Trafikstruktur och trafiksäkerhet i u-land

Motion 1992/93:U261 av Elver Jonsson (fp)

Ett lands utveckling hänger ofta samman med
standarden på och underhållet av dess vägsystem. Mycket
ofta är det otillräckliga insatser beträffande underhållet som
gör att vägnätet kollapsar. Så är det t.ex. i Zaire. Där fanns
tidigare en mycket bra väg som förband Atlantkusten med
den östra gränsen, en sträcka på 1 100 miles. En normalresa
tog då cirka två dagar. Idag är dock restiden cirka tre veckor
och under regnperioden är vägen i princip icke farbar över
huvud taget. Konsekvenserna för bönderna och
handelsmännen som inte når ut med sina varor till kusten
eller till de större städerna är lätt att förstå. Landets
möjligheter till självförsörjning av livsmedel omöjliggörs.

Ofta talas det om behovet av investeringar i
infrastrukturen i utvecklingsländerna i Afrika och Asien.
Men även i de östeuropeiska länderna och i det forna
Sovjetunionen är bristen på fungerande vägtransporter en
hämsko på fortsatt ekonomisk och social utveckling.

Investeringar som gjorts har ofta blivit misslyckade på
grund av att dessa inte har följts upp med tillräckliga
underhållsinsatser. En studie från Världsbanken visar att
ovanstående exempel från Zaire bara är ett bland många i
Afrika.

Sverige har genom såväl bilaterala som deltagande i
multilaterala program väsentligt bidragit till utvecklingen av
transportsystemen i flera u-länder. Svenska ekonomer och
ingenjörer deltar i detta arbete i ett stort antal länder i både
Asien och Afrika.

Insatserna i det forna Sovjetunionen och i Östeuropa är
av största betydelse. Ett viktigt arbete har redan påbörjats
i de baltiska länderna, där behoven av teknologisk hjälp är
enorma.

Genom ökat svenskt bistånd till vägprogram i de
nämnda länderna skulle väsentliga positiva effekter kunna
uppnås:Vägsystem sätts i stånd, vilket medger
fungerande transporter inom berörda länder och på så sätt
bidrar till social och ekonomisk utveckling.Personal
utbildas. Utbildning har blivit något av en svensk
specialitet. En ökad kunskapsnivå leder inte bara till ett
effektivt resursutnyttjande utan som regel också till en
bättre social situation för den enskilde.Trafiksäkerheten
förbättras. Detta är ett område där flertalet länder nu
behöver hjälp. Trafikolyckor, där inte minst
sammanblandningen av bilkörning och alkohol är vanlig, är
en av de värsta ''epidemier'' i många länder och en verklig
folksjukdom. Det svenska kunnandet inom området har
rönt internationellt erkännande och genom svenska insatser
skulle vi kunna bidra till avsevärda förbättringar.

Ökade insatser inom vägsektorn skulle kunna
kanaliseras genom både BITS, vilket är viktigt när det gäller
Östeuropa och de nyligen industrialiserade länderna, och
SIDA. Vad gäller bistånd till utvecklingsländerna krävs en
omprioritering av nuvarande stöd och när det gäller
Östeuropa en ökad insats vad gäller teknologiutvecklingen.

Utbildning, organisationsuppbyggnad och hjälp till
självhjälp är våra effektivaste biståndsmetoder.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en större andel av
biståndsinsatser bör gå till uppbyggnad av u-ländernas
infrastruktur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att trafiksäkerheten i u-land
främjas genom ''export'' av kunskap i trafikutbildning m.m.

Stockholm den 26 januari 1993

Elver Jonsson (fp)