Undantag för polispersonal från arbetstidslagens bestämmelser

Motion 1984/85:1108 Göran Ericsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

13

Motion

1984/85:1108

Göran Ericsson

Undantag för polispersonal från arbetstidslagens bestämmelser

Den nu gällande arbetstidslagen hindrar på ett antal punkter anställda från
ett mer än marginellt övertidsuttag. Lagen medger således inte ett högre
uttag än 50 timmar per månad och 200 timmar per år.

I normalfallet torde lagen fungera väl, men inom vissa speciella områden
får den stötande och allvarliga effekter. Lagen begränsar exempelvis polisens
operativa kraft på ett sätt som är direkt skadligt för samhället och naturligtvis
till nackdel för enskilda som på grund av polisbrist under jourtid inte kan
erhålla nödvändig service.

Det fackliga kravet

Polisen är som bekant dimensionerad för att kunna fullgöra övervakningsuppgift
under ett normalläge. I händelse av allvarlig brottslig verksamhet
ianspråktas regelmässigt viss berörd polispersonal utöver ordinarie tid.
Skulle fler allvarliga brott inträffa samtidigt blir detta övertidsuttag närmast
regel. Inför sådana situationer är polismän i och för sig väl rustade, eftersom
de vid sin anställning är medvetna om att risken är påtaglig för såväl obekväm
arbetstid som övertid, särskilt i stora tätortsdistrikt.

De fackliga kraven är att polisverksamheten under inga förhållanden får
bygga på ett förväntat övertidsuttag hos personalstyrkan. Alla i den reguljära
verksamheten förekommande arbetsuppgifterna skall klaras av den ordinarie
personalen. Detta krav innebär att en skönsmässig utökning av landets
polismannatjänster på minst 10 % måste till för att täcka olika typer av
lagstadgad frånvaro. Ytterligare minst 10-20 % ökning måste till för att alla
förekommande arbetsuppgifter skall kunna utföras av ordinarie personal.
Detta krav är dessutom statsfinansiellt uteslutet.

Polisens speciella situation

I exempelvis Stockholms polisdistrikt har den lokala fackliga organisationen
drivit fram ett s. k. skyldighetsavtal. Detta avtal innebär att alla
befattningshavare är skyldiga att fullgöra full övertidstjänst. Vidare innebär
avtalet att arbetsgivaren förpliktar sig att ”avstänga" dem som nått 200
timmar, dvs. dispens kan inte påräknas. Till synes kan detta avtal te sig
acceptabelt rättvist.

Vad som är speciellt för polisverksamheten är emellertid, att en viss
spanare kanske är den enda polis som har närmare kunskap om en farlig

Mot. 1984/85:1108

14

förbrytare. Om nu spanaren är ”avstängd” genom avtalet är det ointressant
om det finns tio andra poliser till förfogande.

Ett annat exempel är utredningar gällande grova brott. I dessa fall är de
första timmarnas eller dygnens insatser avgörande för om brottet kan lösas.
Görs det avgörande misstag inledningsvis kan hela utredningen hamna på fel
väg och gärningsmannens försprång bli för stort.

Om en viss polis börjar att utreda brottet, men ”avstängs” efter ett antal
timmar, kan det fackliga avtalet avgöra utredningen till gärningsmannens
fördel. Under sommaren var en grupp polismän ”avstängda” från en
mordutredning, och gärningsmannen förblev okänd.

Regeringens politik

I budgetproposition 1984/85:100 uppger föredragande statsråd, att det
rådande polisöverskottet på 1 200 polistjänster motiverar en neddragning av
intagningen till polishögskolan från 200 till 150 platser. I proposition
1982/83:100 bil. 4 anförde föredragande statsråd att vakanssituationen hade
förbättrats inom polisväsendet och att detta speciella förhållande föranledde
statsrådet att föreslå riksdagen en neddragning av platserna på polishögskolan
från 400 till 200.

Totalt har således regeringen med varierande argument dragit ned antalet
utbildningsplatser med 250 platser. Det påstådda överskottet på 1 200
tjänster är mer en optisk villa än ett korrekt förhållande. Neddragningen av
utbildningsplatserna kommer snabbt att få effekter ute i distrikten och ta sig
uttryck i ett ökat övertidsbehov. Regeringens politik står här i klar
motsatsställning till fackliga krav.

Polisens arbetsuppgifter

Regeringspolitiken under de senaste åren har på en rad områden inneburit
ökad belastning på polismyndighetens utrednings- och spaningskapacitet.
Inte minst satsningen på EKO-brottssidan förutsätter stor frånvaro för
utbildning under uppbyggnadsskedet och att polismän flyttas från en
verksamhet till en annan. Situationen är ofta att där det borde finnas två
polismän finns en, vilket ger behov av mer övertid.

Sammanfattning

Arbetstidslagen sätter i dag klara gränser för möjligt övertidsuttag. Denna
lag gäller även poliser. Den situation som råder pekar mot att polisen tillförs
fler uppgifter, samtidigt som avgångarna är större än inflödet av nyutbildade
polismän.

I denna situation avstängs poliser från arbetsuppgifter som är av betydande
samhällsintresse. I press ser man ”avstängda” mordutredare sitta vid

Mot. 1984/85:1108

15

brottsplatsen vridande sina händer, medan fackliga ombudsmän förklarar för
svenska folket att detta är i fullständig överenskommelse med gällande lag
och avtal.

En undantagsbestämmelse fordras

Det är ett betydande samhällsintresse att polisens verksamhet kan fortgå
med full kraft alla dagar på året och alla tider på dygnet. Över denna
samhällets viktiga verksamhet skall de av medborgarna valda politikerna
styra, inte fackliga avtal.

I en situation där antalet polismän minskar men uppgifterna blir fler och
övertidsuttag alltmer beskärs blir situationen till sist ohållbar och de gällande
lagarna ett vapen i brottets tjänst.

En undantagsbestämmelse bör fogas till arbetstidslagen, vilken medger för
polischef att - då särskilda skäl föreligger - föranstalta om den övertid som
anses nödvändig för polistjänstens fullgörande i polisdistriktet.

För detta skall dispensförfarande ej vara påkallat. Det bör dock ankomma
på arbetarskyddsstyrelsen att stickprovsvis övervaka utvecklingen och i
förekommande fall samråda med polischefen.

Hemställan

Mot bakgrund av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning och förslag
till undantagsbestämmelser från arbetstidslagen (1982:673) i enlighet
med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 22 januari 1985

GÖRAN ERICSSON (m)

minab/gotab Stockholm 1985 79732