Utrikes- och biståndspolitiken
Motion 1983/84:1173 Thorbjörn Fälldin m. fl.
Mot. 1983/84
1173-1176
Motion
1983/84:1173
Thorbjörn Fälldin m. fl.
Utrikes- och biståndspolitiken
Inledning
Nöden i världen blir alltmera dramatisk. Redan saknar en stor del av
mänskligheten de grundläggande förutsättningarna för ett mänskligt liv.
Brist på mat, vatten och bränsle leder till undernäring, hungersnöd, sjukdom
och hög barnadödlighet. Även om hälso- och sjukvård och hygien gjort stora
framsteg också i de fattiga länderna, hänger nöden som ett hot över en
ökande del av mänskligheten. Jordens förmåga att försörja sina människor
utarmas, samtidigt som befolkningen fortsätter att öka. Fattigvärldens
människor strömmar till storstäder, lockade av utsikten till ett bättre liv, som
emellertid bara kan erbjudas ett fåtal. Den urbaniserade människan förlorar
den kunskap om naturen som klarat gångna generationers människor genom
nödår. Skillnaden mellan rika och fattiga ökar inom u-ländema, vilket leder
till politisk oro och försämrade förutsättningar för utveckling.
Centern står fast vid Sveriges förpliktelse att lämna en procent av BNI som
bistånd till de fattiga folken. För att nå denna nivå räknar vi med ett med 430
milj. kr. förhöjt anslag, vilket totalt blir 7176 milj. kr.
Sveriges åtagande att lämna minst 1 % av sin bruttonationalinkomst BNI
som u-landsbistånd är en förpliktelse inför världens fattiga och nödlidande.
Denna förpliktelse är samtidigt en grund för Sveriges utrikespolitiska
trovärdighet. Åtagandet kan därför enligt centerns mening inte bli föremål
för den nedskärning som regeringen föreslår och som för Sveriges ekonomi är
nödvändig på andra områden. Vi vidhåller därför att biståndet även för
budgetåret 1984/85 skall motsvara 1 % av BNI. Den ökande världsnöden och
medvetandet om att högsta krav måste ställas även på användningen av dessa
medel, måste enligt centerns mening leda till en total översyn av det svenska
biståndet. Därför föreslår vi, att en parlamentarisk utredning tillsätts. Den
bör få till uppgift att utarbeta förslag till hur svenskt bistånd med bevarad
enprocentsnivå bör användas och inriktas för att säkrast bidra till att lindra
nöden och möta de fattigaste människornas grundläggande behov och för att
långsiktigt motverka och häva förstöringen av jord och miljö.
I väntan på resultatet av en sådan utredning föreslår centern inga
genomgripande förändringar i förhållande till regeringens framlagda
biståndsbudget. De medel som disponeras vid ett fasthållande vid
enprocentsmålet, bör enligt vår mening bl. a. användas till att fullfölja den av
föregående regering inledda satsningen på miljö, markvård och energi.
1 Riksdagen 1983/84.3 sami. Nr 1173-1176
Mot. 1983/84:1173
2
Världsnöden och hotet mot mänskligt liv på jorden, det centrala området för
svenskt bistånd
Skogsskövling, torka och jordförstöring hotar grunden för mänskligt liv
över allt större områden. Vattenkällor sinar, grödan förtvinar och djur dör.
Människor tvingas lämna sina hem, men har ingenstans att ta vägen.
Det finns risk för att en tredjedel av jordens nu odlade områden görs
ofruktbar under tiden fram till början av nästa århundrade. Stora arealer
förstörs eller utarmas genom erosion, försättning, förslitning eller
ökenutbredning. Ny mark finns knappast att tillgå. Världen har redan tagit i
bruk det mesta av den jord som lämpar sig för odling och betesgång.
Skogarna har i de fattiga länderna på de flesta håll försvunnit som betes- och
odlingsreserv. Det som finns kvar exploateras i en takt, som hotar balansen i
klimat och kanske syreförsörjning.
Samtidigt växer jordens befolkning med f. n. omkring 90 miljoner om året
och närmar sig 5 miljarder. För 50 år sedan hade den just nått 2 miljarder.
När det nya årtusendet går in, torde vi vara 6 miljarder.
Människorna strömmar också från landsbygd och byar till storstäder. I den
fattiga världen bor tre människor av tio i storstadsområden. De flesta i slum.
Man räknar med att det vid sekelskiftet är sex av tio. På dessa få år skulle
världen få uppemot 2 miljarder nya storstadsbor. Ingen förstår hur de skall
försörjas med mat, rent vatten och enklaste hygien.
Bistånd för de mest angelägna behoven
Det är i medvetande om att krisen kommer allt närmare, som centern
föreslår en utredning om en ny orientering av det svenska biståndet. Våra
resurser och andras måste förenas i en kraft för att möta mänsklighetens mest
angelägna behov. Det kräver en massiv och gemensam insats med andra
länder. Det finns inte tid att splittra våra resurser på det som för framtiden är
mindre viktigt eller är till sina effekter tveksamt eller rent av negativt om vi
vill åstadkomma en rättvisare värld.
Sedan enprocentsmålet uppnåddes i mitten av 1970-talet, har biståndsdebatten
mest rört detaljer, såsom belopp i landramarna. Dessa kan ha varit
viktiga i vår inrikespolitiska debatt. Principerna för vårt bistånd har det inte
avsett att påverka. Från centern har vi under flera år tryckt på behovet av en
nyorientering av biståndet. Genom en ökande betoning av landsbygdsutveckling,
miljö- och markvård och byskogsbruk har biståndet också börjat
vändas i rätt riktning. Den socialdemokratiska regeringen har emellertid
fallit tillbaka i gamla spår genom att bl. a. stryka anslaget till miljö, markvård
och energi. Det är som om man inte insåg världens tillstånd.
För att öka effektiviteten i det svenska biståndet måste vi definiera
världens behov. Vi måste också bedöma, inom vilka av dessa
behovsområden just svenskt bistånd skulle komma bäst till pass och söka
samla resurserna dit.
Mot. 1983/84:1173
3
Ämnesinriktat i stället för landinriktat bistånd
Under ett visst skede av biståndets historia var valet av länder det
intressanta. Ett lands regering förstod bäst landets behov, menade man. Om
man hade förtroende för regeringen i ett land, borde det vara avgörande för
hur vårt bistånd skulle användas. Detta skapade också ett beroendeförhållande
mellan länderna.
Det bilaterala, länderinriktade biståndet går till ett tjugotal länder, av
vilka Tanzania och Vietnam får mest. På regeringens förslag fastställer
riksdagen landramar för länderna. Med ett fåtal undantag gäller, att man
aldrig sänker en landram men väl kan höja dem. Eftersom man aldrig talar
om en bortre tidsgräns för biståndet, betraktar länderna detta som en tillgång
de alltid har att räkna med. Vi har i det längsta utgått ifrån att ländernas
regeringar själva bäst förstått landets bästa och gav det bistånd de ville ha. Då
detta alltför uppenbart lett in oss på svårmotiverade biståndssatsningar,
förutsätter vi i dag en dialog mellan mottagarlandet och oss. Vi har emellertid
föga styrka i dialogen, eftersom landramens storlek är given och inte ingår
som en del av förhandlingen. Regeringarna vet ju, att pengarna ändå är
deras.
En gång trodde vi i Sverige att vi med vårt bistånd skulle hjälpa våra
samarbetsländer att snabbt utvecklas efter vår förebild. Nu finner vi att en
storskalig satsning med modern teknik i ett för det oförberett land i bästa fall
blir en modern ö utan vidare utvecklingseffekt. Ännu oftare skapar den fler
problem än den löser. Landets knappa ekonomiska och personella resurser
koncentreras till projektet. De stora människomassorna på landsbygden har
inte bara lämnats utanför. De har ofta fått bekosta den moderna sektorn
genom låga löner och genom låga priser på sina produkter. De har fått sin
traditionella livsföring förstörd utan att få något annat i stället.
Från centern har vi efterlyst ett tidsbestämt landsamarbete. Det naturliga
vore, att man först avtalade om projekt och program och därefter beräknade
hur stor landram det kräver för resp. år. Biståndet måste bli ämnesinriktat i
stället för landinriktat.
Centern har också efterlyst mera av samarbete kring globala och regionala
utvecklingsproblem och en ökning av biståndet genom FN-organ och andra
multilaterala organisationer. På det sättet kan vi stimulera länder till
samarbete. Världens allvarligaste problem kan man inte lösa bilateralt.
Ytterst är också världsnöden hela det internationella samfundets ansvar.
Vårt bistånd kommer ur svensk produktion
Bistånd innebär att vi avstår från att konsumera allt det vi producerar och i
stället lämnar det till dem som bättre behöver. Att vi formulerar vårt bistånd i
valuta, som kan användas för inköp även i andra länder, ändrar inte på det.
För vårt engagemang och för vår biståndsvilja vore det emellertid säkert
värdefullt om så mycket som möjligt av vårt bistånd vöre just svenska varor
Mot. 1983/84:1173
4
och tjänster, anpassade efter de fattigaste människornas behov. För att
Sverige i längden skall kunna ge väsentliga bidrag till att möta dessa behov,
måste samarbetet mellan biståndsorgan, forskning och näringsliv utvecklas
så, att svenskt kunnande och svensk produktion delvis anpassas efter den
fattiga världens verkliga behov och direkt ställes i dess tjänst.
Den globala livsmedelsförsörjningen sviktar på en rad områden. Allt fler
människor drabbas av hunger. De stora klyftorna mellan tredje världens
länder och de industrialiserade länderna vidgas och vidgas gör också
näringsklyftan. Den ojämna befolknings- och resursfördelningen ligger
bakom den stora hungerklyftan bakom den rika och den fattiga världen.
Framför allt rör det sig om brist på näringsrik mat och då särskilt protein.
Livsmedel som i huvudsak består av energikalorier kan vara billigare och
lättare att få fram än produkter som är näringsriktigt sammansatta. FAO,
FN:s jordbruks- och livsmedelsorgan uppskattar att 500 miljoner människor
är hungerdrabbade, men bortemot två tredjedelar av världens befolkning
lider av näringsbrist.
Genom årtusenden har människan livnärt sig av en mångfald grödor. I takt
med jordbrukets specialisering har den genetiska variationen krympt
drastiskt. Ett trettiotal grödor dominerar i dag. Vete, majs, ris och potatis är
de fyra stora och svarar tillsammans för en större andel av den globala
livsmedelsproduktionen än alla andra grödor tillsammans. Animalieproduktionen
i i-världen och tredje världen skiljer sig kraftigt åt. Det som i tredje
världens länder är mat, används till djurfoder i i-länderna. När det är ont om
mat i u-ländema är det i regel också brist på foder. Men världshushållets
största förluster är spillet från produktionen. I tredje världen slösas på grund
av brist på resurser, medan i i-världen slösas på grund av vällevnad.
Vi måste arbeta mot ett folkhälsomål. Tillräcklig tillgång på näringsriktig
föda är ett av baskraven för detta.
Hur skall orättvisan i livsmedelsfördelningen kunna rättas till? Vi måste
komma åt de grundläggande miljöproblemen så att jorden kan brukas på ett
uthålligt sätt. Vi måste hjälpa till att utveckla ett lokalt jordbruk för landets
egen produktion. Allt fler biståndsprogram måste inriktas på att öka landets
egen förmåga att klara sin livsmedelsförsörjning.
Samtidigt som vi inriktar vårt bistånd mot dessa mål, kan vi inte blunda för
det akuta behovet av hjälp med att stilla hungern. Centern anser därför att vi
bör undersöka på vilka sätt vi bättre kan utnyttja kapaciteten i svenskt
jordbruk till att producera livsmedelsbistånd. Den i motionen föreslagna
utredningen om biståndets inriktning och användning bör därför utreda hur
svenskt jordbruk kan utnyttjas för att tillfredsställa tredje världens behov.
En del av det svenska biståndet går i dag ut som s. k. importstöd. En del av
detta är bundet till upphandling i Sverige. Det har ansetts vara särskilt
värdefullt för våra samarbetsländer med det icke bundna importstödet. De
har normal brist på valuta och har kunnat använda dessa svenska medel till
fritt inköp av angelägna importvaror. För en svensk opinion kan det
Mot. 1983/84:1173
5
emellertid synas felaktigt, att sådant fritt importstöd användes för import
från länder, som själva helt binder sitt bistånd till köp i det egna landet.
Normalt kan det vara så, att den större marknad man vänder sig till med fria
medel leder till lägre priser och bättre kvalitet. Det saknas emellertid inte
exempel på att anbud gått svenska företag förbi av formella anbudsskäl, trots
att vi vetat att den svenska produkten varit lämpligare och i längden billigare.
Detta är ju dubbelt olyckligt, när det samtidigt kan leda till att marknaden i
landet öppnas för den antagne leverantörens andra produkter. Men detta
innebär också en utmaning för svenska företag att utveckla u-landsanpassade
produkter.
Mot denna bakgrund bör den föreslagna utredningen också överväga, hur
den svenska resursbasen av ekonomiska medel, produkter och kunnande
skall kunna utvecklas inom de områden, där svenskt bistånd är särskilt
angeläget och lämpligt. Det torde då också vara naturligt att utgå ifrån att en
viss avsättning av sådana behovsanpassade varor och tjänster garanteras
inom biståndets ram. Regeringen måste dock kunna göra undantag från
regeln att importstöd skall användas för inköp av svenska varor. Detta om
lämpliga produkter till rimligt pris inte går att finna i landet.
Vi bör också pröva på vilket sätt vi kan samarbeta med andra länder, t. ex.
de nordiska, för att få en större resursbas för våra insatser. Det fina nordiska
samarbete som vi har mellan länderna är i sig en tillgång och ett föredöme i
internationella sammanhang.
Mot denna bakgrund föreslår vi att en parlamentarisk utredning tillsätts
för att utarbeta förslag till hur svenskt bistånd med bevarad enprocentsnivå
bör användas och inriktas. Utredningen måste få direktiven:
att definiera de fattigaste människornas mest grundläggande behov,
att gå igenom, inom vilka av de grundläggande problemområden Sverige
har störst förutsättningar att göra en insats,
att finna formerna för hur vårt bistånd bäst skall kunna styras in på dessa
områden och
att föreslå åtgärder för att anpassa delar av vårt lands jordbruk, industri
och forskning, för kampen mot nöden och för världens överlevnad. Så kan
det svenska folket och de resurser vi byggt upp direkt sättas in och inte bara
våra pengar.
Miljö, markvård och energi
Redan i förra årets budgetproposition förde regeringen in det särskilda
anslaget för miljö, markvård och energi under särskilda program. Denna
inordning kan centern acceptera. Att, som regeringen gör, låta själva
satsningen på dessa mänsklighetens ödesfrågor ebba ut, kan emellertid inte
försvaras. Centern föreslår därför en höjning av anslaget till särskilda
program med 200 milj. kr. till 355 milj. kr. för en fortsatt utveckling av de
svenska insatserna för miljö, markvård och energi.
Mot. 1983/84:1173
6
Katastrofbistånd
Även om regeringen föreslår en viss uppräkning av katastrofanslaget i
förhållande till förra årets låga anslag, synes oss ambitionen vara för svag i
förhållande till de rapporter om nöd och katastrofer, som ständigt når oss. Vi
föreslår därför en höjning av anslaget med 180 milj. kr. till 448,8 milj. kr. Vi
vill också som föregående år vända oss emot att regeringen fortfarande
betraktar katastrofanslaget som en restpost att användas till varjehanda.
Katastrofanslaget måste få vara vad namnet säger. Regering och
biståndsorgan måste också aktivt se till att anslaget kommer till bästa
användning för att lindra följderna för katastrofernas offer. Eftersom vi
räknar med att den föreslagna utredningen också behandlar förutsättningarna
för våra katastrofinsatser, avstår vi emellertid i år från annat yrkande än
det som gäller beloppets storlek.
Enskilda organisationer
Det är allmänt omvittnat att de enskilda organisationernas biståndsarbete
är av särskilt hög kvalitet. Det leder också till en förståelse mellan givare och
mottagare som inget annat bistånd. Det har också visat sig skapa fler
arbetstillfällen lokalt. Regeringens höjning av anslaget kan synas stor, men
det är tydligt, att de flesta organisationer nu nått en så god erfarenhet att det
finns utrymme för en verksamhet av större omfattning. Det bör dock
understrykas, att dessa organisationers biståndsarbete måste förbli en del av
det ideella arbete, som är deras grund. Vi föreslår att anslaget till bistånd
genom enskilda organisationer i förhållande till regeringens förslag höjs med
50 milj. kr. till 300 milj. kr.
Vietnam
Eftersom vi föreslår en utredning om det framtida biståndets användning
och inriktning, avstår vi från att föreslå andra rambelopp för
samarbetsländerna än de regeringen föreslår. Dock föreslår vi en sänkning
för Vietnam. Orsaken till att biståndsramen ligger så högt för Vietnam är att
höga anslag tidigare behövdes, för att vi skulle kunna fullfölja våra åtaganden
beträffande pappersindustriprojektet och de två sjukhusen. Sedan dessa
blivit färdiga och endast ett stöd till driften återstår, finns det inte anledning
att ligga kvar på så hög nivå. Vi föreslår därför att biståndet till Vietnam för
1984/85 begränsas till 300 milj. kr. Därigenom frigjorda 65 milj. kr. föreslår vi
överförda till anslaget för regionala insatser.
Mot. 1983/84:1173
7
Regionala insatser
Enligt centerns mening bör även det bilaterala biståndet sättas in i större
sammanhang. När man stödjer ett land i en naturligt sammanhängande
region kan man inte bortse från behov och förutsättningar hos regionens
andra länder. Som vi tidigare framhållit, är det önskvärt med ökade insatser
för att lösa problem genom globalt och regionalt samarbete. För större
områden gemensamma problem kan man inte komma åt genom bilaterala
insatser.
Biståndet under rubriken Regionala insatser kommer nästan uteslutande
till användning i södra Afrika. Vi menar, att anslaget successivt bör kunna
höjas för att stödja ett regionalt samarbete även i andra delar av världen.
Föregående år erinrade vi särskilt om behovet av regionalt samarbete mellan
de många små staterna i Centralamerika. Ett annat sådant område är
Vietnams grannskap i Indokina. Det utgår redan ett visst bidrag till den s. k.
Mekongkommitténs arbete. Mekong-området är en naturlig region för
samarbete. Detta samarbete bör avsevärt kunna utökas, när Vietnam
avvecklar sin ockupation av Kampuchea.
Vi föreslår mot denna bakgrund att anslaget Regionala insatser i
förhållande till regeringens förslag ökas med 65 milj. kr. till 185 milj. kr. Det
svarar mot det belopp som frigörs om biståndsramen för Vietnam sänks
enligt vårt förslag.
Den svenska opinionen och kunskapen om u-Iänderna
Det svenska folket har visat en stark beredvillighet att lindra nöd i världen,
där den blivit uppenbar. I den andan har också det svenska folket samlats
kring det svenska u-landsbiståndet. Ibland möter emellertid biståndet kritik.
Denna kan vara berättigad när den riktar sig emot ett felaktigt val av insats
eller emot vad man uppfattar som stöd till en tvivelaktig regim. Om det
svenska folket får en riktig kunskap om världsnöden och om våra möjligheter
att göra en betydande insats, då kommer man att helhjärtat stödja
biståndstanken som sådan. Den föreslagna utredningen bör därför ägna
förhållandet mellan biståndet och den allmänna opinionen en särskild
uppmärksamhet. När biståndsorganisationen byggdes upp i sin nuvarande
form, var man medveten om att biståndet förutsatte en däremot svarande
opinion. Avsevärda medel är därför anslagna för information dels genom
SIDA självt, dels genom folkrörelserna.
Sannolikt har för mycket av denna information kommit att uppfattas som
propaganda för bistånd och för litet som saklig information om u-ländernas
förhållanden. Gränsen mellan det ena och det andra har inte heller alltid varit
så lätt att dra, vare sig för författare eller läsare. En debatt måste naturligtvis
bygga på åsikter och ståndpunkter. Dessa måste emellertid i sin tur ha en
utgångspunkt i fakta. Det synes vara en brist på för allmänheten tillgänglig
Mot. 1983/84:1173
8
litteratur av populärvetenskaplig karaktär kring u-landsproblemen och kring
biståndets effekter. Utrikespolitiska institutet har lång tradition och högt
anseende som saklig informatör i utrikespolitiska frågor. Vi föreslår därför
att 1 milj. kr. av det av regeringen föreslagna bidraget till information för
SIDA överförs till Anslaget för mellanfolkligt samarbete, nedrustningssträvanden
och andra utrikespolitiska frågor för informationsinsatser vid
Utrikespolitiska institutet.
I motion 1983/84:613 har vi begärt att 700000 kr. ytterligare anvisas för
information om fred och nedrustning. Med hänvisning till dessa två
justeringar bör under utrikeshuvudtiteln anslaget F3 räknas upp med
1700000 kr.
Utrikesdepartementet. Ambassadkansli i Angola
Regeringen begär riksdagens bemyndigande att uppföra ett ambassadkansli
i Angolas huvudstad Luanda. Kostnaden är preliminärt beräknad till
lOmilj. kr., varav 3 milj. kr. under budgetåret 1984/85. Enligt vad vi erfarit är
skälet svårigheten att hyra eller på andra sätt skaffa lokaler i Luanda. Enligt
uppgift uppför man f. n. ett bostadshus för biståndspersonal för ca 25
milj. kr., bekostat med biståndsmedel.
Motivet för att ha en ambassad i Luanda är omfattningen av biståndet till
landet. Från grannlandet Zaire har i besparingssyfte vår ambassadör kallats
hem. Samtidigt är dock Angola ett av de mottagarländer där det f. n. är
svårast att nå fram med ett meningsfullt bistånd. Även om vi är medvetna om
de svårigheter under vilka personalen arbetar vid ambassad och
biståndskontor i Luanda synes det oss inte tillrådligt att i detta läge uppföra
nya kanslilokaler och därmed binda oss för framtiden. Beslutet bör anstå till
dess man bättre kan överblicka vårt behov av långsiktig representation i
Luanda.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer vi
1. att riksdagen beslutar stå fast vid Sveriges åtaganden att lämna ett
belopp motsvarande en procent av vår bruttonationalinkomst i
u-landsbistånd och därmed anvisar ett belopp på 7176 milj. kr.,
2. att riksdagen uttalar som sin mening att en parlamentarisk
utredning bör tillsättas med uppgift att lämna förslag till
användning och inriktning av det framtida svenska biståndet till de
fattiga folken,
3. att riksdagen beslutar anslå 355 milj. kr. till Särskilda program, en
höjning i förhållande till regeringens förslag med 200 milj. kr., för
att särskilt möjliggöra en fortsatt utveckling av de svenska
insatserna för miljö, markvård och energi,
Mot. 1983/84:1173
9
4. att riksdagen beslutar anslå 440,8 milj. kr. som katastrofbistånd, en
ökning med 180 milj. kr.,
5. att riksdagen beslutar anslå 300 milj. kr. till Enskilda organisationer,
en ökning med 50 milj. kr.
6. att riksdagen beslutar fastställa landramen för Vietnam till 300
milj. kr., en minskning med 65 milj. kr.,
7. att riksdagen beslutar anslå 185 milj. kr. till Regionala program, en
ökning med 65 milj. kr.,
8. att riksdagen för utrikespolitiska institutet anvisar ett i förhållande
till regeringens förslag med 1 milj. kr. höjt anslag och till Bilaga5 i
budgetpropositionen anslaget F3 anvisar ett reservationsanslag
om totalt 9140000 kr.,
9. att riksdagen avslår regeringens begäran om bemyndigande att
uppföra ett ambassadkansli i Angolas huvudstad Luanda,
10. att riksdagen till Inköp, uppförande och igångsättande av
fastigheter för utrikesrepresentation anvisar ett i förhållande till
regeringens förslag med 3 milj. kr. sänkt reservationsanslag om
39000000 kr.
Stockholm den 23 januari 1984
THORBJÖRN FÄLLDIN (c)
KARIN SÖDER (c)
RUNE GUSTAVSSON (c)
TAGE SUNDKVIST (c)
BRITTA HAMMARBACKEN (c)
OLOF JOHANSSON (c)
GUNILLA ANDRÉ (c)
ANDERS DAHLGREN (c)
