Transportstödet för sjöfarten i södra Norrland

Motion 2000/01:N240 av Sven Bergström och Birgitta Sellén (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att ändra transportstödet för Norrlandshamnar
utanför stödområdet.
Motivering

I maj i år fick vi en ny förordning (SFS 2000:281) om
regionalt transportbidrag som skulle eliminera en
konkurrensnackdel som sjöfarten led av. Tidigare var endast
kostnader för lastbils- och järnvägstransporter berättigade till
transportbidrag.

Den tidigare utformningen gynnade landtransporter till västkusten och
Sydsverige för vidaretransport med fartyg därifrån, i stället för att godset
skeppades ut direkt från lämpligaste hamn i närområdet.

Tyvärr har man i den nya förordningen endast delvis eliminerat
snedvridningen i konkurrensen mellan transportslagen. Orsaken är att
transportbidraget är konstruerat så att stöd för sjötransport endast lämnas om
lastning sker i hamn inom stödområde.

För att uppnå konkurrensneutralitet mellan både transportslag och hamnar
måste enligt vår mening transportbidrag utgå för valfri kombination av land-
respektive sjötransport. Avsikten med transportbidraget bör rimligen vara att
skapa en rimligare och rättvisare konkurrenssituation för företag i norra
Sverige men inte att gynna vissa hamnar på bekostnad av andra.

Genom dagens konstruktion har en konkurrensnackdel tillkommit för de
hamnar som ligger nära, men inte inom stödområdet, t.ex. hamnarna i
kustkommunerna i Gävleborgs län i Hudiksvall, Söderhamn och Gävle.
Vänersjöfarten drabbas också på motsvarande sätt.

Dessa hamnar, som mycket väl skulle kunna vara lämpliga, blir vid en
transportupphandling diskvalificerade. Anledningen är att bidrag endast kan
erhållas för en mycket liten del av transporten, nämligen den mellan
produktionsplatsen, fabrik eller såg till hamnen. Den vidare sjötransporten får
inget stöd.

För att få bidrag för hela den del av sjötransporten som utförs inom landet
eller längs landets kuster har ett företag inom stödområdet, t.ex. i Härjedalen
och Jämtland, följande valmöjligheter för sina transporter:

1. Landtransport till en hamn inom stödområdet för fartygstransport därifrån.

2. Landtransport av godset till västkusten för vidaretransport med fartyg
därifrån.

Lösningen att skeppa godset via en hamn nära men utanför
stödområdet är idag inte ekonomiskt lönsamt. Följden blir att
dessa hamnar tappar existerande gods och missar
affärsmöjligheter. Samma obalans uppstår naturligtvis när
rederierna lägger upp sin strategi för en linje och väljer
hamnar för fartygsanlöp. Av tids- och kostnadsskäl anlöper
de inte fler än två tre hamnar längs kusten där de samlar last
från flera avlastare i omlandet. Hamnar utanför stödområdet
som mycket väl skulle kunna kvalificera sig för ett anlöp blir
sannolikt på grund av transportbidragets utformning,
diskvalificerade. Ju närmare gränsen för stödområde som
hamnen ligger, desto större sannolikhet finns att man går
miste om godset.

Mot den här bakgrunden är det angeläget att snarast rätta till de redovisade
bristerna i transportstödet.

Stockholm den 27 september 2000

Sven Bergström (c)

Birgitta Sellén (c)