Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1982/83:2081 Olle Svensson m. fl.
9
Motion
1982/83:2081
Olle Svensson m. fl.
Utvecklingen av industrin i Södermanlands län, m. m.
Södermanlands län hör till den del av Industrisverige - ofta kallad
Bergslagen - som under senare år drabbats av en mycket ogynnsam
utveckling beträffande befolkningstillväxt och sysselsättning.
Ser man i ett riksperspektiv noterades under 1982 minskad folkmängd i
inte mindre än 17 län. Endast fyra län - Norrbotten, Västernorrland,
Värmland och Jönköping - hade en relativt sett större folkmängdsminskning
än Södermanland. Sammanfattningsvis kan konstateras att länet på två år har
tappat 1 000 personer.
Minskningen i länet var under 1982 dubbelt så stor som under 1981. Ser
man till kommunerna finns Oxelösund tillsammans med Kiruna, Hallstahammar
och Norberg bland de kommuner, som minskade relativt sett mest i
landet eller med mer än 2%. Folkmängdsminskningen i Eskilstuna har
skjutit fart. 1982 förlorade kommunen 585 personer mot 310 året innan.
Endast fyra kommuner har förlorat fler invånare än Eskilstuna nämligen
Göteborg, Malmö, Borås och Kiruna.
Södermanland är ett i hög grad industrialiserat län. Den höga andelen
sysselsatta inom tillverkningsindustrin framgår av uppgiften att 1980 var
andelen i länet 31,3 % mot 25,4 % i riket i genomsnitt. Motsvarande siffror
för tjänstesektorn var 55,8 % i länet och 62,2 % i riket.
Ser man på förändringar i sysselsättningsutvecklingen finner man att inom
jord- och skogsbruk visar den ungefär samma svagt negativa tendens i riket
som i länet. Ett glädjeämne är den för länet positiva utvecklingen när det
gäller byggnadsindustrin. I sammanhanget bör man dock beakta att
branschen är mycket konjunkturkänslig.
Gemensamt för Bergslagen är avindustrialiseringen. Den stora industrisektorn
har under perioden 1975-1980 förlorat inte mindre än 5 380
sysselsättningstillfällen. Ännu färskare statistik visar att sedan 1975 har
Sörmland berövats en fjärdedel av de industriarbeten som fanns 1975.
Mot denna bakgrund är det inte förvånande att länsarbetsnämnden i sin
senaste rapport inte kunnat notera någon ljusning i arbetsmarknadsläget
utan betecknat situationen som ytterligt bekymmersam. Behovet av arbetskraft
har reducerats ytterligare till en absolut lägsta notering. Arbetslösheten
ökade under december med ca 530 personer. Denna ökning berörde främst
de arbetslösa som tillhör arbetslöshetskassa och främst byggnadsarbetare,
kommunalarbetare, vägarbetare och transportarbetare. Antalet personer
som saknar fotfäste på den sörmländska arbetsmarknaden har därför fortsatt
att öka och överstiger för första gången 11 000 personer.
Mot. 1982/83:2081
10
Svårigheterna på arbetsmarknaden beror i stor utsträckning på långsiktiga
förändringar i konkurrenskraft och struktur hos länets näringsliv. Utöver en
ökande konkurrens från utlandet gentemot basnäringarna, som finns rikt
företrädda i länet, märks konsekvenserna av en regionalisering av inrikes
servicenäringar i fråga om valet av lokaliseringsort - vilket ofta haft till följd
nedläggning av verksamhet i vårt län.
Det är ett riksintresse att avindustrialiseringen i hela Bergslagsområdet,
till vilket vi räknar de industrialiserade delarna av Södermanland, hejdas.
Det är nödvändigt att resurser i fråga om yrkeskunskap och industriell
kapacitet inom dessa av de senaste årens industrikris hårt drabbade områden
bättre utnyttjas. Det bör tilläggas att berörda kommuner lagt ner betydande
ansträngningar personellt och ekonomiskt för att ge god service åt sina
invånare. Det vore ett slöseri att inte utnyttja dessa investeringar.
Statens industriverk har i rapporten Var kommer krisen? pekat på behovet
av åtgärder för att skapa nya industriarbetsplatser för att ersätta de
arbetstillfällen, som gått förlorade och kommer att gå förlorade. Mellan
36 000 och 66 000 arbeten kommer att försvinna i den mellansvenska
industrin under 1980-talet. Mot denna bakgrund bör regeringen tillsätta en
särskild kommission för att utarbeta ett långsiktigt program för utbyggnad av
industrin i Mellansverige. Sörmlands problem bör självklart övervägas i detta
sammanhang.
Vi är medvetna om att totalt för riket kan problemen inom industrin inte
lösas genom att tillverkningsenheter flyttas mellan olika regioner. Inriktningen
måste vara att vidareutveckla varje läns speciella profil och
egenskaper.
I särskilda motioner har vi berört den sörmländska stålindustrins problem,
ställt krav på energiverkets lokalisering till Nyköping, understrukit behovet
av ökad forskning vid Studsvik Energiteknik AB och fäst riksdagens
uppmärksamhet vid vissa för Sörmland angelägna trafikpolitiska och
utbildningspolitiska frågor.
Allmänt gäller i Sörmlands fall att utveckla och stödja den befintliga
företagsamheten och skapa ett ökat inslag av kvalificerad produktion genom
att verka för att den rikliga förekomsten av fj ärrstyrande koncernföretag
expanderar sådan verksamhet i anslutning till deras tillverkningsenheter i
länet.
Vi vill gärna peka på att det finns ljusa inslag i den eljest mörka bilden av
länets utveckling. Bl. a. har utvecklingsfonden haft en framgångsrik
verksamhet. Flera hundra företag har startats och gett ny sysselsättning.
Mot bakgrunden av den besvärliga sysselsättningssituationen i Oxelösund,
som vi ovan redogjort för, måste kommunen göra stora ansträngningar för att
i någon mån kompensera bortfallet av arbetstillfällen (1 600 jobb har
försvunnit under åtta år) och få till stånd ett mer differentierat näringsliv. Ett
betydelsefullt instrument i dessa strävanden är Oxelöinvest. Dessa utvecklingsbolag
har sedan tillkomsten 1978 aktivt medverkat till ett 120-tal nya
Mot. 1982/83:2081
11
arbetstillfällen. Aktuella projekt och idéer finns inom bl. a. industri,
fiskerinäring, fritidsbåtssektorn och energisektorn. För fullföljande av
Oxelöinvests verksamhet har Oxelösunds kommun hos regeringen begärt 5
milj. kr. 1983 och 10 milj. kr. 1984/85.1 socialdemokratiska motioner harvid
flera tillfällen begärts utökade resurser för Oxelöinvest. (Bl. a. framfördes
sådana krav i motion av Olof Palme m. fl. (1980/81:1930) med anledning av
propositionen om frågor angående stålindustrin.) Vi vill peka på att dessa
krav i dag är lika starkt motiverade som tidigare.
Det är också viktigt att det regionala samhällsföretaget i Södermanland ALEA
VERKEN - får ökade resurser. Det finns ca 600 arbetssökande, som i
dag inte kan beredas plats, vilket sammanhänger med att ALEA VERKEN
har betydligt färre platser än motsvarande verksamhet i Östergötlands,
Örebro och Västmanlands län. Det kan tilläggas att verksamhetens relativt
sett begränsade omfattning gör att endast 2,2 % av befolkningen kan erhålla
en försörjning med hänsyn till handikappet. Riksgenomsnittet är 5,5 %.
Med stöd av denna motivering hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär tillkallande av en särskild
kommission med uppgift att utarbeta ett långsiktigt program för
industriuppbyggnad i de mellansvenska länen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om hur man skall hejda stagnation och
tillbakagång i sysselsättning och befolkningsutveckling i
Södermanlands län.
Stockholm den 25 januari 1983
OLLE SVENSSON (s)
MARITA BENGTSSON (s)
MAJ-LIS LÖÖW (s)
LARS ANDERSSON (s)
ANITA PERSSON (s)
GÖRAN PERSSON (s)






Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket