Utbildning och forskning i gjuteriteknik

Motion 1991/92:Ub545 av Mats Lindberg och Reynoldh Furustrand (s)

Sverige har näst efter Japan och Tyskland den största
gjutgodsförbrukningen i världen räknat per invånare bland
de västliga industriländerna. Detta har medfört att den
svenska gjuteriindustrin är väl utvecklad. Stora
investeringar har gjorts under senare år för att möta
framtida krav på bl.a. kvalitet och leveranssäkerhet.
Gjuteriindustrin är en viktig basindustri framför allt för
verkstadsindustrin, men även för stålindustrin och
byggnadsindustrin. Ett livsvillkor för verkstadsindustrin är
tillgången till gjutgods, som uppfyller högt ställda
kvalitetskrav. Produktionsvärdet vid de svenska gjuterierna
uppgår till ca 6 miljarder kronor och förädlingsvärdet är ca
4 miljarder kronor, vilket utgör ca 1,5 % av
tillverkningsindustrins totala förädlingsvärde.

Gjuteriindustrin är alltså en mycket viktig sektor av
svensk industri. Den nödvändiga strukturrationalisering,
som branschen genomgått, har genomförts på
marknadsekonomiska villkor. För många företag har detta
inneburit en smärtsam omställning, men någon
''gjuterikris'' jämförbar med exempelvis kriserna inom
varvs- och tekobranscherna har det inte varit fråga om, och
statliga medel har inte mottagits annat än i rent marginell
omfattning.

De flesta svenska gjuterier är välutrustade i fråga om
effektiv produktionsutrustning och god arbetsmiljö. I
sistnämnda avseende håller svenska gjuterier
internationellt sett rangplatsen med bred marginal.

Vad beträffar de svenska gjuteriernas framtid kan man
givetvis principiellt fråga sig, om vårt land skulle kunna
klara sig utan en nationell gjuteriindustri och i stället
importera allt erforderligt gods. Svaret är att detta skulle
leda till svåra handikapp, inte bara från
försörjningsstrategisk synpunkt, utan även i tekniskt och
ekonomiskt avseende. Inställningen i andra ledande
industriländer är densamma, varför frågan får betraktas
som närmast orimlig. En industri som konstruerar och
använder gjutna produkter måste på nära håll ha
samarbetsmöjligheter med företag som tillverkar sådana
och som utvecklar material och produktionsteknik för
detta. Den nya materialstyrningstekniken, som under
motton som ''just in time'' och ''zero inventory'' syftar till
minskad kapitalbelastning, ger ytterligare accent åt
nödvändigheten att samverka med kompetenta
gjutgodsleverantörer inom landet.

Tillgång till gjuteriteknisk högskoleutbildning är en
livsnödvändighet. I jämförelse med en del andra länder,
t.ex. Västtyskland, är dock utbildningsmöjligheterna i
Sverige relativt ringa. Gjuteriteknisk högskoleutbildning i
någon större omfattning ges för närvarande endast vid två
av landets högskolor, nämligen tekniska högskolan i
Stockholm och Linköpings tekniska högskola. Vid den
sistnämnda ges en gjuteriteknisk kurs numera endast
varannat år.

Väsentligt förbättrad gjuteriteknisk högskoleutbildning
är angelägen för att trygga den svenska gjuteri- och
verkstadsindustrins framtid. Utbildningen bör ges på de
maskintekniska linjerna och inriktas inte enbart på rent
gjuteritekniska frågor, utan även på frågor i anknytning till
gjutgodsets konstruktion och användning i olika typer av
produkter.

För att stärka den gjuteritekniska högskoleutbildningen
bör en professur i gjuteriteknik inrättas i Sverige. Dessutom
bör speciallärartjänster i gjuteriteknik inrättas vid i första
hand Linköpings tekniska högskola och Chalmers tekniska
högskola.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utbildning och
forskning inom gjuteriindustrin.

Stockholm den 27 januari 1992

Mats Lindberg (s)

Reynoldh Furustrand (s)