Utredning av verksamheten för rådgivning till jordbrukare

Motion 1985/86:Jo253 Sven Eric Lorentzon (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86: Jo253

Sven Eric Lorentzon (m)
Utredning av verksamheten för rådgivning till jordbrukare

I proposition 1985/86:74 kap. 4 tar föredragande statsrådet upp rådgivningen
i jordbruket. Vikten av rådgivning om produktionsmetoder som innebär
ökat hänsynstagande till miljöskydds- och naturvårdshänsyn betonas. Till
detta fordras enligt föredraganden ytterligare resurser till lantbruksnämnderna.
Finansieringen av denna rådgivning föreslås ske med medel som
flyter in genom miljöavgiften på bekämpningsmedel och handelsgödsel,
vilket innebär att jordbrukarna får betala såväl det i propositionen föreslagna
forskningsprogrammet som kostnaderna för information och rådgivning.

Det är intressant att se hur jordbruksrådgivningen utvecklats under
senare årtionden. Från att ha varit en jordbrukets egen angelägenhet med
stort inflytande av näringen har den utvecklats till att bli en samhällets
angelägenhet. Nu senast har kostnaderna återigen börjat att överföras på
näringen, medan utformningen av rådgivningen är kvar hos samhället.
Detta måste anses otillfredsställande. 1984 beräknas jordbrukets rådgivningskostnader
ha varit 1,3 miljarder kronor och kommer troligen 1985 att
ha varit omkring 1,5 miljarder kronor, vilket är nära 500 kr. per ha. En
ytterligare arealminskning medför ytterligare kostnadshöjningar. Ett färre
antal - men ytterligt specialiserade - yrkesutövare kommer att ställa
stora krav på rådgivning samtidigt som, om man skall betala denna, också
kommer att ställa krav på inflytande över utformningen.

Svenskt jordbruk har sedan efterkrigstiden genomgått en stark utveckling
och är i dag ett av världens effektivaste både i vad gäller produktion
och kvalitet. Denna utveckling kommer att fortgå och ställa ytterligare
krav på kunskap hos jordbrukarna. Problemen med en än mera specialiserad
växtodling, ökad produktion inom aminalieproduktion och ökad användning
av modem teknik måste uppmärksammas. Den debatt om livsmedelskvalitet
som pågår liksom frågorna kring alternativa odlingsformer
kan innebära stora omställningsproblem för jordbruket och kräva en mera
företagsinriktad utbildning och rådgivning. Den ekonomiska rådgivningen
kommer att få ökad betydelse.

Jordbrukets grundläggande utbildning sker i dag på jordbruksskolorna.
Utbildningen är dyrbar och fordrar stora investeringar i mark, byggnader
och utrustning. Det stora biologiska, ekologiska och tekniska kunnande
och den kompetens som finns inom den aktiva lantbrukarkåren utnyttjas
dåligt och måste kunna förbättras.

De hårda krav samhället kommer att ställa inte minst inom miljö- och
kvalitetsområdena innebär vidareutbildning av de aktiva jordbrukarna.
Dessa har en mycket varierande utbildning och kunskapsnivå, vilket innebär
att denna utbildning måste i högre grad än nu vara individuell och
företagsinriktad.

Som tidigare nämnts är jordbrukets rådgivning mycket dyrbar men också
mycket splittrad. De forskningsresultat och den rådgivning som jordbrukaren
behöver når honom nu via flera kanaler. Lantbruksstyrelsen är
genom sina regionala organ lantbruksnämnderna ansvarig för den statliga
rådgivningen. Hushållningssällskapen har under senare år ökat sin rådgivning
och riktar främst in denna mot det enskilda företaget. Därtill kommer
ett antal kooperativa och enskilda företag som i sin kommersiella verksamhet
också bedriver någon form av rådgivning. Av ekonomiska skäl avgiftsfmansierar
staten alltmer av sin rådgivning. De övriga rådgivarna har alltid
tvingats ta betalt för sina tjänster. Den totala kostnaden för all rådgivning
kommer att belasta näringen och dess utövare jordbrukaren och på sikt
även konsumenten. I en vikande näring med låg lönsamhet är detta ohållbart.

En möjlighet att förbilliga men samtidigt effektivisera rådgivningen kan
vara att inom t. ex. ett län bilda någon form av ”lantbrukscentra”. Detta
skulle med fördel kunna byggas upp kring någon ^bildningsanstalt, t. ex.
lantbruksskola. Stat, landsting, skola och näringsliv skulle här kunna bilda
en enhet som skulle stå till förfogande för skolans och lantbruksnäringens
utbildningsbehov. Till dessa centra kan man förlägga den rådgivningsverksamhet
som berör produktionen samt lokalt forsknings-, försöks- och
utvecklingsarbete.

Den nära kontakt som ett sådant centra skulle få med näringen skulle
också verka stimulerande och mera konkretiserande på utbildningen.

Diskussionen om den framtida rådgivningen förs nu inom olika organisationer.
Det är nu tid att mera aktivt sammanföra dessa tankar och diskussioner.
Staten bör ta initiativ att tillsammans med representanter för näringen,
utbildningen, forskningen och rådgivningen starta en utredning
som ser över lantbrukets rådgivning och hur denna bäst skall organiseras.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att rådgivningen till jordbruket
blir föremål för utredning.

Stockholm den 27 januari 1986
Sven Eric Lorentzon (m)

Mot. 1985/86
Jo253

12