Upprustning av Rommehedslägret

Motion 1985/86:Fö308 Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Fö308

Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s)
Upprustning av Rommehedslägret

Rommehedslägret i Stora Tuna var en gång landets äldsta indelta regementes
lägerplats. Lägret var i reguljär användning från 1796 till 1908, då Dalregementet
flyttade till Falun. Genom tiderna har lägerplatsen spelat en mycket
central roll i dalfolkets liv. Med sitt fyrtiotal byggnader utgör lägret en unik
kulturhistorisk miljö, väl värd att bevara.

Till denna slutsats kom också riksdagen i sitt beslut den 13 november 1974.
Riksdagsbeslutet grundade sig på FöU:s betänkande 1974:27, vari konstateras
att kostnaderna för underhållet av lägret är orimligt höga och att det är i
hög grad motiverat att försöka bevara lägret för framtiden. Samstämmiga
remissinstanser förordar ett bevarande och nyttiggörande av lägret. I
riksantikvarieämbetets yttrande framhålls det mycket stora kulturhistoriska
värdet såväl med hänsyn till helhetsmiljön som till huvudparten av de
enskilda byggnaderna. Chefen för armén bedömer Rommehedslägret vara
unikt från byggnadssynpunkt och anser att det inte bör förfaras. Borlänge
kommun finner det självklart att lägret måste bevaras.

De av utskottet förordade diskussionerna med tänkbara intressenter har
genomförts av länsstyrelsen i Kopparbergs län. 1980 överlämnade länsstyrelsen
till regeringen ett förslag vari Borlänge kommun och Kopparbergs läns
landsting i stiftelseform på vissa villkor förklarar sig beredda att överta
lägret. Försvarsministern har dock i proposition 1984/85:100 bedömt kostnaden
för denna lösning som alltför kostsam för försvaret.

De militär- och kulturhistoriska motiven för att bevara Rommehedslägret
kvarstår. I takt med att situationen på byggarbetsmarknaden i länet
försämrats framstår dock de arbetsmarknadspolitiska skälen för en upprustning
som alltmer centrala. Trots statsmakternas massiva satsningar för att
motverka byggarbetslösheten i länet ter sig framtiden utomordentligt dyster.
Byggarbetsmarknadens parter har under flera år aktivt verkat för en
minskning av byggnadsarbetarkåren.

1985 minskade kåren med 150 byggnadsarbetare, men trots detta var
antalet arbetslösa den 31 december 1985 873; ett år tidigare var det 764.
Förutsägelserna i motion 1984/85:847 har visat sig vara välgrundade.

Vid områdesvis inventering av det framtida byggandet i länet framstår den
möjliga byggvolymen som klart otillräcklig, även efter en nedbantning av
byggnadsarbetarkåren till en långsiktigt riktig storlek. För att underlätta en
acceptabel byggvolym krävs bl. a. omfattande statliga tidigarelägganden. De
senaste årens tidigareläggningar har tärt hårt på objektreserven. Det är
därför angeläget att finansieringen av Rommehedslägrets bevarande aktuali

seras i detta sammanhang. Det är också tänkbart att lägret används för att
härbärgera det i annat sammanhang föreslagna trätekniska centret, som
eventuellt kan samordnas med ett utvecklingscentrum för tunnplåt. Flera
faktorer talar alltså för att en upprustning av lägret snarast kommer till stånd,
inte minst respekten för fattade riksdagsbeslut.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen sägs om att upprustning av Rommehedslägret enligt tidigare
riksdagsbeslut kommer till stånd.

Stockholm den 24 januari 1986
Bengt-Ola Ryttar (s)

Ove Karlsson (s) Bo Södersten (s)

Inger Hestvik (s)

Mot. 1985/86
FÖ308

göteb Stockholm 1986 10132