Tvångsäktenskap

Motion 2001/02:L206 av Inger René och Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motiv för vårt förslag

Den internationella rörligheten bland människor ökar alltmer. Inom familjerätten uppkommer det allt oftare situationer när personer har anknytning till flera länder, t.ex. genom medborgarskap i ett land men hemvist i annat. Många gånger måste man då ta ställning till vilket lands lag som skall tillämpas. Utgångspunkten är att det är lagen i det land som man är medborgare i. Under senare år har emellertid en persons hemvist fått allt större betydelse.

Rätten att ingå äktenskap i Sverige prövas enligt lagen i det land där den som vill gifta sig är medborgare. Men en person som är under femton år får inte gifta sig utan tillstånd av länsstyrelsen även om det skulle vara tillåtet enligt medborgarskapets lag.

Människors ökande rörlighet gör att det är viktigt att en dom eller ett beslut i ett land erkänns och blir gällande i andra länder. När det gäller äktenskap är grundläggande principer att ett äktenskap som ingåtts utanför Sverige gäller också här i landet.

Grundregeln i Sverige är att det är tillåtet att i Sverige gifta sig vid arton års ålder samtidigt som det också är tillåtet för svenska flickor under femton år att gifta sig bara det sker utomlands.

Risken är stor att detta skapar familjekonflikter. Det är inte ovanligt att invandrarflickor gifts bort vid tolv, tretton års ålder i det ursprungliga hemlandet för att sedan gifta sig borgerligt i Sverige vid arton års ålder. Under tiden lever de som gifta, avslutar inte sin skolgång, lär sig inte svenska och får problem när det gäller integrering i det svenska samhället med isolering som följd.

Vi menar att följderna av det generösa accepterandet av lagstiftning som medger äktenskap för barn och därmed särbehandlar invandrarflickor är oacceptabel. Särbehandlingen bör försvinna ur lagstiftningen.

Stockholm den 20 september 2001
Inger René (m)	Catharina Elmsäter-Svärd (m)