om uppräkning av skadeståndslivräntor

Motion 1987/88:L609 av Ingegerd Elm (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:L609

av Ingegerd Elm (s)

om uppräkning av skadeståndslivräntor

Med anledning av lagutskottets betänkande LU 1979/80:29 gav riksdagen
regeringen till känna att ställningen för livräntetagare med maximerad
värdesäkringsnivå borde utredas.

Försäkringsinspektionen fick regeringens uppdrag att göra utredningen.
Inspektionens förslag låg till grund för försäkringsbolagens överenskommelse
1983. Överenskommelsen innebar en uppräkning till en högre nivå än
vad som följer av författningarna på området. Överenskommelsen gällde
bl. a.: ”Slutligt fastställd livränta som utges enligt lagen (1929:77) om
trafikförsäkring å motorfordon eller annan försäkring mot ansvar i följd av
trafik med motorfordon som avses i 2 § nämnda lag eller enligt trafikskadelagen
(1975:1410), (i samtliga fall) under förutsättning att den händelse som
föranlett livräntan inträffat efter utgången av år 1973.”

Genom detta åtagande har trafikskadades livräntor räknats upp med en
högre procentandel än den lagstadgade de år basbeloppet höjts mer än 5 §.
Därmed har det ansetts att värdesäkringen av skadeståndslivräntorna fått
en tillfredsställande utformning vid hög inflation.

Ändring får dock i princip endast ske sådana år då basbeloppet har höjts
mer än 5 %. Denna spärregel medför att de år inflationen är så låg att
basbeloppet inte ökar med 5 % ändras ej livräntorna. Dock får sådan
basbeloppshöjning användas som ett ”tillgodohavande” vid prövning av
livräntebeloppet kommande år. Detta gäller livräntor på grund av skadefall
som inträffat såväl före som efter lagändringen 1973.

Den beskrivna spärren får liksom maximeringsregeln ekonomiska konsekvenser
för dem som uppbär skadeståndslivräntor. Ett exempel: Den 1
januari 1983 var basbeloppet 19 400 kr. och den 1 januari 1984 höjdes det till
20 300 kr. Höjningen motsvarade 4,64 % och därför ändrades inte livräntebeloppet
under 1984. Den prisutveckling, som resulterade i en basbeloppshöjning
mycket nära 5 %, fick bäras av de skadelidande under ett års
tid.

Det är rimligt att skadeståndslivräntorna ger samma kompensation för
kostnadsökningarna som arbetsskadelivräntorna, vilka omräknas vid förändring
av basbeloppet. Spärregeln som kräver en basbeloppshöjning om
5 % bör därför omprövas.

Hemställan Mot. 1987/88

L609

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av reglerna för uppräkning
av skadeståndslivräntor.

Stockholm den 21 januari 1988

Ingegerd Elm (s)

4