Utlokalisering av statlig verksamhet till Kalmar län

Motion 1999/2000:N211 av Agne Hansson (c)

Statsmakterna bör vid ny- eller omorganisation av
myndigheter utlokalisera statlig verksamhet till Kalmar län. I
en första etapp bör minst 650 arbetstillfällen lokaliseras till
länet inom de närmaste tre åren. Naturvårdsverket bör
lokaliseras till Kalmar, Svensk Kärnbränslehantering AB till
Oskarshamn och Arkivet för ljud och bild till Hultsfred. Det
utgör sammantaget i storleksordningen 650 nyanställningar i
länet.

Det är viktigt att bryta den negativa befolkningsutvecklingen och den
ensidiga myndighetsstruktur som vi har i landet. Parallellt med en rad
regionalpolitiskt tillväxtfrämjande åtgärder som satsningar på kompetens-
utveckling och utbildning, IT och bredbandsteknik, sänkta arbetsgivar-
avgifter för små företag och åtgärder för enklare regler krävs det ett
omlokaliseringsprogram för de svenska myndigheterna. Myndigheterna ska
serva hela Sverige, men de är i mycket stor utsträckning koncentrerade till
Stockholmsregionen. I övriga delar av landet minskar andelen myndigheter
och statliga arbetstillfällen. Det gäller i hög grad Kalmar län.

Sned tillväxt

Det är storstäderna som är vinnare och glesbygden som är
förlorarna av 1990-talets arbetsmarknads- och
regionalpolitik. Storstadsregionerna och universitets- och
högskoleorterna visar snabb tillväxt medan utvecklingen är
den omvända för stora delar av landet, inte minst Kalmar län.
Färsk statistik från Arbetsmarknadsstyrelsen visar att 60
procent av alla arbetstillfällen under 1998 har tillkommit i
storstadsregionerna, där hälften av befolkningen bor, medan
drygt tio procent tillkommit i skogslänen inklusive Kalmar
län där drygt 20 procent av befolkningen bor.

Det är tjänstesektorn, framför allt inom IT, som växer och skapar
arbetstillfällen i storstäderna. Omkring 40 procent av IT-jobben finns i
Stockholm trots att just den typen av jobb med rätt regionalpolitik hellre
skulle kunna vara lokaliserade till glesbygden. Storstadskommunerna har
under 1990-talet ökat sin befolkning med i genomsnitt nio procent - mer än
dubbelt så mycket som riket totalt - medan befolkningen i glesbygds-
kommunerna minskat med i genomsnitt sex procent. Utvecklingen för de
statliga arbetstillfällena följer samma trend. Denna utveckling tillåts fortgå
trots att riksdagen vid flera tillfällen betonat att en utlokalisering ska
prövas
vid förändringar av den statliga verksamheten.

Befolkningsutvecklingen

Kalmar län är i särklass när det gäller negativ
befolkningsutveckling. Jämfört med befolkningssiffrorna
1968 har länet blivit 1 068 personer färre. Den procentuella
befolkningsförändringen från 1970 och fram till 1995 visar
denna tydliga trend. Kalmar län har under denna period ökat
sin befolkning med 1 procent. Genomsnittet för riket är en
befolkningsökning med 9,4 procent. Stockholms län har ökat
med 16,8 procent, Uppsala län med 32,5 procent, Gotlands
län med 8,2 procent, Hallands län med 39,5 procent,
Dalarnas län med 4,6 procent, Jämtlands län med 8,3
procent, Västerbottens län med 11,8 procent och Norrbottens
län med 4,2 procent.

Kalmar läns grannlän visar också upp betydligt positivare siffror.
Blekinge, som emellanåt har beskrivits som ett län med stora problem, har
vänt trenden och under perioden 1968 till 1998 blivit 801 personer fler.
Kronobergs län har blivit 15 671 personer fler och ökat med 9,6 procent.
Jönköpings län har under samma period blivit 24 721 personer fler, vilket
motsvarar 8,14 procent. För Stockholms län är motsvarande befolknings-
ökning 356 182 invånare. För Kalmar län är siffran 1 046 invånare färre, väl
att märka.

Kalmar län prioriterat

Kalmar län har av statsmakterna klassats som
regionalpolitiskt problemområde. Riksdagen har också i de
regionalpolitiska besluten antagit en prioriteringsordning
som ska gälla i händelse av aktuella utlokaliseringsbeslut. I
de besluten prioriteras Kalmar län för tillkommande
lokaliseringsbeslut. Något sådant beslut om utlokalisering till
länet har ännu inte fattats i samband med att riksdagen och
regeringen vid flera tillfällen avgjort lokaliseringsärenden.
Därför finns det anledning att återupprepa kravet på att
riksdagen ska leva upp till tidigare fattade målsättningsbeslut
och lokalisera tillkommande statlig verksamhet till Kalmar
län.

Starka skäl för Kalmar län

Det finns en rad skäl utöver den av riksdagen uttalade
målsättningen vid utlokaliseringar för utlokalisering just till
Kalmar län. Kalmar län är det län i landet som i jämförelse
med andra län har den lägsta andelen statlig verksamhet.
Andelen i Kalmar län är 2,8 procent. Genomsnittet för riket
är 6 procent. Stockholms län har 7,6 procent, Uppsala 13,0
procent och Norrbotten 9,5 procent. Om Kalmar län haft
samma andel som genomsnittet för riket skulle det funnits
ytterligare 3 200 statliga arbetstillfällen i Kalmar län.

En jämnare fördelning av den statliga verksamheten är angelägen såväl av
regionalpolitiska rättviseskäl som i fråga om närhet och tillgång till den
service som statens verksamhet företrädesvis står för.

Länet har drabbats hårt av nedläggningar både av statlig verksamhet och
annan verksamhet under en mycket lång tid.

Regionaliseringen av statliga myndigheters organisation som Vägverket,
Telia AB och Posten AB med flera har medfört att huvudkontoren förlagts
utanför länet i samtliga fall där en regionalisering skett.

Informationsteknikens utveckling möjliggör nu lokaliseringar av verk-
samheter till de regionalpolitiskt högst prioriterade delarna av landet på ett
sätt som tidigare föreföll otänkbart. De möjligheterna har som ovan nämnts
ännu inte tagits till vara.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utlokalisering av statlig verksamhet till Kalmar
län,

2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i en första etapp för
en utlokalisering av Statens naturvårdsverk till Kalmar, Svensk Kärn-
bränslehantering AB till Oskarshamn och Arkivet för ljud och bild till
Hultsfred.

Stockholm den 27 september 1999

Agne Hansson (c)