Trygghet och rehabilitering i arbetslivet

Motion 2003/04:A325 av Raimo Pärssinen (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om trygghet och rehabilitering i arbetslivet.

Motivering

Den ökande ohälsan i arbetslivet drabbar främst den enskilde i form av lidande både psykiskt som fysiskt men även samhället i stort med enorma kostnader. Dessa kostnader begränsar resurserna till andra välbehövliga och framåtsyftande reformer.

En allvarlig effekt av att många arbetsgivare inte har lyckats, eller i vissa fall inte tillräckligt arbetat, med rehabilitering av sjukskrivna anställda är att detta leder till uppsägningar. Arbetsgivarna säger sig inte ha möjligheter till lämpliga omplaceringar, personerna i fråga inte har rätt kompetens o s v, vilket leder till att de blir uppsagda på grund av arbetsbrist.

Den enskilde blir således dubbelt drabbad. Först genom att kroppen och själen far illa, sedan genom att förlora arbetet. Detta rimmar illa med våra socialdemokratiska värderingar och vår människosyn. Vår vision rymmer ett utvecklande arbetsliv med möjlighet för alla som kan och vill att delta.

Vi måste skapa villkor för arbetslivet som tar till vara alla människors vilja att bidraga och möjligheter att deltaga fullt ut. Arbetslivet måste kunna erbjuda alla en möjlighet att oavsett förmåga finnas med i samhällsbygget. Just därför är möjligheterna till en god och fungerande rehabilitering på arbetsplatsen så oerhört viktig. Vi kan inte fortsätta att sortera ut människor på arbetsplatser där en del är utslitna medan andra inte blivit det än.

Det får inte vara lönsammare för en arbetsgivare att utan riktig ansträngning säga upp arbetsskadade och ersätta dessa med nyanställningar. Detta händer, enligt min mening, alltför ofta. Dålig arbetsmiljö eller arbetsorganisation kan inte rättas till med sämre trygghet. Enligt vår syn är trygghet och utveckling tvärtom starkt sammanlänkade och beroende av varandra.

Idag varierar arbetsgivarnas ansvar och rehabiliteringsinsatser gentemot den enskilde i stor omfattning. Det som är otillfredsställande är att i många fall väljer man lösningen uppsägning på grund av arbetsbrist just därför att den är enklast eller billigast.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som stärker trygghet och rehabilitering före uppsägningar.

Stockholm den 29 september 2003

Raimo Pärssinen (s)