjänster
har inte lett till önskat resultat. När regering och riksdag nu skär ner
läkarutbildningen ökar kraven på sjukvårdshuvudmännens solidaritet.
Privatsektorn måste få en bättre spridning så att den inte bara kommer ett
fåtal attraktiva orter till del.

Det är sjukvårdshuvudmännens vårdutbud och det privata vårdutbudet
som tillsammans skall tillgodose behovet av hälso- och sjukvård över hela
vårt land. Monopol är aldrig bra och därför är det nödvändigt med ett ökat
inslag av privat sjukvård. Riksdagen har beslutat om en helt fri privatläkaretablering
i två tredjedelar av vårt land. I övriga områden kan privatläkaretablering
ske i samråd med resp. huvudman.

Enligt HSL, antagen av en enig riksdag och uppföljd genom Dagmaröverenskommelsen,
skall heltidsanställda ”landstingsläkare” som på sin fritid
arbetar som privatläkare få sin betalning från resp. landsting. Det är rimligt
att den sjukvårdsansvarige i budgetarbetet kan väga in egna insatser mot
insatser av privatläkare och fritidspraktiker.

Mot. 1984/85:3149

9

Hembesök av läkare

Att kunna få hembesök av läkare vid sjukdom är uppskattat framför allt av
äldre och barnfamiljer. Läkartillgången är i dag sådan att endast en mindre
del av befolkningen kan få denna service. En fortsatt utbyggnad av
hemsjukvården ställer också ökade krav på fler läkare för denna verksamhet.
Landstingen bör eftersträva att ge hembesöksservice över hela landet. Det
blir då naturligt att denna service också sker genom privat läkarverksamhet.

Samarbetsorgan

Det är angeläget med ett gott samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen
och privatläkare, sjukgymnaster och enskilda vårdhem. Samrådsorgan
mellan sjukvårdshuvudmännen och den privata sektorn i dess helhet bör
därför upprättas i varje landsting. Handikapporganisationerna bör också
ingå i samarbetet. Denna samverkan måste grundas på ömsesidig respekt och
en gemensam vilja att leva upp till den hälso- och sjukvårdslag som en
enhällig riksdag beslutat om.

Framtidens forskning

HS-90-studien handlar i första hand om förstärkta insatser för förebyggande
hälsovård. Mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen är det
uppenbart att sjukvården inom kort kommer att hamna i en akut
kostnadskris. Enda möjligheten att möta denna kris - som på sikt innebär att
viktiga vårdinsatser kan hotas - är att satsa på förebyggande insatser främst
vad gäller de stora folksjukdomarna.

En framtida kvalificerad sjukvård och en kraftfull satsning på förebyggande
insatser går hand i hand. Ett motsatsförhållande mellan kvalificerad
sjukvård och förebyggande vård bygger på falska utgångspunkter.

I dagens situation finansieras forskningsprojekt i huvudsak via medicinska
forskningsrådet och delegationen för social forskning. Tyvärr hamnar ofta
olika forskningsprojekt för förebyggande hälsovård mitt emellan dessa
forskningsråds kompetensområden. Till saken hör också att förebyggande
hälsovård ofta ställer krav på finansiering av projekt som löper över ett
längre tidsperspektiv (5-10 år), medan dagens forskningsråd bara finansierar
projekt som löper under kort tid.

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att skapa särskilda finansieringsformer
för forskningsprojekt med inriktning på förebyggande hälsovård och
primärvård.

Mot. 1984/85:3149

10

Personal- och utbildningsplanering

Primärvårdens vidgade verksamhetsområden kräver personal med bred
medicinsk kunskap och erfarenhet. Det är bl. a. därför önskvärt att på sikt
höja baskompetensen för medicinsk personal.

Om intentionerna i gällande lagstiftning skall infrias krävs kunskap om och
förståelse för förebyggande arbete och hälsoupplysning hos all sjukvårdspersonal.
Sjukvårdsutbildning måste på alla nivåer anpassas till primärvårdens
krav på kunskap och kompetens och beakta de framtida mål som gäller
för hälso- och sjukvården.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om den framtida sjukvårdsorganisationens
utformning och inriktning.

Stockholm den 16 april 1985

ULLA TILLANDER (c)
ROSA ÖSTH (c)

ELIS ANDERSSON (c)
KARIN ISRAELSSON (c)
GUNHILD BOLANDER (c)
GUNNAR ELM (c)

RUNE BACKLUND (c)

ELLA JOHNSSON (c)

INGVAR KARLSSON (c)
i Bengtsfors