Ungdomars delaktighet i närmiljön Bakgrund

Motion 1982/83:1317 Karl Boo m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

2

Motion
1982/83:1317

Karl Boo m. fl.

Ungdomars delaktighet i närmiljön
Bakgrund

Välfärdsutvecklingen i vårt land har lyft de många människorna från
fattigdom, sjukdomar, trångboddhet och bristande skolgång till ett materiellt
välbeställt samhälle. Det sociala skyddsnätet är fint förgrenat. I välfärdsutvecklingens
skugga kan vi dock utläsa negativa följdverkningar,
som var svåra att ana under de årtionden då Sverige växte fram till en
välfärdsstat.

Koncentrationen och storskaligheten inom näringslivet har givit effekter
långt utanför arbetsplatserna. Många människor bor nu i hembygder där
boende och dagligvaruservice är nära nog de enda funktioner som finns.
Många mindre arbetsplatser och butiker fick stå tillbaka för några få men
stora enheter och finns därför inte längre kvar i bygden - i nybyggda
bostadsområden skapades aldrig de rätta förutsättningarna för en mångfald
av aktiviteter. Storskaligheten har under alltför lång tid varit ledstjärna
också inom andra områden. Skolor, institutioner för omsorg och vård,
kultur- och fritidsverksamhet och mycket annat har påverkats av centralistiska,
storskaliga strävanden. Avståndet mellan de förtroendevalda, som
fattar besluten i kommunen, och de många människor som berörs av dem
ökade genom flera årtionden av kommunsammanläggningar.

För barnens och ungdomarnas del innebär detta att många nu växer upp
i ensidiga miljöer, fjärran från de vuxnas vardag och med få möjligheter att
dagligdags samverka över generationsgränserna. I andra bygder växer de
unga upp med rädslan för att behöva flytta från hembygden till en annan
del av landet för att få arbete.

Den svenska ungdomsutredningen, som har arbetat inom statens ungdomsråd
på uppdrag av regeringen Fälldin 1977, gör i rapporten Ej till salu
en värdefull genomgång av barnens och ungdomarnas uppväxtmiljö i det
svenska välfärdssamhället. Ungdomsutredningen ser optimistiskt på framtiden
och på möjligheten att ge barnen och ungdomarna en rik uppväxt.

Den ger dock det chockerande beskedet att många unga människor i
Sverige nu upplever sin barndom och ungdomstid som ett ”tomrum”, en
väntetid. Det finns stora skillnader mellan de ideal som är vägledande i
vårt samhälle och den verklighet som våra unga växer upp i. I målen för
välfärdspolitiken poängterar alla partier att barnen och ungdomarna skall
vara delaktiga i vårt samhälle, att de skall ha viktiga funktioner att fylla, att
de skall få naturliga möjligheter att samarbeta med vuxna, att de skall

Mot. 1982/83:1317

3

känna trygghet i tillvaron. I verkligheten upplever alltför många unga att de
”står vid sidan om”, att de är passiva konsumenter av allt det som
vuxenvärlden har ordnat för dem i form av såväl offentlig sektor som
kommersiellt kultur- och fritidsutbud. Det är viktigt att påpeka att dessa
dystra besked inte gäller alla ungdomar i vårt samhälle. Olika hem och
olika bygder har olika förutsättningar att ge sina unga en innehållsrik och
meningsfull uppväxt. Det är dock nödvändigt att vi med stort allvar tar
fasta på ungdomsutredningens uppfordran: Vi har inte råd att sälja bort en
enda ung människa till otrygghet, utanförkänsla och passivitet.

Det har varit en självklar del av centerpolitiken att påtala att välfärdsbegreppet
alltid måste rymma fler dimensioner än de rent materiella. Jämlikhet,
rättvisa, delaktighet såväl i beslut som i samverkan och gemenskap
och trygghet i en god miljö är andra viktiga beståndsdelar som vi vill räkna
in i välfärdsmåttet. Ungdomsutredningen pekar på att de flesta barnen och
ungdomarna i vårt iand tycks vara nöjda med den materiella standarden,
kanske t. o. m. materiellt mättade, samtidigt som de är socialt utsvultna.

För oss ter sig detta besked som en stor utmaning. Kommande reformarbete
måste starkt inriktas på att göra den unga generationen - och naturligtvis
också alla vuxna - delaktiga i samhället. I hembygden - närmiljön
- har varje människa rätt att vara oumbärlig. Det får inte längre vara så att
konsumtion av ständigt nya modeprylar, nya trender i film, musik, sport
och mycket annat, är det enda många har att ta till för att få åtminstone en
känsla av identitet och trygghet. Djupt mänskliga behov av självkänsla,
lycka, trygghet och lika värde måste få sin tillfredsställelse i människors
gemenskap, samverkan och skapande aktivitet. Vi måste bygga vårt samhälle
så att vi alla blir mindre sårbara för kommersialismens psykologiskt
insiktsfulla påverkansförsök.

Innehållet i den moderna ungdomskulturen visar samma tendenser som
vi ser när vi studerar ungdomars totala fritid. Marknadsförare hjälper
ungdomarna att välja i kulturutbudet. Deras budskap till ungdomarna är så
klart att ingen behöver tvivla på vad de skall välja - de vet vad som är
”inne”.

Till alltför stor del är ungdomar passiva mottagare av kultur. Deras egen
skaparförmåga har vi inte klarat att utveckla. Kanske har vi inte heller
förstått hur viktigt det är att själv få vara aktiv och att skapa sin egen
kultur. Ser vi till det totala utbudet av kultur riktat till ungdomar finnér vi
att alla viktiga beståndsdelar finns med - skapande, fantasi m. m.

Ändå måste vi erkänna att detta är till ingen nytta, om det inte följs upp
av en stimulans till ungdomarna att själva utveckla sin skaparförmåga, att
bruka sin fantasi osv.

Den tidsmässigt största delen av fritiden tillbringar barn och ungdomar
inom hemmets väggar. Där tar TV och video mycket av deras lediga tid i
anspråk. Vi vet att barn från skolstarten och till gymnasieåldern tillbringar
fler timmar framför TV-n än i skolan. Kvalitetsmässigt är utbudet av

Mot. 1982/83:1317

4

program mycket skiftande. Oavsett innehåll måste vi konstatera att denna
höga konsumtion av passivt tittande inverkar på ungdomars vilja och
förmåga att vara aktiva.

I kulturutbudet till ungdomar har vi alltför ofta accepterat att värderingar
som vi inte annars ställer oss bakom får spridas. Motivet till denna
slapphet är att vi säger oss lita till ungdomars förmåga att sortera ut det
som är förljuget och fördomsfullt. Ungdomarna vet bättre. Men deras krav
på fördomsfria serier, filmer m. m. ljuder inte tillräckligt starkt. Här behöver
ungdomarna de vuxnas stöd.

Serier är en finurlig kombination av bild och bubbla som, naturligt nog,
tilltalar både barn och vuxna. Men alltför ofta blir vi besvikna på seriers
innehåll. De lurar oss att tro att ensam är stark, att ungdomen är evig, att
färgade människor tillhör en lågt stående kultur. Dagens ungdomar kan
inte känna sig hemma i seriernas värld. En serie som i fantasi och verklighet
beskriver svenska ungdomars vardag kan bli en viktig grund för att ge
ungdomar kraft att vara aktiva och skapa sin framtidsbild. Det finns många
positiva exempel på svenska serier av hög kvalitet. Hittills har de haft
alltför svårt att hävda sig på grund av små resurser.

Serierna är bara ett exempel där kvalitetskraven ställts åt sidan. Inom
musikens område möter vi alltför ofta ett förhärligande av droger. Kravet
på legalisering av haschet har ostört fått ljuda i tonåringarnas öron.

Avståndet mellan dem som formar kulturutbudet och ungdomarna är
alltför långt. Över huvud taget är kontakten mellan ungdomar och vuxna
alltför bristfällig.

Ett samhälle där många unga människor slås ut kan inte vara färdigbyggt.
Att ungdomar lämnar grundskolan utan att ha gått ut nionde årskursen,
att ungdomar går utan jobb, att unga människor flyr verkligheten
genom den kommersiella ungdomskulturens glättiga utbud eller genom
tunga droger är bekräftelse nog. Ändå vill vi ännu en gång knyta an till
ungdomsutredningen som har gjort ett försök att i samhällsekonomiska
kostnader illustrera det ohyggliga personliga lidande som unga utslagna får
utstå. ”Att satsa på ungdomen av i dag är den viktigaste investeringen vi
kan göra inför framtiden.” Den meningen avslutar Ej till salu. Låt den bli
böljan till ett målmedvetet och metodiskt utvecklingsarbete för att ge
barnen och ungdomarna en bra start i livet.

Mål

Ungdomars möjligheter till en meningsfull fritid och ett aktivt kulturskapande
måste sättas i samband med vår totala bild av framtidens samhälle.
Dessa krav förutsätter helt annorlunda uppväxtvillkor för barn och ungdomar.

I Ej till salu får vi många viktiga tankar kring krav som måste ställas för
att barns uppväxtmiljö skall vara bra och funktionsduglig.

Mot. 1982/83:1317

5

Citat ur Ej till salu:

De viktigaste komponenterna i en bra uppväxtmiljö är att den ska stärka
egenvärde och identitet, ge tillhörighet och gemenskap, bygga på uppgifter
och ansvar samt främja samverkan och solidaritet. Med bra uppväxtmiljöer
menar vi bl. a.:

- miljöer som människor kan överblicka, där barn och ungdomar kan och
får ta ansvar för de gemensamma angelägenheterna. Barn och ungdomar
ska kunna få en produktivt betydelsefull roll, ha uppgifter och ett ansvar
samt utveckla sina inneboende resurser, som ger mening åt tillvaron.

- miljöer där generationerna samarbetar kring viktiga frågor. Barn och
ungdomar måste ges möjlighet att kontinuerligt växa in i vuxensamhället
med stöd från de vuxna.

- miljöer som har produktiva uppgifter för alla, även barn. Det ökar
människors engagemang och motverkar servicetänkande, passivitet och
expertvälde.

- miljöer som motverkar social utslagning och isolering, främjar en positiv
social kontroll, som bygger på solidaritet och gemenskap samt motverkar
behovet av en samhällets kontrollapparat.

- miljöer som fyller ungdomsåren med meningsfull verksamhet dvs. verksamhet
som ger egenvärde, identitet, tillhörighet, samverkan och gemenskap,
och därigenom skapar alternativ till det kommersiella fritidsoch
kulturutbudet.

De unga politikerna i utredningen har enats om en framtidsbild som vi i
centerpartiet känner igen från våra diskussioner om lokalsamhället. Ett av
våra viktigaste krav är att samhället måste göras överblickbart för människor.
Ett stort och komplicerat samhälle kan brytas ner i små och starka
enheter. Till den mindre enheten, lokalsamhället, måste alla viktiga samhällsfunktioner
knytas - bostad, arbete, skola, fritid, omsorg och vardaglig
service. Lokalsamhället ställer krav på människors delaktighet för att
fungera. På ett naturligt sätt kommer vi att tränas i samverkan med våra
medmänniskor. Det är viktigt att kulturlivet knyts till närmiljön. I samverkan
barn och vuxna, proffs och amatörer kan vi utveckla amatörkulturen.
Genom att var och en bjuder på sina kunskaper kan vi tillsammans nå långt
i våra strävanden att skapa en aktiv fritid och utveckla amatörismen. I
formen av t. ex. skapande verkstäder kan vi lära mera om serier, video och
film, drogfrågor, musik, teater, kläder och mode m. m. Först då blir ungdomars
kulturliv ett gemensamt ansvar.

Medel

Förenta nationerna har utropat 1985 till världsungdomsår. Världsungdomsårets
övergripande mål sammanfattas i orden delaktighet, utveckling
och fred. Syftet med världsungdomsåret, vars tyngdpunkt skall ligga på
nationell och lokal nivå, är bl. a. följande: att utveckla och genomföra nya
och nyskapande program och åtgärder på ungdomsområdet, i synnerhet
inom områdena utbildning, arbete och andra levnadsvillkor såsom bostäder,
hälsa, social välfärd.

Mot. 1982/83:1317

6

Den rådgivande kommitté inom FN som har att förbereda världsungdomsåret
poängterar att detta år inte skall ses som en isolerad företeelse,
utan som ett led i ett långsiktigt och konsekvent utvecklingsarbete för att
förbättra ungdomars villkor. Kommittén understryker också ungdomsorganisationernas
roll i genomförandet: ”Ungdomars delaktighet och ungdomsorganisationernas
medverkan måste erkännas och utnyttjas som en
förutsättning för att nå de för världsungdomsåret uppställda målen.”

I Sverige har statens ungdomsråd utsetts till berednings- och ledningsorgan
för världsungdomsåret, vilket skapar goda förutsättningar för såväl ett
utvecklingsarbete kring ungdomars delaktighet i närmiljön som för en nära
och förtrolig samverkan med barn- och ungdomsorganisationerna.

Från centerpartiets sida vill vi understryka det angelägna i att världsungdomsåret
blir en del i ett målmedvetet utvecklingsarbete, där barnens
och ungdomarnas aktiva roll i närmiljön står i centrum. Vi vill, i likhet med
statens ungdomsråd, ta fasta på världsungdomsårets deltema ”delaktighet”
och koppla detta till de strävanden som sedan lång tid tillbaka har
märkts i svensk politik, bl. a. i centerpartiets strävanden och i ungdomsutredningens
rapport Ej till salu.

Ett omfattande försöks- och utvecklingsarbete, i syfte att skapa förutsättningar
för de många människornas verkliga delaktighet i närmiljön,
måste komma till stånd. Detta försöks- och utvecklingsarbete måste vara
präglat av experimentlusta och av vilja att pröva nya lösningar. Därför är
det omöjligt att på förhand ange den mera precisa inriktningen på ett
sådant arbete - det vore f. ö. felaktigt med hänsyn till den väldiga idé- och
initiativrikedom som, trots allt, ligger förborgad i både ungdomar och
vuxna. Ändå är det naturligt att som några givna utvecklingsfält peka på
nya, gärna kooperativa, lösningar i omsorg, service och fritidsverksamhet,
nya samverkansformer inom den offentliga sektorn — t. ex. över generationsgränserna
mellan förskola, grundskola och äldreomsorg, grund- och
gymnasieskolans samverkan med det omgivande samhället, olika modeller
för gemensam förvaltning av flerfamiljshus - gemensamma angelägenheter
som ger anledning till samverkan och skapar grogrund för gemenskap,
nya initiativ på amatörkulturområdet och vad gäller dialogen mellan de
yrkesverksamma kulturarbetarna och de många amatörerna.

En inspirationskälla för detta arbete är ungdomsutredningens rapport Ej
till salu. Ungdomsutredningen poängterar f. ö. att de övergripande tankegångarna
i Ej till salu måste förankras, prövas, förtydligas och utvecklas i
lokala experiment och verksamheter. Som ungdomsutredningen själv anför:
”Stora samhällsförändringar skapas inte genom utredningsrapporter
utan genom människors ställningstaganden, individuellt och i organisationer
av olika slag Vi tror på möjligheterna att förändra, men inser att

det krävs breda helhetslösningar och många omvärderingar av tidigare
sanningar. Det förutsätter att de många människorna låter sig engageras
för en optimistisk framtid.”

Mot. 1982/83:1317

7

Vi anser att denna försöksverksamhet skall inledas inför världsungdomsåret.
Detta år kan dock bara bli ett etappmål i utvecklingsarbetet,
som måste vara långsiktigt till sin karaktär och grunda sig på många olika
lokala initiativ och knytas samman i en samverkan mellan flera statliga
myndigheter och mellan kommuner, landsting och stat.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen hemställer att regeringen genomför en försöksverksamhet
angående ungdomars delaktighet i närmiljön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
övrigt anförs i motionen.

Stockholm den 24 januari 1983

KARL BOO (c)

KARL-ERIC NORRBY (c)
SIGVARD PERSSON (c)
RUNE BACKLUND (c)

KERSTIN GOTHBERG (c)
STINA GUSTAVSSON (c)
PÄR GRANSTEDT (c)