Utveckling av fiskeresurserna i Östersjön
Motion 1986/87:Jo419 Pär Granstedt och Karl-Anders Petersson (c)
Motion till riksdagen
1986/87: Jo419
Pär Granstedt och Karl-Anders Petersson (c)
Utveckling av fiskeresurserna i Östersjön
Mot.
1986/87
Jo419-423
Det svenska Östersjöfisket brottas för närvarande med ett antal allvarliga
problem. Det traditionellt viktigaste fiskslaget, sill/strömming, är fortfarande
tillgängligt i mycket stora mängder men marknadsbilden är dyster. Det
råder en mycket påtaglig överskottssituation, priserna är mycket pressade
och betydande kvantiteter går till överskott. Torsken har en gynnsam
marknadsutveckling men där är tillgångssidan sviktande. Laxfisket har haft
några ganska gynnsamma år men en kraftig priskonkurrens från odlad lax,
främst norsk fjordlax, har vållat allvarliga problem.
Miljöförhållandena i Östersjön ger också anledning till oro. Syrefria
bottnar och växande områden innebär att fiskbeståndet störs. Den s. k.
åsjukan som har brett ut sig längs södra delen av ostkusten, kan också tänkas
vara miljöbetingad.
Tre svåra isvintrar i följd har naturligtvis inte gjort fiskarnas situation
lättare. Fiskarkårens antal har också sjunkit under senare år och risken är
stor för ytterligare utslagning.
Samtidigt som de akuta problemen är betydande så är fisket en näring med
en mycket stor potential. En positiv utveckling för Östersjöfisket skulle
gynnsamt inverka på Sveriges handelsbalans genom minskat importbehov
och vissa exportmöjligheter. Framför allt är dock fisket betydelsefullt genom
sin möjlighet att skapa sysselsättning i våra skärgårdar och längs våra kuster.
Det är områden där det i övrigt är svårt att upprätthålla sysselsättningen
vilket gör att det finns starka arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska
motiv för att satsa på positiv utveckling för fisket. En livskraftig fiskerinäring
är också en förutsättning för en levande skärgård, något som är mycket
betydelsefullt ur friluftslivets synpunkt.
Möjligheterna att påverka fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter är
betydande. Genom att Östersjön i stort sett är ett innanhav finns det stora
möjligheter för strandstaterna att påverka de ekologiska betingelserna där.
Sverige är den största strandstaten i Östersjön och har därmed särskilda
möjligheter och ett särskilt ansvar. Östersjön är en nationell resurs för
Sverige som borde tas till vara och vidareutvecklas. Vad som krävs är ett
samlat program för att utveckla Östersjön som naturresurs. Ett sådant
program borde baseras på tre huvudområden: miljöåtgärder, beståndsvårdande
åtgärder och utsättningar. Syftet med programmet borde vara att
målmedvetet bygga upp ett bestånd av för konsumenten intressant fisk i
Östersjön.
Grunden för ett utvecklingsprogram för Östersjön måste naturligtvis vara
1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. NrJo419-423
miljöinsatser. Olika typer av förorenande utsläpp till Östersjön måste
förhindras. En ordentlig inventering av Östersjöns föroreningskällor måste
genomföras varefter strikta åtgärder vidtas för att stoppa föroreningarna. De
program för Östersjöns miljöfrågor som är under utarbetande bör vara en
bra utgångspunkt i detta arbete.
Nästa steg bör vara insatser för att vårda de bestånd som redan finns. En
första förutsättning för att detta skall lyckas är en förhandlingsöverenskommelse
med Sovjetunionen om gränsdragningen mellan Sveriges och Sovjets
ekonomiska zoner öster om Gotland. Den s. k. vita zonen, som lämnar
möjligheten öppen för ett fullständigt oreglerat rovfiske måste på det sättet
bringas att upphöra. Det är självklart att en lösning av gränsfrågan måste
utgå från det faktum att Gotland är en bebodd ö och bygga på mittlinjeprincipen
mellan Gotland och det sovjetiska fastlandet. I övrigt bör man
eftersträva att åstadkomma fredningszoner och andra regleringar som
behövs för att främja tillväxten av exempelvis torsk och lax. Också detta
måste i huvudsak ske i samarbete med andra strandstater. Beträffande lax
måste inriktningen vara att möjliggöra såväl ett gynnsamt havsfiske av lax
som ett gott kustfiske.
Tredje steget i utvecklingsprogrammet bör vara omfattande utsättningar
av för konsumenterna intressanta fiskslag. Det kan gälla lax, öring,
eventuellt torsk, gös, ål etc.
Tyvärr är budgetpropositionens uppläggning inte särskilt uppmuntrande
på detta område. Fiskeristyrelsen får i praktiken sina resurser ytterligare
begränsade genom att anslagen inte kompenseras för inflationen. Som en
första åtgärd bör därför fiskeristyrelsens anslag för fiskevårdande åtgärder
räknas upp med 1 milj. kr. Regeringen bör vidare få i uppdrag att i samverkan
med fiskets organisationer utarbeta ett program för utveckling av Östersjöns
fiskeresurser på det sättet som har redovisats här ovan. I detta arbete bör
också tänkbara finansieringsmöjligheter prövas. En naturlig finansieringskälla
bör vara att en särskilt avgift läggs på alla utsläppskällor som påverkar
Östersjön. Dit hör olika industrier, kommunala avloppsreningsverk och
bilismen. Även jordbruket är en källa till kväveutsläpp till Östersjön. Där
bör en del av intäkterna från den redan befintliga gödselmedelsavgiften
kunna användas. Denna utsläppsavgift bör givetvis inte vara en ersättning för
åtgärder att stoppa utsläppen utan ett komplement i den utsträckning
omedelbara förbud inte är möjliga.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts hemställer undertecknade
1. att riksdagen beslutar hos regeringen hemställa om ett program
för utveckling av fiskeresurserna i Östersjön i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att till anslaget E 3, Åtgärder för fiskerinäringen,
anvisa ett med 1 milj. kr. förhöjt belopp om 3 239 000 kr.
Stockholm den 26 januari 1987
Mot. 1986/87
Jo419
Pär Granstedt (c)
Karl-Anders Petersson (c)
2
