Utbildning i teckenspråk

Motion 2002/03:Ub230 av Birgitta Sellén (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fler utbildningsplatser till teckenspråkslärare och teckentolkar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utbildningsplatser bör erbjudas vid Mitthögskolan.

Motivering

Samhällets utbud och service är i grunden byggt på skriftlig och muntlig information.

Teckenspråkigt döva kan inte höra muntlig information, vilket innebär att teckenspråkigt döva och hörselskadade har svårigheter att kunna kommunicera. De känner sig därför ofta utestängda från samhällets utbud och service. Totalt finns 500 000 människor i Sverige som har hörselnedsättning. Många tusen av dessa känner sig ofta utanför samhällets utbud och service.

Samhället har inte satsat tillräckligt på teckenspråksutbildning. Detta märks extra tydligt i Norrland där behovet av flera teckenspråkslärare och teckentolkar är stort.

• Kommunerna frågar efter teckenspråkslärare för att möta grundskolebarnens efterfrågan på teckenspråk som tillvalsämne.

• Kommunerna frågar efter teckenspråkskunnig personal till äldreomsorg och barnomsorg.

• Landstingen frågar efter teckenspråkskunnig personal till sjukvård, tolktjänst och råd och stöd.

• Specialskolan för döva och hörselskadade barn i Härnösand har, som andra specialskolor, svårigheter att hitta personer som ska kunna teckenspråk flytande för undervisning i olika ämnen.

• Norrland behöver fler teckenspråkigt kunniga personer för att arbeta med utvecklingsfrågor för döva och hörselskadade.

Utbildningen i teckenspråk och teckentolkning måste öka för att tillgodose det behov som behövs för att råda bot på efterfrågan av kompetenta personer i Norrland.

Det är en trygghet för döva och hörselskadade att få möta teckenspråkskunnig personal i skola och vård. Då överbryggar man kommunikationssvårigheter, vilket ökar livskvaliteten. Finns det dessutom teckenspråkskunniga arbetskamrater på arbetsplatserna bryter det den isolering och det utanförskap, som döva och hörselskadade ofta kan känna.

Eftersom avsaknaden av teckenspråkskunniga är extra stort i Norrland bör fler utbildningsplatser erbjudas vid exempelvis Mitthögskolan. Där kan nära samarbete också ske med specialskolan för döva och hörselskadade barn i Härnösand samt med folkhögskolan för hörselskadade i Härnösand.

Stockholm den 10 oktober 2002

Birgitta Sellén (c)