Utveckling i Norrbotten (prop. 1982/83:120)

Motion 1982/83:2273 Alf Wennerfors m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1982/83:2273

Motion
1982/83:2273

Alf Wennerfors m. fl.

Utveckling i Norrbotten (prop. 1982/83:120)

Inledning

Regeringens Norrbottensproposition skall ses mot bakgrund av Sveriges
utomordentligt allvarliga ekonomiska läge. De djupgående strukturproblemen
och bristen på rörlighet i ekonomin ökar så länge de grundläggande
obalanserna inte angrips. Den av regeringen hittills förda ekonomiska
politiken är emellertid av traditionellt socialdemokratiskt märke med fortsatta
skattehöjningar, växande offentlig sektor samt större bidrag och
subventioner till enskilda och näringsliv. Detta skadar tillväxtkrafterna i
ekonomin och i samhället som helhet. Enskilda människor och företag
pressas hårt av åtstramningen. Därmed uteblir också det ”ekonomiska
lyft” som regeringen så ofta talar om. Den stora devalveringens effekter,
som skulle utgöra grunden för ekonomisk återhämtning, äts till stor del upp
av för stora lönekostnadsökningar, skatte- och arbetsgivaravgiftshöjningar
och, sedan devalveringen vidtogs, anpassningsåtgärder på viktiga svenska
exportmarknader.

Om Sverige skall ha en rimlig möjlighet att åter få en ekonomi i balans
krävs bl. a. att näringslivets relativa kostnadsläge väsentligt förbättras. Vi
har därför konsekvent sagt nej till regeringens förslag om ökade pålagor på
näringslivet. Under innevarande riksmöte har vi således avvisat förslag om
höjda arbetsgivaravgifter på sammanlagt 2,65%, utdelningsskatt, vinstskatt,
elenergiskatt m. m. Vår politik hade med andra ord generellt förbättrat
näringslivets konkurrenskraft. Detta hade givetvis också kommit det
norrbottniska näringslivet till del.

Inför 1982 års val presenterade socialdemokraterna en utvecklingsplan
för Norrbotten. Planen hade utformats i samarbete mellan den centrala
partiledningen och socialdemokraterna och LO i Norrbotten. Föreliggande
proposition är ett försök från regeringens sida att infria de förväntningar
som vallöftet väckte. Utvecklingsplanen har därvidlag blivit alltför styrande.
Vissa av propositionens förslag har uppenbart som enda motiv att de
skall kunna härledas från planen. Resultatet har blivit att propositionen till
stor del blivit en vag och allmänt hållen förslagskatalog, vars detaljer ännu
är höljda i dunkel.

Att det allmänna ekonomiska läget påverkar också Norbottens näringsliv
är en självklarhet. Regeringens förslag till bransch- och företagsvis
begränsade sänkningar av arbetsgivaravgifterna är, trots dess i grunden
positiva karaktär, därför inte en tillräcklig stimulans för företagen i Norrbotten
för att den negativa utvecklingen skall kunna brytas.

1 Riksdagen 1982183. 3 sami. Nr 2273

Mot. 1982/83: 2273

2

Den avtagande positiva devalveringseffekten påverkar LKAB:s möjligheter
att fungera som ekonomisk motor i Norrbotten. Norrbotten har
också en ovanligt hög andel av sysselsättningen inom den offentliga sektorn.
Detta begränsar ytterligare devalveringens effekter för Norrbotten,
men också effekterna av kostnadssänkande ågärder riktade mot näringslivet.

För att ge full effekt åt arbetsgivaravgiftssänkningar måste den ekonomiska
politiken för landet som helhet läggas om. De tillväxtskapande
drivkrafterna i ekonomin behöver stimuleras. Den fortgående ökningen av
underskotten måste brytas. Den förbättring av konkurrenskraften som en
sänkning av arbetsgivaravgifterna ger måste dessutom komma hela Norrbottens
näringsliv till del. Rörligheten i det ekonomiska livet och på arbetsmarknaden
i Norrbotten måste öka. De små och medelstora företag som
via olika kanaler socialiserats, t. ex. via verksamheten i Regioninvest i
Norr AB, måste snarast återgå i privat ägo. Ett villkor för en bättre
utveckling i Norrbotten är att den enskilda sektorns andel av produktion
och sysselsättning växer i förhållande till den offentliga sektorn och de
statliga företagen.

Om den enskilda sektorn skall kunna expandera är det nödvändigt att
ansträngningarna inriktas på verksamheter som i huvudsak ligger utanför
de traditionella basnäringarna. Som exempel kan nämnas data- och elektronikområdet.
Även den privata tjänstesektorn har förutsättningar att
expandera.

Lönebildningen och lönekostnaderna har avgörande betydelse för sysselsättning
och företagande i Norrbotten under de kommande åren. En
fortsatt lönestelhet utan anpassning till olika företags, branschers och
regioners lönebetalningsförmåga minskar förutsättningarna för en positiv
sysselsättningsutveckling. Många viktiga jobb och företag i Norrbotten
torde ha offrats på den solidariska lönepolitikens altare under årens lopp.
Ansvaret för att detta inte fortsätter vilar tungt på arbetsmarknadens
parter i kommande års avtalsförhandlingar.

Ungdomens situation är särskilt svår i Norrbotten p.g. a. bristen på
ingångsjobb i det norrbottniska näringslivet. Detta beror i viss utsträckning
på den extremt svåra arbetsmarknadssituationen i länet, men kan också
förklaras av samma faktorer som är grunden till ungdomens svårigheter på
arbetsmarknaden i Sverige som helhet: höga ingångslöner, arbetsmarknadslagstiftningen
och brister i yrkesutbildningens organisation. Många
ungdomar i Norrbottens inland, som vill skaffa sig en yrkesutbildning
tvingas göra detta långt hemifrån och med liten chans att kunna återvända
och få jobb i företag på hemorten.

Moderata samlingspartiets förslag till lärlingsutbildning skulle rejält förändra
den nuvarande situationen och öppna nya vägar till utbildning och
jobb för Norrbottens ungdomar.

Det är betecknande att den region i landet som idag har den i särklass

Mot. 1982/83:2273

3

högsta andelen anställda inom statlig industri och annan offentlig verksamhet
också brottas med de största problemen. Frånvaron av en dynamisk
enskild sektor har varit hämmande på utvecklingen i Norrbotten och starkt
bidragit till de nära nog kroniska sysselsättningsproblemen. Den mycket
snabba tillväxten av statens, landstingens och kommunernas verksamhet
är resultatet av 1960- och 1970-talens omfattande selektiva stödpolitik. Att
ha jobb i offentlig regi har alltid betraktats som en extra trygghet, särskilt i
Norrbotten. De stora underskotten i den offentliga sektorn gör emellertid
att situationen i dag är radikalt annorlunda. Tryggheten för dem som
arbetar i offentlig tjänst är inte längre lika självklar, eftersom det är ett
överlevnadsvillkor att vi sparar kraftigt för att minska underskotten i den
offentliga ekonomin och för att återvinna ekonomisk balans. Landsting
och kommuner i Norrbotten kan inte fortsätta att växa som tidigare.
Därför är det särskilt nödvändigt att understödja tillväxten i den enskilda
sektorn med generellt verkande arbetsgivaravgiftssänkningar, som baseras
på en ekonomisk politik som syftar till tillväxt och fler arbetstillfällen i
befintliga och nya företag. Den alternativa ekonomiska politik som förespråkas
av moderata samlingspartiet finns redovisad i partimotionen 1982/
83:2107.

Den selektiva stödpolitiken

I propositionen konstaterar regeringen utan omsvep att den selektiva
stödpolitik som bedrivits i Norrbotten i grunden har misslyckats. Trots
miljardsatsningar på selektiv arbetsmarknads- och regionalpolitik har den
negativa sysselsättningsutvecklingen fortsatt. Resultatet är djupgående
strukturella sysselsättningsproblem, en mycket stor offentlig sektor och en
sviktande tilltro bland norrbottningarna till den centralt styrda subventionspolitiken.

Marknadsekonomins möjligheter att fungera i Norrbotten har snabbt
försvagats. Den del av det enskilda näringslivet som inte kommit i åtnjutande
av stödpengar har lidit stora förluster. Många arbetstillfällen och
företag har försvunnit på grund av snedvridna konkurrensförhållanden och
konstlad lönebildning. Stödpolitiken har också resulterat i en ensidig näringslivsstruktur
med olyckliga låsningar till basindustrin, en osedvanligt
hög andel — direkt och indirekt — sysselsatta inom den offentliga sektorn
samt en utomordentligt svag arbetsmarknad inom övrig tillverkningsindustri
och inom den privata tjänstesektorn.

Det är glädjande att socialdemokraterna äntligen är beredda att, om än i
starkt begränsad utsträckning, pröva generella insatser för att försöka
ändra utvecklingen i Norrbotten. Det hade dock varit bättre om regeringen
tagit steget fullt ut och växlat över från selektiv arbetsmarknads- och
regionalpolitik till generella insatser i större skala. Moderata samlingspartiet
har länge förordat en sådan kursändring, senast i motionerna 1982/
83:2107, 343 och 1594 till årets riksmöte.

Mot. 1982/83:2273

4

Den generella politikens fördelar

Fördelarna med en generell arbetsmarknads- och regionalpolitik borde
efter det senaste årtiondets utveckling i Norrbotten vara uppenbara för
samtliga partier.

Generella insatser medför att även företag utan problem kan växa utöver
sina tidigare möjligheter. Den privata tjänstesektorn kan utvecklas snabbare,
vilket är betydelsefullt från sysselsättningssynpunkt. Möjligheterna
att starta nya företag förbättras väsentligt om de totala kostnaderna sänks.
De konkurrenssnedvridande effekter som följer i spåren av selektivt företags-
och sysselsättningsstöd undviks. Arbetstillfällen, som annars riskerar
att konkurreras ut i ett företag som ett resultat av stöd till ett annat företag i
samma bransch, kan därmed bibehållas.

Den största fördelen med generellt inriktad arbetsmarknads- och regionalpolitik
är att den bygger på de marknadsekonomiska förutsättningar
som måste finnas för att vi skall kunna skapa tillväxt. Politikernas och den
offentliga byråkratins ofta felaktiga prioriteringar måste ge vika för beslutsprocesserna
på marknaden och i företagen. Där finns kunskap och
kompetens och därför också grundläggande förutsättningar för själva beslutsfattandet.
De enskilda företagen måste ges möjlighet att investera och
växa på marknadsekonomins grund i stället för på politikers och byråkratins
villkor. Möjligheterna att bryta Norrbottens negativa utveckling blir
då väsentligt större.

Kommunikationer

En upprustning av de mindre länsvägarna i Norrbotten liksom en förstärkning
av de lågtrafikerade grusvägarnas bärighet ökar skogsindustrins
möjlighet att få ut mer råvaror ur skogen.

Riksvägen Kiruna—Narvik öppnades sommaren 1981 för trafik fram till
riksgränsen. För att underhålla och hålla vägen farbar även under vinterhalvåret
är byggandet av en ny vägstation i Abisko angelägen. Vi biträder
mot denna bakgrund regeringens förslag på dessa två punkter.

Malmbanan

SJ har vid flera tillfällen under de senaste åren erhållit särskilda anslag
för att genomföra sysselsättningsfrämjande investeringar i Norrbotten.
Regeringen föreslår nu ytterligare investeringar för att bl. a. höja malmbanans
standard och därmed öka LKAB:s konkurrensförmåga.

I årets budgetproposition föreslår kommunikationsministern att malmbanan
skall överföras från affarsnätet till det ersättningsberättigade nätet.
Detta medför att framtida investeringar i malmbanan måste övervägas
extra omsorgsfullt, eftersom de satsade medlen inte tillförs statskapitalet.
SJ behöver varken avskriva eller förränta de investerade medlen. SJ ges på

Mot. 1982/83:2273

5

detta sätt ekonomisk ersättning för driften av banan under det kommande
budgetåret, motsvarande ungefär 100 milj. kr.

Vi biträder regeringens förslag beträffande särskilda järnvägsinvesteringar
i Norrbotten. Vi förutsätter dock att dessa görs i företagsekonomiskt
motiverade projekt, så att kostnadsutvecklingen på malmbanans
tjänster kan dämpas

I proposition 1981/82:32 föreslog den dåvarande regeringen att staten
under åren 1982-1984 skulle lämna LKAB en samhällsekonomiskt motiverad
fraktnedsättning. Den totala fraktnedsättningen föreslogs till 350,
150 resp. 100 milj. kr. för åren 1982, 1983 resp. 1984.1 motion 1981/82:101
godtog moderata samlingspartiet anslaget för 1982. Beträffande anslagen
för de kommande åren ville vi avvakta det utredningsarbete beträffande
möjligheterna att skapa rationellare och billigare malmtransporter, vilket
utfördes av LKAB, NSB och SJ.

I motionen redogjorde vi för vår principiella syn på malmbanans framtid.
Malmbanan måste i huvudsak ses som en lösning på de lappländska gruvfältens
transportbehov. SJ bör därför dela ansvaret för malmbanan med
malmproducenterna och de norska statsbanorna. Ett gemensamt företag
mellan dessa tre parter skulle skapa förutsättningar för ett rationellare och
billigare transportsystem.

Det fraktavtal som i dag gäller mellan LKAB och SJ löper ut vid årskiftet
1983/84. Avtalet är redan uppsagt. Förhandlingar om ett nytt avtal pågår.

Det idag gällande avtalet utgår från en rad förutsättningar som förändrats
under dess löptid. Enligt vår uppfattning finns det med de nya förutsättningarna
möjligheter för LKAB att fa ett förmånligare avtal för nästa
avtalsperiod.

Det nu gällande avtalet utgår från förutsättningen att malmbanan tillhör
a-nätet. Överföringen till e-nätet vid halvårsskiftet innebär, som tidigare
nämnts, ekonomiska fördelar för SJ.

Avtalet uppges stipulara en nedre gräns för frakterna på 20 miljoner ton
per år. När SJ i år beräknas frakta 10—12 miljoner ton tvingas LKAB att
betala lika mycket som om SJ fraktade 20 miljoner ton. För SJ är kostnaderna
självfallet lägre vid den lägre fraktvolymen.

Utifrån de nya förutsättningar som kommer att råda för malmbanan
under 1983 — vilka bl. a. innebär ett ekonomiskt stöd till SJ, inklusive nya
investeringsmedel, på uppskattningsvis 150 milj. kr. - finner vi det naturligt
att LKAB vid förhandlingarna om ett nytt avtal ges viss rabatt på det
gällande avtalade priset för 1983. Trots detta kommer ytterligare bidrag för
transporter på malmbanan att bli nödvändiga. Vi föreslår därför att riksdagen
i förhållande till budgetpropositionen anvisar ytterligare 290 milj. kr.

Kiruna flygplats

Vi avvisar regeringens förslag beträffande investeringar i Kiruna flygplats
på 11 milj. kr. Eventuella investeringar i flygplatsen bör göras med
luftfartsverkets ordinarie medel.

tl Riksdagen 1982183. 3 sami. Nr 2273

Mot. 1982/83:2273

6

Utbildning och forskning

Möjligheterna att långsiktigt förbättra näringslivets i Norrbotten konkurrensförmåga
är till stor del beroende av den kompetens företagen kan
tillföras. Insatser på utbildnings- och forskningsområdet spelar därvid en
väsentlig roll. De förslag regeringen nu lägger fram är emellertid knappast
av den karaktären att de i någon större utsträckning kan förväntas bidra till
en mer positiv utveckling för länet. Flera förslag är ännu inte tillräckligt
beredda och några verkar framtagna endast i syfte att kunna påvisa försök
till initiativ över huvud taget.

Insatser inom utbildning och forskning ger sällan resultat förrän efter
relativt lång tidsrymd. Att i all hast - och i en särskild proposition som
utarbetats vid sidan om den sedvanliga budgetbehandlingen - lägga fram
utbildningspolitiska förslag, särskilt ägnade att stödja näringslivet i Norrbotten,
inger inte något större förtroende för regeringens förmåga att
värdera och prioritera önskvärda förbättringar eller förändringar inom det
utbildningspolitiska området.

Gymnasieutbildning

I syfte att "genom yrkesutbildning trygga tillgången på kompetent personal
till näringslivet” föreslår regeringen att det stimulansbidrag per
nyinrättad plats inom industri- och hantverksutbildningar inom gymnasieskolan
som uppgår till 6000 kr. för kommunerna i Norrbotten skall utgå
även för andra årskursen, dvs. uppgå till sammanlagt 12000 kr. per nyinrättad
plats. Regeringen räknar med en merkostnad på 480000 kr., dvs.
ytterligare 80 elever. Stimulansbidraget motiveras främst av de kostnader
för investeringar i lokaler som de berörda utbildningarna medför.

Det är önskvärt att industri- och hantverksutbildningen ges en hög
kvalitet. För att detta skall ske krävs ett nära samarbete med regionens
näringsliv. Möjligheterna till företagsförlagd utbildning, t. ex. i form av
s. k. inbyggd utbildning, måste tas tillvara. Det av oss föreslagna lärlingssystemet
(se bl. a. motion 1982/83:343) skulle också för Norrbottens del
innebära uppenbara fördelar.

Regeringens förslag är mot denna bakgrund otillräckligt. Ett minimikrav
är att det av regeringen föreslagna utökade stimulansbidraget till kommunerna
i Norrbottens län också får utnyttjas för nuvarande lärlingsutbildning.

Ett särskilt försök i Södermanlands, Västernorrlands och Jämtlands län
har satts igång i avsikt att fa fram högre specialkurser med inriktning mot
regionens arbetsmarknad. Regeringen föreslår nu att försöksverksamheten
också skall gälla Norrbottens och Västerbottens län. Vi har svårt att se
behovet av nya högre specialkurser som speciellt riktar sig mot Norrbottens
nuvarande och tyvärr krympande arbetsmarknad. Försöksverksamheten
bör i stället syfta till att tillföra näringslivet i Norrbotten sådan

Mot. 1982/83:2273

7

kompetens som idag saknas, t. ex. inom data- och elektronikområdena.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.

Utbildning inom arbetsmiljöområdet
Så sent som i 1983 års budgetproposition avstyrks att en särskild arbetsmiljölinje
inrättas vid högskolan i Luleå, både på grund av de höga kostnaderna
och det föreslagna utbildningsinnehållet.

I rådande statsfmansiella läge måste vaije av de få tillkommande utgiftsposter
det kan bli frågan om noggrant prövas mot andra förslag. Vi anser
inte att en ny arbetsmiljöutbildning kan sättas före t. ex. en förbättrad
ekonom- eller ingenjörsutbildning. Ytterligare förbättringar av utbildningen
på arbetsmiljöområdet bör i första hand tillgodoses inom ramen för
enstaka kurser.

De samhällsvetenskapliga och tekniska fakulteterna

Regeringen konstaterar att det fordras en långsiktig planering och uthållighet
i medelstilldelningen för att bygga upp kompetens inom nya forskningsområden.
Därför föreslås bl. a. anslag som skall räcka för en längre
tidsperiod.

Vi välkomna regeringens nyvunna insikt om forskningens planeringsproblem.
Moderata samlingspartiet har under en följd av år krävt att
riksdagen fattar beslut om att för forskningen skall gälla treåriga planeringsramar.
Detta har avvisats av riksdagen. Vi finner inte något skäl att
särbehandla högskolan i Luleå i detta avseende. Vi förutsätter att regeringen
senare kommer att lägga förslag om förändrade planeringsrutiner för
hela forskningsområdet. I avvaktan härpå bör högskolans i Luleå anslagskrav
behandlas i den sedvanliga budgetprocessen.

Kiruna geojysiska institut

I propositionen konstateras att tillämpning och produktutveckling av
grundforskningsresultat inom det lågfrekventa ljudområdet redan givit
upphov till industriprodukter och sysselsättning. Skäl talar för att Kiruna
geofysiska instituts resurser avpassas så att det blir möjligt att tillgodose
sektoriella och industriella önskemål om tillämpad forskning och produktutveckling
i anslutning till den grundforskning som bedrivs vid institutet.

Förutsättningen måste emellertid vara att arbetet leder till produkter
som kan förväntas bli kommersiellt gångbara. Kostnaderna för den tillämpade
forskningen och produktutvecklingen bör tas med i kalkylen, på
samma sätt som sker vid annan liknande verksamhet.

Vi anser att institutet skall ges möjlighet att anställa den ytterligare
personal och skaffa den utrustning som behövs för ändamålet, men att
detta skall bekostas via den uppdragsverksamhet institutet åtar sig. Några
anslagshöjningar via statsbudgeten torde därför inte erfordras.

Mot. 1982/83:2273

Byggnadsarbeten

Vi är inte nu beredda att ta ställning till de förslag till byggnadsarbeten
som läggs fram i propositionen. Vi anser det dock väsentligt att lokaler för
externt finansierad forskning säkerställs. Detta bör i första hand ske genom
att befintliga lokaler utnyttjas. Om detta inte är möjligt bör regeringen
återkomma till riksdagen med ett specificerat förslag till nödvändiga byggnadsarbeten.
Vad gäller lokaler för arbetsmiljöutbildningen hänvisas till
vad som ovan sagts.

Arbetsmarknadspolitik

Betydande insatser har gjorts för att stödja sysselsättningen i Norrbotten.
Inte mindre än 15 miljarder kronor har under 1970-talets andra hälft
slussats in i länet i skilda former av statligt stöd. Norrbotten, med 3% av
landets befolkning, har under denna tid erhållit ca 15% av det totala
statliga stödet. Detta betyder ca 90000 kr. per yrkesverksam invånare
jämfört med ca 25 000 kr., som är riksgenomsnittet.

Det är alltså svårt att göra gällande att det är pengar som saknas för att
utveckla Norrbotten. Snarare har det varit bristen på konkreta, kommersiellt
utvecklingsbara projekt och avsaknaden av en långsiktig strategi för
att skapa bättre betingelser för en allsidig näringslivsutveckling som verkat
hämmande. För detta bär socialdemokraterna, genom sitt långa regeringsinnehav
fram till 1976, ett stort ansvar.

Alltför mycket av de omfattande satsningar som under 1960- och 1970talen
gjordes i Norrbotten präglades av en selektiv kortsiktig stöd- och
subventionspolitik utan påtagligt nytänkande.

Vi har vid flera tillfällen ifrågasatt den ensidiga satsningen på beredskapsarbeten
som uppehållande försvar och efterlyst mer långsiktiga satsningar.

Socialdemokraternas politik

Regeringen talar mycket om behovet av att stärka det norrbottniska
näringslivets konkurrenskraft och föreslår även sänkta socialförsäkringsavgifter.
Men förslaget är oklart i sin utformning och i många drag färgat av
den selektiva subventionspolitik, vars främsta förespråkare socialdemokraterna
länge varit.

Detta oaktat bör den för regeringspartiet smärtsamma omorienteringsprocessen
hälsas med tillfredsställelse. Från att tidigare ha varit ett nära
nog tabubelagt område framstår nu en sänkning av socialförsäkringsavgifterna
som möjlig politik även för socialdemokrater i Norrbotten.

De åtgärder som regeringen föreslår är till sin karaktär främst av kortsiktig
natur. Förslagen bör också ses mot bakgrund av att Norrbotten redan
under innevarande budgetår disponerar 730 milj. kr. för beredskapsarbeten.
Dessutom har betydande ökningar av insatserna på arbetsförmedlingsområdet
gjorts.

Mot. 1982/83:2273

9

Särskilda insatser för övertalighet inom LKAB

LKAB:s strukturplan innebär omfattande friställningar, vilket kommer
att ställa berörda parter inför omfattande och svårlösta problem. För de
anställda kommer detta många gånger att innebära en svår och smärtsam
omställning. Det blir säkert nödvändigt att genom någon form av omställningsbidrag,
vilket tidigare prövats, aktivt stimulera och underlätta för de
enskilda arbetstagarna att söka andra utkomstmöjigheter. Det bör ankomma
på regeringen att återkomma till riksdagen med förslag av denna
innebörd.

Regeringen föreslår att en särskild organisation, Af/ami-LKAB, temporärt
bildas för att direkt under länsarbetsnämnden i Norrbotten fungera
som särskild arbetsförmedling. Den primära uppgiften blir att ta hand om
den personal som blir övertalig vid LKAB i Kiruna och Gällivare kommuner
under 1983 och 1984. Vi accepterar i huvudsak den principmodell
för Af/ami-LKAB som skisseras i propositionen. Detta gäller också de
redovisade huvuduppgifterna. Vi vill dock understryka vikten av största
möjiga flexibilitet vad gäller såväl organisation som verksamhetens uppläggning.
Därmed skapas de bästa förutsättningarna för att uppnå ett gott
resultat.

Det bör ankomma på AMS och länsarbetsnämnden samt Af/ami-LKAB
att inom befintliga ramar omfördela de resurser och finna de former som
bäst tillgodoser arbetsuppgiften att ta hand om övertalig personal. Vi
tillstyrker också regeringens förslag om möjligheter för Af/ami-LKAB att
köpa och anordna utbildningar. Verksamheten bör bekostas inom ramen
för befintliga resurser.

Arbetsmarknadsservice

För att underlätta de arbetssökande som vill flytta till annan ort för att
där ta arbete föreslår regeringen en ny form av traktamente vid dubbel
bosättning samt utvidgad rätt för s.k. månadsresor mellan hemort och
bostadsort. Båda förmånerna skall kunna utnyttjas under maximalt en
tolvmånadersperiod, dock endast av dem som blivit arbetslösa efter den 1
juli 1983.

Förslaget överensstämmer väl med vår principiella syn på behovet av
rörlighet, såväl yrkesmässig som geografisk. Det är nödvändigt att underlätta
för enskilda människor att då det är nödvändigt söka nytt arbete och
byta bostadsort. Vi tillstyrker därför förslaget.

För att möjliggöra byte av arbete och flyttning till annan ort kan i vissa
fall samhällets medverkan genom inlösen av eget hem eller bostadsrätt
vara en förutsättning. Detta har hittills skett i utomordentligt begränsad
omfattning, men kan framöver behöva bli vanligare för att lösa ett annars
oöverstigligt problem för de enskilda hushållen.

Mot. 1982/83:2273

10

Ungdomsarbetslösheten

Moderata samlingspartiet har i andra sammanhang föreslagit ett nytt
system för lärlingsutbildning. Inte minst i Norrbotten, med de stora ungdomskullar
som nu går arbetslösa eller snart slutar sin skolgång, skulle vårt
lärlingssystem avsevärt kunna förbättra ungdomens situation på arbetsmarknaden.

Industriministern har, bl. a. i en frågedebatt i riksdagen, uttalat att
regeringen skulle välkomna att parterna på arbetsmarknaden träffade avtal
om sänkta ungdomslöner på försök i några län. Syftet är att minska
ungdomsarbetslösheten. Vi har länge framhållit det nödvändiga i att sänka
ingångslönerna för ungdom. Någon geografiskt avgränsad försöksverksamhet
behövs dock inte.

Regeringen bör tillsammans med berörda parter på arbetsmarknaden ta
erforderliga initiativ för att åstadkomma förändringar i ovan angiven riktning.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Som framgått tidigare disponerar Norrbottens län nära 3/4 miljard kronor
för beredskapsarbeten för innevarande budgetår. Mot bakgrund av det
utomordentligt allvarliga sysselsättningsläget är det naturligt att AMS,
inom de totala ramar riksdagen beslutar om, prioriterar insatser i Norrbottens
län. Det är då angeläget att meningsfulla beredskapsarbeten finns att
tillgå. Mot den bakgrunden bör föreslagna bidragsregler för projektering
temporärt fa gälla under angiven tid, dvs. 1 juli 1983—30 juni 1986.

Även förslag om beredskapsarbeten vid turistanläggningar bör kunna
prövas.

Mot bakgrund av beredskapsarbetenas omfattning i dag, de i propositionen
omtalade problemen att finna meningsfulla beredskapsarbeten samt
AMS möjligheter att omfördela inom befintliga totalramar anser vi att
ytterligare medel inte nu behöver anslås för de två kommande budgetåren.

Regional utveckling

Som inledningsvis konstaterats har vi konsekvent sagt nej till regeringens
förslag om ökade pålagor på näringslivet, bl. a. vad gäller elenergiskatten
som slår särskilt hårt mot Norrbotten. Vi har i stället föreslagit att
energibeskattningen helt skall tas bort inom stödområde A. Vi har därutöver
föreslagit sänkta socialförsäkringsavgifter i stödområde A och B med
fem resp. tre procentenheter. Riksdagen har fattat beslut om att sänka
avgifterna i de fyra nordligaste kommunerna med tio procentenheter.

Vi noterar att nu även regeringen indirekt erkänner problemen med vårt
alltför höga kostnadsläge, och i detta fall de totala arbetskraftskostnaderna.
Självfallet spelar då också det relativa löneläget en avgörande roll
som avspeglas i tillämpningen av gällande avtal. Som vi vid flera tillfällen

Mot. 1982/83:2273

11

tidigare påpekat måste de avtalsslutande parterna beakta sambandet mellan
lönenivåer och konkurrenskraft och dess betydelse för en tryggad
sysselsättning. Parterna måste inse att statsmakterna inte längre kan stå
som garant för full sysselsättning om man träffar avtal där näringslivets
konkurrensförmåga allvarligt försvagas.

Regeringens förslag om en sänkning av socialförsäkringsavgifterna med
tio procentenheter i Norrbotten är ett steg i rätt riktning. Förslaget är
emellertid till sin utformning vagt och oprecist. Det har dessutom klart
selektiva drag. Vilka branscher som skall omfattas och vilka som skall stå
utanför systemet framgår inte. Skilda branscher och kanske t. o. m. skilda
delar av olika branscher kommer att behandlas olika. Stora och troligen
olösliga gränsdragningsproblem kommer att uppstå. Systemet kommer
dessutom att kräva omfattande administration och kontroll.

Vidare framgår inte om regeringen har för avsikt att ändra de principer
om nedskärning av socialförsäkringsavgifterna som enligt tidigare riksdagsbeslut
gäller i de fyra nordligaste kommunerna fr. o. m. 1 januari 1983.
Inte heller framgår hur man tänkt sig konstruktionen av ett eventuellt
nyanställningsstöd, vilket riksdagen så sent som våren 1982 sade nej till.
Socialdemokraterna framförde då samma förslag som alternativ till en
generell sänkning av avgiftsnivån i de fyra nordligaste kommunerna.

Förslaget om en så kallad frizon med total befrielse från avgifter i
Svappavaara samhälle förefaller illa genomtänkt. Själva tanken kan vara
värd att pröva men då knappast i ett så begränsat ekonomiskt-geografiskt
område. De positiva effekterna av förslaget blir genom denna begränsning
mycket små. Negativa effekter med avseende på angränsande kommuner
och kommundelar torde också uppstå.

Regeringens förslag bär alltför mycket av den selektiva stödpolitikens
märke för att kunna bii effektivt, överskådligt och därmed utgöra en
stimulans för näringslivet.

I propositionen redovisas att ett beredningsarbete pågår i regeringskansliet
med den tekniska utformningen av ett system med sänkta socialförsäkringsavgifter.
Vidare aviserar regeringen att man har för avsikt att i höst
återkomma med en proposition i ärendet.

Med det underlag som nu förelagts riksdagen är det inte meningsfullt att i
detalj granska förslaget. När regeringen i höst lägger en proposition återkommer
vi med konkret utformade alternativ.

Det kan dock finnas skäl att ta upp ett par punkter i det skisserade
förslaget om sänkta avgifter som regeringen presenterar till en kort granskning.
En huvudfråga blir då om sänkningen av avgifterna skall omfatta
samtliga Norrbottenskommuner lika eller om dessa sänkningar skall koncentreras
till exempelvis malmfältskommunerna, vilka då kunde få en
större sänkning. Vid en sådan senare konstruktion av stödet skulle man
inom samma kostnadsram i de egentliga malmfältskommunerna genomföra
en kraftigare sänkning av avgifterna utöver redan beslutade nedsättningar.

Mot. 1982/83:2273

12

Det kan således, som vi ser det, finnas skäl att pröva ytterligare sänkta
avgifter i de s.k. malmfältskommunerna. Om t. ex. energibeskattningen
tas bort, vilket vi föreslagit i motion 1982/83:1594, samt vårt tidigare
nämnda förslag till lärlingsutbildning genomförs förbättras drastiskt förutsättningarna
för näringslivet i dessa kommuner.

Regeringens förslag om en geografiskt likvärdig sänkning av avgifterna i
hela Norrbotten innebär, som vi ser det, en ny syn på hur regionalpolitisk!
stöd skall fördelas.

Vid de beslut om regionalpolitiken som riksdagen senast tog rådde
enighet om att i stället koncentrera insatserna till ett mer geografiskt
avgränsat område, främst Norrlands inland. Det kan finnas skäl att påpeka
att den nyligen tillsatta regionalpolitiska utredningen som en av sina främsta
uppgifter har att pröva eventuellt nya principer för stödområdesindelning
samt olika former av generella stödåtgärder av typ sänkta socialförsäkringsavgifter.

Vi är sammanfattningsvis positiva till sänkta socialförsäkringsavgifter i
Norrbotten. Vi har i skilda motioner, senast i motion 1982/83:1594, lagt
konkreta förslag till sådana sänkningar i stödområdena A och B. För att
sänkta avgifter skall leda till avsett resultat krävs att skillnaderna i avgiftsuttag
mellan näraliggande områden inte blir alltför stor. De sänkta avgifterna
bör också tillämpas generellt för näringslivet i berörda områden.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna som vägledning
för det fortsatta beredningsarbetet i regeringskansliet.

Särskilda insatser inom skilda sektorer

Regeringen föreslår att 200 milj. kr. avsätts för att under en treårsperiod
finansiera särskilda insatser inom skilda sektorer.

Som underlag för denna begäran föreligger en sammanställning av mer
eller mindre väl preciserade projekt. Med några undantag kan de redovisade
projekten i sin nuvarande form inte ligga till grund för det av regeringen
redovisade medelsbehovet. Det bör ankomma på regeringen att återkomma
till riksdagen med mer genomarbetade medelsberäkningar.

Vi delar uppfattningen om behovet av ett samlat anslag att främst disponeras
på regional nivå. Som vi framhållit i vår motion 1982/83:1594 anser vi
denna anslagstyp till länsstyrelsens förfogande vara av stort värde. Vi vill
därför öka befintlig ram för det nuvarande anslaget till länsstyrelsen med
20 milj. kr. för budgetåret 1983/84.

Aktiva satsningar inom glesbygden bör vidareutvecklas och finansieras
via detta anslag.

Det utökade anslaget till utvecklingsfonden finns inte tillräckliga motiv
för att bevilja. Fondens uppgift är bl. a. att satsa på riskfyllda projekt.
Bakom beslut om sådana satsningar måste emellertid alltid ligga en bedömning
av projektets kommersiella utvecklingsbarhet. Fondens nuvarande
anslag torde räcka även för mer riskfyllda projekt.

Mot. 1982/83:2273

13

De redovisade förslagen om lokaliseringssamråd är vi av principiella
skäl tveksamma till. Det gäller att i dessa avseenden finna former för
eventuellt samråd som inte åsidosätter en fri konkurrens och gynnar några
typer av företag på andras bekostnad.

Den statliga servicecentralen i Gällivare (SIGA) har nu varit i tjänst i ett
par år. Verksamheten har mött många problem. Att verksamheten av olika
skäl inleddes på en alltför omfattande nivå skapade svårigheter. En viss
form av stabilisering förefaller dock nu ha uppnåtts.

Innan man, som regeringen föreslår, nu går vidare med en utbyggnad bör
en snabb utvärdering av verksamheten göras. Resultatet av denna bör
därefter ligga till grund för beslut i riksdagen om eventuell utökning av
verksamheten och på vilka områden och på vilka orter detta i så fall skall
ske. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.

Detta hindrar självfallet inte att SIGA aktivt arbetar för att genom
marknadsföring mot exempelvis statliga verk och myndigheter, men även
mot den enskilda sektorn, öka sin orderingång och därmed beläggning i
syfte att öka lönsamheten och skapa förutsättningar för en gradvis utbyggnad.

En rad projekt med direkt anknytning till malmfältskommunerna och
gruvhanteringen redovisas också. Hänvisning sker i propositionen till den
sittande malmfältsutredningen, som före årets utgång skall redovisa sina
överväganden. Det bör ankomma på regeringen att efter detta återkomma
till riksdagen med konkreta förslag och då också äska de medel som kan
bedömas erforderliga.

Vi noterar Svenska Rymdaktiebolagets utveckling med stor tillfredsställelse.
Det är angeläget att på skilda sätt stimulera verksamheten, vars höga
teknologiska nivå med många internationella kontakter också kan ge positiva
spridningseffekter för regionens näringsliv i övrigt. Vi tillstyrker därför
de föreslagna satsningarna vad gället Rymdbolaget.

Spridningseffekterna av utbildning och forskning till länets näringsliv
har stor betydelse. Vi tillstyrker därför förslaget att högskoleutbildade
tekniker och ekonomer som är arbetslösa skall kunna ges möjlighet att
arbeta i mindre och medelstora företag, företrädesvis med särskilda projekt.

Vi avvisar emellertid förslaget om extra medel till länsstyrelsen för
utrednings- och projektarbete. Eventuella behov av förstärkta resurser i
detta avseende kan finansieras via det sammanhållna anslaget på länsnivå.

Energi

I propositionen uttalas att Norrbotten skall bli försöksområde för en
”offensiv energipolitik”. En konsekvens härav föreslås bli att ett omfattande
stöd skall lämnas till fastbränsleeldade anläggningar, till styrd upphandling
av energiutrustningar, till utrustningar som tillverkas i Norrbot

Mot. 1982/83:2273

14

ten, till experimentverksamhet avseende energihushållning i näringslivets
byggnader i Norrbotten samt slutligen till förstärkt energiplanering.

Förslagen i propositionen bygger vidare på den grundsyn som regeringen
i energisammanhang tidigare givit uttryck åt, bl. a. i årets budgetproposition
och i den särskilda s. k. löftespropositionen hösten 1982. Det är
uppenbarligen regeringens strävan att vidga det offentliga inflytandet över
energiförsörjningen. Härigenom undergrävs ytterligare den rättvisande
konkurrens mellan olika energislag som är en förutsättning för riktiga
energibeslut av enskilda och företag.

Enligt vår mening bör energipolitiken i stort ges en mera marknadsmässig
inriktning. Endast på så sätt kan effektiviteten och en sådan omvandling
av vårt energisystem som svarar mot kraven på samhällsekonomisk
balans främjas. Enligt vår mening motverkar merparten av propositionens
förslag denna strävan, även om de kan framstå som kortsiktigt tilltalande
ur regional synvinkel.

För att säkerställa att projekterade fastbränsleanläggningar verkligen
byggs föreslås ett särskilt stöd för investeringar i sådana anläggningar,
utöver det stöd som beslutades av riksdagen i december 1982. Enligt detta
tidigare beslut skall stöd utgå med 25% av kostnaderna för sådana fastbränsleanläggningar,
som byggs för att eldas främst med torv. Nu föreslås
att härutöver skall utgå stöd med ytterligare 15%.

Moderata samlingspartiet motsatte sig hösten 1982 den subvention regeringen
nu vill förstärka. Vi har samma inställning till utvidgningen av
fastbränslesubventionen som vi tidigare redovisat i fråga om stödet som
sådant. En så kraftig subventionering som regeringen föreslår riskerar leda
till att anläggningar, som på gängse kalkylgrund inte skulle uppföras,
kommer att uppföras med långvariga driftekonomiska problem som följd.

Propositionen föreslår också att ett fastbränslebolag skall övervägas, i
vilket vattenfallsverket och kommunerna skulle vara delägare. Ett sådant
bolag bör etableras endast på sina egna meriter. Om bolaget kommer till
stånd efter en företagsekonomisk prövning har vi ingenting att invända.
Verksamheten kan i så fall finansieras utan att belasta statsbudgeten.

Regeringen föreslår vidare att den av riksdagen beslutade delegationen
för upphandling inom energiområdet skall få disponera 50 miljoner kr. för
lån till tillverkare inom energiområdet i Norrbotten. Vi har tidigare avvisat
tanken på ett särskilt upphandlingsstöd. Vi motsätter oss därför också det
nu föreslagna utvidgade selektiva industristödet.

I propositionen föreslås att viss energiekonomisk genomgång av industribyggnader
i Norrbotten skall företas och att åtgärder, som kan komma
att föreslås, skall ges förmånligt finansieringsstöd. Moderata samlingspartiet
har inte funnit att tillräckliga skäl för ett sådant stöd förebragts.

Moderata samlingspartiet motsätter sig också att särskilda medel anvisas
för den förstärkta energiplanering och det energihushållningsprogram
som anges i propositionen. Energiplanering och upprättande av energihus

Mot. 1982/83:2273

15

hållningsprogram är en del av det gängse kommunala och regionala ansvaret.
Någon särskild medelsanvisning för dessa syften har vi inte funnit skäl
att förorda.

Om vattenkraften i Norrbotten byggs ut skall, enligt regeringen, ett
regionalt ägt bolag bildas för förvaltning av denna vattenkraft. Vi kan inte
se några skäl att uttala oss om detta nu. Frågan får prövas när en eventuell
utbyggnad aktualiseras.

Vi vill till slut understryka att det självklart är angeläget att arbetsmarknadsresurser
som tilldelas Norrbotten används också inom energisektorn.
Verksamheten inom denna ger sannolikt ett större utbyte än åtskilliga av
de sysselsättningar som kan beredas arbetslösa inom andra samhällsområden.

Bostadsdepartementets verksamhetområde

Reparationer, ombyggnader och tillbyggnader

Enligt propositionen finns ett behov av att systematiskt gå igenom
bostadsbeståndet och att planera för s. k. samordnade insatser inom sammanhållna
bostadsområden. Regeringen föreslår att kommunerna i Norrbottens
län skall ges statligt stöd för att i samverkan med länsstyrelsen och
länsbostadsnämnden organisera en inventering och besiktning av bostadsbeståndet.
Avsikten är att utröna behovet av ombyggnads- och underhållsåtgärder
samt insatser för att spara energi.

Vi utgår från att resp. fastighetsägare gör nödvändiga bedömningar av
ombyggnads- och underhållsbehovet. Skäl för att utvidga den kommunala
planhushållningen till detta område finns därför inte.

Stimulanser för reparationer och ombyggnader av bostadshus

I vår partimotion 1982/83:99 har vi motiverat vår syn på temporära s. k.
hyresrabatter. Dessa skäl äger alltjämt giltighet. Systemet med hyresrabatter
bör därför inte förlängas i Norrbottens län.

Ekonomiskt stöd till energibesparande åtgärder

Vi har i ovan angivna motion redovisat vår syn på stödet till energibesparande
åtgärder. Sådana åtgärder är i dag, på grund av de höga energipriserna,
oftast mycket lönsamma. Sparandet inom såväl industrin som bostadssektorn
har därför fått stor omfattning de senaste åren. Det centrala i
energihushållningssammanhang är att kreditutrymme finns tillgängligt för
angelägna åtgärder. Några subventioner från statens sida är däremot inte
påkallade.

Genom energisparstödet har en medvetenhet skapats om betydelsen av
aktiva energihushållningsinsatser från den enskildes sida. Det utbildningssyfte
som hushållningsprogrammet haft har emellertid nu givit ett sådant
resultat att det statliga engagemanget successivt kan avvecklas.

Mot. 1982/83:2273

16

I stället för energisparstöd över statsbudgeten bör staten tillse att nödvändigt
utrymme på kreditmarkanden står till förfogande för att energihushållningssträvandena
skall ges en tillräcklig omfattning. Det särskilda
normsystemet kan samtidigt avskaffas. Kreditinstituten får förutsättas besitta
den nödvändiga kreditbedömningskompetensen.

På dessa grunder avvisar vi regeringens förslag att utöka statens insatser
vad beträffar stöd till energibesparande åtgärder i Norrbotten.

Framställning av ekonomiska kartan

Regeringen föreslår att revideringen av den ekonomiska kartan över
Norrbotten tidigareläggs. För detta arbete behövs 1 900000 kr. budgetåret
1983/84, 6500000 kr. budgetåret 1984/85 samt 6800000 kr. budgetåret
1985/86.

Eftersom det allmänna kartmaterialet i Norrbottens län är föråldrat och
utgör ett hinder för en effektiv verksamhet inom bl.a. skogsbruk och
mineralområdet tillstyrker vi regeringens förslag.

Vegetation skart ering samt modernisering av fastighetsregisterkartorna

Regeringens förslag om ett medelstillskott från statsbudgeten till den
pågående vegetationskarteringen för budgetåret 1983/84 på 300000 kr.
tillstyrks.

I propositionen föreslås vidare att arbetet med en modernisering av
fastighetsregisterkartorna i Norrbotten snarast igångsätts. Vi tillstyrker
regeringens förslag att för budgetåret 1983/84 anvisa 4500000 kr. för ändamålet.

Statsägda företag

Statliga företag utgör den ojämförligt största delen av företagsamheten i
Norrbotten. De dominerande statliga företagen är SSAB och LKAB. Dessa
båda företags fortsatta utveckling är av avgörande betydelse för Norrbottens
ekonomiska och strukturella utveckling.

SSAB har under de senaste åren genomgått en omfattande omstrukturering.
Resultatförbättringarna har hittills varit tillfredsställande. Mycket
återstår emellertid att göra. Inom LKAB däremot är resultatet djupt otillfredsställande.
Omfattande omstruktureringsåtgärder är nödvändiga. Med
tanke på LKAB:s speciella ställning i Norrbotten bör sådana åtgärder
vidtas under ett särskilt socialt ansvarstagande. Det är därför nödvändigt
att för ytterligare en tid till företaget tillskjuta stora summor pengar från
statskassan.

LKAB

Regeringen föreslår att Luossavaara-Kirunavaara AB skall erhålla ett
kapitaltillskott om 1000 milj. kr. för att skriva ned det bokförda värdet av
tillgångarna. Vidare skall bolaget ersättas för en förlängd uppsägningstid

Mot. 1982/83:2273

17

för redan uppsagd personal med 41,3 milj. kr. Därutöver skall för sysselsättningsåtgärder
för övertalig personal anvisas ett reservationsanslag om
340 milj. kr. För inköp av malm från forskningsgruvan i Luossavaara
föreslås dessutom ett reservationsanslag av 50 milj. kr.

Av uppgifter vi tagit del av framgår att de tilltänkta nedskrivningarna av
tillgångar inom LKAB avser maskiner och inventarier till ungefär 55%,
anläggningstillgångar ovan jord till knappt 20% och anläggningstillgångar
underjord till knappt 30%. Finansieringen av dessa nedskrivningar sker
enligt förslaget med 800 milj. kr. från det föreslagna kapitaltillskottet samt
genom upplösning av en beskattad reserv om 300 milj. kr. Därutöver skall
ett malmlager med alltför hög alkalihalt i Narvik skrivas ned med 200 milj.
kr. Nedskrivningarna motiveras i huvudsak med att lagret i Narvik i det
närmaste är osäljbart, samt att nämnda övriga tillgångar får ett väsentligt
lägre värde i samband med att produktionen minskas i enlighet med den
nya strukturplanen.

Såvitt vi kan bedöma är nedskrivningen av varulagret i Narvik närmast
att betrakta som en konstaterad förlust. De nya redovisningsprinciper som
innebär att alla nya anläggningsinvesteringar under jord omedelbart skall
omkostnadsföras förefaller rimliga. Följden av detta är naturligtvis att
gamla anläggningstillgångar underjord måste skrivas ned till noll kr. Vad
avser övriga nedskrivningar av det bokförda värdet på tillgångar är dessa
svåra att bedöma för en utomstående.

Ett kapitaltillskott av 1000 milj. kr. medför att även efter nedskrivningar
av det bokförda värdet på tillgångarna kommer bolagets soliditet att vara
påtagligt hög. Enligt en preliminär balansräkning för den 31 december 1982
skulle soliditeten komma att hamna i storleksordningen 30%. Även en
redan tidigare stark likviditet skulle komma att avsevärt förstärkas.

Trots den höga soliditet som föreslagits och de något tveksamma nedskrivningarna
av bokförda värden på tillgångar bedömer vi kapitaltillskottet
som motiverat utifrån företagets långsiktiga kapitalbehov. En stark
finansiell ställning förbättrar möjligheterna till en rationell omstrukturering
under ordnade former, med rimlig planering och med tillämpande av affärsmässiga
principer.

Forskningsstiftelsen Svensk Gruvteknik (den s. k. forskningsgruvan i
Luossavaara) kan av olika skäl ifrågasättas. Vi delar emellertid regeringens
uppfattning att verksamheten i gruvan bör fortgå åtminstone så länge
att den hittillsvarande verksamheten hinner utvärderas. Med det väl tilltagna
kapitaltillskott som LKAB föreslås erhålla finner vi inga skäl för att
anslå särskilda medel för dessa inköp. Vi förutsätter att detta kan ske inom
LKAB:s ordinarie verksamhet. Vi avstyrker därför reservationsanslaget
om 50 milj. kr. på tilläggsbudget III till statsbudgeten för 1982/83 under
fjortonde huvudtiteln för inköp av malm från forskningsgruvan.

LKAB uppger att övertaligheten nu uppgår till ca 1 500 personer, inräknat
de ca 320 personer som redan sagts upp. Det är inte fråga om en

Mot. 1982/83:2273

18

överbryggningsperiod utan en bestående situation. Det är angeläget att
personalminskningarna sker så rationellt som möjligt och under socialt
hänsynstagande. Någon väsentlig ökning av antalet sysselsättningstillfällen
kan inte förutses.

Omställningsbidrag utgår vid sådana sysselsättningskriser som på ett
avgörande sätt påverkar den lokala arbetsmarknaden och där sysselsättningsproblemen
inte kan lösas med normala arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och tillgängliga lokala arbetsförmedlingsresurser. Bidraget skall
utgå när den aktuella driftsinskränkningen berör fler än 300 personer och
när antalet berörda utgör minst 20% av företagets hela personalstyrka.
Beslut om bidrag fattas av AMS. Bidraget är således tillämpbart på LKAB.

Bidraget skall utgå i relation till lönekostnaderna för den övertaliga
arbetsstyrka som berörs av driftsinskränkningar under en period som
förlänger den lagstadgade uppsägningstiden. Konstruktionen är sådan att
den kompenserar 75 % av de lönekostnader inkl. sociala avgifter under sex
månader som förläggs till den första delen av den på detta sätt förlängda
uppsägningstiden. För att främja rörligheten föreslås dessutom att personer
i den särskilda arbetsstyrkan som under bidragsperioden erhåller fast
anställning hos annan arbetsgivare skall få behålla 50% av lönen från den
ursprungliga anställningen under hela bidragsperioden. Det avvecklade
företaget får för egen del behålla resterande del av bidraget (25% av
lönesumman) bidragsperioden ut.

Vi menar att omställningsbidraget är väl tillämpbart på LKAB. Bidragets
konstruktion, som befrämjar rörlighet på arbetsmarknaden, är angelägen
med tanke på sysselsättningsproblemens permanenta karaktär. Medelsåtgången
för omställningsbidraget torde belöpa sig till ungefär 150 milj.
kr.

De regionalpolitiska insatserna för att stärka sysselsättningsläget totalt
sett i Kiruna med angränsande kommuner bedrivs bäst med generella
åtgärder. På annan plats i motionen redogörs för våra förslag för att öka
antalet arbetstillfällen genom bl. a. sänkta arbetsgivaravgifter. Vi avstyrker
därför regeringens särskilda bidrag om 340 milj. kr. till ett särskilt
bolag för utbildning och tillfällig sysselsättning av övertalig personal inom
LKAB, samt det extra bidraget för förlängd uppsägningstid för redan
uppsagd personal. Gällande bestämmelser med det s. k. omställningsbidraget
täcker väl in och är bättre konstruerade än regeringens förslag för att
klara LKAB:s och Kirunaområdets nuvarande belägenhet.

SSAB

SSAB har presenterat förslag till investeringar som tillsammans kostnadsberäknats
till 200 milj. kr. Förutom den direkta sysselsättningseffekt
som uppstår i SSAB till följd av investeringarna uppkommer en indirekt
effekt, eftersom stora beställningar kan läggas ut till länets verkstadsindustri.

Mot. 1982/83:2273

19

Vi har förståelse för företagets problem med att anskaffa nya lån med
tanke på den begränsade lönsamhet som företaget uppvisar. Redan omsättningen
av befintliga lån har visat sig vara problematisk. Det skall åligga
ledning och styrelse för företaget att avgöra vilka investeringar som klarar
kravet på affärsmässighet. Riksdagen bör därför inte anslå särskilda pengar
till SSAB för vissa investeringar. Däremot bör i rådande ekonomiska
läge beviljas en statlig lånegaranti på motsvarande belopp för att möjliggöra
för företaget att låna till investeringsbehovet, om detta uppfyller kraven
på lönsamhet och affärsmässighet.

Hemställan

Direkta yrkanden ställs endast i anslutning till frågor som det ankommer
på arbetsmarknadsutskottet att behandla. Övriga yrkanden framställs i
särskilda följdmotioner, i vilka det hänvisas till vad som anförts i denna
motion.

Med hänvisning till vad som i denna motion anförts, särskilt vad gäller
arbetsmarknadsfrågor, hemställs

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för utveckling i
Norrbotten som i motionen förordats,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om nedsättning av socialavgifter,

3. att riksdagen till Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens
län för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 52000000 kr.,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utvärdering av verksamheten vid den statliga
servicecentralen i Gällivare (SIGA),

5. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln anvisa
ett i förhållande till prop. 1982/83:100 bil. 12 punkt B 2 med
2750000 kr. förhöjt reservationsanslag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Medel för särskilda
insatser för övertalighet inom Luossavaara-Kirunavaara AB
(LKAB) för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 309000000 kr.,

8. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts om omställningsbidrag
för personal vid LKAB,

Mot. 1982/83:2273

20

9. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Yrkesinriktad rehabilitering
för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln anvisa
ett i förhållande till prop. 1982/83:100 bil. 12 punkt C 5 med
1 300000 kr. förhöjt reservationsanslag.

Stockholm den 5 april 1983
ALF WENNERFORS (m)

ROLF CLARKSON (m) STAFFAN BURENSTAM

ROLF DAHLBERG (m)

PER UNCKEL(m)

BENGT WITTBOM (m)

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

LINDER (m)

KNUT WACHTMEISTER (m)
ANDERS G. HÖGMARK (m)
PER WESTERBERG (m)

Mot. 1982/83:2273 21

Innehållsförteckning

Inledning I

Kommunikationer 4

Utbildning och forskning 6

Arbetsmarknadspolitik 8

Regional utveckling 10

Energi 13

Bostadsdepartementets verksamhetsområde 15

Statsägda företag 16

Hemställan 19

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983