Utvecklingscentrum på landsbygden

Motion 1988/89:A452 av Göran Engström och Kjell Ericsson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:A452

&

av Göran Engström och Kjell Ericsson (båda c)
Utvecklingscentrum på landsbygden

Mot.

1988/89

A452-454

Det finns i olika delar av landet aktiviteter för eller planer på att bilda någon
form av utvecklingscentrum för landsbygden. Att behålla och helst utveckla
den offentliga servicen är en strategisk fråga för en effektiv landsbygdspolitik.
För närvarande pågår det en spontan utveckling där varje delsektor inom
sitt revir snarast verkar i motsatt riktning. Under trycket av besparingskrav,
men också av slentrian i tänkandet, sker det inom flera sektorer en
nedläggning av olika lokalkontor. Denna utveckling bidrar till att försämra
utvecklingsklimatet i de mindre orterna och landsbygden.

Denna tendens mot ökad centralisering behöver därför mötas av sin
motsats. Ur denna insikt har tanken på s.k. lokalkontor fötts. Det handlar
om en medvetet utformad samordning av offentlig service på mindre orter i
landet. Sektorsgränserna rivs och ersätts med lokalkontor där ex. representanter
för olika myndigheter och serviceorgan finns under samma tak.

Fördelarna blir ex. nära till för samhällsmedborgarna. Anpassning till de
lokala förhållandena sker lättare med samlokalisering. Även resursutnyttjandet
har förutsättningar att bli effektivare.

På länsnivå diskuteras förslag om samordnad länsförvaltning. Idén om
lokalkontor där ex. representanter för lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen,
utvecklingsfond och lantmäteriet kan fungera tillsammans är en form av
tillämpad lokal länsförvaltning. Även privata intressenter kan tänkas ingå.

Vi ser klara fördelar med denna idé. Den måste få prövas i praktisk
tillämpning i större skala. För detta behövs det politiskt stöd från Sveriges
riksdag därför att lokalkontorstanken, som en del i ett landsbygdsutvecklingsprojekt,
är ingen okontroversiell modell. Ytterst handlar det om
regionalpolitik; att få sektorsmyndigheter på olika nivåer att trots motstridiga
krav ta betydligt större hänsyn till de förhållanden som råder lokalt.

Glesbygdsdelegationen har redovisat ett antal aktuella projekt om lokalkontor
i olika delar av landet. Norr- och Västerbotten, Västernorrland, Tierp
och Möklinta är exempel på län och orter där projekt bereds eller pågår.

Ett exempel på ett utvecklingsprojekt för landsbygden är det s.k. Projekt
Trelänsmotet. Bergslagskommunerna Lindesberg, Ljusnarsberg, Smedjebacken
och Skinnskatteberg samverkar sedan 1985 med resp. län över
kommun- och länsgränserna i det lokala mobiliseringsprojektef Trelänsmotet.

Trelänsmotet uppstod ur den direkta verkligheten. Området präglades av
stor brist på arbetstillfällen, ungdomen flyttade från bygden och åldersfördelningen
blev som följd därav ytterst skev. Ett typiskt glesbygdsproblem. 1

1 Riksdagen 1988/89. 3sami. Nr A452454

Projektets huvudmål är att ta tillvara och utveckla de lokala tillgångarna Mot. 1988/89
och vända den negativa trenden. Ekonomiskt satsas medel av såväl A452
kommuner, länsstyrelser som glesbygds- och bergslagsdelegationen.

För att projektet skall kunna fullföljas och ge ett varaktigt resultat bör
garantier för dess fortsättning ges av riksdagen.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att glesbygdsdelegationen får i
uppdrag att stödja de i motionen beskrivna projekten Lokalkontor
och Trelänsmotet.

Stockholm den 25 januari 1989

Göran Engström (c) Kjell Ericsson (c)

2