Utbildningen av konservatorer

Motion 1982/83:1352 Jan Bergqvist m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

4

Motion

1982/83:1352

Jan Bergqvist m. fl.

Utbildningen av konservatorer

I betänkandet om konservatorsutbildningen (Ds U 1981:22) föreslås att
grundutbildning för konservatorer byggs upp som en reguljär högskoleutbildning
i landet inom ramen för högskoleorganisationen med början utbildningsåret
1983/84, samt att konservatorslinjen tillförs sektorn för utbildning
för tekniska yrken och att utbildningen knyts till universitetet i
Stockholm.

Genom den erfarenhet man vunnit i länder med egna utbildningar för
konservatorer vet man att kompetenskraven är mångfasetterade. En god
konservator måste äga materialkännedom och kunskaper om modern konserveringsteknik
och han måste ha vetskap om de kulturella och historiska
sammanhang som omger de ting han har att vårda och vidmakthålla. I de
flesta fall är det också nödvändigt att han besitter den handens färdighet
som utgör en av förutsättningarna också för utövarna av konstnärliga och
konsthantverkliga yrken. Det innebär att tidigare utbildningar utformats
med tvärvetenskaplig bredd, där den kulturvetenskapliga och humanistiska
kunskapen får stöd av naturvetenskap, teknik och hantverkskunnande.

Genom att ta motsatt utgångspunkt och inskränka bredden finner nu
utredningen, att utbildningen främst bör leda fram till en teknisk kompetens
med nedtoning av de kulturvetenskapliga och humanistiska inslagen.
Med denna inriktning kommer så utredningen fram till att Stockholm blir
den lämpligaste förläggningsorten och att utbildningen bör tillföras den
tekniska sektorn vid Stockholms universitet. Samtidigt visar utredningen
emellertid själv kluvenhet genom att kosntatera att en konservatorsutbildning
är påtagligt tvärvetenskaplig och att den verksamhet konservatorerna
bedriver och i framtiden kommer att bedriva till övervägande del
sker inom ramen för våra kulturpolitiska mål och vid institutionerna inom
samhällets kultursektor. Följer man denna linje borde dock konservatorsutbildningen
i stället ligga inom sektorn för kultur- och informationsyrken.

Så uttrycker sig också experten Jonsson i ett särskilt yttrande inom
utredningen och på dessa tankegångar bygger också flera remissinstanser
sina yrkanden. Landstingsförbundet och länsmuseernas samarbetsråd har
således i sina remissvar påvisat behovet av breddutbildning och att utbildningen
bör anpassas till hur landet organiserar konserveringsarbetet och
inte bara till behoven vid Stockholms specialmuseer. Från samma utgångspunkter
kommer Svenska museiföreningen och föreningen Sveriges landsarkivarier
fram till att Göteborg bör vara lämpligaste förläggningsorten.

Mot. 1982/83:1352

5

Också Landsorganisationen och Sveriges Förenade Studentkårer har i
sina yttranden framhållit Göteborg som lämpligare utbildningsort. Man
anför som skäl den i Göteborg sedan några år redan befintliga och i landet
unika utbildning på bebyggelsevårdens område liksom en rad utbildningar
av stor betydelse på konservatorsområdet. Så har Göteborg sedan 1978
landets enda utbildningslinje på kulturvårdens område, den lokala bebyggelseantikvariska
utbildningslinjen om 120 poäng. Vid Göteborgs universitet
har för övrigt också sedan några år påbörjats kortare kurser upp till 60
poäng inom konservatorsområdet.

På det rent tekniska området har man inom såväl Göteborgs universitet
som vid Chalmers Tekniska Högskola visat stort intresse för konserveringsfrågor
inkl. restaurering av byggnader och industriminnen, vilket
särskilt LO funnit av stor vikt. I utbildningarna vid högskolorna i Göteborg
har man också poängterat betydelsen av dokumentation av äldre miljöer
och utvecklat teknik härför.

Statens kulturråd har i sitt remissyttrande också pläderat för decentralisering
till Västsverige genom att framhålla både den nya fotoutbildningen
och dess möjligheter till utveckling av fotokonservering och möjligheten
till utveckling av kompetens inom måleri och textila material. Möjligheten
till samverkan i Västsverige mellan Göteborg och Borås faller därvid osökt
in i sammanhanget. I Borås finns nu förlagda såväl Statens provningsanstalt
som ett tekomuseum och ett textilinstitut, men också från 1983 två
högskolelinjer med inriktning mot det textila området.

I Göteborg och Västsverige finns således en större integrerad kompetens
inom befintliga högskolor med anknytning till en brett upplagd konservatorsutbildning
än i Stockholm. På goda grunder kan man också anta att
förhållandet är detsamma vad gäller möjligheten till bred praktiktjänst,
vilket är av största vikt för den blivande konservatorn. Utan bredd inom
praktikområdet riskerar denna viktiga del i utbildningsbakgrunden att bli
alltför specialiserad och avvikande från de krav en verklig arbetsmiljö
ställer.

Det är angeläget att grundutbildningen för konservatorer snarast byggs
upp som en reguljär högskoleutbildning. Av vad som ovan anförts framgår
att konservatorsutbildningen bör ligga inom sektorn för kultur- och informationsyrken.
Slutligen kan konstateras att en lokalisering till Göteborg är
att föredra såväl vad gäller den integrerade utbildningen som praktikkompetensen.
Frågan om konservatorsutbildningen bereds f. n. inom regeringskansliet.
Någon proposition aviseras dock inte till vårriksdagen 1983.
Det finns således inte förutsättningar för en start av den reguljära högskoleutbildningen
för konservatorer redan i år, vilket hade varit önskvärt.
Starten skulle dock kunna påskyndas om riksdagen under vårsessionen
beslutar om några av grundförutsättningarna för den framtida utbildningen.

Mot. 1982/83:1352

6

Vi föreslår därför

att riksdagen beslutar att den framtida grundutbildningen av konservatorer
tillförs sektorn för kultur- och informationsyrken och från
och med den 1 januari 1984 knyts till Göteborgs universitet.

Stockholm den 25 januari 1983

JAN BERGQVIST (s)

KURT HUGOSSON (s)
INGA-BRITT JOHANSSON (s)
VALTER KRISTENSON (s)
LARS-INGVAR SÖRENSON (s)

DORIS HÅVIK (s)
KARL-ERIK SVARTBERG (s)
LISA MATTSON (s)

STEN ÖSTLUND (s)