Underhåll av kulturhistoriskt värdefulla manbyggnader

Motion 1992/93:Sk371 av Harriet Colliander och Simon Liliedahl (nyd)

I Sverige har vi ett unikt kulturarv i vårt
byggnadsbestånd. En betydande del är manbyggnader på
jordbruksfastigheter. Stora som små jordbruk har under de
senaste åren drabbats av ekonomiska svårigheter.
Förändringarna i samhället och inom jordbruksnäringen
har gjort att det är svårt att bibehålla sådan lönsamhet i
jord- och skogsbruk att kostnader för underhåll av den
kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen kan täckas.

Skatteomläggningen som trädde ikraft 1 januari 1991
upphävde bl a avdragsrätten för underhåll av
manbyggnader på jordbruksfastighet. Detta kommer på
sikt att innebära ett hot mot vårt kulturarv och det kan bli
kostsamt för staten att ta över ansvar för underhåll av
kulturhistoriskt värdefulla byggnader som fastighetsägarna
inte orkar med.

Skattelagstiftningen bör omgående ändras så att
avdragsrätten för underhåll och i vissa fall drift av
kulturhistoriskt värdefulla manbyggnader återinförs.
Möjligheten till avdrag bör avse reparationer som inte
innebär förändring av byggnadens standard. En sådan
förändring skulle minska belastningen på det kulturstöd för
ombyggnad som destineras och administreras av
riksantikvarieämbetet. Det finns gott om
utredningsmaterial som visar hur kriterier för urval kan
tillämpas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om angelägenheten av att medge
ränteavdrag för ett icke standardhöjande underhåll av
kulturhistoriskt värdefulla manbyggnader, särskilt på
jordbruksfastigheter.

Stockholm den 26 januari 1993

Harriet Colliander (nyd)

Simon Liliedahl (nyd)