Transplantationslagen

Motion 1986/87:So455 Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:So455

Alf Svensson (c)
Transplantationslagen

Frågorna om liv och död är fundamentala i det demokratiska samhället.
Demokratin bygger på en grundsyn om den enskildes unika värde och integritet.
Detta innebär bl. a. en kroppslig integritet, som dessutom är garanterad i
den svenska grundlagen.

Kds anser att döden som begrepp bör vara lätthanterligt och lättförståeligt
för den enskilde medborgaren. I princip skall varje medborgare kunna förstå
när döden har inträtt. Under årtusenden har människans död uppfattats som
en helhet. Det har visserligen inte alltid varit lätt att fastställa, om en människa
är död, men man har inte haft behov av att skilja mellan en ”kroppslig”
och en ”psykisk” död. Man har inte behövt vara expert för att avgöra om en
människa är död. I vårt land har hitintills gällt och gäller fortfarande att
varaktigt cirkulationsstillestånd, populärt kallat hjärtdöd, utgör kriterium för
att en människa är död. En enligt detta kriterium död person har ingen
blodcirkulation i varken hjärna, hjärta, njurar, lever eller lungor. Det är
betydligt mer komplicerat att fastställa hjärndöd än att fastställa upphörd
hjärtverksamhet. De metoder som används för att fastställa ”hjärndöd” är
svåra för lekmannen att förstå.

För närvarande diskuteras införande av ett nytt hjärnrelaterat dödsbegrepp.
Under hösten 1986 har debatten varit särskilt intensiv. Kds anser inte
att de av utredningen (SOU 1984:79) eller i debatten framförda skälen
motiverar ett nytt dödsbegrepp. Kliniskt finns ingen annan vägande anledning
till att införa ett nytt dödsbegrepp än transplantationsskäl, dvs. att man
skall kunna ta organ från människor med total hjärninfarkt medan hjärtat
fortfarande slår. Den uppenbara kopplingen mellan transplantationskirurgins
behov av organ och ett nytt dödsbegrepp har dock inte redovisats av
utredningen. Den har tvärtom förnekats av den.

Det hävdvunna dödsbegreppet, grundat på upphörd andning och hjärtverksamhet,
dvs. oåterkalleligt cirkulationsstillestånd, är ett medicinskt och
folkligt väl förankrat begrepp. Det är för övrigt, enligt utredningen, det sätt
varpå uppemot 995 av 1000 dödsfall skall konstateras även i fortsättningen.
Såväl juridiskt, praktiskt som psykologiskt är det hävdvunna dödsbegreppet
att föredra. Det finns också anledning att fråga sig varför ett nytt generellt
dödsbegrepp skall tillskapas, vilket aldrig får generell användning.

Vid en del sjukdomsfall av typ trafikskallskador och hjärnblödningar etc.
kan trycket inne i skallen bli så högt att all blodcirkulation till hjärnan upphör.
Detta innebär en total hjärninfarkt, också benämnt ”hjärndöd”. Detta tillstånd
är något helt annat än djup medvetslöshet. Vid total hjärninfarkt

upphör andningsförmågan, om inte konstgjord andning eller respiratorbehandling
sätts in, och hjärtat upphör att slå inom ca 15 minuter. Oavsett om
fortsatt respiratorbehandling äger rum kommer hjärtverksamheten att upphöra
inom 1-3 veckor, oftast inom några dagar.

I dag finns möjlighet att säkert fastställa diagnosen "total hjärninfarkt”.
Med diagnosen total hjärninfarkt finns inga förutsättningar att kunna hjälpa
patienten.

Detta är också bakgrunden till att socialstyrelsen 1973 utfärdade anvisningar
om rätt att avbryta behandling när total hjärninfarkt konstaterats.
Eftersom ingen behandling hjälper utan enbart förlänger döendet, kan
overksam behandling upphöra och sjukdomen får ha sitt naturliga förlopp.

Men detta betyder inte att nytt dödsbegrepp behöver införas. Ett sådant
tillför svåra etiska och psykologiska problem i stället för att lösa de biologisktmedicinska.
En patient med total hjärninfarkt kan av sin omgivning uppfattas
som en levande patient. Hjärtat och pulsen slår, huden kan synas frisk och
varm, avföring fungerar m. m. En sådan patient uppfattas svårligen som död,
varken av personal eller anhöriga.

Det finns dessutom skäl att förmoda att ett hjärndödsbegrepp får vissa
värderingsmässiga effekter, framför allt inom forskningen. Patienten med
total hjärninfarkt men kvar i respiratorn ger upphov till ett forskningsmässigt
intresse som kan vara svårt att motstå om vederbörande skall betraktas som
ett legalt lik. Som forskningsobjekt har en sådan patient klara fördelar
jämfört med ett lik utan cirkulation. Det kan mycket väl bli så att de "hjärndöda”
betraktas som välkomna medel i forskningens nyttomaximering.
Hjärndödsbegreppet kan alltså i förlängningen leda till oetiska experiment
där man tillgriper olika fysiologiska medel för att förlänga organismens
fortlevnad. Det finns exempel på att ett japanskt forskarlag hållit i gång
cirkulationen för en 19-åring med total hjärninfarkt genom olika medel i 54
dygn. Sett ur kristdemokratisk synvinkel är en sådan utveckling inte acceptabel
utan ett djupt kränkande av individens integritet.

Det finns dock ett legitimt behov av organ för transplantationsändamål. I
vilken utsträckning transplantationsverksamhet skall prioriteras eller i vissa
fall ens äga rum i förhållande till annan sjukvård måste avgöras i särskild
ordning.

Någon anledning att för transplantationsverksamhetens skull införa ett
nytt hjärnrelaterat dödsbegrepp föreligger dock inte. I stället bör transplantationslagen
bearbetas. För närvarande innebär lagen en form av kollektivanslutning
till organbanker. 7 § andra stycket transplantationslagen (SFS
1975:190) innebär ett förutsatt samtycke från presumtiv donator, vilken alltså
för att förhindra organdonation, under sin livstid måste ha reserverat sig mot
densamma. Detta förfaringssätt är inte rimligt. Respekten för människans
integritet bör även gälla denna situation.

Kds mening är att organ bör kunna få tas från människor med total
hjärninfarkt under förutsättning att den totala hjärninfarkten är verifierad
med kärlröntgen samt att givaren i förväg givit sitt godkännande genom ett
särskilt donationsförfarande. Detta är ett positivt och frivilligt sätt att hantera
problemen med transplantationer, och det kan ske med stor respekt för

Mot. 1986/87

So455

17

individens mänskliga integritet. Döende människor skall inte behöva känna
att de automatiskt förs till ett mänskligt reservdelslager.

Denna positiva möjlighet till organdonation medför att transplantationslagen
(1975:190) behöver ändras i ett par paragrafer.

Nuvarande lydelse:

7 § Ingrepp som avses i denna lag får företagas på avliden person om denne
under sin livstid skriftligen har medgivit detta.

Även utan medgivande enligt första stycket får organ och annat biologiskt
material tagas från avliden person, om icke den avlidne eller nära anhörig till
honom har uttalat sig emot det eller ingreppet eljest kan antagas stå i strid
med den avlidnes eller nära anhörigs uppfattning.

8 § I fall som avses i 7 § andra stycket skall, där det kan ske, nära anhörig
underrättas om ingreppet innan detta äger rum.

Med kds förslag skulle 7 § andra stycket kunna utgå helt samt likaledes hela
8 §. 7 § skulle kunna få följande lydelse:

7 § Ingrepp som avses i denna lag får företagas på avliden person eller på
person med total hjärninfarkt om denne under sin livstid skriftligen har
medgivit detta.

Den praktiska uppläggningen av denna frivilliga organdonation bör utformas
av socialstyrelsen. Dels behövs ett register, dels kan det också vara
lämpligt att donator på sig har ett donationsbevis, eventuellt genom markering
på körkort.

Det har hävdats i debatten att en ändring av transplantationslagen enligt
ovan - i motsats till utredningsförslaget om nytt dödsbegrepp - skulle innebära
ett slags ”aktiv” dödshjälp. Att ta organ från levande patienter med total
hjärninfarkt betraktas av dessa debattörer som oetiskt och inte acceptabelt.
Men från samma håll förespråkas det nya dödsbegreppet där transplantationer
får ske vid total hjärninfarkt därför att infarkten används som dödskriterium.
Den biologiskt-medicinska statusen för patienten är dock densamma i
båda fallen, den förändras inte av ett eventuellt klubbslag om dödsbegrepp i
riksdagen.

Den föreslagna ändringen av transplantationslagen får ses som en undantagslagstiftning
gentemot livsprincipen. Den rent kroppsliga integriteten
bryts på denna punkt, men viljans integritet respekteras. Om patienten under
sin livstid frivilligt och positivt donerat organ så att dessa får tas vid total
hjärninfarkt ges en annan människa möjlighet att överleva. Principen är
likvärdig med det som i dag gäller - sedan 1973 - att meningslös behandling
vid total hjärninfarkt får avbrytas. Den enda skillnaden är att donation av
organ får ske.

Mot. 1986/87

So455

18

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ändring av transplantationslagen
innebärande att ingrepp på avliden person eller på
person med total hjärninfarkt enligt transplantationslagen endast skall
ske om skriftligt medgivande avgivits under dennes livstid.

Stockholm den 21 januari 1987

Alf Svensson (c)

Mot. 1986/87

So455

19