Utveckling för livskvalitet

Motion 1982/83:1708 Karin Söder m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

7

Motion
1982/83:1708

Karin Söder m. fl.

Utveckling för livskvalitet

Sverige upplever i dag, liksom industrivärlden i övrigt, en ekonomisk
situation som skiljer sig avsevärt från vad som varit vanligt under
efterkrigstiden. Den osedvanligt långa period av förhållandevis stabil
ekonomisk tillväxt som präglade tiden från andra världskriget slut till början
på 1970-talet har förbytts i en världsomfattande ekonomisk stagnation.

För Sveriges vidkommande har denna situation lett till en allvarlig
ekonomisk obalans med stora underskott i statsbudgeten och utlandsbetalningar,
samt en för våra förhållanden hög arbetslöshet. Det är självklart att
strävandena att åter få fart på den ekonomiska utvecklingen under sådana
förhållanden får allra högsta prioritet. Samtidigt är det viktigt att inse att
förutsättningarna för en ökad materiell levnadsstandard, en ökad privat
konsumtion och en expanderande offentlig sektor under förutsebar framtid
kommer att vara mycket begränsade. Även om vi, som vi hoppas, får till
stånd en betydande ökning av vår industriproduktion kommer de resurser
som detta skapar i huvudsak krävas för att betala den levnadsstandard och
den samhälleliga verksamhet som vi redan nu kostar på oss. Detta innebär att
samhällsutvecklingen måste arbeta ifrån helt andra förutsättningar än vad vi
varit vana vid under 50- och 60-talen och början av 70-talet.

Tidigare har allt politiskt arbete byggt på den, som det tycktes, självklara
förutsättningen att man haft ständigt ökade resurser att tillgå. Förbättringar
av människors livsvillkor betraktades som detsamma som ökade ekonomiska
satsningar. Den utmaning som det politiska arbetet nu står inför är att kunna
skapa bättre levnadsvillkor för människorna utan att ha ständigt ökande
ekonomiska resurser att tillgå.

I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att den typ av ekonomisk
tillväxt och ständiga materiella standardförbättringar som präglade frmför
allt 1960-talet inte enbart innebar en förbättrad livskvalitet för människorna.
Samtidigt som levnadsstandarden ökade kraftigt mätt i ekonomiska termer
så kunde vi också konstatera symtom på försämringar i människors
livsvillkor. Dessa symtom kom till uttryck i form av ökad stress, ökad
ensamhet och isolering, ökat främlingskap, ökad utslagning av människor.
De stora folkomflyttningar som var ett av prisen för tillväxten är en viktig
orsak till dessa fenomen. Samhällets alltmer storskaliga karaktär, där det blir
svårt för den enskilda människan att uppleva sin hemmahörighet och sin egen
roll och betydelse, är ett annat. Kommunsammanläggningarna som kulminerade
år 1970, en näringspolitik i huvudsak inriktad på storföretag och stora
produktionsenheter, en ökad institutionalisering och stordrift på det sociala

Mot. 1982/83:1708

8

området, växande miljöproblem, är alla exempel på hur ett ensidigt
ekonomiskt tänkande tilläts gå ut över andra värden av stor betydelse för den
enskilda människan.

Mycket av de ekonomiska resurser som 60-talets tillväxt skapde gick åt för
att ta hand om dess negativa effekter. Ökande sociala kostnader, en växande
byråkrati, stora vårdinstitutioner byggdes ut för att ta hand om dem som slogs
ut av den pågående utvecklingen. I viss mån kanske t. o. m. den växande
privata varukonsumtionen fick bli en ersättning för det som gick förlorat i
form av mänsklig kontakt och gemenskap, hembygdskänsla, arbetstillfredsställelse
m. m.

Redan på 60-talet tog centern upp kravet på ett vidgat välfärdsbegrepp.
Välfärd går inte bara att mäta i materiella och ekonomiska termer. Det är nu
nödvändigt att se till hela människans behov. Människans behov av kontakt
och gemenskap, av att känna sig hemma i sin livsmiljö, av att kunna uppleva
arbetstillfredsställelse, av att kunna ta ansvar för sig själv, sina närmaste och
sin närmiljö, att kunna uppleva en ren och frisk miljö, är lika viktigt som
hennes behov av varukonsumtion. Det är detta vidgade välfärdsbegrepp som
också kan kallas livskvalitet

Enligt vår uppfattning är det nu nödvändigt att lyfta fram livskvalitetbegreppet
som en övergripande målsättning för samhällsutvecklingen. De mål
som bl. a. hittills präglat långtidsutredningarna: full sysselsättning, snabb
ekonomisk tillväxt, jämnare inkomstfördelning, rimlig prisstabilitet och
balans i utlandsbetalningarna, är i och för sig viktiga men ändå otillräckliga.
För att möta 1980-talets utmaning mot politiken, att skapa bättre levnadsvillkor
för människorna krävs ett bredare angreppssätt. Enligt vår uppfattning
bör därför nu en ny långtidsutredning tillsättas med uppgift att binda
ihop de ekonomiska förutsättningarna med en vidare syn på samhällsutvecklingen.
Där bör strukturella förändringar som kan leda till förbättrad
livskvalitet för människorna utan ekonomiska kostnader skjutas i förgrunden.
Med hänsyn till detta utvidgade uppdrag bör denna utredning bli
parlamentariskt sammansatt. Vi skall här ange några av de perspektiv som vi
anser jämsides med de ekonomiska bör prägla den nya långtidsutredningens
arbete.

Merinflytande och ansvar

En viktig förutsättning för god livskvalitet är att människor känner att de
kan påverka sin egen livssituation och ta ett ansvar för sig själv, sina närmaste
och sin närmiljö. Utvecklingen under större delen av efterkrigstiden
präglades av ett alltmer centraliserat beslutsfattande i samhället. Människornas
känsla av maktlöshet växte. Först efter 1976 påbörjades ett medvetet
arbete för att decentralisera beslutsfattandet och flytta besluten närmare
människorna. Det är viktigt att det arbetet får fortsätta. De centerledda
regeringarna under perioden 1976-1982 initierade en rad viktiga demokra

Mot. 1982/83:1708

9

tireformer. Ett arbete för att flytta beslutsfunktioner från centrala ämbetsverk
till regionala och lokala organ påbörjades. Statens detaljstyrning av
kommunerna minskades radikalt. De statliga länsmyndigheterna reformerades
så att länsbefolkningens politiska vilja klarare skulle prägla deras
verksamhet. Möjligheter öppnades att dela alltför stora kommuner, och en
lång rad kommuner använde sig också av denna möjlighet. Möjligheter att
anordna lokala beslutande folkomröstningar infördes. Inte minst betydelsefulla
var de lagändringar som har gjort det möjligt att inrätta lokala organ i
kommunen med beslutanderätt. Därmed har möjligheterna att skapa en
verklig lokal demokrati radikalt förbättrats. Ett 50-tal kommuner i landet har
satt i gång arbete för att förbereda inrättande av lokala organ av olika
slag.

Det är av största vikt att arbetet med att decentralisera beslutsfattandet
och öka människornas möjligheter att påverka sin närmiljö drivs vidare med
kraft. Den reformpolitik som påbörjats på det här området måste få fortsätta
att verka. Likaså bör olika vägar att utveckla mera av lokal självförvaltning
ute i enskilda bostadsområden utvecklas. Genom att de boende får större
möjligheter att ta ansvar för sin egen närmiljö ökar människors delaktighet
och hemkänsla, miljön kan förbättras och samtidigt ökningen av boendekostnaderna
hållas tillbaka.

En politik som syftar till att öka människornas möjligheter att påverka sin
egen livssituation, ta ansvar och känna delaktighet i utvecklingen måste
också vara inriktad på att uppmuntra lokala och enskilda initiativ av olika
slag. De ”starta eget-kampanjer” som inleddes under Nils G. Åslings tid som
industriminister är ett gott exempel på detta. Samhället bör också uppmuntra
kooperativa initiativ av olika slag. Kooperationen som arbetsform kan
användas både för att förbättra den kommersiella servicen i närmiljön, för att
komplettera samhällsservice av olika slag och som en metod för mera
traditionell varuproduktion.

Mot denna bakgrund anser vi att målet att beslutsfattandet skall ske så nära
människorna som möjligt, där enskilda och lokala initiativ uppmuntras, skall
vara en viktig utgångspunkt för den av oss föreslagna nya långtidsutredningen.

Arbete åt alla

Att ha ett menignsfullt arbete är också av avgörande betydelse för
upplevelsen av livskvalitet. Att få arbeta är att få vara med och lämna sitt
bidrag till den gemensamma strävan efter en bättre tillvaro. Det är ett sätt att
få vara med och ta ansvar som inte borde berövas någon människa. Arbetet
är också en av de viktigaste delarna av människans livsinnehåll. Rätt
utformat blir det en av våra viktigaste källor till tillfredsställelse, till
gemenskap med andra människor och till samarbete.

Avgörande för arbetets kvalitativa betydelse för människan är dess
resultat, utformning och den uppskattning man röner för vad man
uträttat.

Mot. 1982/83:1708

10

Rätten till arbete upplevs i dag som hotad. Även om vi i Sverige, tack vare
en mycket ambitiös arbetsmarknadspolitik inte minst under senare år, har en
betydligt lägre arbetslöshet än de flesta jämförbara länder, så är den dock
oacceptabelt hög. I stor utsträckning beror våra akuta sysselsättningsproblem
på den pågående ekonomiska krisen. Det är ett självklart huvudmål för
den ekonomiska politiken att häva den nuvarande stagnationen och få till
stånd en positiv industriell utveckling. Det är en nödvändig förutsättning för
att vi skall kunna betala den levnadsstandard som vi redan kostat på oss. Det
skulle också självklart få en positiv utveckling på full sysselsättning i vårt
land.

Det finns dock förutom de akuta ekonomiska problemen mera långsiktiga
utvecklingslinjer som ger anledning till oro för sysselsättningen. Industrisysselsättningen
i vårt land har varit sjunkande ända sedan mitten av 1960-talet.
Denna utveckling har hittills kunnat kompenseras av att den offentliga
sektorn har vuxit ändå snabbare. Den tekniska utvecklingen med en ökad
användning av datorer och robotar gör det sannolikt att industrisysselsättningen
kan komma att fortsätta att sjunka även om vi skulle kunna få till
stånd en betydande tillväxt av industriproduktionen. Den offentliga sysselsättningen
i vårt land har upphört att öka. Det finns anledning att ifrågasätta
om den mycket snabba expansion som präglade framför allt 1970-talet
återkommer inom överskådlig tid. Till detta kommer att framför allt
datorutvecklingen kan komma att leda till en liknande situation inom
administration och service som inom industrin, dvs. ett minskande personalbehov
trots en ökande verksamhet. Det är uppenbart att våra traditionella
arbetsmarknadspolitiska instrument inte är tillräckliga inför en sådan
tänkbar utveckling. Det är viktigt att en ny långtidsutredning är beredd att
föreslå nya och okonventionella lösningar för att garantera arbete åt alla.

Till det paradoxala hör att det inte saknas meningsfulla arbetsuppgifter
trots att många människor går arbetslösa. Behovet av arbetsinsatser, t. ex.
inom vården, miljövården och energihushållningen, är stort. En bättre
hushållning med våra resurser skulle också kräva en bättre vård av våra
varor, mera av reparation och återanvändning. Också det kräver arbetsinsatser.
Vi har fått en situation där viktiga arbetsuppgifter inte blir utförda
därför att arbetskraften är för dyr samtidigt som många människor går utan
arbete. En viktig orsak till detta förhållande är att en huvuddel av samhällets
skatteuttag är knutet just till arbetsinsatsen, medan t. ex. naturresurser är
förhållandevis lågt beskattade. Detta system gör det dyrbart att anlita
mänskliga arbetsinsatser men oftast billigt att slösa med råvaror och färdiga
produkter.

Att skattevägen kraftigt fördyra mänskligt arbete kunde te sig rationellt
under en period då man trodde att bristen på arbetskraft skulle bli det stora
samhällsproblemet och att naturresurser och kapital fanns i praktiskt taget
obegränsad mängd. I dag är bristen på arbetstillfällen det stora problemet,
och vi inser att naturresurserna är en i många smmanhang knapp tillgång.

Mot. 1982/83:1708

11

Fördelningen av skattebördan bör vara en av de frågor som tas upp i
utredningen. Uppgiften bör vara att finna nya lösningar för framtidens
sysselsättningsproblem. Egenföretagandet och småföretagandets roll är en
annan viktig fråga. Likaså kan det också i det här perspektivet finnas
anledning att se över arbetstidens utveckling i framtiden, bl. a. i syfte att
åstadkomma en bättre anpassning till olika människors skiftande behov och
förutsättningar.

För arbetstillfredsställelsen är det också mycket viktigt hur arbetet
organiseras. Allt arbete är meningsfullt som tjänar ett nyttigt ändamål och
utförs väl. Det är viktigt för människan att kunna uppleva betydelsen av sin
egen arbetsinsats, att kunna överblicka sin egen roll i produktionsprocessen
och påverka sin egen arbetssituation. Dessa frågor blir särskilt betydelsefulla
med den tekniska utveckling som vi kan förutse där datorer och robotar kan
komma att spela en växande roll. Risk finns att den nya tekniken gör många
arbetsuppgifter mera ensidiga och ökar känslan av främlingskap. Rätt
använd kan den tekniska utvecklingen tvärtom bidra till att göra arbetsuppgifterna
mera stimulerande och öka den enskilda arbetstagarens möjligheter
att överblicka den arbetsprocess han eller hon deltar i. Men inriktning av
teknikutveckling och utveckling av arbetsformer som lägger stor vikt vid att
förbättra arbetstagarnas möjligheter till verklig arbetstillfredsställelse är
därför av central betydelse för den enskilde arbetstagarens livskvalitet men
också för utvecklingen i vårt näringsliv. Det finns ett uppenbart samband
mellan arbetstagarnas tillfredsställelse med arbetet och sådana faktorer som
närvaroproduktivitet och kvalitet i arbetsinsatserna.

Samhällsplanering för gemenskap

Den fysiska livsmiljö som skapas genom bebyggelsen är avgörande för
människors välbefinnande. Samhällsplaneringen måste inriktas på att skapa
lokala miljöer som underlättar trivsel, mänsklig gemenskap och ansvarstagande.

Grundläggande för den framtida samhällsplaneringen måste enligt vår
uppfattning vara en strävan att skapa så fullständiga lokala miljöer som
möjligt, miljöer som får karaktären av fungerande lokalsamhällen. Det
innebär att bebyggelseområdena måste vara överblickbara för den enskilde,
inte större än att man någorlunda kan lära känna människor och miljö i
området. Det bör inte vara fråga om ensidiga områden, utan boende, arbete,
service och rekreationsmöjligheter måste lokaliseras i anslutning till varandra.
Området måste också vara så utformat att det ger rimliga tillfällen till
gemensamma aktiviteter och gemensamt ansvarstagande för de boende. Så
mycket som möjligt i bostadsområdet bör kunna skötas genom självförvaltning
av de boende. Nya lägenheter bör som regel ha markkontakt.

En annan grundprincip måste vara att de rekreationsmöjligheter som
naturen ger tas väl till vara och att bebyggelsen sker med ekologiska

Mot. 1982/83:1708

12

utgångspunkter. Bostadsbyggandet i vårt land kommer med all sannolikthet
under de närmaste årtiondena att ha betydligt mindre omfattning än tidigare.
I stor utsträckning måste därför samhällsplaneringen vara inriktad på
komplettering och förnyelse i befintliga bostadsområden.

För att skapa fungerande lokalsamhällen med bostäder, arbetsplatser,
service, vård, kultur och rekreation väl samlat, både i städerna och på
landsbygden, räcker det inte med punktinsatser och isolerade stödåtgärder.
Det krävs en helhetssyn på naturens möjligheter och toleranser, människans
situation, näringslivets organisation och samhällets uppbyggnad i stort.
Statsmakterna måste bl. a. genom en aktiv regionalpolitik påverka samhällsutvecklingen
och därmed motverka en ny flyttlassvåg.

Behovet av att utveckla lokala miljöer som ger människorna bästa möjliga
förutsättningar för livskvalitet och gemenskap måste enligt vår uppfattning
vara en viktig förutsättning i den nya långtidsutredningen.

Social omvårdnad

Sverige kan med rätta känna stolthet över det sociala trygghetssystem vi
byggt upp. Det är i många avseenden ett internationellt föredöme. Det
innebär dock inte att vi får blunda för problemen med de lösningar som valts.
Det sociala skyddsnät som byggts upp ger för många ett gott skydd i
ekonomiskt avseende och en garanti för en kompetent vård när vårdbehovet
uppstår. Samtidigt skapar dock den ökade institutionaliseringen av den
sociala omsorgen betydande problem.

Mycket talar för att institutionernas betydelse för vården av människor i
framtiden måste minska. Genom att öka möjligheterna att erbjuda vård i
hemmiljön uppnås många fördelar. För den vårdade uppstår en positivare
och mera mänsklig vårdsituation - en klar förbättring av livskvaliteten. Även
för anhöriga och andra som medverkar till vård i hemmiljön kan detta att
kunna få ta ett ansvar för anhöriga och andra närstående upplevas som
mycket positivt om det sker på rimliga villkor. För samhällets del skulle det
kunna innebära en bättre resursanvändning. Det är i sin tur en nödvändighet
om det skall bli möjligt att klara omsorgen om det växande antalet äldre
människor i framtiden på ett mänskligt och riktigt sätt.

Självfallet måste institutionerna alltid spela en viktig roll för att klara mer
kvalificerade vårdbehov. Tryggheten av en väl fungernde institutionell
vårdapparat i bakgrunden är också en viktig livskvalitetsfråga. Men vård i
hemmiljö måste komma att spela en betydligt större roll i framtiden. Det
förutsätter en prioritering av den öppna vården. Det förutsätter också att ett
ersättningssystem till personer som vårdar anhöriga eller andra i hemmiljön
byggs upp. Det förutsätter vidare att hemvårdare kan få ett tillräckligt stöd av
vårdexpertis vid behov och att det också finns möjligheter att avlasta
vårdansvaret så att den vårdande kan få ledighet från sitt ansvar i rimlig
omfattning. Förutom hemvård av traditionellt slag kan också andra former

Mot. 1982/83:1708

13

av vård i den lokala miljön, t. ex. kooperativa vårdformer, komma att spela
en större roll i framtiden. Under regeringarna 1976-1982 togs viktiga initiativ
i den här antydda riktningen. Det är nödvändigt att detta arbete får fortsätta
och vidareutvecklas.

En växande roll för institutioner när det gäller omsorg om människor har
präglat inte bara vården av barn och sjuka. Detsamma kan också sägas om
vården av barn. Att stärka familjens roll som social enhet är en av de absolut
viktigaste livskvalitetsfrågorna. En lång rad reformer i detta syfte har
genomförts under senare år, bl. a. i form av ökade möjligheter för
småbarnsföräldrar att ta ledigt eller minska sin arbetstid. Den viktigaste
reformen återstår ändå att göra. Det är att bygga ut den påbörjade
vårdnadsersättningen på det sätt som centern föreslår i en annan motion till
årets riksdag.

Det är viktigt för oss människor att kunna få ta ansvar för varandra.
Samhällets strävan att genom olika åtgärder på det sociala området lyfta av
människorna ansvaret för sina närmaste har varit mycket välmenande men
inte alltid förbättrat livskvaliteten för den som behöver vård .Det måste göras
möjligt för anhöriga att ta ansvar för vård i hemmet. Den nya långtidsutredningen
måste utgå ifrån ett synsätt där det personliga ansvarstagandet på
det sociala området blir mera betydelsefullt i framtiden.

Det ekologiska perspektivet

Det är viktigt ur livskvalitetsynpunkt att den mänskliga tillvaron är förenlig
med ansvar för natur och naturresurser nationellt och globalt. Vi måste bygga
ett samhälle som utgår från de ekologiska förutsättningarna och kravet på
hushållning med naturresurserna.

Efterkrigstidens materiella tillväxt har i alltför hög grad fått ske till priset
av ökad miljöbelastning på naturen och slöseri med naturresurser. Situationen
har kommit därhän att vi kan uppleva vår tillvaro som långsiktigt hotad
om denna utveckling får fortsätta. Aven ur livskvalitetsynpunkt är det därför
nödvändigt att styra utvecklingen i riktning mot ett ekologiskt uthålligt
samhälle. Centern tar i andra motioner till årets riksdag upp de centrala
miljöfrågorna. Vi vill här inskränka oss till att nämna några viktiga
synpunkter som måste beaktas i långtidsutredningens arbete.

Ett ekologiskt väl fungerande samhälle kan inte enbart bygga på
lagstiftning och centrala beslut. Det måste bygga på ett personligt anvarstagande
för alla människor. Därför är strävan mot ett samhälle i ekologisk
balans intimt förknippat med strävan mot ett mer decentraliserat samhälle,
med överskådliga livsmiljöer och så mycket som möjligt av lokalt beslutsfattande.

Detta hindrar självfallet inte att också det centrala beslutsfattandet är av
stor betydelse för den ekologiska utvecklingen. Dit hör t. ex. kravet på att
bygga upp ett energisystem som är baserat på energihushållning och största

Mot. 1982/83:1708

14

möjliga användning av inhemska förnybara och miljövänliga energikällor.
Dit här arbetet på att skapa en bättre kontroll över kemikalieflödena i
samhället. Dit hör också övergripande insatser för att åstadkomma en bättre
hushållning med naturresurser.

Vårt produktions- och konsumtionsmönster måste på sikt bättre anpassas
till kraven på hushållning med naturresurser. Det innebär att vi måste få till
stånd en produktionsteknik som bättre utnyttjar energi och lämpliga råvaror.
Vi måste eftersträva en bättre livslängd på våra konsumtionsvaror. Vi måste
skapa större möjligheter att förlänga utnyttjandetiden av varorna och genom
att bygga upp en reparationsindustri. Slutligen måste vi se till att avfallshanteringen
bygger på största möjliga återvinning av råvaror.

De ekologiska kraven måste utgöra en grundförutsättning i den nya
långtidsutredningens arbete.

Det globala perspektivet

Sverige är utomordentligt utlandsberoende. Det som händer i omvärlden
får stark effekt på utvecklingen i vårt eget samhälle. Sverige har också såsom
ett av världens rikaste länder ett stort ansvar att bidra till en positiv utveckling
för världen i sin helhet. En självklar utgångspunkt måste vara att vårt eget
sätt att organisera vår samhällsutveckling inte står i strid med kraven på
global rättvisa och drägliga livsvillkor för människor också i andra delar av
världen nu och i framtiden.

Det globala perspektivet måste därför spela en framträdande roll i
långtidsutredningens arbete. Behovet av att minska de ekonomiska klyftorna
i världen är en nödvändig utgångspunkt. Världen står inför stora akuta
ekologiska problem som särskilt drabbar tredje världen. Ökenutbredning,
jordförstöring, förödelse av tropiska regnskogar, växande föroreningsproblem
är exempel på detta. Sverige kan inte undandra sig sitt ansvar i arbetet
på att möta dessa problem.

Medel för samhällsförändringar

Den framtida samhällsutvecklingen måste i högre grad än hittills bygga på
den enskilda människan och den lokala gruppens ansvarstagande och
engagemang. Det är orimligt att i längden försöka lösa samhällsproblem över
huvudet på de människor som berörs. Därför är det viktigt att utredningen i
den diskussion om medlen för samhällsförändringar som blir nödvändiga
undviker styrmedel som leder till ökad byråkrati och dirigering. En
decentralisering av beslutsfattandet och ökade möjligheter för människor
lokalt att ta ansvar och initiativ måste i stället vara ledstjärnan.

Samtidigt är det uppenbart att centralt fattade beslut har oerhörd
betydelse för arbetsförutsättningarna i hela samhället. Det är därför viktigt
att statsmakternas agerande på olika områden sker utifrån ett genomtänkt

Mot. 1982/83:1708

15

synsätt så att de effekter som man uppnår genom olika typer av insatser
samverkar i positiv riktning och inte, som nu ofta är fallet, kommer i konflikt
med varandra. Samhällsplaneringen, skattesystemets utformning, bidragssystemets
utformning, utformningen av den samhälleliga beslutsstrukturen
är exempel på samhälleliga styrmedel som redan är en ofrånkomlig del av
tillvaron men som måste användas på ett mera genomtänkt sätt.

Det nuvarande skattesystemets effekter ur sysselsättningssynpunkt som vi
redan har berört är exempel på hur en samhällsåtgärd får icke avsedda
negativa effekter på andra områden. Den ökade centraliseringen av
beslutsfattandet har bidragit till en passivisering av människor och växande
sociala problem. Skattesystemet är kanske det som har den mest genomgripande
styreffekten på samhällsutvecklingen genom att avgöra de ekonomiska
förutsättningarna.

Exemplen kan naturligtvis göras många. Det måste vara en huvuduppgift
för långtidsutredningen att analysera hur befintliga samhälleliga styrmedel
av detta slag påverkar samhällsutvecklingen och hur de bör förändras för att
stimulera en utveckling i önskad riktning - en utveckling mot ett mer
decentraliserat samhälle som ger människor större möjligheter till ansvarstagande,
delaktighet och gemenskap, ett samhälle i ekologisk balans, ett
samhälle som skapar bästa möjliga förutsättningar för god livskvalitet.

Hemställan

Med stöd av ovanstående föreslår vi

att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om tillsättandet
av en parlamentarisk långtidsutredning med uppgift att arbeta
med en ökad livskvalitet som målsättning och utifrån de i
motionen angivna utgångspunkterna.

Stockholm den 25 januari 1983
KARIN SÖDER (c)

PÄR GRANSTEDT (c) KARL BOO (c)

BRITTA HAMMARBACKEN (c) GÖSTA ANDERSSON (c)

NILS G. ÅSLING (c)

minab/gotab Stockholm 1983 73534