Utlokalisering av Naturvårdsverket

Motion 1992/93:Jo628 av Leif Marklund och Ewa Hedkvist Petersen (s)

Miljöfrågorna får en allt större betydelse såväl i den
allmänna debatten som i samhällsplaneringen, då främst
vad gäller frågan om avvägning mellan olika alternativ för
markanvändning. Naturresurslagen har här en stor
betydelse.

Stora områden i vårt land har någon form av skydd av
sina naturvärden. I Norrbottens län är 20--25 % av den
totala arealen skyddad enligt naturvårdslagen. Till detta
kan läggas områden som är skyddade på annat sätt, t.ex.
Domänverkets fjällskogsreservat.

Detta är naturligtvis en resurs som vi skall vara stolta
över. Att bibehålla skyddade områden är en angelägenhet
inte bara för Norrbotten eller Sverige utan också för de
områden i t.ex. Mellaneuropa där miljön är avsevärt sämre
än i Norden.

Helt okontroversiellt är emellertid inte skyddet av stora
naturområden. Konflikter om markanvändningen uppstår
när det gäller prospektering, gruvbrytning, älvutbyggnad
och annat som skulle kunna skapa sysselsättning i ett län där
arbetslösheten ofta är ett stort problem. Motsättningar om
rätten till jakt och fiske i de skyddade områdena uppstår
också.

En annan synpunkt som bör vägas in i sammanhanget är
rimligheten av att skydda stora markområden för att
bibehålla en ursprunglig miljö och på så sätt göra dessa
områden tillgängliga för endast ett privilegierat fåtal som
har möjlighet att ta sig dit. Tillgängligheten till skyddade
landskapsområden måste öka.

Vi menar att många av de konflikter som uppstår mellan
ortsbefolkningen och myndigheterna när områden skall
skyddas av naturvårdsskäl skulle kunna undvikas med
kortare kontaktvägar mellan myndighet och
ortsbefolkning.

Riksdagen har fattat beslut om en förändrad
organisation för länsstyrelserna. Med detta har man skapat
förutsättningar för en decentralisering av miljöarbetet.
Kommunerna har fått ökat ansvar för miljöarbetet, särskilt
när det gäller tillsynsverksamhet och miljöfrågornas
integrering i den kommunala översiktsplaneringen.
Naturvårdsverket arbetar i hög grad mot länsstyrelser och
kommuner, något som talar för att en utlokalisering av de
''utåtriktade'' avdelningarna av Naturvårdsverket skulle
vara lämpligt.

Regeringen har den 1 november 1990 beslutat tillkalla en
utredare för att utreda Naturvårdsverkets framtida
uppgifter och organisation. I direktiven ingår att
miljöarbetet skall decentraliseras och integreras i olika
sektorer.

Utredningen ledde till att fjällenheten i Jokkmokk kom
under Länsstyrelsens ansvar. Man lade också ansvaret för
nationalparkerna på Länsstyrelsen. En fortsatt
decentralisering är nödvändig och då vore det lämpligt att
delar av Naturvårdsverket flyttades till Jokkmokk.

Vi menar att det finns goda skäl för utlokalisering av de
avdelningar av Naturvårdsverket som berör naturvården
och naturresurshanteringen.

Med tanke på att en betydande andel av vårt lands
naturskyddade områden är belägna i Norrbotten, ter sig en
lokalisering av Naturvårdsverkets avdelning för naturvård
till just Norrbotten rimlig. En sådan åtgärd skulle också
ligga i linje med den av riksdagen ofta uttalade strävan att
genom utlokalisering av statlig verksamhet bidra till en
aktiv regionalpolitik.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utlokalisering av vissa
avdelningar av Naturvårdsverket till Norrbotten.

Stockholm den 21 januari 1993

Leif Marklund (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)