Upphandlingen av myntämnen

Motion 1982/83:1150 Inge Carlsson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

15

Motion

1982/83:1150

Inge Carlsson m. fl.

Upphandlingen av myntämnen

I dagens ekonomiska kris är det viktigt att det förs en politik som
underlättar företagens situation på exportområdet men lika viktigt är att öka
ersättning av importvaror med inhemsk tillverkning. I den statliga upphandlingsförordningen
borde man ta större hänsyn till de samhällsekonomiska
aspekterna. Vidare så bör man ta hänsyn till vad som är ekonomiskt
fördelaktigt på längre sikt. Detta kan gälla såväl funktion och driftkostnad
hos ett projekt som behovet av att bevara eller utveckla en kompetens inom
ett visst område.

Genom en större statlig upphandling till det svenska näringslivet inom
olika produktionsområden så innebär det att vi kan öka volymerna och
därmed få ner arbetslösheten.

Ett sådant område är tillverkningen av de svenska myntämnena.
Huvuddelen av ämnen för mynt tillverkas fortfarande i Sverige, medan
30-40 % importeras från Västtyskland och Schweiz.

Det finns i Sverige inget förbud mot import av myntämnen, medan nästan
alla andra länder har mer eller mindre officiella handelshinder.

Västtyskland importerar av säkerhetsskäl inte myntämnen för högre
valörer än 50 pfennig.

Av samma skäl och med tanke på vårt stora underskott i byteshandeln
borde vi tillverka de svenska myntämnena till en- och femkronorna i vårt eget
land. Kapacitet att tillverka alla våra myntämnen finns.

En översyn av den statliga upphandlingsförordningen på detta område
måste med det snaraste ske.

I maj 1981 lämnade det svenska företaget Gränges Metallverken en offert
på myntverkets behov under första halvåret 1982 av ämnen för enkronor.
Denna offert föregicks av förhandling med myntverket. Myntverket var
berett att acceptera priset och anhöll hos regeringen att få verkställa
upphandlingen utan hinder av föreskrifterna i upphandlingsförordningen.

Dåvarande regeringen avslog emellertid anhållan. När vi i dag känner
resultatet av upphandlingen, kan det konstateras att myntverket och
samhället hade tjänat ca 420 000 kr. på att acceptera offerten.

Vi har tagit del av myntverkets senaste protokoll från den 28 december
1982, protokollen I 16/82 och I 17/82. Av dem framgår att myntverket
infordrat anbud för sluten upphandling av myntämnen för enkronorsmynt
uppdelat på två positioner - position 1.00 A 309-326 om 54 000 kg och
position 1.00 B 310-325 om 32 000 kg.

Av de åtta inkomna anbuden så var Gränges Metallverkens anbud 0:69

Mot. 1982/83:1150

16

kr./kg lägre än Schweizerische Metallwerke Selve AB, trots detta så fick
nämnda företag ordern på 32 000 kg.

Ur protokollet I 17/82 så hade Gränges Metallverken ett anbudspris som
låg 0:57 kr./kg lägre än övriga företag. Verenigte Deutsche Nickelwerke fick
tillverkningsordern på 30 000 kg femkroneämnen.

Enligt vår åsikt så måste en ändring ske så att dessa mynt i framtiden
tillverkas i vårt land.

Kapaciteten finns och om man skall trygga den fortsatta produktionen och
satsa på framtida investeringar så måste man garantera vissa produktionsvolymer
av samtliga myntämnen.

Med hänvisning till motiveringarna ovan hemställs

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av
upphandlingsförordningen för myntämnen samt att man
begränsar myntvalörerna för utländsk import till 5-, 10-, 25- och
50-öringar.

Stockholm den 25 januari 1983
INGE CARLSSON (s)

HÅKAN STRÖMBERG (s) MARGARETA HEMMINGSSON (s)

MARIA LAGERGREN (s) STURE THUN (s)

ANITA JOHANSSON (s)