Upprustning av Europaväg 66

Motion 1986/87:T337 Bertil Danielsson m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:T337

Bertil Danielsson m. fl. (m)
Upprustning av Europaväg 66

Betydelsen av goda kommunikationer ökar alltmer. Snabba, säkra och
billiga person- och godstransporter är avgörande för näringslivets och många
regioners utveckling.

Genom de ökade godsmängderna och en strävan från näringslivets sida att
minska kapitalbindningen i varulager har kravet på hög vägstandard, som
möjliggör snabba och punktliga leveranser, vuxit sig allt starkare. Fördelarna
med ett väl utbyggt vägsystem är också påtagliga för persontrafiken.
Restiden minskar, trafiksäkerheten ökar och miljön förbättras i framför allt
tätorterna.

Det kan spåras ett samband mellan en regions utveckling och dess
transportsystem. Expansiva regioner har oftast goda förbindelser och hög
standard på de olika transportmedlen. Omvänt kan konstateras att svaga
regioner ofta har dåliga förbindelser och låg standard på väg och järnväg.

Ett av dessa sistnämnda områden är sydöstra Sverige, där stagnation och
befolkningsminskning är kännetecknande för utvecklingen. Kalmar län
saknar nord-sydgående järnväg, och tågresande till Stockholm från Kalmar
och Blekinge län måste först resa västerut till stambanan i Alvesta - en
sträcka på ca 130 km - innan färden norrut kan anträdas.

Genom att järnvägsförbindelserna för denna del av landet är bristfälliga
får vägförbindelserna en ökad betydelse. Den viktigaste vägen genom
sydöstra Sverige är E 66. Dess standard är på långa sträckor god, men den har
samtidigt flera undermåliga vägavsnitt. En upprustning av E66 framstår
därför som mycket angelägen.

En rad positiva effekter uppnås om E66 snarast rustas upp i hela sin
sträckning. På vissa avsnitt är vägbredden inte större än nio meter, vilket är
klart otillräckligt. Upprustad bör den inte på något vägavsnitt få mindre
bredd än 13 meter och tillåta en hastighet på 90 km/tim.

En bredare väg ger ökad trafiksäkerhet. Även andra standardhöj ande
åtgärder såsom större kurvradier, mindre lutningar, bättre sikt m.m.
förbättrar vägens trafiksäkerhet. En utbyggnad till 13 meters bredd medför
att olyckskostnaderna reduceras.

Förändringar i vägens linjeföring, bredd, beläggning och hastighetsbegränsningar
är exempel på faktorer som påverkar framkomligheten och
därmed restiden. Vägförkortningar ger direkt en tidsvinst och samtidigt en
ekonomisk vinst.

Vägförkortningar och högre vägstandard leder dessutom till lägre fordonskostnader.

Beräkningar visar att den trafikekonomiska vinsten som uppkommer vid Mot. 1986/87

en upprustning av E 66 mellan Malmö och Norrköping uppgår till ca 55 milj. T337

kr. per år. Bara i Kalmar län är vinsten ca 20 milj. kr. Avkastningen av de
investerade pengarna - totalt ca 600 milj. kr. - är god.

Trots att en förhöjd standard på E66 är angelägen och nödvändig för
denna del av Sverige, och trots att den trafikekonomiskt är mycket lönsam,
ligger investeringarna långt i framtiden. Enligt de planer som presenterats
kan det dröja fram emot år 2000 innan de i sin helhet förverkligats. Detta
vore ödesdigert för hela regionen.

Finansiering över statsbudgeten synes inte kunna ske med nuvarande
politiska majoritet inom överskådlig tid, men det är nu som satsningen
behöver göras. I detta läge måste andra idéer och lösningar prövas.

Eftersom framför allt näringslivet har stort behov av vägförbättringar har
företag inom bl. a. byggbranschen visat intresse av att medverka vid
finansiering av vägprojekt i västra Sverige. Dessa tankegångar bör föras
vidare.

Det borde vara en självklarhet att ta till vara alla de möjligheter som finns
att tidigarelägga en angelägen väginvestering. De blockeringar och låsningar
från regeringens och socialdemokraternas sida som innebär att all verksamhet
av denna karaktär ovillkorligen skall ske via staten och direljtfinansieras
över statsbudgeten måste brytas.

En möjlighet vore att ge vägverket i uppdrag att låta privata företag i eller
utanför vägbyggnadsbranschen utarbeta planer och tidsscheman för väginvesteringar
på E66. Finansieringen skall ske av inblandade företag. Arbetsplaner
och investeringsnivåer skall genom särskilt avtal godkännas av
vägverket.

Efter arbetenas avslutande övertar vägverket drift och underhåll av resp.
vägavsnitt. I ett särskilt avtal skall fastställas på vilket sätt staten skall
avbetala de gjorda investeringarna. Särskild vägavgift får inte tas ut.

Den föreslagna skissen kan givetvis utformas på olika sätt beroende på
parternas olika bedömningar, men huvudlinjen att låta pröva privat kapital
till väginvesteringar får inte överges.

Fördelarna med detta skissade förslag är flera, varvid särskilt kan nämnas
några:

1. De positiva effekterna av en väginvestering kommer näringslivet och
regionen snabbare till godo.

2. De trafikekonomiska vinsterna tas till vara tidigare.

3. Statens budget belastas inte i ett ekonomiskt kärvt läge.

4. Nya arbetstillfällen skapas utan att den offentliga sektorn växer.

Eftersom vårt förslag är nytt och oprövat i Sverige bör det utformas som ett
pilotprojekt och senare kunna ligga till grund för liknande uppläggning av
andra väginvesteringar i andra delar av landet.

5

Hemställan Mot. 1986/87

T337

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tidigareläggning av väginvestering på E66
genom privat finansiering utanför statsbudgeten.

Stockholm den 27 januari 1987
Bertil Danielsson (m)

Ewy Möller (m) Karl-Gösta Svenson (m)

6