Utarrenderingen av jaktmark

Motion 1985/86:Jo732 John Andersson m. fl. (vpk, s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo732

John Andersson m. fl. (vpk, s)
Utarrenderingen av jaktmark

I lagen om rätt till jakt föreskrivs att jakträttsinnehavarna skall sörja för ett
artrikt och livskraftigt villebrådsbestånd genom en ändamålsenlig och efter
tillgången på vilt lämpad jakt och genom åtgärder för villebrådets skydd
och förkovran. Jakten skall alltså inte främst inriktas på ett ekonomiskt
utbyte. Den skall anpassas till bl. a. viltstammens storlek, ålders- och könsfördelning,
viltets tillgång på föda och övriga förhållanden.

Det finns markägare som lever upp till detta, och på dem skall ingen
skugga falla. Det finns markägare, bl. a. skogsbolag, som insett värdet av att
den lokala befolkningen samt anställda fått möjlighet till jakt på rimliga
villkor. Men tyvärr är verkligheten på många håll en annan än vad lagen
anger.

Då det gäller utarrendering av jaktmark så är det främst tre frågor som
måste lösas. För det första prisutvecklingen som på en del håll har medfört
väldigt höga arrenden. För det andra är det anbudsförfarandet. Detta arrendesystem
har självfallet varit en bidragande orsak till att arrendepriserna
på en del håll stigit mycket kraftigt. För det tredje är det förfaringssättet
att i förskott tvingas betala för djur som sedan inte kan fällas.

Med prisutvecklingen så har de ekonomiska intressena gjort sig alltmer
gällande i den svenska jakten, till nackdel för både viltet och jägarna. Som
ett resultat av detta har en stark opinion framvuxit för att få till stånd en
förändring, bl. a. betraktar jägarorganisationerna frågan om arrendepriserna
som den största frågan under 1980-talet.

Att genom anbud arrendera ut jaktmark innebär att de som kan betala
mest, har de tjockaste plånböckerna, får arrendet. Det finns flera omskrivna
exempel på hur sådana tillvägagångssätt trängt undan seriösa jägare från
jaktmarker som de innehaft i många årtionden och som de med stor möda
och stora uppoffringar sökt vårda på bästa sätt.

Att i förskott ta betalt för tilldelade djur är förödande för viltvården och
ett mycket hårt kritiserat arrendesystem. För två år sedan anmäldes en
markägare av en jaktvårdskrets till konsumentombudsmannen, men denne
lämnade anmälan utan åtgärd. Att i förskott ta betalt, och därpå betala
moms, på en vara som kanske senare inte kan erhållas, är ur flera aspekter
helt felaktigt. Det finns flera exempel från älgjakten hösten 1985 att jaktlag
inte lyckats fälla mer än hälften av tilldelade och i förskott betalda djur. Det
kan många gånger handla om betydande summor som jägarna får betala för
djur som inte har fällts.

De här i motionen aktualiserade frågorna har i stor utsträckning haft

mycket negativa effekter på viltvården. På många håll har älgstammen havererats
och över stora områden har en snedfördelning inom älgstammen
skett. Vissa områden, vilket inventeringar visar, har för litet antal tjurar. Det
skjuts också för många tjurar i deras bästa ålder, s. k. ”kapitala” djur. Det
sker också en urvalsjakt på kalvar, vilket ofta leder till för stor avskjutning
av de största och mest livskraftiga, och till följd av detta blir små kalvar med
kanske dåliga arvsanlag kvar. Man måste ha förståelse om jägarna, mot sin
egen vilja, gör ett felaktigt urval då de ekonomiska betingelserna tvingar
dem därtill.

Sammanfattning

De av oss i den här motionen påtalade missförhållandena måste nu åtgärdas.
Att under sådana villkor, som höga arrendepriser, anbudsförfarande
och betalning i förskott för djur som inte kan fällas, bedriva en jaktvård i
enlighet med lagen om rätt till jakt kan inte uppfyllas på ett tillfredsställande
sätt. Enligt vår mening måste åtgärder vidtas omgående. En prisreglering
av arrendepriser för älgjakt måste införas. Vidare måste utarrendering av
jaktmark genom anbud och förskottsbetalning av tilldelade djur förbjudas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt förslag
till prisreglering för arrendepriser för älgjakt,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud
mot anbudsförfarande vid utarrendering av jaktmark och förskottsbetalning
av tilldelade djur.

Stockholm den 24 januari 1986
John Andersson (vpk)

Georg Andersson (s) Paul Lestander (vpk)

Mot. 1985/86
Jo732

4