Utveckling av vattenbruket

Motion 1986/87:Jo416 Elving Andersson och Kjell A. Mattsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen Mot 1986/87

ö Jo416

1986/87: Jo416

Elving Andersson och Kjell A. Mattsson (c)

Utveckling av vattenbruket

Sverige med sin långa kust och sina många insjöar är paradoxalt nog världens
största importör av marina produkter räknat per capita. Under 1984
importerades till Sverige marina produkter för 1 607 milj. kr. medan
exporten uppgick till 607 milj. kr., alltså en negativ belastning av handelsbalansen
med ca 1 miljard kronor för marina produkter. Dessutom kan sägas att
vi i princip exporterar främst råvaror medan importen till största delen består
av förädlade produkter.

Detta visar att Sverige ligger långt efter andra länder med motsvarande
förutsättningar vad gäller både vattenbruket och det traditionella fisket
liksom på förädlingssidan.

Vattenbruket har under de senaste åren successivt ökat i betydelse i bl. a.
Göteborgs och Bohus län. Speciellt gäller detta musselodlingen. Även inom
fiskodlingen finns stora utvecklingsmöjligheter, liksom inom andra former
av vattenbruk som t. ex. algodling.

Under den senaste tiden har dock denna spirande näring drabbats av olika
problem som t. ex. förgiftning av musslor och dumpning av priserna på
importerad odlad fisk. Trots detta är vattenbruket en framtidsnäring som
kommer att få stor betydelse för att skapa nya arbetstillfällen i framför allt
glesbygder. Vattenbruket kommer dessutom att vara en viktig deltids- och
kombinationssysselsättning i områden där sysselsättningssituationen är bekymmersam.

Kring odlingen har också växt fram förädlingsverksamhet. Den tekniska
utvecklingen i anslutning till vattenbruket är också betydelsefull.

Länsstyrelse, landsting och utvecklingsfond har gemensamt engagerat sig
för att främja utvecklingen av vattenbruket .Bia. har särskilda medel ställts
till förfogande. Utvecklingsfonden har för närvarande engagemang i ett antal
företag, främst inom musselodlingsområdet. Det gäller främst odlingsföretag
men även förädlingsverksamhet. Även flera kommuner i Göteborgs och
Bohus län har engagerat sig i vattenbrukets utveckling, både vad gäller
planering av vattenområden och engagemang i konkreta projekt.

Skall en fortsatt positiv utveckling ske, krävs en ökad satsning från
statsmakternas sida. Det gäller på olika områden, bl. a. genom medverkan
till näringens kapitalförsörjning och forskningsinsatser liksom ett förenklat
tillståndsförfarande.

8

Forskning

Behovet av en allmän kunskapsuppbyggnad inom vattenbrukets område är
synnerligen stort. Det gäller framför allt elementär grundforskning men
också forskning inom speciella områden som t. ex. förekomsten av algodlingar
och deras inverkan på bl. a. musslor.

För närvarande satsas endast ca 3 milj. kr. per år på forskning kring
havsbruk, vilket är ett väldigt blygsamt anslag i förhållande till de stora
positiva effekter vattenbruket kan få med en bättre kunskapsbas.

En stor del av den forskning som bedrivs sker på mer eller mindre ideell
basis av entusiaster som tror på vattenbruket och dess framtid.

I oktober 1984 konstaterades i Sverige matförgiftningsfall i samband med
förtäring av musslor, med symptom vilka har beteckning DSP (Diarrhetic
Shellfish Poisoning). Följden av detta blev att statens livsmedelsverk införde
totalt försäljningsförbud för färska svenska musslor. Detta fenomen har
sedan uppträtt i olika omgångar.

I Sverige saknas i dag vetenskapligt underlag för att fastställa direkta
orsaker till blåmusselförgiftningar. Kunskapen om toxinerna i det här fallet
utgör en nödvändig förutsättning inte bara för musselnäringens existens,
utan också för förutsättningarna att idka annat havsbruk och fiske.

Utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län har tagit initiativ till ett
forskarseminarium kring dessa frågor där ett forskningsprogram utarbetats.
Dock saknas ekonomiska resurser för ett genomförande och en samordning
av olika insatser som har med den marina miljön och den marina forskningen
att göra.

Som anförts är ytterligare forskningsinsatser inom vattenbruket av största
vikt för en fortsatt positiv utveckling, och därför bör regeringen tillse att en
prioritering av befintliga medel för forsknings- och utvecklingsarbete sker, så
att nödvändiga forskningsinsatser inom det här berörda området kan
genomföras.

Katastrofbistånd till musselodlare

Den tidigare beskrivna situationen med DSP i musslorna och de därav
införda försäljningsförbuden har lett till att vissa odlingsföretag tvingats
lägga ned sin verksamhet, andra hotas av konkurs. Detta drabbar i första
hand små odlingsföretag. Detta är en mycket allvarlig utveckling om den
tillåts fortsätta.

Det är därför nödvändigt att staten ställer upp med ett särskilt katastrofbistånd
till de mindre musselodlingsföretagen, helst i form av bidrag, annars
som fördelaktiga lån. Administrationen av ett sådant katastrofbistånd bör
skötas av utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län.

Havsbrukscentrum i Bohuslän

Gemensamt för de flesta näringsgrenar är behovet av produktutveckling och
utveckling av produktionstekniken. Detta villkor för lönsamhet och tillväxt
gäller naturligtvis även havsbruket.

Mot. 1986/87

Jo416

9

Det gäller att samordna de olika insatser som görs för att utveckla
vattenbruket. Dessa insatser är väldigt splittrade i dag. Bland de organ och
institutioner som är verksamma inom detta område kan nämnas fiskeristyrelsen,
havsresursdelegationen, olika länsmyndigheter, utvecklingsfonden,
forskningsrådet och andra forskningsinstitutioner.

För att effektivisera dessa insatser behövs ett havsbrukscentrum, som
lämpligtvis bör utvecklas i Lysekils kommun där redan betydande kompetens
finns samlad. Ett sådant havsbrukscentrum bör dels arbeta med utvecklingsfrågorna
- nya produkter och nya tekniker - och dels med frågor som har att
göra med den unga näringens olika praktiska problem. När nu havsbruket
kan gå från sin uppbyggnadsfas in i sitt utvecklingsskede krävs en viss
koncentration av befintliga forsknings- och utvecklingsresurser och ett
tillskapande av nya. En satsning på ett havsbrukscentrum skulle därför
utgöra en viktig grund för en positiv utveckling av havsbruket. Fiskeristyrelsen
bör vara den myndighet som ges ansvaret för uppbyggandet av ett sådant
havsbrukscentrum.

Vattenbrukslån

Ett annat viktigt led i samhällets stöd till vattenbruket är att ökade
ekonomiska resurser ställs till förfogande genom att utvecklingsfonderna ges
möjligheter att lämna s. k. vattenbrukslån. Villkoren för vattenbrukslån bör i
princip utformas i enlighet med de nu gällande reglerna för fiskerilån, dvs. att
de två första åren är ränte- och amorteringsfria och att räntesatsen sätts till
två tredjedelar av riksbankens diskonto. Amorteringstiden bör vara förhållandevis
lång, t. ex. 20 år. Dessa lån skall kunna beviljas både till odlingsprojekt
och till förädlingsindustrin.

Miljöavgifter

Riksdagen beslöt i december 1983 att införa avgifter för prövning och tillsyn
enligt miljöskyddslagen. Avgifterna skall täcka koncessionsnämndens, länsstyrelsernas
och naturvårdsverkets kostnader i samband med tillståndsprövning
enligt ML, liksom kostnaderna för myndigheternas tillsyn.

Vi har tidigare framfört farhågor för att dessa miljöavgifter kommer att bli
mycket betungande för olika vattenbruksverksamheter. Det är fel att belasta
en näring som med olika former av samhälleligt stöd söker utvecklas och
expandera med betungande pålagor från andra samhälleliga myndigheter.

I förordningen om prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen som trädde
i kraft den 1 juli 1984 anges avgifternas storlek. När det gäller vattenbruk
maximeras avgiften för nytt tillstånd för fiskodling med högst 50 ton fisk i
odlingen och för musselodling med en areal av högst 40 000 m2 till 5 000 kr.
och till 2 000 kr. för ändrat tillstånd.

En ny näring under uppväxande har oftast mycket snäva ekonomiska
ramar och havsbruksverksamheterna är därvidlag inget undantag, lönsamheten
är därför låg. Den extra pålaga som miljöskyddsavgiften utgör upplevs
därför som mycket betungande. Den kan komma att påverka näringens
utveckling på ett negativt sätt.

Mot. 1986/87

Jo416

10

Enligt vår mening bör därför verksamheter inom vattenbruket (fisk-,
mussel-, skaldjurs- och algodling) generellt undantas från förordningen om
miljöavgifter.

Referensanläggning för miljöstudier

De kunskaper som i dag finns hos naturvårdsverket och andra miljövårdande
myndigheter angående vattenbrukets miljöpåverkan kommer i all huvudsak
från studier i insjöar. Dessa erfarenheter och kunskaper kan ej överföras till
odlingsverksamhet i havet. Strömförhållanden, vattendjup och salthalt är
exempel på sådana faktorer som gör undersökningsresultat utförda i insjöar
näst intill värdelösa när det gäller att göra bedömningar av miljöpåverkan i
havet.

Denna bristfälliga kunskapsgrund har bl. a. lett till att tillståndsärenden
fördröjs och att ett visst mått av godtycke kommit att påverka handläggningen.

När det gäller musselodlingar vet vi att i princip ingen negativ miljöpåverkan
sker. I den mån någon påverkan sker över huvud taget är det en positiv
sådan genom att musslorna tar åt sig närings- och gödningsämnen som finns i
vattnet. Dessutom förekommer inga tillsatser av vare sig foder eller
antibiotika.

Beträffande fiskodlingar är bilden något mer komplicerad bl. a. genom att
visst foderspill förekommer.

För att bygga upp en erforderlig kunskap om denna typ av anläggningars
miljöpåverkan i havet bör en referensanläggning utses. Vid en sådan
anläggning kan miljövårdande myndigheter, med förslagsvis naturvårdsverket
som samordnande myndighet, genom studier och långsiktiga provtagningsserier
noggrant följa den miljöpåverkan som sker. I samarbete med den
berörda anläggningen kan också olika försöksverksamheter genomföras,
t. ex. försök med uppsamlingsanordningar för foderspill, i syfte att minimera
den miljöpåverkan som sker.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om prioritering av forskningsresurser till
vattenbruksområdet,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående katastrofbistånd till musselodlare,

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående utvecklandet av ett havsbrukscentrum
i Bohuslän,

4. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om införande av ett vattenbrukslån,

Mot. 1986/87

Jo416

11

5. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att verksamheter inom vattenbruket
(fisk-, mussel-, skaldjurs- och algodlingar) generellt skall undantas
från avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen, samt

6. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående en referensanläggning för
miljöstudier.

Stockholm den 26 januari 1987

Elving Andersson (c) Kjell A. Mattsson (c)

Mot. 1986/87

Jo416

12