Upphävande av beslutet om stopp för höjning av riksdagsarvodet

Motion 1990/91:K315 av Sten Andersson i Malmö (m)

Den 12 december 1990 beslutade riksdagen att den
arvodesförordning riksdagen själv tidigare beslutat sattes ur
spel. Enligt tidigare riksdagsbeslut skulle arvodena höjts
från och med den 1 oktober 1990 baserat på hovrättsrådens
löneutveckling.

Motiveringen från socialdemokrater, vänsterpartister
och miljöpartister till arvodesstoppet var att man ville vara
ett föredöme inför 1991 års avtalsförhandlingar på
arbetsmarknaden. Att riksdagsledamöternas
arvodeshöjningar rörde sig om 1990 fick ingen prioriterad
plats i debatten.

Hovrättsrådens löneutveckling, vilken låg till grund för
riksdagsledamöternas arvoden, härrör sig till
avtalsuppgörelser som gällde från några månader in på
1990. Att riksdagsledamöternas arvoden inte skulle justeras
förrän oktober -90 beror på att man avvaktade resultatet av
hovrättsrådens lokala förhandlingar. Allt enligt tidigare
riksdagsbeslut!

Många ledande fackliga företrädare, kommunal- och
landstingspolitiker uttryckte sin glädje över
riksdagsledamöternas återhållsamhet inför 1991 års
lönerörelse. Att man själv beviljat sig eller accepterat,
ibland till och med kraftiga löneökningar 1990, omnämndes
inte eller med mycket små bokstäver. Detta kallas i klartext
för populism!

Den tydligen enda grupp som skulle vara solidarisk,
redan 1990, var riksdagens ledamöter. Självfallet skall
givetvis och utan tvekan även riksdagsledamöterna agera
med samma återhållsamhet 1991 som alla andra.

Däremot bör riksdagens ledamöter erhålla samma
löneutveckling som hovrättsråden retroaktivt från och med
den 1 oktober 1990.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar upphäva sitt beslut att ej höja
ledamöternas arvoden 1990.

Stockholm den 24 januari 1991

Sten Andersson (m)

i Malmö